Ärlighetens villkor i ett repressivt samhälle?

Ärlighetens villkor i ett repressivt samhälle?

Ref. DN/Krönika: "Hänsynslöshet har på bara några år gjort att berättandet blivit svårare",av Malin Ullgren

Sammanfattning

Malin Ullgrens debattfokus kort: " Det grandiosa,ständigt talande,omvärldsdefinierande subjektet påverkar naturligtvis skönlitteraturen. Tillsammans med romanbegreppet blir det nya,hänsynslösa jaget en ganska giftig litterär blandning. Nya genrebegrepp (lyric essay,min anm.) löser inte frågan om etik och konst-men de kanske kan skapa större ärlighet?"Den värderas här av författaren varmed han finner sin egen produktion vara en form av denna nya genre,men utöver det är ej menad som "hänsynslös personkonflikt" utan som upplyft beskrivning av olika typer av konflikter som upplevts och beskrivits i författarens böcker

I Den "gamla" versus den "nya" litteraturen

Jag läste med intresse denna krönika. Författaren-DN krönikor Malin Ullgren- har skrivit en reflekterande artikel om skönlitteraturens senaste utveckling. Hon refererar i sin diskussion till paret Marianne Bang Hansen- hennes exmakes Geir Gulliksens bok "Berättelse om ett äktenskap". Ullgren jämför Gulliksens försvar av hans berättande om äktenskapet med argument att det är en roman-inte en självbiografisk skildring,mot anklagelser om hänsynslöst utelämnandet av personliga data som vissa kan hävda att de borde spärras. Dvs. tryckfriheten ska gälla för dylika romaner. Malin Ullgren hävdar att som kritiker är man intresserad av bokens "verkshöjd".Hon beskriver detta men några satser som

- en sorts..praktik som bygger på att man tänker på bra konst som nästan utomvärdsligt. Boken handlar om något intressant,som har ej skrivits om förr,eller sällan,eller i denna form

- att då "pipa om utlämnade jordiska människor i ett godomlikt sammanhang känns förstås lite futtigt,till och med som ett hot mot konstens själva liv".

Hon beskriver sådana här produkter och deras värdering från verkshöjd-argument som representanter för en romantiskt färgade tid. Ävenom denna tid är mestadels bakom oss,påverkar den än mycket i konstlivet,vilket Ullgren finner vara bra.

Till skillnad från gångna,romantiska tidens värdering eller konstkritik,har man i senaste tiden lanserat term lyric essay. Dessa är inte fullvärdiga romaner,men intressanta nog att bearbeta skönlitterära texter i olika typer av mindre omfattande former. Som exempel på denna nya genren tar hon upp boken "Argonauterna" av Maggie Nelson,vilken är lanserad som memoar-bok.

Dagens böcker som beskriver olika personer-hypotetiska eller fiktiva,som sammanblandning av olika,autentiska personers karaktärsdrag och handlingar eller t.o.m. som beskrivningar av faktiska händelser mellan olika personer och bokens berättar-jag-som hänsynslöst ärliga i sina teman. Ävenom dylikt kan ifrågasättas,finner Ullgren att det ska finnas plats för även dylika böcker/filmer/andra konstformer-just genom hänvisning till konstens funktion att söka sanningar på sitt sätt: polemisera,lyfta upp sådant som döljs eller inte funnits än,som försvar för djupare kunskap om mänskliga relationer etc. ,samt-indirekt-för att bevaka kritiskt omvärlden,var det sedan frågan om politik,värderingar,olika historiska händelser eller annat intressant (konstens funktionsbeskrivningar här är mina-Ullgren använder en generell term: "konstens själva liv".

Hon hävdar att faran med dylik genre-lyric essays-är att kulturen blir hänsynslös. Se hennes beskrivning ovan.

