You can translate my blogg with Googles help :)

torsdag 20 februari 2014

Öppen tänk på bostadsproblematiken-en bristvara ?

Smurfa för bostaden eller öppna tänket- alternativtänkarens funderingar på bostadsproblematiken Ref: En vetenskaplig artikel om ett förslag på ett nytt,mer generell fysikalisk princip hur livet kan ha uppstått,se på webben hos Scientific American-tidskrift at: scientificamerican.com/article/a-new-physics-theory-of-life/

DN/ledarartikel: ”Politik är att sätta gränser”,To 20 feb-14,av Johannes Åman,politisk redaktör DN

DN/Debatt:”Bostadsmarknaden. Vi har ingen bostadsbubbla-Sverige har en bostadsmur”,To 20 feb-14,av Agneta Dreber (ordf.i Sveriges Radio),Göran Persson (konsult på JKL,tidigare statsminister (S),Olle Wästberg (tidigare bl.a. chefredaktör Expressen och chef för Svenska Institutet samt statssekreterare i finansdepartementet (FP)

Förord

Jag gillar många saker-utöver att gilla då och då något på webben eller på olika sajtsidor. Ävenom jag har ej något märkvärt hög status samhälleligt trots skaffad tvärvetenskaplig universitetsutbildning och mångsidig arbetslivs-och livserfarenhet anser jag mig ha rätt att kommentera högstatuspersoners tankar,förslag,kommentarer på ledarsidor och debattartikelfora. Som här om * livets uppkomst från en högt ansedd fysiker i USA var tankar kommenteras på en artikel i Scientific American,ett av främsta tidskrifter på vetenskaplig information och debatt

* en politisk redaktörs tankar om liberalismen då han värderar en ansedds kulturpersons essä om den politiska liberalismen

* samt några centrala påverkans personers syn på bostadsbubblan/byggandet som de anser vara ett samhällsproblem som borde åtgärdas-därav deras rapport på 63 förslag hur det kunde ske.

Paradoxer ingår i den gruppen som jag gillar. Kanske pga min utbildning och samhällserfarenheter eller typ av personlighet som jag är-varom jag bloggat tidigare om som resultat av min annorlunda etniska bakgrund i Sverige,familjens livssituationer i Finland efter förlorat krig mot Sovjetunionen samt annat som skett sedan min flyttning till Sverige som gäststuderande i augusti 1969.

Paradoxen eller flera för all del här-i artiklar ovan- består däri att man utgår från det sedvanliga. Från förutfattade meningar eller odiskuterad filosofisk grund som man har i botten av sitt tänkande. Vilket man ärver genom uppfostran i hemmet,förskolan,socialiseras i vid skolan,universitet och i samhällets olika områden,av dess myndigheter,befattningshavare,regler,stadgar och lagar. Det är självklart inte en paradox att det ska finnas eller är en sådan grund-nej,paradoxen består av att då det uppkommit empiriska,konstaterbara sakförhållanden och erfarenheter som går ej att förklara eller reglera med det bestående,klamrar sig fast ändå för det gängse tänket. Som här,i punkterna ovan.

Vetenskaplig summering som tangerar liberalismen och bostadsbyggandet/bostadsbubblan

Som alternativtänkare som forskat självständigt i sk. gränsvetenskaper (sk. andevetenskaplig tradition,parapsykologi,ufologi) från filosofiskt perspektiv och genom även egna upplevelser och iakttagelser bedömer jag artikeln i Scientific American tidskriften som ett intressant försök att komma åt problematiken med några av vetenskapens grundläggande problem: hur livet kan uppstå,eller hur energin tar olika former i de processer som pågår i fysikaliska fenomen. De fysikaliska fenomen som tas upp tangerar flera områden: biologi,fysik,matematik,statistik samt en viss gängse syn på vetenskapsteori: vad teori är för något och dess roll i förklarande av olika vetenskapliga fenomen och problem. Att det vore enbart genom fysiska processer,genom fysiska experiment och tester och genom en viss filosofisk syn på ontologi som kommer till uttryck bl.a. i synen på fysikens partiklar,biologins gener och DNA och antaganden om de grundläggande processernas slumpmässiga karaktär som sker i de nivåer som vetenskaper forskar om.

