ABC till en relativiserad verklighetssyn

ABC till en relativiserad verklighetssyn

eller

Hur även dagens fysik har kommit till det mellanparadigmatiska läget då dess hyllade auktoriteter försöker göra sitt bästa,sista försök,reduktion till nuvarande syn på kosmos,materia,universum,matematik,kvantumteori med det gällande vetenskapsparadigmets gamla sanningsteori som pratar om hur våra utsagor korresponderar (är överens) med verkligheten.Den absoluta,den som antas finnas där ute,någonstans.I den senaste tappningen av metafysiken.-Vad,hur då metafysik? Ja,genom att ej ännu ta i beaktande annorlunda empiri som går ej att förklara med fysisk mätbarhet,matematik född ur fysiska hjärnor.Det behövs något nytt-kvantumsprång till en ny,utvidgad värld och verklighet för att kunna göra det.Försök till ett nytt,mer abstrakt vetenskapsparadigm och där mottagandet,utvecklandet av det skulle ge oss även en ny värld och nya värderingar.- Då jag har redan tänkt det,är det för sent att säga: ja,men du är ingenting,inte trovärdig auktoritet.Till vilket jag svarar: ja,det är din syn.Jag tror på mig själv och lever redan i den nya världen.Titta,er auktoritetstro har ej lyckats övertyga mig eller neka mina resultat.Hellre avstår jag från det som ni kallar ”framgång”,”berömmelse”,att samla fina vinster och kapital.Och vem vet,kanske gör jag det ändå,någon gång,då ni vågar tänka nytt...

Ref: SvD/Understrecket:”Av myriader världar är det här den enda vi har”,Sö 15 juni-14,av Helena Granström,författare,fil.lic. I matematisk fysik

Förord

Egentligen skulle jag inte skriva det här.Det lönar ju sig ingenting till.Dagens vetenskapare-det vill säga de som premieras med tjänster,godkänns i uppsatsskrivandet,får nobelpriser,grundar sin duktighet och berömmelse genom att inte avvika alltför mycket.Genom att tro på auktoriteter eller i att betrakta hur mycket omgivningen tål tänkandet-de som finansierar och ger nobelpriser. Så,i stället för att skriva mer detaljrikt,repetera vad Einstein har sagt,tolkat Riemans matematik på sitt sätt,etc.-lyfter jag upp endast några punkter av det skrivna i den intressanta artikeln som skrivits ovan.

Universums uppkomst-och ett alternativt sätt att tänka

Helena Granström har skrivit en intressant artikel om den senaste synen på vår verklighet,utgående från en hyllad bok av en svenskfödd,i USA verkande fysiker Max Tegmark.Max Tegmark försöker göra det mer förståeligt för vanliga människor-dvs.utan matematiska eller fysikens kunskaper i högre skola (ja,vad är det- matematik med ekvationer? Varför ej min nya funktionsteori som framställer även en annorlunda syn på oändlighet mm)- att förstå fysikens senaste diskussion om parallella universum.Försöket motiveras ju av strömmande omfång nya data från rymden,och delvis även från våra experiment på jorden,hur universum såg ut strax efter big bang,där allt började i vårt universum och har fortgått sedan dess med dess expansion,hur stjärnor föds och dör.Allt detta förmedlad av våra mätningar med ljuset som förmedlar oss data om händelser där ute,i kosmos. Och enligt dagens hjälte-Arbert Einstein-är det ljusets hastighet som ger måttet,och det har en viss hastighet med vars hjälp vi sedan konstruerar med vår matematik,med dess ekvationer,hur det ser ”där ute”,i den absoluta verkligheten.

Ävenom vi kanske inte vet absolut hur det är,kommer våra förfinare mätmetoder närmare och närmare den-korresponderar bättre och bättre med den.

Parallella universum är sedan-enligt författarens redovisning av Max Tegmarks bok- ”den rymd som ligger utanför det område från vilket ljuset har hunnit nå oss sedan big bang”-dvs. Efter universums födelse.

Detta är logiskt,då man antar att ljuset färdas alltid med samma hastighet.Det har ju bevisats enligt dagens fysik-både med experiment-observationer och genom våra matematiska ekvationer.

Mottanke: anta ett annorlunda begrepp-superackeleration-där vi startar redan med ljuset hastighet-och sedan-genom någonslags tingest-alternativt en ny slags matematik- ackelererar med utökande fart där ljusets hastighet till slut når liknande resultat som i telepati-samtidighet.Partiklar lär redan visa sådant beteende ävenom de finns långt borta från varandra.Likadant finns det beskrivningar om telepati-experiment i parapsykologi.

Gör nu tanke-experiment som Max tycks ha gjort.Tänk att det finns områden därifrån ljuset har ej ännu nått oss här på jorden.Alltså kan det finnas tex. Dubbletter av oss där ute! Varför inte?

För att ordna dessa spekulationer kan man konstruera olika typer av parallella universum såsom han har gjort i det följande:

1. multiversumnivå 1: ”delar av rymnden som inte är möjliga för oss att observera (man antar kanske att de är så långt bort att ljuset skulle ta så lång tid att vi-som människor-antingen har ej tid att mäta det som någon gång når oss eller att kunna tolka det då data skulle vara så omfattande att vårt förstånd ej förmår överblicka över det),men som i g r u n de n l i k n a r det universum vi känner (från närmare håll)” (tillägg inom parenteser mina).

2. Multiversumnivå 2: är en mer abstrakt version av förra och definieras enligt följande: ”de delar av rymnden som avlägsnar från oss snabbare än ljushastigheten,så att det vore omöjlight för oss att nå dem ä v ä n o m vi färdades med ljusets hastighet för evigt”.

Denna typ av hypotetiska universum delar har eventuellt även andra värden för de fundamentala konstanter som vi antar gälla i vårt universum (multiversumnivå 1): tex. Elektronens massa nämns här.Sammanfattningsvis skulle det betyda att vår f y s i k a l i s k a verklighet ”får en helt annan -ofta mer ogästvänlig-karaktär.

Författaren lyfer dock inte upp frågan om det kan uppkomma andra typer av naturlagar som inte känner till i dag. Kanske är det andemeningen här att säga-se,därför kan vi inte förklara-eller är ens intresserade av att förklara anomala data-typ empiriska resultat i parapsykologi tex.

3. Multiversumnivå 3: här använder Max Tegmark sin egen tolkning av kvantumteorins våg-punkt-paradox: att en partikel kan ha denna dubbelkaraktär.Detta tolkas enligt vårt dikotoma sätt att tänka (dvs. med motsatser antingen partikel eller en våg typ) så att partikeln har denna form samtidigt och det är vår mätning som sedan orsakar att den splittras då vårt mätande påverkar det.En annan tolkning av dagens syn på kvantmekanik (dagens teori) är att vi kan aldrig entydigt bestämma läget var partikeln är någonstans i det område (oskillerande? ) där den befinner sig.Vi kan endast med viss sannolikhet beskriva detta.Man säger att vågfunktioner ”kollapsar” då vi mäter partikeln.

Den nya metafysiken i senaste Max Tegmarks tappning nekar denna kollaps och säger att i stället sker inget sådant utan att kvantmekanikens (kvantumvärldens) alla olika m ö j l i g h e t e r realiseras,men i o l i k a universum (världar).Därför kan det finnas dubbletter av oss därute,ja-kanske oändliga antal möjliga jag/personligheter av oss dock med små skillnader från oss här på jorden.

Här laborerar Tegmark med begreppet sannolikhet: ”det som vi uppfattar som ett slumpmässigt utfall när vi gör en kvantmekanisk mätning är i själva verket inte alls slumpmässigt: alla möjliga utfall kommer att realiseras med sannolikhet ett- dvs. är reala enligt denna hypotetiska metafysik.

Ta nu anomala,empiriska data från parapsykologi: pre- och retrokognition där experimentpersonen (eller i den andra,observerade varianten av parapsykologisk data: i spontana fall där förutsägelser dokumenteras,stängs i kassaskåp och öppnas sedan senare för att verifieras/falsifieras gentemot deras utsagor och dess innehåll) tycks veta på förhand-alternativt efteråt-vad som händer/respektive har hänt.Det finns beskrivningar där psi-känsliga personer har påverkat händelsers resultat genom sina förnimmelser och delvis kunnat förändra det som blir till-alltså realt.Sådana här slag data är nu fortfarande oförklarliga för denna nyaste typ av gällande paradigmets tolkningar av den absoluta verkligheten.

Jag ska fortsätta ett steg till med Tegmarks resonemang kring parallella universum,innan jag tar upp kort mina alternativa resonemang i min sista uppsats M 8 i min serie Moments of Oneness,från 1982 som tänktes tas upp i ett utvecklingsseminarium vid Uppsala universitet men diskuterades inte ändå (bättre att skriva en bok-om jag har tid,lust,resurser eller motivation att försöka övertyga de auktoritativt tänkande med höga poster och fina doktorsgrader från världsberömnda universitet.Eller världen som vill ha tekniska manikar-ej ny syn på människan eller verklighet som ifrågasätter vår gällande syn på verkligheten och människan som motiverar bl.a. maktförhållanden och ekonomin i världen.

Multiversumnivå 3 fortsätter : här fortsätter Helena Granström sin redovisning av Max Tegmarks tankar.”Den mångfald av universum som skapas med denna tolkning ovan (av kvantumfysik) existerar inte heller som de i de två tidigare multiversumnivåerna i den tredimensionella rymnd som vi bebor: i stället återfinns de i den oändligt dimensionella abstrakta rymnd som matematikerna kallar för Hilbertrummet.

Eftersom jag tycker att detta är bara prat- kan ej bevisas enligt Gödels resonemang- dvs. mer liknande hypotetiska diskussioner om matematiken och grundade på Cantors komplexa syn på oändlighet som jag gör mycket enklare med min nya funktionsteori med glidande skala av två typer av indexvärden (se min första,egna studentpaper i min serie Moments of Oneness,1972) som enligt mig beskriver bättre både dimensionalitet och oändlighet.Dvs. Jag kan anta att dessa olika dimensioner är bl.a. de där andar befinner sig efter den fysiska kroppens död,eller varifrån ufos tycks resa i från och försvinna i med sin teknologi.Dvs. Allt annat än bara abstrakta realiteter.Det är synd att auktoritetstänkande vetenskapare vågar ej ifrågasätta våra nuvarande syn på verklighet och gå vidare såsom jag försökte i sin iver att söka sanning som filosofistudent-innan locket lades på och den samhälleliga marginaliseringen och stämplingsmekanismer gjort sitt.

4. multiversumnivå 4: är består sedan enligt Max Tegmark av alla de matematiska strukturer som finns.Det sägs att ”den yttersta verkligheten” i sig är en matematisk struktur.

Liknar mycket min ontologiska,grundläggande princip som har formen av min nya funktionsteori.Tyvärr kopplas resonemangen dock ej ihop med Einstens stora resultat- relativitetstanken.Ej heller med systemteorin såsom jag har gjort i det nya,mer abstrakta paradigmet som innehåller nuvarande paradigm som syftar till att förklara fysiska nivåns verklighet som ett specialfall av det nya.

Kunde man förstå människornas väsen och handlande annorlunda

Kan jag gå vidare och skapa en mer koherent syn på den nya,relativiserade verkligheten,hänvisande till rubriken för denna bloggartikel (förhoppningsvis tänkande läsare kan förstå vad jag skivit hittills- ta hatten av,nu bär det sig åt till andra dimensioner,faktiska sådana).

5. I min sista uppsats M 8 där jag skissade grundgraden för en ny,mer abstrakt fysik framställde jag förutom en ny syn på kvantummekaniken-dvs. Partikelns dubbla karaktär- genom min nya funktionsteori och dess beskrivning av det mångdimensionella rummet (rum-tiden)-även en ny syn på atomteori.

Det kan vara så att de är atomer som kollapsar- i och mellan dimensioner- och därmed-beroende på utvecklingsgraden av den upplevande/mätande personligheten skapar verkligheten.Dvs. Det finns inte någon absolut,given för alla gemensam verklighet där ute,utan det som är gemensamt är formulerat i livets aksiomer-grundläggande principer av enhet,kontinuitet och utveckling.Här kopplar jag därmed fysiken ihop med biologin fast i en mer abstrakt version än i dagens.Dvs. Har en fler-dimensionell syn på utvecklingsteorin,där Darwins syn var endast fysikalisk.Då jag sysselsätter mig här med fysiken,tar jag ej upp hur den nya biologin skulle se ut eller förklaras fast jag har spår på det också i den nya DNA-teorin.

6. I stället för fysiska fysikens diskussion ovan i Tegmarks tappning,har jag en mer abstrakt teori om multiversum- vår fysiska och dess spegeluniversum dit partiklar går då människan dör (dvs. andar föds i) och varifrån de-enligt sin tid-återföds igen hit för att fortsätta sin mental-etiska utveckling (enligt de lagbundenheter som den nya funktionsteorin och nya atomteorin skapar,bärande infodata mellan olika dimensioner,tidigare kallad ”karmas lag” i religiös språkbruk men nu vetenskapsligt förklarat då anomala data tas på allvar och försöker klaras av i letandet efter sanning-ej samhälleliga berättelser a la fransk,postmodern filosofi).