Jag finner-som filosof-samhällsvetare och efter att ha publicerat sedan december-14 dikter och noveller om min skilsmässa-Malins diskussion som en öppning mot eventuell värdering av mina produkter? Varför har ingen värderat dessa? Eller vågat skriva om deras innehåll,där teman samverkar och beskriver flera nivåer av samhället (de positiva och konfliktbeskrivningar) och relationer mellan människor. Från berättarjagets ärliga beskrivning av sitt eget liv-före äktenskapet,under och efter skilsmässan. I skolans värld,i arbetslivet,i sitt försök att hitta en plats där hen kan känna mening i tillvaron och bli integrerad på även sina egna villkor. Ej endast i de roller som omgivningen anser att hen borde vara nöjd med,eller som partner i ett äktenskap. Allt detta i reflekterande berättelser,där det röda trådet-hur sorgen efter den svåra skilsmässan hanteras av berättarjaget och hur hen utvecklas som människa och därmed försöker genom nya strategier hantera sitt livsmål såsom hen definierar den:

att förändra världen genom en ny,bredare grund för vetenskap och genom vetenskapen sedan påverka samhälleligt. Vilket enligt berättarjaget öppnar vägen för språnget till en ny kulturell utvecklingsnivå,globalt.

II Författarens meta-recension av egna böcker (!)

Om jag skulle våga göra sådant som författare kanske inte ska göra-värdera själv-efter att skrivit produkter i fråga-sina böcker,säger jag följande till mitt försvar mot stämplandet om "hänsynslöshet":

1. Teman: dikters teman är flera: på ytan en beskrivning av en svår skilsmässa. Under ytan-eller i andra dimensioner- beskrivningar om samhället,makten i politik,vetenskapliga världen,i media och kort i näringslivet. Om mänskliga relationer: sorg,kärlek och dess villkor mellan makar,föräldrar-barn,avundsjuka då kolleger tystar ned nya upptäckter eller lyfter ej upp vederbörande till tjänster som skulle bete sig som normala,utan i stället trycker ned,marginaliserar,förvanskar,stämplar,sprider falska rykten,ljuger om,stjäl berättarjagets resurser. Att berätta ärligt om sådant kan kännas som hänsynslöshet av de som känner sig drabbade-direkt eller indirekt.

2. Genre-beskrivning:

Mina dikter och självbiografiska noveller (delvis fiktiva där t.ex. det uppdiktade mötet med socialassistenten och berättarjaget är sann i den mening att händelseinnehåll har hänt,men personen-socialassistenten-är en sammansatt skildring av olika myndighets personer) kan nu eventuellt kategoriseras i denna nya genre som lyric essays. Äntligen kan de därmed infogas i ett samhällssystem och eventuellt officiellt nämnas och värderas?

3. Om berättelser som helhet:

Alla mina dikter (sammanfogade i den drygt 400 sidiga opusen Samlade dikter-tv. en e-bok) och novelltrilogin ("Hemma men ändå inte","Vuorten tuolla puolen" och "Vägen hem"-möjliga att köpa som pdf-e-böcker från min Förlags sajt www.vidorg.eu och delvis från bokhandeln som fysiska böcker eller direkt från författarens förlaget ovan) bildar en helhetsmässig processbeskrivning: hur dylik sorgeprocess sker då berättarjaget återupplever sina minnen i barndomen,skolan,studietiden,i sitt inträde i arbetslivet och i samhällsrelationer,med ältandet,fram och tillbaka om äktenskapet. För att sedan kunna bli kvitt sorgen och gå framåt och genom skrivandet hantera eventuellt bättre sin samhälleliga status och marginalitet som alternativtänkare. Att då fästa uppmärksamhet på endast en aspekt av berättelser- om skilsmässan och personbeskrivningar där- vore en förenkling och en form av härskarteknik: tro inte att du är något!

4. Om man som kritiker reflekterar om berättandets funktion i dessa former,kan man fråga: på vems eller vilkas villkor har berättelser producerats? Varför dessa berättelser? Ja-då bloggandet om det nya vetenskapsparadigmet väckte inget intresse trots referenser till de nya förslagen att lösa olika samhällsproblem eller initiera radikalt nya lösningar i vetenskap,politik,ekonomi,kulturlivet. För dylika samhällsproblem som arbetslöshet,ekonomisk tillväxt,samarbete i Europa,skapandet av freden genom ny värdegrund,härledd från det nya paradigmet.