Ävenom jag är ense med de etablerade,refererade forskarna att gränsen mellan det levande och icke-levande är inte en skarp sådan,och att den diskuterade vetenskaparens Jeremy England's letande efter en mer generell princip för att förklara problemet med livets uppkomst (som den debatterade politiska redaktören skulle nog stämpla som existentiellt fokuserad? ) är fruktsam,anser jag att deras tänkande-även på så hög nivå som de har både i tänkandets innehåll (om grundläggande princip för termodynamik,om synen på evolution etc) som i sina höga professorstjänster i Harvard,MIT,etc statusuniversitet i USA och globalt innehåller paradoxen ovan. Det finns så mycket empiriska data-både experimentellt skaffade i laboratorietester och i sk. spontana fenomen (den andra forskningsgrenen i parapsykologi och ufologi tex)-som ifrågasätter deras grundläggande syn på de viktiga begrepp som används. Såsom tex. Synen på partiklar i fysik,på DNA och dess replikationsstrukturer som antas vara sannolika i baspar replikationer,syn på universum och betraktandet av energi och entropifrågor endast från fysikaliska system-syn. Kan jag nu iaktta liknande paradoxer i andra,refererade artiklar och debattinlägg ovan?

Syn på liberalismen i den politiska världen

Jag gillar även Johannes Åmans ledarartikel om liberalismen. Han har nog skrivit den även med en snutta ironi. Refererande till en kulturperson Per Svensson och hans essä om liberalismen ”Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel”-tryckt i ett special nummer av Liberal Debatt- refererar Åman några gängse iakttagelser i dagens liberala politik och dess principer:

* ”det finns liberaler av många schatteringar. Men gemensamt för dem är att de eftersträvar strikta avgränsningar av politikens område: det finns inget slutmål,ingen vision om ett vackert,i alla avseenden fulländat samhälle,uppgiften är att skydda människor mot maktmissbruk och att ge dem förutsättningar att själva eller tillsammans med andra skapa sig ett gott liv.”

* ”Liberaler är alltså människor som vägrar förvandla politiken till religion. De ser det inte som dess uppgift att tillfredsställa människors längtan efter mening. Nej,politiken handlar om jordelivet,om att lösa gemensamma problem. Perspektivet blir därmed inriktat mot det materiella och det principiella”

Fint skrivet och även ironiskt förståbart om man betraktar vad liberalerna själva sysslar med i dina dagliga gärningar som tidningsredaktörer som tar ej emot kritiska artiklar och låter lögnen stå oemotsagt som sanningar,eller journalister som tackar för emottaget epost men kommenterar ej sakinnehållet varken privat eller offentligt. Paradox: liberaler är inte liberaler. Detta är en av lärda slutsatser av forskning i bl.a. socialantropologin: det är en sak vad man säger-en annan sak vad man gör. Tex mot alternativtänkare som ifrågasätter grunden för våra gemensamma,diskuterade filosofiska antaganden om livet,människans väsen osv. Vilket om man fått god utbildning vid universitet är ej detsamma som religion eller religiösa argument där vädjan till auktoritetstro skapar argumentationens grund.

Åmans artikel syftar nog bra: liberala tankegångar och principer är värda att hållas i minnet då man driver politik och gemensamma angelägenheter,vilket vi är ense om. Däremot anser jag att han skjuter över målet då han tror att politiska diskussioner och förslag som utgår från visioner och värderingar och iakttagelser om människor som ifrågasätter den gängse synen på bl.a. evolutionsteori (som förklarad enbart med darwinistisk anpassning genom mutationer och deras påverkan i utvecklingsgången och arv av geno-och fenotypen-dvs. yttre form av fysiska omständigheter (kroppar,organismer) och ärvda cellmekanismer (se vetenskapliga artikeln ovan om metysisering samt gjorda iakttagelser att tex trauman kan ärvas från tidigare generationer).Ja,hans syn på liberalismen visar nog en dubbelparadox:

* vägran att se hur tex diskriminering påverkar i samhället och för dess gemensamma omständigheter då alternativa tankar och visioner-grundade på förra tas ej upp för diskussioner hur liberalt samhället nu antas vara i övrigt (i ytstruktur-om jag skulle använda strukturalistiskt-samhällsvetenskapligt språkbruk).