Andra typer av universum: grannuniversum,dit man kan åka via omega-punkt,där vändning tycks ske-alternativt direkt via hyperackeleration från fysiska rummet,var som helst.Då i min M 8 universum beskrivs i rum-tiden och anomala data tycks kräva även annorlunda syn,har jag där inbakad en annorlunda syn på tiden också.Det som Tegmark tycks ej ha uppfattat eller tar ej upp? Men jag tar parapsykologiska data på allvar-delvis därför att jag har upplevt själv sådant.Tillika som många andra.Om filosofin hade fungerat vid Uppsala universitet,hade jag velat bli expert i återfödelseforskning och bl.a. kunnat förklara den multitud av empiriska data som finns i området med min nya fysik,biologi,psykologins filosof,kunskapsteori och ontologi.Eventuellt krävs det även ny typ av kemi för att kunna förklara hur DNA-bär förra livets vunna erfarenheter igen,tillbaka,till den nya kroppens hjärna och celler då individen föds i en ny fysisk kropp och blir en ny personlighet.

7. Tegmarks diskussion om matematiken är intressant.Jag kan hänvisa här till Levi Strauss-en antropolog som forskat hur människor tänker i olika kulturer- och hans hypotes att det är den mänskliga hjärnans biologiska struktur som gör att vi människor tänker med motsats-tänkandet.Vilket jag inte tror på: om det vore så då vore jag inte en människa då det nya vetenskapsparadigmet grundar sig på ett annorlunda sätt att tänka.Kunna laborera med motsatser-men att uppfatta att det behöver ej nödvändigtvis vara så utan att de kan vinna i tex. synteser på en högre abstraktionsnivå.Skillnaden med marxismens dialektiv vore det att i det nya paradigmet förklaras dialektiken bättre-ej enbart genom sociala konstruktioner utan med mer abstrakt matematik och logik (se mitt försök att skapa en ny typ av-sk. Subjekt-logik-med vars hjälp man kunde ev. laborera med fenomen typ materialisationer-där data flyttas i rummet från en plats till en annan sker det sedan med andens mentalenergi eller med någon apparat som i sci-fi filmer (hur har sådana filmer uppstått,från vilka tankar-från kvantmekaniken? )

8. Till sist har författaren för den intressanta artikeln som jag redovisat här för-Helena Granström- tankar om värden,vilket är intressant och delvis även lyfts upp av mig ovan i min diskussion om den nya fysiken och biologin,samt med hänvisning till parapsykologin.

Är det verkligen så att vi har endast vår fysiska värld som enda som vi har? Hur uppstår innovationer? Varifrån kommer strävan att skapa något bättre,rättvisare,jämlikare,mer jämställdhet om vi hade endast den fysiska världen gemensamt och det enda som vi har här.

Det kan vara så att vi utvecklas -eller har tv. utvecklats så trögt att vi har ej märkt att världen har förändrats.Delvis av vi,oss,men eventuellt även av naturen som vi tar för givet att bara vara fysiskt.Om livets lagar är mångdimensionella kan det tänkas att naturens djävligheter uppstår där där det finns något som man gjort fel? En intressant hypotes i alla fall.Utvecklingsteoretiskt kunde man tänka att då tänkandet/förnimmandet etc går trögt på mineralnivåer,litet bättre på djurnivåer (som lever mycket i och genom gruppsjälen),och litet bättre i människors nivå där personligheter eventuellt kan uppfatta sig själva även som själsliga individer-ej endast genom sin kropp,dess fysiska egenskaper/förfogan över,eller och genom sina sociala roller endast-bli själsligt fokuserade,autentiska individer.Meta-motivation som har forskats i transpersonell psykologi-tillsammans med ny,mer abstrakt DNA-teori,kunde förklara varför vägen är inte sluten här-i den värld som vi lever i eller uppfattar den att vara.Det beror på oss själva om vi vill skapa en bättre värld-ej endast adaptera till den fysiska.

Den sociala och samhälleliga verkligheten-hur hänger det i hop med den värld (fysik) som vi lever i

9. Om jag skulle fortsätta diskussionen här om utvecklingstanken-parad med ny fysik-kunde man säga att i och genom att individen (människan) utvecklas kommer hennes atomer att kunna ”kollapsa” till flera dimensioner och därmed öppnar sig även annorlunda sinnesförnimmelser/färdigheter.Såsom telepati,klervoajans,kläraudiens,pre-och retrokognition,upplevelser av vem man varit tidigare i sina tidigare liv osv.I ufologin finns intressanta berättelser om aliens som tycks kommunicera telepatiskt,direkt med människor-utan att kunna dera språk? I parapsykologin finns i djurexperiment data att även djur har psi-förmågor-typ förutseende.Det kan tänkas att även människor har dessa färdigheter men det kan tolkas så att de används ej då språk har uppstått.Nu,då det förekommer så mycket data-även skräp sådana (titta på spam på nätet)-kan det vara så att psi-förmågor aktualiseras igen.

10. Och adjös med datorer då? Eller datoriserade androider som kompisar och mänskligare arbetsredskap,men det vore väl bättre än slava våra medmänniskor som är värnlösa av födseln i en viss klass,etnisk grupp eller kön,eller kultur där utvecklingen gått hittils trögare än hos oss själva? Förhoppningsvis sker det kultur-evolution också-och på ett språngmässigt sätt som tycks behövas nu,i vår gemensamma värld med många problem som skulle lösas för att vi kan överleva som mänsklighet.

Tack att du har läst dessa A,B,C-tankar för det nya vetenskapsparadigmet.Utan att ha gått genom det mellanparadigmatiska läget,kan vi inte komma fram till något nytt. Därav-tack för ny metafysik i dagens fysik-det behövs också.

Alternativ- ja,läs ovan.”Vi behöver rusta för en ny,god tid”. Har du detta på din valsedel kära medborgaren/världsmedborgaren?

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare, entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)

Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.

ABC i demokratiers värld?

ABC i demokratiers värld?

Förord: Det verkar att världen-äntligen-befinner sig i ett mellanläge. Livet från det gamla paradigmet,dess begrepp och härledda livsprinciper och av auktoritetsordinerade erfarenheter till något nytt som är på väg men ej ännu tillåts komma fram. I ett mellanläge där det gamla faller sönder,för att det nya skulle kunna komma fram. I ett läge där demokratier hyllas med munnen,verbalt,men där den praktiska handlingen visar annat. I ett sådant läge kan det kanske vara på sin plats att få råd-eller åtminstone A,B,C- för våra liv och demokratier?

Referenser:

A. Om västliga demokratier-ett exempel genom maktkampen om den nya EU kommissionens ordförandepost

SvD/Brännpunkt: ”Avgörande ögonblick för EU”,Fre 13 juni-14,av David Cameron,Storbritanniens premiärminister,översättning av Jenny Lidström

B. Om våldet i världen och olika gruppers kamp om makten i traditionella statsbildningar i världens krisområden och västliga demokratiers syn på det

SvD/Världen:”Isis får näring av missnöjet”,Fre 13 juni-14,av Gunilla von Hall,SvD:s korrespondent i Genève

SvD/Världen:”Kinas intresse för Norden är stort”,Fre 13 juni-14,av Ola Wong,fristående skribent och SvD medarbetare/kolumnist

SvD/Världen/Kolumn New York:”Ett nytt oljekrig i Irak där USA mest ser på”,Fre 13 juni-14,av Jenny Nordberg,SvD:s medarbetare i New York

C. Frånvaro av dialog med alternativtänkarna där det råder förvirring kring västliga demokratiers politik,använda begrepp och handlingsmönster/principer innan läget klarnar

SvD/Kultur:”Reaktionär politik i radikal förpackning”,Fre 13 juni-14,av Håkan Lindgren,frilansande kulturskribent och SvD:s medarbetare

A.

Inför kommande valen på europeisk mark

Storbritanniens premiärminister David Cameron har skrivit en intressant debattartikel om EU:s både förgångna,vunna kamp och resulterade vinster i form av bättre demokratier,ekonomisk tillväxt efter förra världskriget och mer utrymme för människornas frihetslängtan i form av EU:s hävdvunna friheter att flytta fritt,att arbeta i andra EU-länder samt överföra nya idéer och erfarenheter mellan olika EU-länder inklusive kapital,och dagens läge där det finns faran att det sker återgång till forna tillstånd,innan dess. Tack vare eller på grund av (beroende vilken ideologisk bakgrund man har) sista tiders rörelser för populism och nationalister som vill begränsa EU:s befogenheter.

Cameron är fullt medveten om vunna kamp och deras frukter. Hans teser är följande:

1. Det gäller att gå nu framåt inom EU. Genom att välja ”den bästa kandidaten” till ordförandeposten i Kommissionen kan man göra det. Här står han för det gällande Lissabonfördraget,som stipulerar att det är de olika EU-staternas regeringschefer som ska välja ”den bästa kandidaten” för ordförandeposten ovan-läs bland sig själva- som ska sedan godkännas av Europaparlamentet. Typiska drag för sådan person vore:

- att hen kan leverera reformer,driva tillväxt och skapa sysselsättning- kan en politiker göra sådant undrar man? Enligt statsvetarna skulle det kunna gå om man arbetar med nypor för att befrämja dialog och demokratiska rättigheter mellan och i olika nationella EU-stater på olika sätt: genom bättre fou-politik,bättre näringslivspolitik,jämställdhets och jämlikhetspolitik,ekonomiskt politik som befrämjar både företagande och mänskliga rättigheter samt klimatsatsningar,för att nämna några exempel. Med vetenskapsspråk: skapa öppna och dynamiska strukturer där kreativitet och innovationer befrämjas i stället för detaljrik regleringsiver och småsinta tolkningar som i själva verket grundar sig på personliga maktintressen och viljan att hålla sig kvar till köttgrytorna i maktens centrum.

Sådant skulle även jag kunna skriva under och arbeta för. Nämn en politiker som arbetat så i dagens EU-demokratier (se min senare tillståndsbeskrivning nedan).

2. Däremot har jag en annan åsikt vad gäller den andra beskrivningen av en sådan ”bästa kandidat” som Cameron skulle vilja se bli vald:

- att hen accepterar att Europas behov kan bäst tillgodoses genom handling på nationell nivå.

Vad skulle det betyda. Virrvar utan koordinering-tillförandet av eget nationalstatsbästa framför EU:s gemensamt bästa? I en tid som skulle kräva nydanande lösningar för att befrämja fredsarbetet i världen (se nästa B. Punkt diskussion) eller klimatarbete som gäller oss alla i världen om vi vill överleva som mänsklighet. Att skapa tillväxt blir svårt om EU-politiker kan ej skapa ekonomisk infrastruktur för Euron till exempel som är teoretiskt bättre än i dag. I stället för brandkårsutflykter som ECB är tvungen att tillämpa,skapa ett fonderingssystem som både befrämjar skapandet av starkare,gemensamma EU-resurser (ifall någon medlemstats tillstånd så skulle kräva) och respekt för att olika EU-staternas nationella tillväxt takt går olika,mätt med gemensamma teoretiskt konstruerade mått,grundade på bättre ekologiteori eller nya former av beskattningen eller arbetsrättigheter som gäller för EU-befolkningen som flyttar eller verkar även i andra EU-länder.

Ta exempel Sverige som jag känner själv närmast. Om hävdvunna etniska handlingsprinciper går före lagstipulerade rättigheter i t.ex. tillämpande av olika myndigheters beslut då det gäller konkurrens mellan företagande (mellan de som är etniskt rätta och utmanande invandrarföretag) vad ska man säga om tillämpande av mänskliga rättigheter i EU? Nationellt: prat om demokrati men i praktisk handling: diskriminering,marginalisering (se punkt C. Diskussion nedan).Om olika gruppers kamp om sina revir: LO-folket kontra bemanningsföretagens lägre löner för arbetare utstationerade från sina egna ”hemländer” som skulle få det bättre ändå fast lönediskriminerade med arbetarlandets företag och indirekt myndigheter som vill ej se detta. Pendlande demokratitillstånd beroende på vem är det som det handlar om? Eller pragmatiskt handlande med kyniska undertoner i en demokratiskala (se nästa B. Punkts diskussion)?

3. Tredje önskeprofil för ”den bästa kandidaten” enligt Cameron skulle vara följande:

”att hen skulle vara en ärlig och betrodd mäklare med förmågan att engagera Europas väljare igen”.

Sådan profil skulle jag gärna se-nämn den politiker som har t.ex. reagerat på mitt bloggande där jag försökt driva fram reformer både på nationell bas,inom EU och även globalt. Min sammanfattning av denna diskussionspunkt A. Blir då följande

Att kommentera inför kommande valdiskussioner

Min tillståndsbeskrivning-visa att den är fel,annars gäller den; du kan inte säga att jag kan ej ha den-den känns,upplevs och gäller i mitt dagliga liv och definierar mitt arbete,mina resurser och strategiska val då det gäller att (kunna) gå vidare i livet-både för mig själv och för oss alla.