Man kan även fråga,varför har inga kulturredaktörer värderat officiellt berättarens produkter-efter en hövlig epostförfråga ? Jämför här andra länders praktik där nybörjar författare alltid recenseras som t.ex. i Danmark (enligt en TV-intervju av en dansk författare).Varför har ingen svarat på författarjagets kritik av landets regeringar sedan Göran Perssons tid om uteblivet,officiellt stöd för att utveckla vidare det nya vetenskapsparadigmet. Fast det är bättre i den mening att den är mer abstrakt och kan nu kunna internalisera hittills oförklarliga,empiriska data i sk. gränsvetenskaperna och parapsykologi vilkas data ifrågasätter vår syn på såväl verkligheten som människan och våra centrala begrepp om tiden,rummet. Kan man diskutera om etik och ansvar om sådant som är icke-nämt. Äventuellt på personnivå i "negativ karma" men samhälleligt,kulturellt? Som manifestationer i en semi-demokrati-Potemkinkulisser?

Varför trummas upp urvattnade filosofier om postmodernism,vars filosofiska grund är detsamma som andra dagens filosofier: det gällande paradigmet. I vems eller vilkas intresse har repressiviteten fortsatt drygt 40 år om det nya. Personen i fråga har marginaliserats,hens barn delvis likaså,utan diskussion om etik eller hänsynslöshet som upplevts gentemot berättarjaget. Vilka har fått betala för dessa förnekelser eller repressiva handlingar utöver vederbörande? Kan det vara så att världen befinner sig i sina ekonomiska,politiska och värderingskriser just därför att det historiska alternativet-då det skulle ha gällt att låta det komma fram har hindrats påverka positivt och således vänt den normala,demokratiska diskussionen och utvecklingen?

III Konstens strategihjälp

Kan nu författarens-berättarjagets (som är en alternativtänkare i sitt livsintegritet,ej skilsmässofader främst) produkter "väcka folket" eller ge andra,mer positiva strategier för författaren att gå framåt i sitt livsprojekt? Det återstår att se. Att handla positivt,i tron på pennans makt har varit central i mitt liv tillika som beaktandet med moderniteten-t.ex. i användningen av teknologin,internet och sociala medier. Konstkritikers roll vore enligt mig att hjälpa till i detta: uppmärksamma sådant som är verkligen ifrågasättande-som strävar efter Real Change- ej endast populistiska tal eller möten med deras idealprogram,utan bra teorigrund eller sociala taktik.

Med förhoppning att denna meta-konstkritiska artikelkommentar bidrar till världens positivare utveckling där hänsynslöshetens äkta praktik kommer fram på annat sätt i framtiden,skickar jag detta till min strategiblogg att läsas.

Lasse T Laine

filosof-samhällsvetare,författare,entreprenör

Förlaget Lasse T Laine

www.vidorg.eu

epost: management@vidorg.eu

Stärk humanioran- släpp prestigetänkandet

Stärk humanioran- släpp prestigetänkandet

Ref. UNT/Debatt: Stärk humanioran,Sö 4.dec-16,av Sofia Larsen och Magnus Hedberg

Sammanfattning:

Sofia Larsen och Magnus Hedberg-ordförande respektive VD i organisationen Jusek-har i dag fått sin kritiska debattartikel om regeringens forskningsproposition. De utgår i sin analys och förslag på utökade förbättringar av propositionen från ett ekonomiskt och samhällsvetenskapligt perspektiv.

Författaren har som filosof och samhällsvetare kritiserat sedan länge den gällande passiviteten hos både landets regeringar och media (sedan början 90-talet då hen lämnade in sina förslag hur t.ex. förnya den svenska sjukvården i hens första utrednings-uppsats SINUS,1990).Då Sofia Larsens och Magnus Hedbergs analys och förslagen utgår från effektiviserings-och nyttoperspektiv,vill författaren här lägga fram även andra,humanistiska perspektiv. Nämligen från socialt och kulturellt sådant. Han hävdar att forskningspolitiken berör mer än effektivisering av samhällslivet hos myndigheter och deras verksamhet och verksamhetskvalité (ävenom detta är naturligtvis viktigt).Även existentiella,historiska och värderingsfrågor borde tas upp då man diskuterar om förbättrandet av forskningspolitiken.

Som exempel på sådant här nytt,bredare tänkesätt använder han Google-analys av hens firmans webbsida och sammanfattar sitt eget livsarbete-att ge förslag på grundtankar för ett nytt,bredare (dvs. abstraktare) vetenskapsparadigm och bedriva ihärdigt utvecklandet av detta förnyelsearbete genom eget resursskapande då de officiella myndigheter och,media och regeringar varit passiva,likgiltiga eller opportunt väntat på den kritiska massan av prestigetänkare att acceptera hens och andra alternativtänkarnas förnyelsearbete. Kort sagt: släpp prestigetänkandet och låt alternativtänkarna komma till offentlig dialog,samt stöd deras värdefulla arbete för att förnya grunderna för den globala gemenskapen.