* Vägran att se hur våra kulturella,ärvda meningar och attityder på varandra och det goda livet påverkar oss ”i smyg” genom att de tas för givet-ja till och med tillåts inte diskuteras av i massmedia eller i politikens värld. Varmed det blir lätt politiska kotterier,klanbildningar och hand-handen tvättar processer bland den politiska makten och tex.rättsväsen.

Av allt sådant har jag både personliga erfarenheter och tallrika,vetenskapliga iakttagelser. Även de höga hästarna tillämpar tystnadens argumentation eller marginaliseringens processer fast man samtidigt fördömer andra staters angelägenheter,med annat typ av kultur än den egna.

Från alternativtänkarens perspektiv skulle politikens väsen vara snarare: öppna gränser för att gestalta gemensamma lösningar för våra liv så att paradoxer blir mindre. Vad skulle sådant nu vara i bostadsproblematikens område tex ?

Smurfa för boendet-räcker det för att lösa bostadsproblematiken ?

Ovannämnda påverkanspersoner har skrivit en intressant debattartikel om de problem som man kan både iaktta och erfara i dagens Sverige. Å ena sidan:

* höga skuldkvoter

* bolånetak

* icke fungerande hyresmarknad

* räntenivåer vars variationer kan knäcka livsdrömmar

* skattesystem som ett lapptäcke som driver kapitalvinster i bostadssektorn

* tröga planerings-,markskaffande-och infrastrukturprocesser hos stat och kommuner

* otillräcklig kompetens och utbildning hos beslutande personer

* icke fungerande konkurrens bland byggföretagen då myndigheterna har ej klara översikter på denna marknad eller tillämpar ej konsekventa och standardiserade regler på byggandets olika områden så att de visar en koherent,integrerad syn

Bra skrivet,jag håller med. Jag skulle tom kunna och vela skärpa till med några egna kommentarer till deras fyra punkter:

1. Angående ändrade drivkrafter på bostadsmarknaden

Jag anser att de fattas en mer abstrakt diskussion om räntenivåer,ränteavdrag och skatteväxlingar-nämligen ett bättre skattesystem som förenar i sin syn alla dessa aspekter i stället för att uppfatta dem som separata,funktionella drag. Jag skulle vara glad om forskarna och politikerna skulle kommentera min Kapitalmatris-modell (teori) tex. Nuförtiden samhälle måste ju ta hänsyn till även kapital i andra former än finansiellt kapital och räntabilitet-se diskussion om övergången till sk. kunskapssamhället.

2. Angående tydligare roller för staten

Jag anser att bostadsbyggandet ska inte vara huvudsyftet för infrastrukturinvesteringar ävenom det är en av dess centrala punkter. Andra beaktansvärda punkter är ju tex. arbetsskapandet,miljöfrågor,stadssamhällens relation till omgivande landsbygd vilket kan tex. Innehålla diskussion om lokal livsmedelsförsörjning som är hållbart på lång sikt: ekologiskt,socialt,finansiellt.

Sådant kombinerat med annorlunda syn på ekonomiskt,hållbar tillväxt- skissades av mig i mitt NMEP-tillväxtspiral. En utopi för Åman och liberaler? Forskningsämne för politiker och forskare om de skulle vara öppna för annorlunda tankar,syn på ekonomiteorin och ömsesidiga ekonomiska instrument (ej negativt sådana som nyligen togs upp av socialministern i sin debattartikel),typ min nya M.O.-derivata/projektbetalningsinstrument. Varför så tyst i den liberala pressen eller i det demokratiska samhället som sägs värdera högt liberalismens principer i ord men visar i faktiskt handlande ett annat..

3. Angående stärkt konkurrens på byggsektorn

Detsamma under denna punkt. Var finns diskussion om diskriminering av invandrar startade företag tex från skattemyndighetens och rättsväsendets sida? Det som man blundar för- är det ett villkor för att bli en högstatusperson i det liberala samhället eller få professur eller rektorskap vid inhemska universitet?