A 1. För att kunna väljas måste man tillåtas komma fram till valbar position. Om EU:s demokratiska kultur(er) är så låg,att alternativa tänkandet som skulle förnya den hindras att komma fram till offentligheten av avundsjuka,medelmåttighet,maktiver och ondska,är det då inte bättre att EU får långsamt dö ut? För att därmed öppna vägen för förändring. För det bättre eller sämre-det får historien sedan visa..

A2. (följdsats): Det är därför inte förvånansvärt att EU:s alternativtänkare flyttar utanför EU,eller resignerar sig och hoppas få komma fram senare,i en annan tid...

B.

Då jag läste sorgliga beskrivningar av kriget i Irak och New York baserade kommentatorns värdering av USA:s politik gentemot det,samt beskrivningar av Kinas intressen i Norden,funderade jag om jag kunde skapa någonslags begreppslig ordning för att kunna förstå det.

Dessa funderingar resulterade i min demokrati-kontinuum syn som är följande:

Fredens möjligheter i kulturer som befinner sig i olika utvecklingsnivåer ekonomiskt-teknologiskt och kulturellt

Om jag betraktar världen i stort,finner jag följande grupper av stater med olikartade demokrati-syn

B1. stater styrda av auktoritära eliter med bas i antingen i ett visst,styrande partis ideologi eller nationell,etnisk majoritetstillhörighet: Kina,Ryssland

Här sker det ekonomisk tillväxt ävenom den skulle kunna förbättras med en annan politik eller andra institutionella strukturer som skulle befrämja mer kreativitet och innovationer och mer rättvis och jämställd politik. Intern kritik slås ned konkret och fysiskt (till skillnad från t.ex. ekonomisk marginalisering i EU-länder som Sverige t.ex) demokratiarbete är hårt reglerat och de styrande känner sig veta bäst vad är bäst för folket. Om det är bäst,sker det ett framgångsrik tillväxt-om inte kan felsatsningar visa sig ödesdigra och leda landet till en återvändsgränd typ Sovjetunionen som försvann.

B2. stater där det råder sekteristisk politik grundade på religiösa,traditionella trosuppfattningar och samhällspolitik som grundar sig på antingen oklar syn på människovärde eller auktoritärt tudelade roller som tvingas på befolkningen på fysiska kriterier såsom kön,ålder,eller fysisk styrka.

Typiska vore Irak och Syrien där det sker uppflammat krig mellan sunni och shiamuslimer; mellan beväpnade grupper och civilbefolkningen som eventuellt vågar protestera,mellan marionettstyrda statsmän och deras lakejer som vänder kappa efter vinden väntande kyniskt vem som vinner inbördeskrigen som rasar.

Hur skulle Israel-Palestina kunna placeras-skulle den tillhöra denna grupp av stater?

B3. stater där det sker mer disciplinerade val (enligt västerländska mått: en man-en röst (ej genus tänk please),hemligt valprocedur,möjlighet att kunna bli placerad på valbar lista,respekt för valresultat utan våldshandlingar).Kanske ska Israel placeras här? Men dess krig mot palestinier som vill också skapa en sin egen variant av demokrati?

B4. stater där makten är strikt reglerat på etniska grunder. Samhället är mångkulturell i den mening att befolkningen har olikartade etniska bakgrund men så att makthavarna alltid ska består av majoritetsgruppens medlemmar och andra etniska gruppers individer ska ha vasallpositioner till den.

Det är intressant att dylikt kan manifestera sig även informellt. Ävenom formellt kan andra personer som är med i maktens korridorer och har en annan etnisk bakgrund,kan deras makt vara informellt begränsad. Se den norska socialantropologen Fredrik Barths diskussioner om ”skyltfönster-demokratier” eller ”etniskt utsugning”.Är Sverige en sådan stat? Demokratiska rättigheter står högt i värde som hyllade principer,men faktiskt? Tryckfrihet råder-du får tänka och skriva vad du vill-men kommenteras det offentligt? Accepteras du med i den offentliga dialogen (se nästa punkt C.- om identitets diskussionen).

B5. stater där demokrati sägs råda,men där det är pengar som styr. I princip är det fritt fram att konkurrera om dessa och skaffa en position där du kan göra dig hörd eller t.o.m. Bli en offentlig person eller vald politiker,men ofta är det de dolda makthavarna som styr bakom. De som styr den ekonomiskt-teknologiska utvecklingen och premieras av likatänkande,i likadana maktpositioner,vilket lyfts fram i media som handlas av likatänkande,lika mäktiga maktpersoner och grupper. Är USA en stat som tillhör denna grupp?

Den statsvetenskapliga uppgiften

Är det svårt att skapa en kontinuum-utvecklings struktur mellan dessa typer av stater,beskrivna ovan? Vad sägs om följande:

från minst utvecklad till mest utvecklad: B2. , B1. , B3 , B4 ,B5

- en intressant uppgift vore att definiera nu med vilken parameter/variabler ska man värdera utvecklingen av samhällen,samhällspolitiken och staten? Med ekonomiskt tillväxt-brutto eller netto,långsiktigt eller kortsiktigt,med jämlikhets och/eller jämställdhets aspekter,med olika kvalitetsmått som definieras på olika sätt,med gällande människosyn?

- Är kontinuum-utvecklingssyn på demokratiutveckling ovan ett slutet system eller kan det finnas möjligt att utvecklas ännu mer,bortom friheten i USA?

- Om det finns mognandet på det personliga planet i livet,kan man tänka att även olika samhällen och stater utvecklas? Typ EU-området där det rådde tidigare krigshandlingar nationalstater emellan men nuförtiden vore otänkbart.

- Kan EU inlemma sig andra kulturella sfärers stater typ Ryssland,vars kultur är mer auktoritetsbunden och ordnat än t.ex. de västliga EU-demokratier.

- När kan stater som hävdar sina nationella särdrag framför gemensamma europeiska mogna till fullt samarbete. Typ Sverige vars kulturella kynne-vänta och se-grundar sig på bondesamhällets värderingar och kultur,som blev övervunna tidigare i central europeiska områden där ”de bästa” accepterades smidigare i det öppna,mångkulturella samhället.

Det finns säkert även många andra slags aspekter och perspektiv som skulle kunna tillfogas i den dialektik som behövs för att utveckla våra demokratier vidare,var arbetet sedan på lokal,regional,eller global nivå,av formell eller informell kraft,med offentlig acceptans eller hyllandet sedan vederbörande avlidit,för att kunna se sig själv i spegeln,efteråt.

C. Det mellanparadigmatiska läget- ett exempel på diskussionen om identiteter

C1. Kulturskribenten Håkan Lindgren har skrivit en intressant artikel om identiteter.Hur förra seglens syn på identitet från nationalromantikers sida i slutet av 1800-talet och från modernisternas sida i början 1900-talet-vilka båda fokuserade på individuellt upplevda identitet-har bytts till konstruerandet av kollektiva identiteter på kön-,etnicitetens-,klassens-segregerade områdens grunder.

Han hävdar-vilket jag håller med- att dylikt nytt,kollektivt identitetstänkande har frångått från allmänmänskliga principer av allas lika värde,om jämlikhets och jämställdhets tankar och handlande.

C2. Ävenom jag accepterar hans positiva syfte att vidga identitetsdiskussionen-t.ex att en stark identitet kan även vara sårbar,visa ödmjukhet och generositet och vilja lära sig nytt- är det enligt mig en återvändsgränd att hoppas att dylik syn på den personliga,moderna identiteten som igen skulle vara mer individcentrerad kan skapas på det gällande paradigmets grund.

Det gällande paradigmets identitetssyn är ju filosofiskt oklar och kan ej t.ex. förklara de slags anomala upplevelser som beskrivs och forskas i parapsykologi och transpersonell psykologi (har inget med genus perspektiv att göra utan handlar t.ex. om sk. meta-motivationen-hur individen arbetar för något större än bara sig själv och sitt eget,rollbundna liv i samhället).

C3: Jag har tidigare diskuterat om detta på mina blogg och beskrivit kort det nya paradigmets annorlunda syn på identitet. Ej med politiska begrepp såsom Lindgren gör,utan på filosofisk grund,grundad på kunskapsteoretisk,ontologisk och vetenskapsteoretisk analys,men empirisk data som är icke-fysiska. Dylik empiri har ju inte lyckats reduceras till det fysiska eller visas att det går att förklara dessa med mätmetoder och förklaringar som är enbart fysiska. Det är enligt det nya paradigmets människosyn en utvecklingsskillnad mellan individ som lever bundna av sina personlighetsdefinierande roller,eller mentalt-etiskt fokuserad,som själsintegrerad individ,i en själsidentitet som ser ingen motsatsförhållande mellan det individuella och kollektiva.

C4. Här kunde jag återkomma till punkter A,B ovan och konstatera att visst kunde man utveckla EU,visst kunde man utveckla demokratier,men då skulle man vara öppna även för alternativtänkare och deras försök till dialog och strävan att bli integrerade som alla andra,på mänskligare villkor.

Hur mycket skulle USA,eller Kina kunna utvecklas,fritt och utan fara att dessa stater kommer att råka i kollisionskurs i framtiden om man hade en ny,öppen,utvecklande människosyn? Eller,varför inte Sverige och EU i dessa valtider som man har framför sig i den nära samtiden. Levande kulturer som litar på människor,i stället för att sträva efter att hålla kontroll genom internetsnokande eller partinomenklatura-konsensuspolitik? När övergår mellanparadigmatiska läget till ett mognande och paradigmskiftet sker för att åter vinnas senare igen då det är dags för ett nytt till osv.

Litet tungt kanske,men du min läsare,varför ej läsa långsamt,funderande såsom filosoferna gör. Och filosofin utesluter inte aktiv politik eller aktivt,praktiskt liv,tvärtom. Att ha klarhet var man är,vart man går och vart barkar det sig åt i omgivningen har många strategiska fördelar ävenom man inte vill satsa på militär upprustning utan litar på att de bästa vinner,på sikt,även i demokratier.

Alternativ- ja,läs ovan.”Vi behöver rusta för en ny,god tid”. Har du detta på din valsedel kära medborgaren/världsmedborgaren?

PS. En meta-analys av det skrivna ovan: kanske borde jag ha en annan rubrik,typ ”Demokratiers A,B,C- i dessa tider av förfall och mellanparadigmatiskt läge”-vad tycker du?

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare, entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)

Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.

Om överskottsmålet,kapital(be)skattandet och hållbar tillväxtpolitik

Om överskottsmålet,kapital(be)skattandet och hållbar tillväxtpolitik

Eller: hur etablerade politiker hos de två största regeringsbildande partierna M och S borde vara intresserade av att skapa en hållbar tillväxtekonomi och samhällspolitik,men av rädslan för politisk pajkastning vågar ej ta sig an nya utmaningar. Vilket kostar riket i längden-ja,ni vet-fortsatt brist på nya arbetsplatser,minskande konkurrensmöjligheter regionalt och globalt samt polariseringen av samhället-både socialt och politiskt. I detta läge: ska rädslan för nyskapande dialog och ny reformpolitik blockeras av bakåthänvisande populister eller imperiebyggare,eller? Ja,varför inte-initieras av konstruktiva alternativtänkare och nya generationer av forskare?

Ref. SvD/ledarkolumn:”Överspelat överskottsmål”,Må 2.juni-14,av Andreas Bergh,docent och välfärdsforskare,Institutet för Näringslivsforskning och Ekonomi-högskolan i Lund

Förord

Alliansregeringens grundläggande argumentering utgår från mantrat: ”ordning och reda i rikets ekonomi”.För att åtgärda det,har den i sin politik utgått från borgerligt,individcentrerat perspektiv av valfrihet och privatiseringar. Som om alla skulle ha möjligheter av att välja fritt-utgående från sina egna värderingar och prioriteringar. Kritikerna har delvis varit S-partiets representanter som hänvisat till tex. att privata vård-och skolutförare har etablerat sig i de områden där de har bästa möjligheter att få vinst bland rikare medborgare och hushåll. Miljöpartister har påpekat att långsiktiga hållbarhetskriterier går ej alltid att analyseras med dagens mått om ordning och reda: balans i ekonomin genom frånvaro eller prioritering av mindre budgetunderskott och statsskulder. Vänsterpartiet har skaffat ett eget mantra: ”inga vinster i välfärden”-dvs. privata utförare borde antigen kontrolleras (även S-partiet är på denna linje) innan de tillåts etableras,eller att deras vinster borde återfinansieras i verksamheten-att endast en viss,låg procentuell vinst skulle kunna delas ut bland deras aktieägare.

Överskottsmålets bakgrund

Andreas Bergh har skrivit en bra och utförlig ledarkolumn om dagens överskottsmål i statens ekonomi. Han beskriver hur målet blev till under 1990-talskrisen då den globala,dåvarande krisen (it-boomens fall) drabbade Sverige. I ett läge då det blev hög arbetslöshet,kraftigt bortfall av skatteintäkter som resultat av förra och staten blev tvungen att låna utomlands med ökade skulder som följd vilka kostade ökade ränteutbetalningar som till slut hotade sluka en stor del av BNP.I detta läge skapade dåvarande regering detta mål: budget skulle visa balans över konjunkturperioden samt statsskulderna skulle inte låtas överskriva ett visst mått tillika som att inflationen skulle hållas inom 2-3 procent.