Innovationer i forskningspolitiken

Författarna för debattartikeln "Stärk humanioran",publicerat i UNT Debatt,Sö 4. december 2016,kritiserar alldeles rätt sittande regeringens litet förenklande syn på innovationer-som endast fysiska sådana och tekniska.

De tar upp behovet att se innovationer från ett bredare samhällsvetenskapligt,humanistiskt perspektiv: "Trots att flertalet av dagens stora frågor kräver kompetenser kring relationer mellan människor,kulturer,vanor och traditioner är basen i innovationsarbetet fortfarande teknik. Psykisk ohälsa kopplat till arbete,sjunkande resultat i skolan,behov av att effektivisera vård och omsorg och demografiska förändringar är alla exempel på frågor där samhällsvetenskaplig och humanistiska forskning och kompetens är nödvändig" Om jag som filosof skulle använda mitt eget "analysschema"-presenterat i min öppnande,anspråkslösa studentuppsats eller första version för det tilltänkta avhandlingsarbetet om behov av ett nytt vetenskapsparadigm (i strävan att inlemma i den officiella vetenskapen de oförklarliga,empiriska data som forskats fram i parapsykologi och i andra,sk. gränsvetenskaper,sedan mitten 1800-talet,men vilka stöttats bort då deras innehåll ifrågasätter vår gällande syn på verklighet och människa,såsom de framställs i den ca. 2000 åriga traditionen i filosofin,"modern bakom vetenskaper")-nämligen förutom den attributiva och relationella sidan som tillämpas i författarnas analys,även den existentiella sidan eller perspektivet,kunde jag förstärka författarnas kritik.

Innovationer i forskningen kan gälla även en ny verklighets-och människosyn

Vi människor är förutom fysisk-biologiska och sociala även kulturella varelser. Ny,bredare,filosofiskt verklighets-och människosyn,vilken kan stödjas på både empiriska data och från dem utgående nya begreppsstrukturer och nya teorier-alla härledda från ett nytt,filosofiskt perspektiv i både ett av filosofins områden (ontologi-läran om verkligheten och dess struktur) och i dess formulering i en ny,logisk-matematisk funktionsteori som är av sin karaktär en abstrakt princip som bär sambandet mellan verklighetens olika fenomen och kan användas i olika fackvetenskapers mer begränsade teorier (såsom i fysikens partikelteori,biologins nya DNA-teori,eller-varför inte hur kulturella förnyelsen hämtar information bakifrån,kontinuerligt,då den förnyas).

En av socialantropologers "stora tänkare",strukturalisten C. Levi-Strauss har hävdat att det är människornas hjärna och dess struktur som gör att vi tänker dualistiskt-med "antingen-eller-tänkesätt".Det tror jag inte på-varken i empiri (eftersom jag har kunnat lägga fram ett annorlunda tänkesätt och vetenskapsparadigm) eller historiskt. I filosofins historia har det genom seklen pågått diskussioner som i kunskapsteori (hur kan vi veta om verkligheten,komma fram till våra kunskaper,vad är kunskap osv.),psykologins filosofi (vad är identitet,personlighet,individ,har vi själ,medvetande och om så,vad det består av och hur det kan förklaras (se Mind-body problemet),i vetenskapsteori (kan och bör vetenskapens beviskraft härledas eller reduceras enbart till empiriskt innehåll i våra utsagor-se forskningsresultat i logik och matematik: att axiomatiska grunder kan ej varken bevisas vara sanna eller falska),i sanningsteori (med dess tre grundläggande syn på referensteori-de kunskaper är sanna som kan refereras i verkligheten; koherensteori-att de kunskaper som kan framställas som ett helhetsmässigt system utan inneboende motsägelser-är sanna; i pragmatikens sanningsteori- att resultat som vi får genom att använda våra kunskaper "bevisar" deras sanningshalt.

