SvD/Brännpunkt Ti 19 feb-13
Prao för utbildningsministern?
ref: ”S vill sänka kraven på eleverna”,av Jan Björklund
Jan Björklund,partiordförande för det svenska Folkpartiet tillika utbildningsminister i Allians-regeringen,har skrivit en polemisk debattartikel om skolan,speciellt inriktad mot socialdemokraterna.Jag ska i det följande undersöka både den image som han själv ger som minister för sin sk. Kunskapsskola-linje eller perspektiv och sedan hans argumentation kring fyra,centrala punkter,för att slutligen lämna ett intressant pryo/prao-förslag för honom och Allians-regeringen.
Allt väl,trots att några kan tolka att här stormar hela kunskapsskola-havet?
Först om ministerns image.Jag är inte ute efter att stämpla Jan Björklund som odugling e.dyl.
Han har säkert gått genom sin skola med bra betyg och nått sin ministerpost.Enligt mig ger dock hans ensidiga betoning av kunskapsfokus bland flera andra centrala perspektiv på skolan anledningar att lyfta upp hans profil.Jag tycker att se framför mig en pedant,en magisteraktik lärare som vill ge högsta betyg för dem som kan referera till 100 procent de kunskaper som står i läroböckerna.Då jag har själv genomlidit min egen skolgång i grannlandet Finland-med sämsta betyg i svenska och engelska för att bli godkänt-men sedan blommat ut vid universitetet (först i Helsingfors,sedan i Uppsala mm)-för att sedan flera gånger få väl godkända betyg på olika kurser,vara några gånger klassens bästa-ifrågasatt de teorier som professorerna och etablerade stjärnor vid universitetsvärlden tagit för givet-för att slutligen börjat gräva fram och utveckla grunderna för ett nytt,mer abstrakt vetenskapsparadigm som alternativtänkare,kan jag likna honom med de duktiga ”bröddoktorer” som undervisar i högskolan.De som sedan spärrat vägen för mig för att nå den högsta examen,fil.doktors grad.Jag ska återkomma till detta mer i det avslutande förslaget nedan,men konstaterar kort att jag har starka tvivel på både bredden och djupet av Jan Björklunds magisteraktiga pondus och ministerduglighet.
Sedan till hans argumentation kring hans fyra centrala perspektiv i hans debattartikel.
Först ang. hans perspektiv på skolan.Jag uppfattar hans syn på skolan med hans ensidiga betoning
på kunskap och kunskapsresultaten-vid sidan av även andra fokus som tex. Metodik inlärandet,reflektionsfrågeställningar,medborgaruppforstran,fokus på estetiska ämnen och kulturbärande som han är tyst om-som sk. gammaldags sorteringsperspektiv,jämfört med socialdemokraternas jämlikhetsperspektiv som uttrycks bl.a. genom följande citat:
”Elever – barn likaväl som vuxna studerande – ska ha samma rätt som alla andra
arbetande till trygga arbetsmiljöer och inflytande över det egna arbetet. Lärande är en
process som i hög grad förutsätter medverkan och engagemang från den som ska lära
sig. Undervisning är ett lagarbete, som ska bygga på respekt både för lärarens
kunskapsstimulerande roll och för de studerandes vilja och förmåga till ansvar för det
egna lärandet.
Intresset och möjligheten att skaffa sig kunskaper beror i mycket av sociala och
kulturella faktorer. Alla har i dag samma rätt till utbildning och samma formella
möjligheter att få den, men de reala möjligheterna är alltjämt socialt bundna. ” (s. 39 i
Socialdemokraternas Remissförslag på partiprogram,2011)
Björklund lyfter upp antal ernådda betyg som det mest centrala för skolans framgång,som han definierar genom ernådda kunskapsresultaten.Låt mig tvivla detta,dels med hänvisning till min egen livserfarenhet i två olika samhällen,från två språkområden och med delvis olika historiska och kulturella erfarenheter (det svenska och finska samhället och kulturen).Hur var det med Einsteins skolresultat,hur var det med några av dagens nobelpristagare? Hade de högsta betyg eller bedömndes som klassens stjärnor av läraren? Motivationen för skolarbetet kan bero-såsom socialdemokraterna betonar ovan-även på sociala faktorer.T.ex. Om man går genom sin skola i glesbygden,hur ser familjens ekonomiska och sociala situation ut mm. Förhållanden.Att socialdemokraterna vill ha samma antal godkända betyg (åtta i stället för minst tolv enligt Björklund och han borde ju veta det då är drivande i regelutformningen i skolan) oberoende av program som eleven väljer kan tolkas som rättvisekrav.Dvs. Teoretiska ämnen ska ej tolkas som finare ämnen än praktiska,handens,ögats och hjärtats ämnen (om man förenklar: intresse för teorier är också ganska praktiskt,fast det är frågan om annan form av praktik,då man sysslar med tankar och abstraktionsgrad och logisk argumentering.Sedan följer hjärtat med även i teoretiska ämnen om man brinner för att söka sanning-dvs. Veta mer-i stället för att redovisa det som står i läroböckerna och referera med högsta betyg som den sociala biljetten till det sorterade samhället.