Det var då på 1990-talet då detta var aktuellt,men ej längre i dagens situation då det finns både balans i den offentliga ekonomin samt en viss tillväxt. Nu krävs det i stället offentliga reformer som skulle skapa jobb och uthålligare tillväxt,menar Bergh.

Tillväxtpolitikens bärkraftsmöjligheter

För detta kan man ha flera perspektiv. Dels den som Andreas Bergh skriver om

1. Politikens ideologiska bindningar

Han diskuterar hur dagens huvudkombattanter-eller de som uppfattas som blivande finansministrar efter höstens kommande val (utgående från dagens politiska landskap och persongallerier)-Anders Borg (M) och utmanaren Magdalena Andersson (S)- av rädsla för att bli stämplade som oansvariga för statens ekonomi vågar ej frigöra sig från det gamla mantrat ovan från 1990-talet även om dagens situation är av helt annan karaktär. Han säger att detta beror på ”politikens logik”-dvs. Man väljer att ej bli betraktad som oansvarig slösartyp eller drömmare som kan ej finansiera sina förslag.

För mig som alternativtänkare som betraktar olika partiers ideologiska grund bredare-bl.a. med deras värderingar såsom det kommer fram i deras praktiska politik eller förnyelseförslag-se De Nya Moderaternas inneboende syn på individen ovan- ter sig detta dock ej som tillräcklig analys även om den är en nödvändig del av den politiska logiken. Enligt mig kunde man bredda överskottsdiskussionen omfatta även följande punkter:

2. Synen på samhällskulturen

3. Hur skapa ytterligare resurser i samhället

4. Omvärldsbevakningen

5. FoU-bakgrund

Synen på samhällskulturen

Som ”informell ideolog för S-partiet” tillika som alternativtänkare som föreslagit grunden för ett nytt,bredare vetenskapsparadigm,anser jag att dagens ”ekonomiserande syn” enligt dagens ekonomiska teori (vars olika härledda modeller och teorier belönas med nobelpriser) är en ensidig syn.Jag skulle vilja reformera S-partiet med den modernare,fler-dimensionella synen på människan.

Att människan har utöver den fysiska sidan,även den mental-etiska,vilka båda utvecklar sig,interagerande. Den nuvarande synen färgar all samhällspraktik ända från förskolan,via skolan och universitetsutbildningar till alla myndigheters praktik,där det är de kortsiktiga pengaintressen som styr. Hos moderaterna är det en viss motsägelse att säga att incitament ska styra-att individens egna värderingar och prioriteringar ska respekteras-men att man samtidigt handlar så att det är alltid de penningmässiga,ensidiga incitament för samhällets bästa som gäller-att få största möjliga skatteintäkter.I fall där dessa mål (kan man tala om principer?) kolliderar-avvägningen vilka får tex stanna i landet,vilka utvisas eller när A-kassa ersättningar dras in osv. - är det alltid samhället som ska vinna-dvs. penningens makt.Det vill säga-incitamentet som det offentliga livet grundar sig på- är ensidigt.

Hos socialdemokraterna finns en viss naivitet om detta. Om motsatsförhållandet mellan grundläggande människosyn-att människan består endast av den fysiska dimensionen som utvecklas och på vilken grund ”utvecklingen” sker- och individens egna,inneboende möjligheter. Man ser att det är ”kollektivet” och dess makt som ska styra hur ”individens” förhållanden ska tillåtas se ut eller gestaltas för hens bästa. Detta leder lätt till ovanifrån-perspektiv på den politiska logiken,vilket i sitt mest obehagliga fall leder till prestigelåsningar och maktfullkomlighetsparadoxer. I fall där det skulle vara förnuftigare att tillämpa långsiktiga perspektiv och värderingar som betonar individens integritet,vägrar man att ge efter eftersom samhällets eller statens myndighetsperson uppfattar sig att stå för det rätta,med kollektivens maktmandat.

En tredje,mer konstruktiv syn vore enligt mig det nya paradigmets perspektiv. Människor är jämlika och ska vara jämställda även om de är olika och olikt utvecklade andligt (dvs. mentalt-etiskt) sätt. Det går nämligen ej att definiera princip hur människor ska värderas. Om man sedan tar den nya utvecklingsteorin och dess empiriska bakgrund på allvar,kan man hävda att människor utvecklas i tiden genom sina egna erfarenheter,beslut och värderingar. Det som man gör fel mot andra och andras människovärde,får man själv betala enligt livets logik (”karmas lag” som enligt mig gestaltas av det nya vetenskapsparadigmets nya,grundläggande ontologiska princip eller nya fler-dimensionella funktionsteori som visar hur allt hänger ihop i verkligheten).Men denna människosyn kunde man tex.reformera socialdemokratin och argumentera bättre för dess grundläggande ideologi och värderingar om jämlikhet,jämställdhet och behov av frihet. Tyvärr har partiets nuvarande ledning en vänta och se-syn på detta.En auktoritetstroende syn där man vågar ej satsa på något nytt innan ”experterna” har stödjat det nya. Vilket de kommer inte att göra eftersom de är utbildade i det gamla paradigmet,med dess gallring och definition av ”vetenskaplig empiri” som uteslutit annorlunda erfarenheter,empiriska data och forskningsresultat.

Resursskapandet som grund för samhällsekonomin

I stället för kortsiktig balanssyn som Andreas Bergh kallar för ”sandlådetjafsandet” (håller med),anser jag-och har i min senaste fou-produkt (på egen finansiering, på grundutbildningsnivå då vägen uppåt till doktorandnivåer stängts på villkor att jag skulle hålla tyst om mina egna idéer och resultat-en auktoritär och avundsjuk syn på fou-politik som är föga skaparvänligt) lyft upp möjligheter för att ha en annorlunda budgetsyn ett hållbart budgetsystem.

Det som man slösar bort med segregation och utanförskap kommer att kosta mer i framtiden i uteblivna intäkter och skattekronor. Dvs. budgetsystemet skulle ha antingen nya kontosystem eller nya,fler-dimensionella nyckeltal med vilka budgetsatsningar skulle bedömas. Högt aggregerat balansmått är alldeles för trubbigt. Detta är inga nyheter för sk. feministisk politik,då genom att uppfostra barnen har främst kvinnorna sett till hur barnen utvecklas. Ej enbart genom penningar,men även med uppmuntran,respekt och kärlek. Tyvärr har de ej sett att dylikt kunde utvecklas eller stödjas vidare av en ny ekonomisk teori som utgår från mer omfattande perspektiv än genus-dvs.från en ny,fler-dimensionell människosyn enligt det nya vetenskapsparadigmet. Samtidigt ska man naturligtvis ta på allvar feministernas genusbaserad kritik då det finns diskriminering av kvinnor såsom det finns även annanslags sådan,på andra grunder vilka betraktar människan från dagens vetenskapliga och kultursyn. Skaparvänlig samhällskultur sker bäst enligt ömsesidig incitament där det finns inget motsatsförhållande mellan kollektiv och individ om grunden för kulturen är annorlunda: den politiska makten kan betinga/begränsa och styra frihetens sfärer,men frihet är mycket mer än samhällsmakt.

I dagens samhällen är befolkningspyramidens utveckling,tillika som klimatkrisen,av avgörande betydelse. Samhällets resursbas-vilken påverkas bl.a. av prissättningen och skatter- måste definieras om enligt mig. Jag hänvisar här kort till mina nya resulta,beskrivna i tidigare blogginlägg- om kapitalmatris-modell,ny syn på produktivitet,samt till ny samhällsmodell med dess flex-prissättning. Det sistnämnda har redan tagits i bruk ang. bilskatter-varför ej även annanstans i den offentliga sektorn? Varför vågar de etablerade kombattanterna ovan inte tala om detta förslag och lyfta upp det till diskussion? Det verkar vara mer så att de ska backas in i framtiden,av folktrycket-ej så att de aktivt leder och utformar framtidens hållbara ekonomi?

Omvärldsbevakningen

Sverige är typiskt-ja,svenskt. Vänta och se-vänta och se. Låt andra göra misstag först,sedan går vi med.. Är detta typiskt för dagens unga svenskar som har rest mer än förra generationer,läst mer hur globaliseringens påverkar oss alla,har mångkulturell bakgrund och kompisar och vänner bland andra etniska grupper än egna,etniskt svenska,från majoritetskulturen. Framgångsrik ekonomisk politik kunde göra Sverige rikare som land-både penningmässigt och kulturellt-om dess officiella representanter speglade dessa förhållanden ovan. Och-om resursskapandet kräver alternativtänkare med radikalt nya perspektiv för t.ex. exportprojekt eller nya utrikespolitiska perspektiv och förslag-vore det inte mer logiskt att ta med sådana ”typer”. Tackla Putin,Assad och talibanerna med ny praxis och praktiska lösningar så att de finner det förmånligare att även själva förändra sig och förnya sina egna,respektive lands politiska lösningar för att kunna överleva.

FoU-bakgrund som god argumentationskultur

Jag är en lycklig filosof i den mening att jag lever i senare generation än Descartes-som betonade tvivlandets viktighet,eller Marx- som lyfte upp behovet av sociala hänsynstaganden och våra konstruktioners sociala bakgrund. Även Sokrates dialogmetoder är ett riktmärke för mig värt att följas ävenom jag är tveksamt på hans val: varför böja sig för kravet att ge efter för övermakten och deras giftbägare? Med studentrevolutionens vinningar och Marcuse blev jag även varse,hur makten strävar efter genom sina egna begrepp och diskussionstaktiker att begränsa den offentliga diskussionen och val av läroböcker vid akademin.Den offentliga median använder oftast dessa typer av begrepp och sociala hänsynstaganden.I samhälleliga lösningar övrigt används det även ofta gamla,medeltidens "vasall-lösningar och beroenden",vilka i dagens moderna värld kan lätt bli kontraproduktiva och begränsande då det skulle behövas "nytt blod" och nya perspektiv utifrån.

FoU-världen har forskats även av historiskt intresserade,där Thomas Kuhn har visat hur paradigmkonflikter blir till och löses genom att nya generationer börjar intressera sig för de nya empiriska resultat och förslagen. Samhällsforskare har visat hur det är viktigt att nya lösningar ska institutionaliseras,därför att om de binds enbart till enstaka individer och institutionaliseringen ej sker,försvinner det nya då personer i fråga dör.Ett bortfall som kan ta flera hundra år innan den nya möjligheten uppstår igen och vilket bortfall betalas av folkens lidanden,ej av de som sitter i makten och leder sina folk med korta perspektivens politik.

Vetenskapen har dock den fördel att den är kumulativ. Det som upptäckts,diskuterats och funnits hålla och tagits i bruk i nya hypoteser,metoder,modeller och teorier,kan aldrig rullas tillbaka igen såsom sker t.ex. med sociala förhållanden. Sistnämnda ses i dagarna tex i utbredningen av sk. nationalistiska och populistiska politiska strömningar,vilka tyvärr kommer att försvåra skapandet av nya,behövliga reformer. Att konstatera,att det är sandlådetjafsandet är nog bra,men det vore viktigt att visa eller ”tvinga med argument” för bättre insikt eller att aktiv handla på valdagen då gamla lösningar eller mantran räcker ej till. Bättre kan vi väl som medborgare i en demokratisk,upplyst stat såsom Sverige ?

Alternativ- ja,läs ovan.”Vi behöver rusta för en ny,god tid”.

Har du detta på din valsedel kära medborgaren/världsmedborgaren?

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare, entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)

Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.

Frågetecknen kring den europeiska demokratin

Frågetecknen kring den europeiska demokratin

Eller: På den europeiska valdagen till det gemensamma EU-parlamentet är det angeläget att fråga: hur demokratiska är våra demokratier (europeiska) egentligen? För min del-genom mina livserfarenheter i bara två EU-länder-Finland och Sverige tv- kan jag skriva mitt blogginlägg här bara som frågetecknen.Kan kan svaren från olika håll väcka våra politiker? Kanske förmedlas mina alternativa tankar hur förnya de EU-gemensamma organisationer bättre genom dessa frågor,än tidigare levererade svar,kommentarer och förslag från nya teorier och perspektiv härledda från det nya vetenskapsparadigmet?

Ref. SvD/ledare:”Business är lika fint som social business”,Sö 25 maj-14,av Maria Ludvigsson

SvD/Op-ed ledarartikel:”EU-hatarnas Putin-stöd ingen tillfällighet”,Sö 25 maj-14,av Mats Johansson

Förord

Egentligen borde jag fira i dag.Dels har jag förtidsröstat i förgår till EU-palamentsvalet och därmed uppfylld min demokratiska plikt-som röstandet kan kallas med den minimalistiska tolkningen.Dels har jag avverkat min nattliga arbetsrunda-den dubbla på söndagar för att överleva- och fått erfara hur den demokratiska verkligheten gestaltas på golvnivån i ett av de minst betalade jobb var arbetare är främst de som populisterna i de europeiska demokratierna föraktar eller är misstänksamma för-utlänningar,migrantarbetare.