Relaterad till innovationer: politikens makt att fördröja och blockera

Om jag skulle fortsätt min bredare syn på humanistisk analys på innovationer,kan jag ta upp även värderingsfrågor:

- har religioner utvecklats? Ej enbart som sociala,ekonomiska eller politiska fenomen,utan även i deras verklighets-och människosyn? Innehåller inte alla dagens religioner ett dualistiskt tänkesätt? Himmel-helvete,de rättroende-de falska profeterna,vi,frälsta och dem andra,att försvinna från livet och dess lidande etc. Vad skulle vara en ny slags tänkesätt i religioner? En allmän princip,som tycks gälla i allt kosmiskt princip? Med religioners språk: "gyllene regeln" eller "karmas lag" - orsak-verkan i den flerdimensionella verkligheten och för utvecklande varelser vari människorna är en av många manifestationer i Kosmos?

- Då etiken-ett område i sk. Praktisk filosofi (i engelsk språkliga länder Moral Philosophy)- innehåller en massa olika riktningar där deras etiska slutsatser kan ej heller entydigt "bevisas" som sanna eller falska-kan det vara intressant att fråga: vad har våra samhällsinstitutioner och regeringar att göra i detta sammanhang?Stöder dem vissa etiska riktningar-som t.ex. utilitarism: högst nytta för folkets flertal- för att få återkommande bekräftelser för dem att sitta i makten? Agerar dem proaktivt och stöder t.ex. alternativtänkare i deras början att utveckla ett nytt paradigm?

- Jag har på mina olika blogg -bl.a.www.vidorghelps.blogspot.com - idkat kritik om svenska (indirekt även vissa utländska) regeringens passivitet eller tystnad då det gällt behov av förnyelse som behövs i samhället. Som exempel på empiri undersökte jag nyss Google-statistik över min författarsajt www.vidorg.eu 's blogg och vilka hade besökt det. Analysen visade att de flesta läsare hade varit utomlands: från USA (1417),Ryssland (4),Ukraina (2),Litauen och Sverige (1). Detta "bevisar" hur prestigetänkanden är grunden för samhällsförnyelse i de flesta länder. Samtidigt ett bevis hur integrationsarbetet-för att nämna ett samhällsproblem i Sverige- sköts dåligt eller ensidigt i även de upplysta kretsarna,hos samhällsdebattörer och politiker,utan att nämna vetenskap och näringslivet där det rått även tystnad om mina olika förlag som man har kunnat läsa om på mina blogg.

- Författarna ovan-med samhällsstatus och prestigelöner- hänvisar till en rörelse,där syn på innovationer i forskningspolitiken är bredare än dagens gällande,fysiskt-teknologiskt-ekonomiskt endast. Varför inte våga ta upp de alternativtänkare som läses utomlands,eller väntar författarna att vederbörande ska själva först "slå sig genom" för att sedan "hoppa i vagnen,i tåget som rullar". Ja,möjligtvis,men vänta inte sedan att dylika personer accepteras som fullvärdiga kolleger i förnyelsearbetet. Real förnyelse behöver ej de auktoritetstroende "prestigetänkarna" och framtidsbackande politikerna utan själsligt integrerade individer som vågar stå på barrikaderna,ävenom det kan svida i ekonomin eller i den egna,samhälleliga statusen.

-,Angående vetenskap och dess förnyelse har en vetenskapshistoriker Thomas Kuhn skrivit en intressant bok om vetenskapsrevolutioner. Själv har jag "verifierat" mycket av hans slutsatser i det egna livet. Se t.ex. Google data ovan,och min samhälleliga integration i Sverige med satsningar i utbildningar. Men funnit mening i livet ändå,som burit fram innovationer och förslag som producerats. Kan vi då säga: släpp loss landets alternativtänkare-uppmärksam ej endast andra länders dissidenter eller samhällsförnyrare eller bekräfta dokument i förgångna tider då det finns så mycket nutidsdata att ta hänsyn till och diskutera om.SOm t.ex. mina litterära dokument-se förlaget nedan varifrån de kan köpas och därmed vara med att stödja ekonomiskt utvecklandet av det nya vetenskapspradigmet då politikerna,media och näringslivet varit tysta och därmed fördröjt de redan gjorda nya innovationer och införandet av dessa i samhällsförbättringar.