4. Sänkt planrisk

Sammanbyggd stad innehåller mer än goda kommunikationer eller förtätad byggande. Kunskapsbyggandet och it-frågor (se diskussion om öppna koder och stadsplattformar som jag tar ej upp mer här) tangerar även sociala oroligheter och brist på arbeten. Att bygga betyder även att bygga etiska och mentala tankestrukturer som befrämjar tillit och ömsesidiga relationer mellan individer,hushåll och generationer med olikartade etniska bakgrund tex. Byggande ansvariga personer skulle nog ha nytta av att studera litegrannt även humaniora som tex etik,vetenskapsteori,socialantropologi,media-och it-kunskaper utöver juridiska,ekonomiska och byggsektorns specifika områden (teknologi,arkitektur mm).

Om man hade en vision att alla ska ha rätt i grundlagen för god bostad med rimligt pris- skulle det nog eventuellt betraktas som utopi. Dubbla paradoxen blir nu:

* Det går inte att bygga bort behoven med att bygga mycket och billigt samt fort. Byggandet måste ju vara integrerad med tex. Arbetslivet,lokal demokrati,miljöfrågor,social tillit,respekt. Sådant får man inte på villkor av negativ ömsesidighet: att vissa får det bra/ suger ut andra,svagare part eller att processerna är ej långsiktigt hållbara.

* Och var har man sagt att endast byggmark skulle vara allenarådande? Är ”kupolstad” i havet en teknologisk utopi? Skulle detta kunna vara även en dellösning för framtidens miljöfrågor?

Smurfa inte byggandet,öppna gränser för en annorlunda byggkultur där man ej bara gråter vid bostadsmuren eller väntar på bostadsbubblans sprickande.

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)

Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.

onsdag 5 februari 2014

Miljö och elavtal

-Varde ljus-öh-billigare elavtal

En ny typ av elavtal skulle generera både finansiella intäkter för staten,bidrag till bättre miljölösningar och underlätta ansträngda familjer i deras ekonomi samt skapa incitament för gröna elproduktionsinnovationer

ref. SvD/Näringsliv: ”Politiskt minfält att rädda statens sjunkande eljätte”,On 5 feb-14,av Torbjörn Isacson (ekonomiskribent om börs och näringsliv i Svenska Dagbladet)

M.O. (Management Option)- ett nytt slags derivata-/projektinstrument med trefaldig säkerhet från Vidorg firma (undertecknads tv. passiva moderfirma)

Förord

Det här med energi är ett intressant begrepp. I socialantropologisk litteratur skrivs det att energi har haft en nyckelroll då olika typer av samhällen har utvecklats. Ett exempel från min kurslitteratur: Tsembaga-samhället i centrala Ny Guinea levde på ett mer ekologiskt sätt än dagens industrialiserade samhällen,men deras energiproduktion hade en låg nivå (Roy A. Rappaport: Pigs for the Ancestors. Ritual in the Ecology of a New Guinea People,Yale Univ.Press 1971).Energin återvanns genom dels brännandet av djungellotter och odlandet av det,grisuppfödande och med handeln med omgivande stammar. Hela samhällets reglering gentemot naturen skötes med flyttningar allteftersom de brända jordlotterna producerade mindre och man sökte sig till nya områden,och med ritualer som reglerade den viktiga handeln samt sociala tillvaron (äktenskapskontakter,reglering av ev. konflikter,statusförhållanden i samhället).

Nu ska detta inlägg bli inte en beskrivning av natursamhället och dess energiproduktion på lägre energinivåer,utan beskrivning och hänvisning av de problem som det svenska energiproduktionsbolaget,statliga Vattenfall står inför. Refererade artikeln av Torbjörn Isacson ger en utomordentligt bra inblick,vilken jag vill komplettera med min firma Vidorgś intressanta erbjudande (M.O.-koncept-ett nytt slags derivata/projektinstrument,som jag kunde ej få varumärke på hos Patent-och Registreringsverket,men som jag skyddade indirekt genom min andra firmans namn: Förmedling M.O. ).