Dagens två artiklar ovan väckte hos mig igen viljan att försöka få genom mina alternativa tankar,teorier och förnyelseförslag en gång till,fast egentligen-mot bakgrund av total tystnad i media ,social media och bland politiker och akademiska intellektuella (finns det sådana?)-blir det jobbigare efter varje blogginlägg att fortsätta skriva.Dags att pröva en annan strategi? Ställa frågor om den demokratiska verkligheten och låta läsarna hitta argument och perspektiv hur representativa mina frågor är för beskrivning av den europeiska demokratin i länder ovan.Eller-som så-kan dessa frågor generera nya frågor och förnyelseperspektiv som går att tillämpa i andra europeiska demokratier eller för förnyandet av de gemensamma EU-institutioner som är aktuellt,just nu,på EU-valdagen?

Business,Big business och socialt företagande

Maria Ludvigsson-en ledarspaltsskrivare i en av Sveriges stora riktstidningar Svenska Dagbladet-har skrivit en intressant artikel om Muhammad Yunus,grundare av Grameen Bank med sina idéer om sk. mikrolån.Han är professor i Bangladesh och ville genom sina minimala lån ge chansen för landets fattiga att genom eget arbete och företagande ta sig ur sin fattigdom då de ordinarie bankerna uppfattat dessa fattiga,driftiga entreprenörer som olönsamma kunder och vägrat ge startlån.Hans idéer har spridit sig och skapat en blomstrande affärsverksamhet där och givit exempel även för andra,i andra fattiga länder.Som tack för sina idéer och fungerande,tilämpad socialantropologisk verksamhet,fick han motta Nobels fredspris 2006. Själv säger han-redovisat enligt Ludvigsson:

”Han berättade om hur svält och armod i 1974 års Bangladesh fick honom att lämna sitt tjänsterum på Universitetet för att ”göra något”.Teorierna fick klara sig utan hans uppmärksamhet en tid.I stället omsatte han dem i praktik och startade de första formerna för små lån till människor som levde i fattigdom”.

Den första frågan som jag ställer nu är följande:

1. Kan jag generalisera dylikt handlande från en akademikers sida-teoretiskt kategoriserbart som tillämpande socialantropologi (ämnet som forskar hur människor organiserar sig och sedan tillämpa nådda resultat ”i den demokratiska/sociala verkligheten”-att gälla även EU-demokratier?

Då jag ska inte skriva modern litteratur här (där frågor lämnas obesvarade och lämnas till läsarens egna initiativ,vakenhet och tanke-och handlingsverksamhet),kommenterar jag först genom beskrivningar av de modernare former av demokratier inom de nordiska EU-länder som jag har erfarenhet av.

Ja,här har vi riskkapitalister som är villiga att ge lån om de uppmärksamsammar att något intressant som kan eventuellt ge stora företagsvinster i framtiden håller på att formas.Själv har jag fått sådana erbjudanden från både Europa och ända från USA,riskkapitalisternas lovade land.På 90-talet,då jag kommenterade Kosovo-krisen och lämnade mina förslag hur lösa den (odiskuterat naturligtvis i den svensk-finska demokratin var omvärldsbevakningen sker på de välbeställdas villkor),fick jag även frågor om intressen för att köpa ryska handelsvaror.Det kan vara att jag kommer inte ihåg tidpunkten rätt-kanske var det efter att jag hade kommenterat på mina blogg eller firma webbsidor Sovjets sönderfall och vilka strategier vore enligt mig då bäst att tillämpa för att få landet på fötterna igen (med alternativa tankar naturligtvis-ej såsom de västliga förståsigpåare professorer såg det vara bäst-den abrubta,grymma demokratiseringen mot sovjetstatens uppbygda institutioner).

Även politikerna är nog öppnade här eller försöker i alla fall.Här kan den läsaren som läst mina tidigare blogg säkert komma ihåg hur det gick för mig? Efter att ha ”stött på patrull” i universitetsvärlden då jag ville framföra tankar för en ny,bredare (djupare) grund för vetenskapandet i mina grundtankar för ett nytt vetenskapsparadigm,startade jag min firma på de sociala och ekonomiska villkor att jag fick dra av gjorda firmainvesteringar ur tjänsteintäkter/lön.Dvs. Jag försökte lyfta mig själv ur min fattigdom-ett av de minst betalda manuella jobb som oftast utförs av invandrare då infödda vill ej ha sådana jobb: spara,investera,spara,investera-firmabyggandet på fritid vid sidan av heltidsjobbet i det lokala sjukhusets kök som diskare. Hur gick det sedan? Ja,politikerna i de nordiska EU-länderna är oftast nationellt inriktade och ser främst på ordning och reda i de lokala ekonomierna.Efter ett år förändrades alltså spelreglerna för mitt firmabyggande vars mål vida överskrider dessa nationellt inramade mål.I mitt fall-de nya tillämpningar som jag skapade gällde ju alla människor genom att grunden var vetenskap.En abstraherande tankeverksamhet eller typ av jobb som är mycket jobbigare än det manuella jobbet som man lämnar efter arbetstidens slut.

Andra frågan som lyfts nu efter berättelsen ovan,gäller tankar eller frågor om dagens EU-politik.

2. Här kan jag relatera också till mina socialantropologiska studier vid ett av Sveriges finaste universitet i Uppsala.I ämnet görs en skillnad mellan vad som sägs-tex hur demokratiska är våra samhällen här i Norden,mätt även med EU-mått-och det som man sedan gör och handlar efter. Som ett exempel,se tex de Nya Moderaternas EU-valmanifest eller valbroschyr:

Arbete för jobben (citerar): ”Nya Moderaterna arbetar för friare handel,bättre konkurrens,en modernare EU-budget och mindre regelkrångel.Så blir det nya jobb”.

Fint sagt,men handlingar? Varför har konkurrens ej fungerat då det gällt mina firmaförslag? Se SINUS-projektet 1990-2012 (vid sidan av arbeten,framlagda som uppsats-utredningar i ämnen Ekonomisk Historia och vid eMBA-studier vid Gävle Högskola då ville skaffa mer kompetens för mitt firmabyggande vid sidan av egenstyrda studier via nätet) som skulle ha förnyat sjukvårdssektorn i Sverige (även i Finland om deras omvärldsbevakning hade fungerat och kontakter därifrån tagits eller givits firmauppdrag till alternativtänkaren i stället för en etablerad professor vars förnyelshorisont instängs inom det etablerade vetenskapsparadigmet).Eller mitt nya projektbetalningsform M.O. (Management Option) som kunde fungera även som trefaldigt säkert,nytt slags derivatainstrument som staten och dess myndigheter kunnat använda vid sidan av banker,försäkringsbolag och företag och vilket även genererat franchising-verksamhet om låtits komma upp och uppmärksammats i media,politik och näringsliv.

Ordning och reda-men på de villkor som passar enligt de etablerade sfärernas perspektiv.Genom skattemyndighetens agerande (godkänt av rättsmyndigheter vid Länsrätten och Kammarrätten) definerades vinster och företagandet genom korta perspektiv.Då mina strategiska,långsiktiga investeringar-finansierat genom extremt,ursinnigt sparande,egna,mindre lån samt mindre summa arvpengar från föräldrars sparande som fått som stafettpinne över generationer (även farfar var en företagare,men även rikspolitiker). Så-till skillnad från Bangladesh-demokrati-har våra nordiska demokratier ett visst tidsmässigt och kunskapsmässigt försprång,men ”det ekonomiserande tänkandet”- härledningar ur den gällande ekonomiteorin som definierar vinster enligt korta,maximerande perspektiv,är nog samma där som här,ja överallt på vår jord.Maria Ludvigssons artikel väcker också frågor härvid.Kan man göra en djupgående skillnad mellan ”socialt företagande” och ”företagande”.Enligt mig- ja,det gör man bland vissa politiker och bland populister som ser främst efter egna,nationella ekonomier trots att man säger sig vara EU-vänlig eller jobba för solidaritet,och de tre,grundläggande friheterna inom EU som ju definerar hela dess idé.

Här har jag alltså lyft samtidigt upp frågeställningar om både vår EU-politik,om de handlingar som görs fast munnen säger sig vara för EU och de nya,grundläggande friheterna.

Tredje fråga som lyfts upp nu,blir följaktligen naturlig: 3. Om vårt institutionella organisationsbyggande och organisationskultur kring och i EU går så trögt eller framkalla både nationalistiska strömningar eller populistiska kritiker som dock vill få betald av EU för sin motsägelsefulla verksamhet,kan man då hoppas på att skapandet av jobben kommer att lyckas i framtiden på dessa organisatoriska grunder?

Ta exempel på de Nya Moderaternas valbroschyr igen- vid nästa konkreta punkt: Ansvar för ekonomin (citerar): ”Ordning och reda i ekonomin gör att vi kan satsa på allt som bygger vårt samhälle starkt.Det är grunden för vårt välstånd.Vi vill ha hårda finanspolitiska regler och säger nej till EU-skatter som drabbar vanligt folk”.

Å ena sidan ordnar regeringen (där De Nya Moderaterna är det drivande partiet) statens finanser,och andra sidan säger den sig att bygga samhället starkt.Det som bygger samhället starkt är nog inte regler,utan människors inneboende kraft,upplysningsanda,solidaritetskänslor som kunde bäst sammanfattas som samhällets sociala och kulturkapital.Nuförtidens samhällen är även multikulturella och invandrarnas intresse och driv för uppåtgående social mobilitet är en av deras viktigaste förnyelsekrafter som de etablerade samhällsinstitutioner och sektorer vinner att satsa på.

Är EU-demokratiers utvecklingsutmaningar kompatibla med auktoritära eller kyniskt-populistiskt-enbart nationellt inriktade politikerkulturer? EU:s stora utmaningar är de som är gemensamma för hela jorden:

-klimatfrågor

- hur skapa jobb då det finns så många arbetslösa-speciellt bland ungdomar och invandrare och andra,marginaliserade människor

- hur arbeta för fred och fördjupade demokratiska processer i dess medlemsländer som har olikartade historiska och kulturella bakgrunder.Kort sagt-var finns gemensamma nämnare som kunde förna och förnya dess folk så att de kunde även konkurrera framgångsrikt i världen,gentemot USA och Asiens växande stormakter eller ekonomier?

Hänvisande till den tredje,både konkreta och ideologiskt syftande punkten i de Nya Modernaterna ovannämnda valbroschyr,väcks nu följande fråga:

4. Ett öppet Europa (citerar): ” Europasamarbetet ger oss fred och demokrati.I oroliga tider är det viktigt att stå upp för öppenhet och tolerans”.

Jag skulle nog säga att detta är det bästa som partiet ovan har skrivit i sin valbroschyr.Jag håller fullständigt med det ävenom jag är inte eller vill inte bli medlem i partiet.Jag kan dock som potentiell koncernbyggare (om demokratiska och rättsregler fungerar alltså) samarbeta för dylikt.

I den anda lämnade jag tex nyligen ett pr-blad att läsa för konferensdeltagarna i en mindre grupp här i Uppsala (konferens om Östersjön och mat mm. frågor vid Sveriges Lantbruksuniversitet här). Jag ser och bygger min lilla enmans firma Vidorg (se firmanamnet och den image som den ger-en vid organisation.Imagen är dock byggt på en ny,vetenskapligt grundat syn på människan,samt firmans nya produkter/tjänster genom härledningar ur det öppnare,vidare,nya paradigmet) med ett big business-perspektiv.Med det ser jag inte att socialt företagande och företagande skulle stå i motsats för varandra.Se de stora,toppfirmor i världen som driver både forskning,kreativ personalpolitik,initierar och är med att finansiera olika samhällsbyggen mm. I mitt pr-blad (kan fås av mig efter epostkontakt till adressen: management@vidorg.eu ) skissade jag firmans närområde- lokala rummet kring Östersjön-där även Ryssland och Norge skulle räknas in ävenom de är ej (ännu) medlemmar i EU.Det vidare perspektivet finns i en kort notis om global impact -teman som drivs bl.a. hos FN-organisationer.Mot den bakgrunden kan jag hänvisa till mina förslag under Kosovo-krisen om bl.a. ett nytt bidragssystem-typ av lån-hos Världsbanken.

Ryssland,EU-krisen och det långa perspektivet

Den här rubriken är nog ganska ny i EU-sammanhanget.Jag har ej sett eller hört att dessa frågor skulle ha tagits upp på ett allvarligt sett i syfte att skapa bättre EU som skulle förmå Ryssland ur sitt nuvarande försvarsposition (se mina tidigare blogg där jag analyserat både landets president Putins person och landets skede och utmaningar dock utan att väcka intresse eller dialog bland medias,politikernas eller akademikernas etablerade påverkanspersoner).

Mats Johansson-en moderat riksdagsledamot och medlem i Risksdagens Utrikesutskott har i dag skrivit artikeln ovan,men jag anser dess innehåll alltför propagandistiskt för att analyseras närmare.

Mina synpunkter kan sägas stödja delvis Putin-vara absolut för intresse för positivt samarbete med landet Ryssland-och dessutom ha en långsiktig,positiv perspektiv på EU-bygget.Alltså anser jag att jag kan då direkt till den sista,femte frågan som kunde funderas av mina ev. läsare innan de röstar i dag (eller i framtiden,i nästa EU-valet).