I min komment ovan har jag delvis lyft upp Jan Björklunds ensidiga syn på kunskap.Först,det finns skillnad mellan det uttalade och uttalbar kunskap och den slags kunskap som man når genom personlig erfarenhet som tex. I många av de sk. Praktiska ämnen.Hur är det med Björklunds kunskaper i pedagogikens filosofi? Eller vetenskapsteori och filosofi? Enlig mig vore det bra om alla fick genomgå en grundkurs i det sistnämnda för att kunna förstå hur och på vilken grund kunskaperna uppstår.Jag ska referera här till min tidigare,okommenterade bloggartikel:
”Grunden för vetenskap kan inte bevisas,utan den kan bara antas i självklara antaganden,sk. axiomer.
Den filosofiska synen som man har i dag angående verkligheten och människan grundar sig på ett dikotomt sätt att tänka med motsatser.Enligt en antropolog Leví-Strauss är grunden för detta i människans hjärna och dess struktur.Jag tvivlar dock detta då jag själv är ett empiriskt motargument.
I mitt nya vetenskapsparadigm finns inte en motsättning mellan den ideella och materiella,ej heller absolut verklighetsbegrepp som färgar antaganden om skillnaden mellan subjekt och objekt,så kallad referens-sanningsteori som i vetenskapsteori ställs fram i krav att ”kunna verifiera eller falsifiera framlagda påståenden eller hypoteser innan de-med flera,oberoende forskares tester kan intersubjektivt accepteras som tillsvidare ”sanna” teorier som beskriver verkligheten och ger stöd att från dem härleda nya beskrivningar och antaganden om sakförhållanden.
I mitt nya paradigm är grunden bredare,klarare,framlagd i ontologiska axiomer (enhet,kontinuitet,evolution) där det finns en grundläggande princip som både beskriver och förklarar ”hur allting hänger ihop”.Denna princip kan sedan indirekt ”bevisas” i tex. fysikens,biologins nya fackteorier som kan förklara bättre de problem som man har än dagens teorier.” (se min blogg,fre 8.april,2011,”Nostalgi som en ny S-ideologi.Bättre kan vi väl?)
Det tycks att Jan Björlunds profil liknar mer den magisteraktiga synen,det som lyfter och betonar det samhällsperspektiv som ska sortera varje man och kvinna till rätt plats-vet hut,böj dig för auktoriteten s.a.s. Jag anser hans både kunskapssyn och skolsyn som gammaldags.Här hänvisar jag till ett annat stycke i socialdemokraternas remissvar ovan:
”Kunskap och kultur är verktyg för människors personliga frihet och utveckling. Men
de är också redskap för samhällets framåtskridande, för ekonomisk tillväxt och
välfärd. De är ett mått på samhällets värdighet.
Kunskap och kultur ger människor möjlighet att vidga sina perspektiv, frigöra sina
tankar och sin skaparkraft. Denna frigörande förmåga är en avgörande motvikt mot
ekonomiska och sociala eliters strävan att ta makten över tanken.
”(detsamma,s.38)
Mer om detta i fjärde argumentationspunkten nedan.
För det tredje.Skolministern refererar i sin debattartikel för gamla gymnasieskolan och antalet avbrutna studier eller avhopp där eller bytta program.Det är ett argumentationsfel.Om man diskuterar om dagens skola,skulle man väl hänvisa till dagens statistik enligt min syn.Sedan kan man ju naturligtvis jämföra dagens med gårdagens situation,men det görs inte heller här i Björklunds argumentation.Sedan tolkar han fel enligt mig avhoppen och programbyten: det kan finnas andra skäl bakom dylikt än tydligare behörighetsregler.T.ex. Diskriminerande lärare som inte förstår sig på elevens unika situation eller fokus,eller illvilja då väderbörande kanske är skarpare och vågar vara uppskäftig och ifrågasätta.Med lärarens livserfarenhet borde dylikt nog tålas,men hur många lärare kan förbise det utan att maktpondus känslor tar överhand.Trots allt,det är ju sorteringssamhället som bestått och med de slags kunskaper som levereras i skolan har eleverna små möjligheter att tackla dylika typer av lärare för att inte säga utbildningsministrar?
För det fjärde är Jan Björklunds målbild för skolan alldeles enkelspårig enlig mig.Han skriver:
”Det är därför vår uppfattning att fler ska bli behöriga till gymnasieskolan och fler ska fullfölja ett program genom våra reformer för att höja kunskapsresultaten i svensk skola”.
Fel slutsats igen.Genom att fullfölja programmet (varför bara ett,varför ej fri kombination såsom tex jag gjort vid universitet: humanistiska,samhälls-och naturvetenskapliga och-vid sidan av extra arbete även egen forskning i ifrågasättande empiriska data som de fina lärarna och professorerna ej velat lyfta in då de ifrågasätter de inlärda kunskaperna i skolan) höjer man inte kunskapsresultaten långsiktigt-endast i dagens statistik.Vad är utbildningsministern egentligen ute efter med skolans resultat?