Vattenfalls problem-konventionellt och från nya,alternativa perspektiv

Isacsson beskriver problemen vara:

- pga.Mindre bra affärer-främst i central Europa-har Vattenfall fått göra gigantiska nedskrivningar

- utdelningar till statskassan-som oligopol företag ägande elnätet- har slopats

- då relativt höga elskatter har orsakat intresse för energisparningar från såväl företagens som privata hushålls och olika typer av boendeformens sida (villor,flerbostadshus) har minskat efterfråga ytterligare försvårat den finansiella situationen då Vattenfall drar/blivit tvungen att ta sig tillbaka i vissa affärer på kontinenten (i Tyskland,Holland)

- Vattenfall har därmed ev. blivit tvungen att öppna sig för nya affärspartners-främst i den brittisk/internationella delen.Dvs. Statlig kronjuvel är i farozonen att så småningom förloras utomlands liknande privata storföretagens öde (Volvo/Kina osv).

Positivt:

- Vattenfall har ändå ”en frisk kärna” med sina energiproducerande älvkraftverk vilka är även miljövänliga (dock med vissa socialpolitiska brister gentemot samer tex)

- Regeringen håller ett vakande öga på företaget och vill inte att se något ”sönderfallande imperie” i företagets fortsatta utveckling.

Vad göra? Ett exempel på fler-dimensionella konfliktlösningar i svensk politik

Eftersom jag sitter inte i regeringen och har jag inte något ministeransvar för fortsatta utvecklingen av den svenska energipolitiken. Jag kan dock bidra till mer positiv lösning genom antingen att ge tips som konsult/företagare (som-om skulle få betald för föreslagna lösningen nedan-skulle kunna hävda gentemot Skattemyndigheten att nu vill jag ha tillbaka mina nollställda investeringar-som hittills visat underskott då marknaden ej varit mogen för nya finansiella innovationer och kunna starta firman igen med nya giv typ stiftande av ny typ av börs och export av den internationellt genererande skatteintäkter för staten) eller som ny typ av politisk ledare som jag skrev om i förra blogginlägget (underdog-typ).

Här ska jag skissa kort vad M.O.-typ av elavtal skulle vara för något

1. privata hushåll och flerbostadshus samt företag kunde förberedas möjlighet att gå in på följande typ av elavtal. - överenskomna projekttid med mål att kunna producera el till Vattenfalls nät utöver eget bruk - ”om Y-antal kW till Vattenfalls nät,då Z-procent nedskrivning av el/nätpris från Vattenfall” - ”om Y + ytterligare X-enheter kW,då antingen ytterligare bonus i el/nätpriset eller bättre betald pris för producerad el till Vattenfalls nät,alternativ ägaroption i företaget.

2. Miljömässigt skulle sådant här typ av avtal ge bättre incitament både för skaffandet av tex sol-eller jord/bergvärme/vattendragsvärme lösningar och för forskning i dessa nya förnybara energilösningar. Bättre än i dagens situation då det är oklart var Regeringen står för och vilka slags styrinstrument kommer att användas i framtiden. Underdog-lösning politiskt i valtider?

3. Staten skulle väcka intresse utomlands då denna typ av avtalslösning kunde analogt kunna användas på flera andra områden,vilka i dag är antingen för enkla-bidrar till undandragande från tex. Koldioxid-skatter vid försäljning av utsläppsrättigheter eller i fou-sammanhang: i snåriga skattelösningar (här hänvisar jag för mitt okommenterade Kapital-matris modell,tryckt i min SINUS-uppsats/utredning om Uppsala Läns Landstings planeringssystem 1990).Eller-varför inte,tillsammans med min fler-dimensionella ekologiteori som blev till då jag abstraherade ovansagda bokens (se R.A.Rappaport ovan) empiriska innehåll till en ny,fler-dimensionell ekologiteori som kunde användas som delmoment i mitt intresse att reformera Euron och EU-politik (se mina tidigare blogginlägg,okommenterade hittills av media,politiker eller fou-och näringsliv).

4. Politiskt skulle ”problemet Vattenfall” genom denna unika lösning kunna vändas för mer slipad kronjuvel än i dag och den svenska staten skulle även kunna visa hur man löser konflikter på ett konstruktivt sätt med inhemska alternativtänkare i deras konflikter med myndighetspersoner och rättsväsen,vilket väckt kritik från utomlands och ev. indirekt påverkat till minskat intresse att köpa Volvos i USA tex ?