Lasse T Laine filosof-samhällsvetare,författare,entreprenör

Förlaget Lassse T Laine

www.vidorg.eu management@vidorg.eu

Bombregn i Syrien och svenska regeringens aktionsprogram

Bombregn i Syrien och svenska regeringens aktionsprogramm

ref. SvenskaDagbladet/Debatt: "En skam att bomberna faller",Sö 16.okt-16,av Stefan Löfven,statsminister (S) och Margot Wallström,utrikesminister(S)

Några av de viktigaste officiella påverkanspersoner i Sverige- rikets nuvarande stats- och utrikesminister-har tillsammans publicerat en läsvärd debattartikel om det pågående kriget i Syrien. Ävenom debattartikeln har eller utgår från en moralistisk grund (att beskriva dödandet av civilpersoner i landet och döma kraftigt dessa våldsdåd och lägga fram önskningar om utredningar av gjorda krigsbrott och eventuellt mål i krigsdomstol),utmynnar skriften även i några förslag för en väg framåt. I min komment lyfter jag upp dessa positiva punkter och relaterar dem till mina egna,tidigare framlagda komment på mina bloggsidor och på sociala medier (Facebook,Twitter) i min egna strävan att förnya den globala gemenskapen på en ny,bredare (djupare) grund genom mitt filosofiska bidrag- förslag och redan gjorda tillämpningar för ett nytt vetenskapsparadigm.

Mina komment utmynnar-enligt mig- i en mer strategisk,långsiktigare väg än det som framlagts och presenterats av statsministern Löfven och hans regerings utrikesminister. Förhoppningsvis bidrar mina komment här för snabbare,fredligare lösning av det pågående kriget i Syrien och även annanstans vilka världens mediefokus har ej ännu uppmärksammat och lyft upp som brott mot mänskligheten?

1. Omedelbart eldupphör

Statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Margot Wallström lyfter upp i denna första punkt Rysslands agerande i FN:s Säkerhetsråd: å ena sidan deras önskningar att få slut på kriget,men samtidigt stöd för Syriens officiella regim med sin vapenmakt och ekonomiskt stöd.Troligtvis i deras strävan att skaffa både strategiskt brofäste i Mellanöstern och för egna långsiktiga politiska och ekonomiska fördelar. Framlagd veto-enligt olyckligt och bristfälligt formulerad organisering av Säkerhetsrådet- gör de möjligt för Ryssland att agera med sitt veto och visa landets utrikespolitiska Janus-ansikte: att framstå som en av viktig,global partner i världen för fred och tillväxt,å andra sidan cyniskt manipulera rådande rättssystemet för att skaffa egna fördelar,vilka betalas av Syriens civila våldsoffer då Ryssland stöder aktivt landets korrupta och nästintill diktaturliknande regim.

Visst gör Löfven och Wallström här en insats då de skriver: "En tydlig markering krävs mot den syriska regimen och mot Ryssland".

Frågan blir: räcker sådant här-långsiktigt och strategiskt? Jag återkommer till detta i senare punkt 3.

2. Befolkningens lidande måste lindras

Här lyfter Sveriges två viktiga påverkanspersoner upp de bidrag som Sverige har givit för både FN:s humanitära insatser i Syrien och dess grannländer som mottagit flyktingar från landet : för insatser som hjälpkonvojer för mat,läkemedel och medicinsk utrustning samt bidrag under femårstid med värde ca. 2,2 miljarder kronor.

För att få en uppfattning av denna summa ska jag jämföra den med min första SINUS-utredning (ämnad tre-och fyrabetygsuppsats i Ekonomisk Historia vid Uppsala universitet 1990,vilken dock stoppades av dåvarande handledare med komment att det vore snarare att ses som ett konsultinginlägg i stället för en akademiska uppsats-ett svepskäl enligt mig då huvudfokus var i framläggandet av data,skaffade metodiskt genom egna strategiska intervjufrågor och analys av dem samt referat,analytisk diskussion och jämförelser med andra forskares resultat).Där kom jag fram att Sverige kunde spara årligen ca. 7 miljarder kronor i sjukvården,om den skulle förnyas i ett gemensamt förnyelseprojekt,i hela riket,enligt mitt förnyelseförslag i denna uppsats-utredning. Studerandens förslag-i hans iver att bli integrerad i Sverige och få arbete motsvarande hans utbildning,skulle ha bidragit flerdubbelt mer -årligen- än landets officiella regering givit bidrag för krigets offer i Syrien under fem års tid.. Självklart är dagens regering dock inte ansvarig för försummelser i landets tillväxt sedan år 1990,men å andra sidan har man fortsatt tystnaden om det "förnyelsepaketet" som skulle ha åstadkommits genom det officiella startandet och stödet för det nya vetenskapsparadigmet.