5. Är EU:s (inklusive USA:s) nuvarande straffande linje mot Ryssland och dess aktioner i Ukraina innehållsmässigt motsägelselösa och politiskt dynamiska? Eller utgår de främst ur gamla ideologiska perspektiv ur kalla krigets dagar? I dessa satser finns redan en massa frågor,vilka jag ska ej svara på här.I stället kan jag fråga i de Nya Moderaternas anda (se tredje tema ovan om ett öppet Europa):

Vilka politiska handlingar vore ändamålsenliga för att dels lugna ned Ukraina krisen,dels lämna öppningar för Ryssland att komma ur dess ekonomiskt gammaldags utvecklingspiral (”Eurasien bygge med satsningar ”extensivt” på storskaliga projekt där man slösar bort naturresurser då det skulle gälla att diversifiera ekonomin,skapa fou-baserade nya innovationer och efterfrågan hos folket för nya tjänster och upplevelser i en öppen värld-dvs sk. intensivt utvecklingsstrategi i en modern marknadsekonomi.Mitt och Vidorgs intresse-se mitt pr-blad- är ett naturligt,konkret steg i den riktningen.Nu väntar jag kontakter från det lokala-,EU- och ryska näringslivet,eller-ja,varför inte ur den nya regeringen som tillträder senare i höst då det blir val igen.

Du läsare- det vore kul om du ville veta mer,ha offentliga diskussioner och kunskapsletandet kring dessa mina frågor ovan.Ävenom jag är inte en offentlig påverkansperson som framgångsrik företagare (än-kanske i framtiden?) eller politiker eller kulturperson. Men,vem vet,kanske våra EU-demokratier är så pass öppna att ”lasset” kan dras-av sig själv (alltså jag själv) som hos mikrolåntagarna i Bangladesh?

Alternativ- ja,läs ovan.”Vi behöver rusta för en ny,god tid”. Har du detta på din valsedel kära medborgaren/världsmedborgaren?

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)

Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.

Regeringens drömsits ?

Regeringens drömsits?

Eller: hur regeringens-eller De nya moderaternas som en utslagsgivande färddefinierare inom den- kunde samordna bättre sina EU-parlamentsval principer med den inhemska reformpolitiken. Annars blir ju den fina portalparagrafen bara en Potemkinkuliss!

Ref. DN/Debatt: ”Riv fler handelshinder i Europa för jobbens skull”,Fre 9 maj-14,av Fredrik Reinfeldt,statsministern,samt De Nya Moderaternas valbara Europarlamentariker på M-lista: Carl-Oskar Bohlin,Anna Maria Corazza Bildt,Gunnar Högmark,Christofer Fjellner och Cecilie Tenfjord-Toftby

Lasse T. Laine: skickat insändare,nr. 2, till Insändarspalt,Uppsala Nya Tidning,Fre 9 maj-14 (se texten under)

Fin portalparagraf hos De Nya Moderaterna för EU-arbetet

DN Debatt har i dag publicerat en intressant artikel om M-valprinciper inför det kommande EU-parlamentsvalet i Sverige. Regeringens statsminister och regeringens ”färddefinierande parti” har i den publicerat sina tre tyngsta sakinnehållspunkter,vilka även jag som fd. Socialdemokrat och partiets informella ideolog (om det tillåtits) kan skriva under. Satsningar för - Jobben

- Ekonomin och

- Öppenheten

Om man sammanfattar deras budskap eller valmanifest och dess bärande principer kort kan man knappast skriva bättre än här:

”Vi väljer ett öppet och tolerant Europa,som står upp för demokratiska principer och människornas lika värde.”

Kunde jag visa hur portalparagrafen kunde få innehåll mer konkret i nya typer av reformer både i Sverige och EU? För att kunna göra detta tar jag upp först de tre viktigaste punkter eller delbeskrivningar under punkter ovan,som jag anser vara värd att kommentera mera och försöka bena ut på ett litet annorlunda sätt. Ej som separata punkter eller projekt,utan som en gemensam struktur där olika processdelar driver på varandra. Det som är typiskt för mig som syntetiskt tänkande entreprenör. I detta ändamål avspeglar jag den tilltänkta EU-arbetsnivån gentemot det som kunde göras lokalt. Om man håller dessa isär-såsom man kan tolka De Nya Moderaternas EU-valprinciper där man kan läsa om önskningar för avvikelser för Sveriges del om den fina portalparagrafen-finns faran att portalparagrafen stannar. Ja-du förstår-bara som Potemkinkuliss.

Punkt Ekonomin och reformpolitiken

Artikeln skriver: ”Vi har lyft fram reformer för att öka konkurrenskraften. Allt detta har bidragit till att skapa bättre förutsättningar för ett EU som står starkt i framtiden. Det är viktigt att vi nu inte släpper tyglarna om den europeiska ekonomin”.

Här finns alltså samtidigt ett påstående att man har jobbat för reformer som ökat konkurrenskraften i Europa,samt att man har samtidigt ”ordning och reda” såväl i den inhemska som i EU-ekonomin.

Frågor som väcks är nu:

- frågan om Euron: om det är ordning och reda inom Europa genom satsningar som velat stabilisera Europas ekonomi för att bl.a. kunna bevara Euros växelkurser gentemot andra världsvalutor,varför har Sverige ej anslutit sig till euron?

- Konkurrenskraften: EU möter och kommer att möta ännu större konkurrens i framtiden bl.a. från Asiens mäktiga Kina och Indien även dess nyare tillväxtländer.Då man betraktar USA,har det landet ökat sin konkurrenskraft genom att sälja modern teknologi dit och även utbilda folk därifrån vilka -då flyttat tillbaka- har både kunnat öka efterfrågan på USA:s kompletterande tjänster samt samtidigt genom positiva erfarenheter under studietiden i USA befrämja deras demokratiexport (genom nätverkande och ömsesidiga kapitalströmmar).

Fråga: En nydanande fou (forskning och utveckling) är centralt för både teknologiska och ekonomiska-sociala reformer. Varför har regeringen och M-partiet ej tagit tillvara de möjligheter som finns i Sverige med den radikalt nydanande forskningen som jag propagerat för under alla dessa år då de suttit i makten men då ingenting har hänt. Fatta pennan och sätt konkurrensen i kraft även i Sverige mellan det gällande,en-dimensionella vetenskapsparadigmet och det nya,fler-dimensionella sådana. Eller väntar regeringen på att andra tar steget först. Från USA eller-ja varför ej-grannlandet Finland eller tom. Ryssland?

Punkt Nya Europa

Klimatpolitiken är ej nämnt under någon av de tre centrala punkterna ovan,men tas upp senare i artikel under rubriken ovan,vilket är bra. Man låter därmed ge intrycket att man tror ändå att det är bl.a. på kraftiga satsningar på detta område som Det Nya Europa driver fram utvecklingen.

Frågor:

- Varför nämns då under klimatpolitiken endast diskussion om utsläppen för att kunna leverera målet om högst 2 Celsius ökning av medeltemperaturen på jordens atmossfär. Var finns diskussion om bidrag,skapandet av resurser för nya klimatsatsningar,vilket tangerar även frågor ovan.

- Jag kommenterade kort i min tidigare blogg om behov av sociala reformer både lokalt och globalt som en ansedd forskare i Danmark talar för.

- Till skillnad från Vänsterpartiets slogan eller diskussion om ”(borta med) vinster i den offentliga sektorn”,har jag diskuterat i mina akademiska produkter (som jag borde ha låtit bli och lyft upp senare-i avhandling tex.- i stället enligt läraren som ville att pro gradu-arbetet skulle skrivas om) om vidare begrepp ”samhällsvinster” samt i tidigare produkt-om grundkonstruktion för en ny ekonomisk teori (i min nya värdeteori samt ny ekologiteori).

Här möter läsaren samma politiska dilemma igen: vankelmod eller brist om initiativkraft hos den sittande regeringen som väntar och ser att andra tar steget först. Om de gör det-ja,då flyttar företagsvinsterna utomlands och det blir mindre skattepengar för Sverige. Är regeringen alltså konsekvent i sin politik under M-ledningen?

Ordning och Reda i ekonomin

Här skrider jag direkt till den springande punkten: är utökade sociala skillnader typiskt för innovativa samhällen? Forskningen säger att det är ej så,ej heller magkänslan hos den vanlige medborgaren.

- Jag har tidigare hänvisat till en svensk intellektuell som talar om skillnader mellan sund och osunt konkurrens. Detta har varit känt för mig redan länge. Därför jag egentligen fortsatte den diskussion som var tidigare kär för moderaterna (de gamla?)-om behovet av incitament i det ekonomiska livet. I min nya samhällsmodell-diskuterat redan 1990 i min första SINUS-projekt produkt- nämnt ”den delvis marknadsstyrda offentliga sektorn” med dess flex-prissättning skulle incitamenten förstärkas vidare. Nu mellan individen och samhället,på så sätt att både individens egna fria val påverkar priset som hen får betala då anlitar de offentliga tjänster och marknadssituationen för tjänsteleverantörer. Som det är nu,är relationen ej ömsesidig,vilket har även lett till diskussion om bidragssamhället hos De Nya Moderaterna som i själva verket sett till att det blivit så ännu mer behov av (genom ökade sociala klyftor).Det vill säga-koherensproblemet igen: ordning och reda hänger ej riktigt ihop på ett dynamiskt sätt utan endast i ord och proklamationer.

Den dubbla spegeln och jämförelsen mellan det lokala och EU-nivå

För detta klistrar jag nedan min skickade epost till Insändare-spalten till den lokala tidningen här i Uppsala. I insändaren lyfter jag upp de möjligheter som regeringen har (har haft) för att kunna reformera den inhemska ekonomin och skapa jobb. Om den önskat/önskar att göra det. Därav min rubrik ovan. Än finns tid till rättelser och nya tag för den sittande regeringen men den tidsluckan är snart över då valet lyfter eventuellt fram en ny regering. Hur den tar hand om förnyelsesitsen är sedan en annan fråga,och får ev. återkomma fram senare till.

Här är min insändare i dag- om du min läsare orkar ej har så vid eller annorlunda överblick-både det lokala och EU-reformarbetet samtidigt-så du kan läsa de separat. Lycka till och sprid gärna vidare dina funderingar.

Replik på UCC nedläggning (skickat insändare till lokal tidning i Uppsala)

Jag vill komplettera min första insändare på nedläggningshotet av UCC,vilket det skrevs om i UNT den 28 april. I min förkortade insändare diskuterade jag om bortkastandet av kunskapskapital som finns hos UCC,dess kirurg och startare Haile Mahteme samt den stab som installerats efter starten samt invunna rutiner och kontakter. Prof.emeritus Lars Påhlman tog även i sin insändare den 6.maj upp detta och relaterade händelsen till ev. personkonflikter inom LUL. Han nämnde även ev. kartellbildning/nätverkande mot UCC genom LUL-landstingsledningars kontakter med andra landsting vilka slutat sända patienter dit vilket-om det var sant vore kanske ett fall att utreda juridiskt?

Då jag fick i dag en Facebook-grupps epost ”Att rädda Ackis”-sänd från socialdemokraterna i Uppsala- och på Facebook-gruppens sida diskuteras det om brister hos sjukhuset som om det vore endast frågan om ledningens personliga brister,vill jag kommentera kort vidare. I min senaste ”eget projekt-uppsats-utredning” som handlade om produktivitetsproblemet hos den offentliga sektorn och speciellt sjukvården,kom jag fram till att olika partier kan ha olikartad syn på produktiviteten. En del partier (landstingsråd och sjukhusledningar) kan betona mer ”hårda faktorer”-som är lättare att räkna i pengar,en del andra ”mjukare” beslutsunderlag typ personalmedverkan,kunskapskapital mm. arbetsmiljövillkor som påverkar på både Ackis/landstingsekonomin och på långsiktigare lösningar (eller brist på dem).Det är alldeles för enkelt att skylla bara på en eller några personer,ävenom det är viktigt att lyfta fram den hypotesen också.

I min första insändare utgick jag från etniskt perspektiv. Hur det kan vara  svårt för en viss typ av ledningspersonal att acceptera att ”utländskt födda” tar sig fram i organisationen framför inhemskt födda. Jag skrev detta mot bakgrund av mina egna erfarenheter,men med detta ville jag inte säga att ledningen är rasistiskt inställd. De som börjar med nya rutiner eller innovationer möter nog ofta motstånd där beslut tas på personliga premisser. Gillar man personen eller ej,fast frågan borde gälla saker. Dylika beslut fattade på personliga,känslomässiga grunder blir sedan ofta-tyvärr- hinder för att rätta till gjorda felaktiga eller ensidiga beslut.Lars Påhlman använde termen ”pyrrysseger” här i samband med UCC och hotet om dess nedläggning då LU-ledningen (inklusive Ackis) vägrat att fortsätta samarbetet med det nya centret som startats av en enskild,fd. medarbetare.