5. Partipolitiskt: På min tidigare,senaste blogginlägg diskuterade jag om stiftande av ett ev. nytt parti ”Demokratiska Socialister” som skulle kunna vara med i den ev. nya regeringen som innovationsdrivande ”spjutspets”-speciellt i fou-politiken och nya näringslivslösningar som den sittande regeringen har ej brytt att åtgärda trots publicerat kritik och sakargument. Jag själv har ej ännu bestämt mig om jag ska vara intresserad av att bilda något nytt parti. Det finns ju kvar möjligheten av att kunna tas på allvar hos tex socialdemokraterna och som ”inofficiell ideolog” kunna reformera partiet och genom det kunna indirekt kunna påverka även internationellt.

Tiden får alltså visa om kronjuvelet slipas ytterligare eller att dess kanter blivit slöa och trögheten att kunna omvandla dess kundrelationer till mer ömsesidiga typer av avtal blir dess fall? Mer underdogs i politik-Sveriges exempel för världen?

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)

Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.

måndag 3 februari 2014

De rödgrönas efterlängtade spjutspets ?

- De rödgrönas positiva framtidsscenario ?

Ref. Svenska Dagbladet/ledarkolumn: ”Det korta eller långa samhällets politik”,Lör 1 feb-114,av Nicklas Lundblad (FD,rådgivare för samhällsfrågor för Google)

SvD/Kultur:”I svensk politik vill ingen höra om elaka häxor”,Sö 2 feb-14,av Daniel Sandström (kulturpolitisk chef vid SvD)

SvD/Karriär:”Gladwell är gurun som vill slå underifrån”,Sö 2 feb-14,av Fredrik Emdén

SvD/Nyheter:”Partikultur formar ledartypen”,Må 3 feb-14,av Lena Hennel (politisk reporter i SvD)

Förord

Om du som läsare av nyheter på olika rikstidningar och tv-tittare som trollats av terapi-intervjuer av statsministern Fredrik Reinfeldt och S-partiledaren Stefan Löfven har känt en viss vilsenhet inför kommande valet,kan det vara intressant att ta del av vad en helt ny typ av underdog-ledare kunde leverera i svensk politik. Vad sägs om en ny typ av socialdemokrati? Eller kanske-om det visar sig vara omöjligt att påverka underifrån-som en av oss mindre besuttna givande start för ett helt nytt parti?

Först några referat från artiklar,tryckta under den gångna veckan i Svenska Dagbladet-som aptitretare för seriös samhällspolitisk diskussion?

Nicklas Lundblad skriver slagkraftigt på sin ledarkolumn och efterlyser seriös,framtidsinriktad politik som han tycker saknas i dagens Sverige:

” Starka institutioner,ett starkt civilsamhälle och en stark uppsättning dynamiska mekanismer som marknader,fristående domstolar,rättssäkra system och oberoende utbildning blir hörnstenar i ett lång samhälle. Principer och idéer spelar roll. Motsatsen är ett samhälle där vi defensivt söker alltmer kontroll,alltmer inskränkningar och alltmer kortsiktigt inflytande över ekonomi,politik och samhället i stort. Ett kort samhälle. Ett samhälle där triangulering härskar. Den verkliga politiska debatten borde stå mellan dessa alternativ-mellan det kort och långa samhället.”

Enligt mig ser Nicklas kanske eventuellt vad saken gäller i de artiklar som jag har skrivit på mina blogg. Strävan att institutionalisera början för något nytt,kvalitativt bättre typ av samhälle,dock ej drivna på det sättet som han ser det-genom dialog mellan två härskande syn,på den gemensamma,filosofiska grunden eller synen på människan och verkligheten som bärs av dagens vetenskapsparadigm,utan mer som ett språng för något nytt,bättre-en syntes på ny grund.

Gäller kontrasten då mellan olika typer av personer eller partier?

Daniel Sandström-kulturchef i Svenska Dagbladet å andra sidan skriver träffande om svensk politisk kultur:

”När Fredrik Reinfeldt hälsas välkommen till programmet (SVT:s programserie ”Nyfiken på partiledaren” som drivs av terapeuten Poul Perris,min anmärkning mitt i referatet) poängterar Poul Perris att moderatledaren inte bara är statsminister utan också ”en helt vanlig människa”.Är det tufft att kombinera de två? Nej,svarar statsministern,ty idén i Sverige,mer än i andra länder,är att den vi väljer ska vara ”en av oss,och inte någon som står ovanför oss”.