Som jag nämnde ovan,är kunskaper bara ett fokusområde i skolans värld bland flera andra.
Andra viktiga inslag vore enligt mig metodik lärandet (se min komment om filosofiska och vetenskapsteoretiska inslag ovan),reflektion angående människosyn,etik,existentiella frågor,estetiska och hälsofrågor som tangerar även kultursyn.Det är ju kultur som bakomliggande referensram som bär mycket av framåtskridandet mellan generationer,vid sidan av personliga förkovringar,initiativ,uppoffringar och livserfarenheter som föräldrarna vill ge till sina barn och även bidra till omgivande samhället.Socialdemokraterna beskriver detta i det nämnda remissförslaget för ett nytt partiprogram följande:
”Socialdemokratin vill skapa ett verkligt kunskapssamhälle, byggt på både bildning och
utbildning, öppet och tillgängligt för alla på likvärdiga villkor. För detta krävs en
politik som binder samman kravet på en god skola för alla och ett livslångt lärande
med strävan att göra alla delaktiga i kulturlivet.
”(detsamma.s.39).
Hur är det med dagens skola och samhälle?Hur många har kommenterat offentligt mina alternativa
synpunkter i strävan att göra mig-som ny svensk-delaktig i kulturlivet? Eller ge mig bättre förutsättningar att driva vidare mitt nya vetenskapsparadigm i vars utveckling jag har redan givit och skapat många bidrag,i många både vetenskaps- som samhällsområden (dvs. i vetenskap,näringsliv,politik,delvis i kultur i form av dikter och noveller som jag dock hållit inne då ej fått något för mina viktigaste resultat i sk. Kunskapsområden).Låt mig avslutningsvis föreslå ett intressant ytbytesprao/pryo för utbildningsministern:
han får komma och distribuera tidningar i mitt halvtids jobb-dels på nätterna,varje dag,dels genom extrautdelningar för att överleva ekonomiskt.Jag får pröva hans ministerplats i Alliansregeringen.
Jag ska föreslå här några av mina förslag som jag skulle ta upp i detta genom ett antal olika projekt som jag skulle driva:
först kunskapsprojektet: jag skulle ge pengar till ny grundforskning i det nya vetenskapsparadigmet på samma demokratiska grunder som för det tv. Beståend paradigment och dess fou-projekt.
För det andra: kontakta näringslivet ifall de vore intresserade att ta sig an mina ekonomi-,teknologi-projekt typ ny slags börs på mina M.O. Konceptets grund,ny typ av kärnkraftreaktor eller möjligtvis typ av fler-dimensionellt fungerande dator,kolla om min nya fysik kunde initiera fou i nya typer av transportsystem,nya energilösningar: lokal produktion av energi i varje hus.
För det tredje-ett mer öppet samhällsklimatspår med öppningar mot gemensamt ansvarstagande i EU: reformera euron på min nya ekonomi-och ekologiteorins grund,reformera sjukvården (se mitt förra blogginlägg),reformera gemensamma flyktings-och invandringspolitiken.Någon kan här naturligtvis fråga att vad har utbildningsministern att göra på andra politikområden,vilket jag kan kommentera med det att nya kunskaper lyfter upp innovationspolitik och innovationspolitik drivs bäst i demokratisk dialog och öppenhet och med aktiv återkoppling,i stället för förlegade,avskiljande sektorssyn.Dylikt kommer ju även fram i mitt fler-dimensionella tillväxtprogram NMEP-spiralutveckling där arbetsmarknad,boende,transport-infrastruktur,politiska demokratibygge på lokala nivåer,mm. Gemensamt lyfter samhället.
Naturligtvis behövs för dylikt även statsministerns mm. Ministerns och myndighetspersoners aktiva medverkan,men jag tror att jag kunde fixa det som syntesintresserade Avatar of Synthesis. Nu gnuggar kulturskaparna säkert händerna och vill gärna skapa nidbilder,intervjua,leta efter liknande fall i historien,vara med i skapandet,och till dem alla skulle jag säga: välkomna-gemensamt lyfter vi Sverige och världen. Jämfört med Obamas ”change” skulle det motsvarande svenska bli ”real change” med litandet mer på pennans,dialogens och skapande medverkans kraft än militära insatser.
Vore du intresserad av dylikt prao/pryo Jan Björklund?
Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,socialentreprenör,konsult i firma Vidorg
(firman passiv tv. av integritetsskäl men kan startas igen som AB då exproprierade investeringar betalas tillbaka av skattemyndigheterna med tillägg för senaregjorda investeringar dock utan skadeståndskrav för personlig del.Det aktiva företaget kunde under min korta prao på ministerpost drivas av någon annan.Som ministern skulle jag endast skapa öppninga för projekt,för att sedan-efter prao-tiden,driva själv det konkreta arbetet som konsult/projektledare,med anlitandet av svenska och utländska,kompetenta underleverantörer-ev. i mångkulturella,mångnationella projekt)