I mitt egna SINUS-projekt (1990-2012) diskuterade jag även om ett nytt,bredare vinstbegrepp än det som använts hos tex. VP. Samhällsvinst är bredare och djupare än ”vinster i vården”-diskussioner tagit upp hittills (privata företags vinster).Det gäller att tex. investera långsiktigt,ta hand om sociala kostnader,preventivt. Det som man tex sparar kortsiktigt genom drastiska sparåtgärder betalar man långsiktigt flerdubbelt. Det gäller att ta väl hand om både personal,ha kloka avtal med externa entreprenörer,visa prestigelöshet i konflikter (i mitt sista arbete i projektet nämnde jag även möjligheten av att skapa ett nytt, hållbart budgetsystem för staten,då dylikt begrepp skulle användas som grundperspektiv.Ett intressant förslag för ny typ av fou inom redovisning?).

Personligen skulle jag föreslå tex att LUL/Ackisledningen tog upp frågan om UCC igen på bordet och diskuterade om långsiktiga åtgärder och möjligheter att investera klokare. För sistnämnda: varför ej tex. ta kontakt med staten-regeringen-om möjligheten att ordna ett fou-projekt i Uppsala? Låta "fou-assistenter"-studerande-forska om de 2 grupper av patienter hos Ackis och UCC: de som söker sig till UCC på egen hand eller på remiss,och de som behandlas på ordinarie sätt hos LUL/Ackis ang. cancer. Första gruppens patienter kunde-enligt projektmedel från staten- kunna använda flex-priser enligt det förslag som jag tog upp redan 1990 i min första SINUS-projektuppsats-utredning,den andra-ordinarie patienter-den gällande prissättningen.

Frågeställningar kunde vara tex.: finns det skillnader på vilken grund patienter söker sig till UCC och de som ej gör det; finns det bakomliggande orsaker för det -tex.kunskapskapital hos patienter-  eller att de som har medelklassbakgrund söker sig hellre till UCC än de som är ”ordinarie patienter” och vill inte spara i sina andra kostnader för att finansiera sin UCC-operation.

Enligt mig vore det inga etiska skäl varför man kunde ej ta beslut om detta slags unika projekt hos LUL/Ackis? Sittande regering skulle vinna valpoäng inför valet och visa sitt intresse för seriös,ny grundfou. Och politiskt:patienter har ju sk. fritt val- det borde ju gälla att respektera detta och skapa strukturella möjligheter för patienter att göra det? Det nya vore ju även ekonomipolitiskt intressant inför valet. Dylikt projekt skulle ju skaffa arbete för arbetslösa,utbildade studenter med färsk examen,samt skapa även externa förtjänstmöjligheter för konferenser mm. i Uppsala. Utöver nämnda projekt finns det även andra projektmöjligheter inom vården från min firma som jag vill dock inte ta upp här av utrymmesskäl.Utöver det skulle projektet-om det utfall med positiva resultat-kunna bli ett intressant,nytt exportämne för både min firma Vidorg som för andra företag som skulle samarbeta i och kring projektet-dvs. nya skattepengar åt både staten och kommunen.

Vågar ledningen hos LUL och Ackis att tänka på nya banor? I problemsituationer finns det ju även möjligheter för nya lösningar om man betraktar dem förutsättningslöst,utan prestigelåsningar. (slut på skickat insändare inlägg)

.PS. Jag har i dag lö-en dag senare-gjort några mindre kompletteringssatser här på webben för min insändare,vilka togs ej med i insändare-eposten då min "status" i Uppsala ska ej få sticka ut alldeles för mycket..dvs. anpassning till den lokala kulturen.

Alternativ- ja,läs ovan.”Vi behöver rusta för en ny,god tid”. Har du detta på din valsedel kära medborgaren/världsmedborgaren?

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare, entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)

Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.

”Churchill II” i media-och politisk närvaro

”Churchill II” i media-och politisk närvaro

Eller: hur den svenska alternativtänkaren vill göra ett media-och politiskt experiment för att belysa vad det nya,kalla kriget egentligen handlar om och hur det kunde kväsas innan det bryter ut. (Experimentet består att se,hur och om dagens debatt av politiska ledare i kväll,i Sverige, lyfter upp teman för detta blogginlägg. Om ej-ja,då har varken media,internet,eller sociala livet fungerat i Sverige på ett ömsesidigt sätt).

Ref.

SvD/ledare:”Miljardärer är inte problemet”,Sö 4 maj-14,av Tove Lifvendahl,politisk chefsredaktör SvD

SvD/Op-Ed-artikel:”Största miljöproblemet är inte global uppvärmning”,Sö 4maj-14,av Björn Lomborg,chef för ThinkTank Copenhagen Consensus Center och adjungerad prof. Vid Copenhagen Business School

SvD/Op-Ed-artikel:”I Tallinn känner man Putins avsikter”,Sö 4 maj-14,av Mats Johansson,riksdagsledamot (M) i utrikesutskottet,Sveriges Riksdag,ordf. I tankesmedjan Frivärld

SvD/Brännpunkt:”Fryst bidrag hot mot klimatavtal”,Sö 4 maj-14,av Mathias Friman,forskare,och Björn-Ola Linnér,professor,båda vid Centrum för klimatpolitisk forskning,Linköpings universitet

Förord

Det händer mycket just nu. Den globala finanskrisen sedan 2008 lättar men är ingalunda överstökat med säkerhet; det pågår-som alltid har gjort-krig i olika delar av jorden där lokala maktklick griper våldshandlingar mot sin egen befolkning på allehanda skäl (religiösa,etniska,hotelser från grannländer mm); EU vinner stöd i Europa då flera länder vill ansluta sig trots att det finns fortfarande stora klyftor kvar socioekonomiskt och kulturellt vilket hindrar den gemensamma visionen om enat Europa att materialisera sig. Och sedan-det här gamla,historiska: Ryssland känner sig hotad av västländer i sin strävan att både lösa interna kriser och hävda sig som en av världens stormakter,som den var i dess förra skepnad.

En av författarna ovan-Mats Johansson- skriver om ”ett Churchillskt ögonblick” där det definieras i hans version endast som fast hållning mot Ryssland i den pågående krisen i Ukraina,vilket i hans version definieras som ett första steg i det nya,kalla kriget.

Jag-ävenom jag har ej varken intresse eller vill göra mig själv värd image av Churchill-hävdar att det churchillska ögonblicket är mycket större än så. Jag-som ”Avatar of Synthesis”-ser att Churchill II :s stora jobb och utmaning är att se de stora farorna som hotar freden i både Europa och globalt och lösa dem-genom-ja,just med en syntes. Ej genom fredsapelleringar,negativ reciprocitets åtgärder mot Ryssland som bara ger ytterligare bränsle åt den krigiska situationen i Ukraina vilket i värsta fall kan leda till det som var meningen att undvika med EU-ett stort krig igen i Europa. Ej heller genom bidragssystem i någon global klimatfond som funktionellt,analytiskt tänkande experter och politiker har snickrat åt världens folk i önskan att vända klimatkrisen innan den slår ut i full blom och ytterligare ökar desperation och social-ekonomiska konflikter på jorden. Därav min rubrik ovan:

”Churchill II:s jobb är att leverera och förena olika,skilda åsikter,ideologier,maktintressen,negativa tillstånd socioekonomiskt och forskningsresultat i ett positivt krig-för jorden. Innan argumenten släcks och känslorna och auktoritära beteenden och handlingsvillkor tar över och leder oss till nuvarande mänsklighetens död. Ävenom det sistnämnda skulle hända ändå-ska vi inte vara klena i våra hjärtan och handlingsfrihet utan kämpa ända in i sista,tills segern är vår.

Miljardärers bidrag till ett positivt krig

Svenska Dagbladets politiska redaktör Tove Lifvendahl har skrivit en läsvärd ledare om pengarnas makt i samhället,om attityder mot miljardärer som finns i ett fåtal i Sverige (det näms 136 aktuella sådana,men då har man ej räknat in potentiella sådana,med kunskapskapital-de som det Svenska Näringslivets skojiga annons i samma tidning nämner om som ”jobbskaparna”-se även min tidigare bloggartikel om superentreprenörerna och myndighetspraktik som ev. möter sådana här i Sverige).

Tove ser framåt och föreslår både önskvärdheten av nya attityder i landet Sverige gentemot miljardärer,som ny slag politik från makthavarnas sida. Om näringslivs politik kunde förena både kompetens,strukturellt öppna,dynamiska system och positiva attityder mot entreprenörer,jobbskaparna,skulle miljardärer säkert både skapa fler företag i Sverige (globalt om sk. superentreprenörer) och ge bidrag för att befrämja olika sakers tillstånd som de känner sig för eller har själva brottat med i sitt liv innan de blev miljardärer. Själv skulle jag-om jag blev sådan-ge bidrag både för kvinnoorganisation (eller stiftelse) för kvinnor som blivit utsatta för olika typer av våldshandlingar,för forskning för att utveckla vidare det nya vetenskapsparadigmet,1 % bidrag till FN och ev. till mer. Ävenom jag är realist-sedd mot mina tidigare erfarenheter här i landet som invandrarintellektuell och firmabyggare-har jag ej givit upp hoppet än och kämpar vidare på mina ”fronter”: i fou-livet (ej längre nog i detta liv),politik (eventuellt),i näringslivet (får se om myndigheter kan frångå från sina negativa,ensidiga,tidigare beslut) och i kulturlivet (eventuellt via Amazon och dess svenska marknad).Jag har planer,jag har strategier för dylikt,och även viljan att växa även själv som människa för att lyckas. Och ävenom jag skulle inte lyckas,skapar dylik kamp mening i mitt marginalliv,i det liv som andra anser passa för sådana som mig-syntetiskt tänkande alternativtänkare som vill förnya världen med ett nytt vetenskapsparadigm och som därför kan upplevas som hot av den makten som tänker kortsiktigt (och därmed är i själva verket maktlös).

Analys av Rysslands krigiska hotelser

För att skapa relevans för min benämning av ”Churchill II” och hans/hennes egentliga insats-att definiera det nya,kalla kriget annorlunda och förena människor i kamp mot den-på ett unikt sätt som de rådgivare och politiker som använt sanktioner mot Ryssland eller vissa kretsar i dess maktsystem ej kunnat göra då krisen bara eskalerat-ska jag ge en annorlunda bild av orsaker för det som händer i Ukraina.

1. Det kan mycket väl vara så att det är en västvänlig klick i Ukraina som blickar mot EU. Under tiden-innan dess-har man marginaliserat genom etniska fördomar de rysktalandes villkor i landet. Putin och hans anhängare ser därmed en chans att införliva eller försöka göra det vissa områden i Ukraina tillbaka till Ryssland. Föredetta imperietänkandet har fortfarande sina anhängare kvar i landet,och om Putin lyckas att väcka nostalgiska känslor igen genom externa förvärv av forna landsdelar,glöms det stora,aktuella problem som landet har just nu. Och därmed sitter man själv kvar i makten.

2. Rysslands har nämligen i sitt förra imperieskede satsat på sk. extensiv ekonomisk politik genom stora byggnationer av kraftverk,infrastruktur,jordproduktionsenheter mm. komplex som man försökte både styra och planera. Brister i planekonomins hantering av information (omöjligt) inklusive interna,politiska kamp inom det härskande kommunistpartiet och allslags slentrian och korruption gjorde dock att den stora makro-ekonomin i ultimat form-som ett slutet system med rigorösa regler som ofta arbetade även mot människornas egna upplevelser och erfarenheter-misslyckades. Arv från Sovjet-tiden är det stora beroendet av några enstaka sektorer i näringslivet: av olje- och gasindustrier. Militärindustrin ses därför som en möjlighet att få igång bättre ekonomiliv i landet just nu.

3. Då EU vill förnya sin energisektor,breda ut sig ytterligare på nya östliga områden,och Nato finns kvar,finns det all anledning för Putin administrationen att känna sig hotad. Om EU lyckas i förra,skulle det betyda att Rysslands ekonomiliv blir ännu sämre. Därför kan timingen av krigiska hotelser ses som en strategi för att försöka skrämma bort EU-inklusive Ukraina-från dylikt.Och då EU försvarar sig att fortsätta göra sig oberoende av rysk olja och gas,blir hotelsespiralen negativ och kontraproduktiv,vilket leder makthavarna på alla håll till ytterligare desperation och vankelmod.

Hur ska jag då bedöma Rysslands och EU:s och USA:s möjligheter att lösa nuvarande kris-eller första steg för kalla kriget som Mats Johansson ser det? Om båda partnergrupper i konflikten härdar sig i sin negativa reciprocitets-tro (alltså ömsesidigheten som är ej bra,som ger ej långsiktiga lösningar) och fortsätter ”slakta sina bönder” i det krigiska schackspelet som gammaldags militärstrateger ser kriget att vara (se Churchills unika lösning: vädjan till uppoffringar,vision,och realistiska handlingar),finns det en riktig fara för ett stort krig i Europa. Troligtvis skulle det göra att den bräckliga ekonomiska tillväxten dyker igen och det breder sig ut en riktig,riktig kall period på jorden. Då ekonomier hämmas,uppstår allsköns samhälleliga konflikter i olika samhällen: religiösa,etniska,rasistiska mm. Rörelser som splittrar samhällsdugligheten och hindrar den hållbara tillväxt som skulle behövas då man betraktar jordens stora problem: klimatkrisen,fattigdomen och dåligt fungerande,gemensamma institutioner som FN.