Nej,enligt mig möts här både personen som söker trygghet och som-kämpande för sitt parti och dess intresse att hålla sig i makten-vill stämpla ifrågasättande som kampen uppifrån. Känner Fredrik sig hotad av en intellektuell med helt annorlunda utmaningar än de som härskat tv i Sverige och dess samhällsklimat? Som Lundblad ovan skrivit om långsiktiga framtidsperspektivet som måste bäras fram av både intellektuell skärpa och politisk etos,vilket oftast drivs ur underdogsperpektiv-ej från ovanifrån perspektiv som Fredrik så gärna skulle se att det vore och därmed kunde stämpla som icke-svensk. Försvarsattityd eller tragisk triangulering: att Sveriges framtid låses för och i kampen mellan två stora trianguleringspartier Moderaterna och Socialdemokraterna?

Som hänvisning som är mindre stämplande vore det kanske intressant att läsa vad Fredrik Emdén har skrivit om Malcolm Gladwell-en internationellt känt forskare och författare om ledarskapsfrågor och speciellt om sk. underdogs-fenomenet:

”Att inte ha något att förlora ger dig kraft. Det finns frihet i avsaknaden av möjligheter. Att utnyttja den friheten-det är nyckeln. Det är vad alla underdogs gör”.

Å andra sidan känner Gladwell inte en ny typ eller situation för underdogs. Som svar på frågan om han har hittat på något samband mellan de ledare som står bakom en underdog,svarar han:

”Det är en bra fråga. De underdogs som jag har tittat på är antingen ledarlösa eller har valt att stå utanför en traditionell organisation”.

Det märks att Gladwells val av forskningsdata är förblindat av gällande värderingar och syn på ledare,typ Fredrik Reinfeldt som både äger resurser-som privatperson vilket ger möjligheter att driva sig till makten med antingen pengar eller köpta lojaliteter genom socialt nätverkande på ett rätt sätt (”en av oss”) eller som statsminister som medvetet väljer bort långsiktiga,utmanande alternativ och gärna stämplar de som vågar sig utmana som avvikande (medeltidens häxor) eller styrda uppifrån-från någon dold ledare bakom drivande underdog. Alternativ vore ju: drivande underdog är en annorlunda typ av ledare. Hur dessa olika drag kan mötas-det handlar detta blogginlägget efter detta förord.

Partianalys av de två stora-trianguleringens paradox eller priset som betalas i samhället?

Lena Hennels artikel ”Partikultur formar ledartypen” ger ett intressant perspektiv på skillnaden mellan de två stora maktcentra i svensk politik tv: Moderaterna och Socialdemokraterna.

Moderaterna:

de sägs vara rationella,sakinriktade och ha grunden för sin politik mer i kunskap än i politiska idéer. Ledarskapsorganisation är toppstyrd och mer auktoritetsbetonad samt fokuserar sig mer i handling som uppfattas som politiska vinster som mäts i närtid än i långsiktiga processer. Sistnämnda drivs dock i sedvanliga,offentliga utredningar kunde man säga,men då de ofta drar ut sig på tiden (genererande säkra inkomster för sakkunniga?) kan man säga att moderaternas politiska kultur är mer handlingsfokuserad-som artikelförfattaren säger -i det som ”radar upp trepoängarna”.Alltså: skalan är given,fastlåst-här diskuteras det ej om varken kvalitativt annorlunda data eller kunskap eller om långsiktiga processer i ett öppet samhällssystem. Nej,det ska vara ordning och reda-alla ska veta var skåpet ska stå,lyder maktens diktat.

Socialdemokraterna:

de sägs var mer präglade av idéer och ideal-om jämlikhet tex som är en central idé i partiets historia. Deras organisationskultur är starkt kollektivistisk,vilket kommer fram i kristider att gruppen sluter sig i ”grundmurad grupplojalitet”.Detta leder ofta till myntets baksida,skriver artikelförfattaren,hänvisande till Katarina Barrling som har doktorerat på olika partikulturer i Sverige: ”starka inslag av jantelagen och avundsjuka”.