3. Frågan om ansvar för övergreppen

Författarna lyfter upp här benämningen krigsbrott och brott mot mänskligheten. Starkt gjort-det är nog sant vad Syriens demokratiskt valda regering och dess allierade har gjort i landet. Frågan blir då: när ska det globala samfundet- FN- bedöma dylika regeringar som Potemkin-kulisser för demokratier. Visst är demokratier olika och nått olika utvecklingsstadier på olika håll i världen,men då länders regeringar använder både fysiska,psykologiska,ekonomiska,politiska och kulturella våldsmedel mot landets fredligt demonstrerande eller regimkritiker och i den omfattning som skett i Syrien,borde nog dylikt ansvar lyftas upp i Haag-domstolen?

I dylika fall borde även andra brott uppmärksammas enligt mig: demoleringar av UNESCO:s kulturella arv,hindrandet av demokratiskt framförda alster i media,forskning och politik,vilka mötts med våldet i dess olika former. I längden är det mänskligheten som får betala att dylikt sker,då dess fredliga utveckling hindras av korrupta och maktlystna personer,sittande i officiella poster.

4. Vägen framåt

Stats-och utrikesministern lyfter även upp sin regerings intentioner för att få stopp på kriget i Syrien.

De anser att EU:s roll är viktig i sammanhanget och att EU-länder borde enas i sina insatser. Ett sätt vore kanske att skriva ett gemensamt PM om både fördjupandet av blockaden mot Ryssland-för dess motstridiga och cyniska politik i Syrienkrisen- och om konkreta hjälpprojekt till Syrien och dess grannländer.

Sveriges regering tänker själv-sedan landet börjar sin mandatperiod i FN:s Säkerhetsråd-lyfta upp behov av respekt för humanitära normer. Nog en viktig insats men räcker ej enligt min mening som filosof och samhällsvetare och social entreprenör.

Personligen har jag tidigare skrivit på Facebook om min firmas tilltänkta blockad eller kraftig ekonomisk markering med olönsammare licensregler mot länder som stöder och använder fysisk,militär våld mot sin befolkning. Till skillnad mot Löfvens och Wallströms moralistiska bedömanden och önskningar,syftar mina förslag att skapa en långsiktig,strategisk plattform genom förslaget att reformera Säkerhetsrådet i dess organisering. Nu,då jag i en snar framtid slutar i mitt manuella arbete inom media(vilket jag fick i december 2001 då lyckades få inget annat efter att ha sökt femtio-hundratals olika jobb i slutet av 90-talet då hade blivit arbetslös från mitt tidigare,manuella jobb inom Uppsala Läns Landsting.Den organisation som jag givit mina akademiska insatser till i mitt intresse att få mer adekvata arbeten inom denna organisation än diskjobbet i deras Centralkök ),kan jag föreslå mig själv som konsult för dylikt: som Sveriges representant att söka allianser för detta reformarbete. Konsultingmetod som jag skulle använda vore delvis densamma som socialantropologer använt i sk. tillämpad gren av ämnet: deltagande observation,letandet av allianser,spridandet av info som inte kommer fram i officiella media eller politik,stegvisa,konkreta delprojekt,där officiella myndigheter kunde samverka med privata företag och media,kultur och forskning. Avsevärd bredare insatser än dem som de officiella regeringar använder i sina metodlådor?

Om dessa konkreta förslag möts med tystnad såsom mina tidigare förnyelsekommentarer och förslag på mina blogg och i mina litterära alster,har jag ändå visat indirekt läget i landet Sverige och i världen och givit en möjlighet. Hur människor i slutändan väljer-det blir deras ansvar,döms och bedöms det sedan med deras själsliga integration (eller dess splittrande) eller med deras "karma".

Lasse T. Laine

filosof-samhällsvetare,författare,entreprenör i Vidorg-firma mm.

www.vidorg.eu