Churchill II:s ”gordiska hugg”

1. Om jag skulle använda mina filosofiska argument skulle jag kunna använda först det första axiomet i mitt nya vetenskapsparadigmet. I mitt fall vore det i ontologin (jämför Spinoza som försökte dylikt i etiken område)-läran om verkligheten och dess struktur. Axiomen om enhet och härledning av handlingar ur den. I det tillstånd som råder vore det centralt att knyta ihop både Rysslands inre tillstånd,EU:s motsvarande (se mina tidigare blogg hur jag skulle vilja se att tex. Euron skulle kunna reformeras),sociala och ekonomiska trender i både väst och öst och de följer som den gemensamma,bakomliggande krisen-klimatproblemet-orsakar.

För att denna artikel skulle inte bli för omfattande och därmed för svår att kunna fattas,skriver jag ej mer om detta.

2. Kontinuitet-axiomen: lösningen av klimatkrisen genom bidragssystemet och hoppet att därmed kunna lösa det bakomliggande,strukturella problemet (det ekologiska,sk.negativa fottrycket,inklusive utarmande av den mångfald som behövs för framgångsrikt ekosystem,vilket omöjliggörs av ensidig ekonomisk teori som ser ekonomin som styckvisa transaktioner,utan bakgrund tex till samhällets relation till naturen eller önskvärda sociala tillstånd i samhällen (positiv incitament i samhällsmodell tex som påverkar hur man format skattesystemet,sociala bidragssystemet, osv- se min tidigare diskussion och förslag om det).

Man kunde fortsätta fondskapandet men med bättre instrument. Här hänvisar jag kort om möjligheten av att använda mitt nya M.O.projektbetalningsform eller derivatinstrument,som kunde tillämpas i tex. M.O.-miljöfond (ej gratis naturligtvis-hur skulle jag kunna bli miljardär annars?).Varför ej i London tex.,forna Churchills födelseland?

3. Evolutions-axiomet: Rysslands ekonomi kan utvecklas; EU:s likaså; globalt politiskt multipolärt -politiskt system kan utvecklas om man förmår förnya FN. Gemensamt: enligt den nya människosynen i det nya vetenskapsparadigmet är människan både av fysisk kropp och mental-etisk själ-ande entitet (varelse).Om vetenskapen öppnar sig för nya,oförklarliga empiriska data i parapsykologi och delvis även i andra vetenskaper som enligt mig som teoretiker är nära förknippade med det (fysik,biologi,kemi),och kan starta grundforskning på det nya paradigmet,lyckas man institutionalisera förändringen,varvid evolutionen-som tidigare uppfattats endast på fysisk,organisk form eller i omgivande ekosystem- tar ett kvantumliknande språng till nästa, kulturevolutions nivå. Det vill säga en ny,fler-dimensionell evolutionsteori. Ej endast den fysiska,utan där mental-etisk evolution sker samtidigt,interagerande,med det fysiska.

Skulle man då fatta att alla vinner på om man börjar lösa både Ukraina och EU-krisen på ett helt,nytt,annorlunda sätt,ett sätt som är även mer livnära,följande livets grundläggande grundsatser,som den kreativa,syntesskapande forskningen lyft fram. Den nya Churchills kampmetoder vore därefter: ej användningen av vapenmakt (då tvungen till det) utan av pennans,argumentens,livets makt. Tillförsikt men även ödmjukhet: om vi-som människor-följer inte livets lagar-ja,då går vi under men bara tillfälligt. Tills vi återkommer igen,efter en period av vila då jorden har reparerat sig efter våra ensidiga,krigiska härjningar. Både sinsemellan oss,eller mot naturen. Moder Jord skulle nog le om hon fick sådan Churchill på sin sida. Och Churchill II- skulle han/hon nöja sig att enbart vila i skötet av modern? Varför ej födas på nytt?

Alternativet för ett stort krig i Europa?

Ja,läs ovan.”Vi behöver rusta för en ny,god tid”.

Har du detta på din valsedel kära medborgaren/världsmedborgaren?

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)

Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.

EU-valet – som en möjlig europeisk framgångssaga ?

EU-valet – som en möjlig europeisk framgångssaga ?

Eller: nu som nånsin ska vi väl i Europa driva fram EU-samarbetets framtidsmöjligheter i stället för att rikta mot gammaldags,nationsbunden politik? Framtidens utmaningar kräver nya visioner,nya praktiska lösningar och nya former av solidaritet.

Ref.

SvD/ledare:”Entreprenörskap som en svensk framgångssaga”,Fre 2 maj-14,av Per Gudmundson

SvD/Brännpunkt/Inlägg/Europaparlamentet:”Socialdemokraterna bluffar om EU-valet”,Fre 2 maj-14,av Jimmie Åkesson,partiledare Sverigedemokraterna

Förord

I den här kommentaren försöker jag förena två olika synpunkter med artiklar ovan.Dels då Per Gudmundson talar för viktigheten av sk. ”super-entreprenörer”.De som skapar jobb för miljontals människor genom sina företag som korsar nationsgränser och olika ekonomiska,handels- och politiska block.Och dels av den svenska,nationalistiska partiledaren Jimmie Åkessons artikel som handlar i stort hur det vore bäst för Sverige (inklusive Sverigedemokraterna) att hålla sig fast vid det traditionella tänkandet som ser EU som ett hot för det egna landets handlingsutrymme.

Sverigedemokraternas teser

Åkesson målar fram följande situationsbilder som bestående kännetecken i den politik som råder inom EU och dess Europaparlament.

1. Enligt partiet ser man valet till Europaparlamentet som ett skuggspel (cirkus?) då i verkligheten handlar det om att alla de andra partier i Sverige borde uppfattas som en EU-vänlig block,i stället för partier i höger-vänster skala som bedriver politik gentemot EU med olika fokus,visioner och praktiska förslag hur forma kommande EU-politik

2. Det är endast Sverigedemokraterna som är kritisk hur EU bör vara institutionellt eller organisatoriskt.Nämligen mer makt-tillbaka till nationer- vilka kan förhandla sinsemellan i mellanstatliga avtal bättre villkor för sina nationer.

3. Den tredje-taktiska övervägandet att nu har Sverige mer handlingsutrymme än tidigare för ovanslags politik (ifall väljarna väljer rätt för sådant,sverigedemokratiskt alternativ,i punkt 2)-då även Storbritannien vill gå åt mer mellanstatligt handlingsutrymme-alternativhåll.

Den ensidiga bakgrundsbeskrivningen

Den taktiske,nationella politikern som Jimmie Åkesson är,ger här en följande beskrivning av EU-valet för Europaparlamentet.

a. Han riktar sin kritik särskilt mot svenska socialdemokrater som han anser bluffa.Mellan raderna: att det skulle spela en viktig roll att rösta på dem då de i själva verket ”sitter i samma båt” som högerpartierna eller partier i mitten,ja- som alla andra partier som enligt teser ovan har inte några större skillnader sinsemellan.

Är detta sant? Finns det inte även andra partier i Europa,vilka-liknande Sverigedemokraterna-talar för återgång åt det gamla,nationalistiska tänkande? Om sådana partier får mer makt inom EU-blir EU:s både vision,de historiska framgångar som man redan nått gemensamt i Europa,en bortblåst möjlighet att driva gemensam politik för frihandel med USA och andra handelsregioner i världen. Endast genom att EU reformeras på ett bättre sätt än det traditionella,tudelande tänkandet mellan federalister kontra nationellt inriktade som vill ha mellanstatlighet,har EU en chans att vara med och driva utvecklingen i världen för bättre levnadsvillkor-socialt,ekonomiskt,kulturellt-för svagare partner i både Europa och världen.Mellanstatliga överenskommelser kan ju också arta sig till blind maktpolitik-det borde Jimmie Åkesson veta.Typ Ribbenttrop-pakt mellan forna Sovjet och Tyskland hur dela maktsfärer i Europa.Räknar Åkesson med att Sverige skulle höras i ett sådant framtidsskenario?

Socialdemokraterna har av gammalt en annan vision i sin politik genom sin ideologiska bas eller teser.Om jämlikhet,jämställhet,broderskap folk emellan både inom landet och med andra länder. Om man betraktar först deras kritik mot Alliansregeringens politik ser man klart skillnaderna.I stället för utökade sociala skillnader,strävan åt annat håll.Detsamma driver dem i deras Europapolitik.Man kan ej räkna dem eller Miljöpartiet i samma fåra som tex Moderaterna,det drivande partiet i Alliansregeringen.

b. Det här med Sveriges möjlighet för frihandelsavtal med Europa som enligt Åkesson är Sverigedemokraternas linje,vore en intressant fråga att få mer diskussion om.Räknar han att Sverige- med sina låt oss säga 10 miljoner invånare och BNP vars storlek når ej toppplaceringar-kan förhandla sig fram till bättre avtal än det som EU förhandlar fram gemensamt,som handelsregion? Om det är något parti som bluffar,är det inte väl Sverigedemokraterna?

Sverige har nog större möjligheter än så.Tänk om Sverige fortsätter på det spåret som Per Gudmundson talar om då han beskriver önskvärdheten att befria Sverige från kontraproduktiv företags-,näringslivs- och fou-politik som ser helst till att endast svenska företag Sveriges bästa är-alternativt endast de företag som stannar i Sverige är bäst för landet.Alternativt endast de svenska företag som drivs härifrån vore bäst för landet? Åkesson borde veta bättre.Om tex. att en stor del av Sveriges export och exportinkomster handlar om licenser,olika slags företagskoncept som kan exporteras och om kapitalexport vilket ger kapitalströmmar tillbaka till landet.Tänk om Vidorg skulle vara ett sådant företag? Hur skulle Åkesson vingklippa det om han fick chansen,med vilken slags äkta svensk frihandelspolitik.Det vill säga-önskedröm för politiker-byråkrater (sådana politiker) att bestämma över svenska företag,deras tillväxt-visioner och driv? Lyckligtvis finns det även andra slags politiker som har bättre skolning antingen genom det praktiska livet,eller genom utbildning eller genom både och.Som kan skapa näringslivs-strukturer och sociala villkor i Sverige som gör att dylika företag kan växa,med sina långsiktiga perspektiv i stället för att bli skurna i samma mått över hela företagsfältet?

Bättre kan nog även EU,tillika som Sverige och världen?

1. Jag har på mina tidigare block skrivit om förnyelsemöjligheter för EU.Hur förnya Euron genom bätttre teoretisk konstruktion än tidigare gjort.Som skulle ta hänsyn att Europas länder-ävenom de är olika ekonomiskt-socialt-kulturellt- kan relateras gemensamt till gemensamma mått,konstruerade teoretiskt genom nya teorier härledda ur det nya,mångdimensionella vetenskapsparadigmet. Det vill säga: här finns både skillnader länder emellan,men arbetet mot en vision som var bakom bildandet av EU. Genom ett annorlunda system-tänk: gemensam struktur,men som är av en öppen natur och tillåter att länder både kan och bör hanteras olikt gentemot den gemensamma nämnare,beroende både av deras egna val,som övergripande situation i EU och världen,kan man glömma det där tudelandetänket som är typisk för dessa nationalistiska,tillbakablickande partier i EU. Kanske borde man argumentera bättre mot dylika bakåtsträvare genom skratt och humor? Ta EU-hatt då man sitter på kommunfullmäktige,då dylika partier vore nog bättre på den nivån om de kan ej förnya sig på sitt tankesätt och tankekategorier,inklusive nya slags begrepp och teorier.

2. Klimatkrisen kommer nog betyda att det sker mer flykting-och invandringsrörelser i framtiden. För detsamma talar den sociala förändringen i de flesta sk. postindustriella länder som nått samhällsutveckling som beskrivs som kunskapssamhällen. Det är lönlöst att kämpa mot naturen eller mot teknologisk-social utveckling. Naturligtvis kan man agera kontraproduktivt mot dessa framtidstrender som redan råder längre tid tillbaka,men då har man givit upp själva poängen med politiskt arbete? Att arbeta gemensamt för den utveckling som skulle gynna de flesta av oss i våra samhällen. Kombinerat med den nya vetenskapsparadigmets nya,fler-dimensionella människosyn som kopplar ihop kunskap och etik med gjorda val-vem än det handlar om- och livets grundläggande utgångspunkter (axiomer) som framgångsrika forskare lyfter fram,kan man få stöd på alla nivåer: i sitt personliga liv,i familjer,grupper,på partinivåer,på regeringsarbetet,i mellanstatligt arbete,internationellt.

3. Dylika politiker som tillåter både företagare att växa och forskarna att bedriva ny slags grundforskning är även intresserade av att förnya mänsklighetens gemensamma arbetsfora såsom Världsbanken,FN,WTO-arbetet för att nämna några. Dessa slags gemensamma villkor kan inte bli bra om de förhandlas fram endast genom mellanstatligt samarbete Åkesson. Varför således ej ta hand om förnyelsemöjligheter i stället,som faktiskt finns i Sverige just nu? En möjlighet för svensk framgångssaga i EU-världen och bortom den horisonten?

Alternativ- ja,läs ovan.”Vi behöver rusta för en ny,god tid”.

Har du detta på din valsedel kära medborgaren/världsmedborgaren?

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)

Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.