Paradoxen är nu-enligt mig- att i sin trianguleringsiver att komma så nära varandra som möjligt dock utan att sudda över moderaternas och socialdemokraternas partiskillnader i kultur-gärna i mittfåran att båda partierna passiviseras i Lundblads korta tidsperspektiv. Det gäller att vinna poäng i debatter och handlingar som är dagsaktuella-ja,helst i valstridens sista stund där vinnaren väntas hellre vinna med oförutsägbar knockout på en motståndare med mer populistiska undertoner än i sakfrågor som kan kännas som tråkiga eller för svåra att begripas av oss vanliga människor. Denna paradox leder tyvärr landet Sverige till ett jante-exempel: då det skulle krävas handlingskraftig fokus på långsiktiga intressen för landet-såsom EU-frågor,integrerad klimatpolitik och aktiv lagstiftning för jämställdhet,mot rasistiska inslag i olika myndigheternas lagtolkningar-öppnar man i sitt intresse att vinna den kortsiktiga makten det politiska fältet för forna tidens nationalistiska strömningar och främligsfientlighet.Det nya-utmanande,långsiktiga-stämplas som annorlunda,som alltför osvenskt eller som otryggt: ingen vet vad som händer om-typ av känsloargument. Båda kombattanterna omfamnar sig till en tröghet som dödar på en tid som kräver både långsiktig strategi och snabba handlingar för att få förnyelsens vagn i rörelse-både lokalt och globalt.

Finns det då ett alternativ i svensk politik?

Jag har själv försökt reformera socialdemokraternas partikultur genom att nämna en alternativ,bredare grund för partiets jämlikhetsideal på ett sätt som är delvis även moderaterna syn: på kunskapens grund. Då denna grund är dock bredare och djupare än dagens-se mina tidigare inlägg om fler-dimensionell syn på verklighet och människa skulle detta ge en annorlunda kultur i socialdemokratin än det som tycks gälla i dag: mer team-inriktad,öppen,diskuterande,än grupplojalitets grundad,som betonar löntagarnas intressen eller riktar sig mest på medelinkomsttagarna. Med både individens eget ansvars betonande och samhällets ansvarstagande: flex-priser i den offentliga sektorn tex och delvis marknadsstyrd offentlig sektor där samma grundvärderingar gäller fortfarande: försvar av de svaga och behövande som har svårt att själva föra sin talan (sjuka,gamla,marginaliserade,nya svenskar osv).Osedvanlig kombination som kan fås bara genom en ny människosyn,som backas av nya,bättre teorier (dubbla utvecklingsteorin tex: förutom fysisk utveckling sker det mental-etisk utveckling,interagerande med förra).

För att inte leverera alltför teoretiska inslag-och därmed lätt kunna stämplas propagandistiskt som "perspektiv från ovan" kan nya samhällsetos lättare tala för reformer i konkret lagstiftning som tex för jämställdhet,mot rasism,för internationell solidaritet i flyktingfrågor,för annorlunda skatt-och näringslivspolitik och aktiv utrikespolitik-ej endast pr-pendlande sådan.

Är det så här Rödgrönas förnyelse blir till?

Är det då sannolikt att det svenska samhället öppnar sig för dylikt förnyelse i socialdemokratin? Enligt artikelförfattaren är det en öppen fråga om partiledaren Stefan Löfven har visat allt vad han har i sitt kortspel. Han uppfattas ju som ”en liten kluring”.Eventuellt ser han möjligheterna i tid att tillåta förnyelsen i partiet,driven av underdog och hans nya,både bredare och djupare grund som riktar sig mer för framtiden är för kortsiktigt maktspel. Allternativet är ju att kombattanterna låser sig till döds-till en svag regeringsmakt beroende av populisternas stöd (SD),eller att det nya tvingas skapa ett nytt parti: Demokratiska socialisterna (DS)? Det sistnämnda-om det måste till-kunde dock även kunna uppfattas som Rödgrönas spjutspets för samhällsförnyelse,ej bara för förändring som på annat håll i världen.

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)

Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.