You can translate my blogg with Googles help :)

tisdag 23 juli 2013

Skatter,vinster,skattemoral och allt det där-glöm det?

Skatter,vinster,starta eget bidrag-och djävla anamma

ref. DN/ledare: Täpp till hålen,Ti 23 juli-13 SvD/Näringsliv:Nya strider om skatter väntar riskkapitalet,Ti 23 juli-13 SvD/Nyheter/Kolumn:Det är häftigt att betala skatt,av Per Schlingmann,Ti 23 juli-13 SvD/Nyheter:Regeringen kritiseras för bygglöner,av Malin Ekman,Ti 23 juli-13

Nej-jag väntar inte på Godot eller att framtidsutsikter skulle bli avsevärd ljusare för mig i Sverige. Nu gäller det att ”pensionärsplanera”.När ska man sluta jobba-som det heter-; när ska man skriva sina blogginlägg,kasta pärlor då man får ingen annan respons tillbaka än verbala kommentarer gjorda av förbigående.Till inget pliktande.

Den här gången tar min blogg litet avvikande innehåll.Jag skriver om vad jag tänkte skriva om jag hade skrivit ett sedvanligt blogginlägg.Vilket jag inte således gör-den här gången. Det gäller skatter,samhällets skatteintäkter,vinster,solidaritet och skattemoral.Och även om entreprenörens dilemmor.Den här gången alltså icke-utförligt-kanske tråkigt för de flesta.Nej,det ska ju vara en ”samhällsberättelse” såsom man börjat författa uppsatser vid Uppsala universitet,Ekonomisk historia.Inte för djupt,helst stilistiskt berättad,”så att alla kan förstå”. Så här kommer min ”skattebulla”-egentligen en kaka som flera kunde ha tagit del av om den bakats.

Viktiga referat

Första artikeln innehåller flera viktiga formuleringar.Som sig bör för en ledare i en av rikets ledande rikstidningar.Jag ska ta upp dem här och hänvisa till tankeinnehåll som de gav anledningar till,men skriver ej utförligare sedan om dessa då de blir ju ej officiellt kommenterade ändå.

-”När skattebasen urgröps blir det svårare att upprätthålla ett rationellt och rättfärdigt skattesystem.Det drabbar såväl samhällsekonomin som skattemoralen,och straffar särskilt de företag som inte har möjlighet att hacka upp och skyffla sina intäkter jorden runt”

Skattesystemet som skulle grunda sig på en ekonomisk teori eller modell kunde tillämpas översallt på jorden.Kanske typ min skattematris eller funderingar på fonderingar för reformerad EU? Politikerna älskar sin makt.Ett sätt att visa att man har det är att allteftersom komma med nya pekpinnar och regleringar,vilka gör det nästan meningslöst för företagen att inrikta sig på långsiktig produktion och produktionsplanering.Vad detta får för konsekvenser för marknaden,marknadens utveckling (ja,marknaden är ju människor-också),låter sig bara spekuleras.

-”Det finns ingen annan rimlig princip än den att skatteplikt ska knytas till platsen där den reella ekonomiska aktiviteten äger rum”

Entreprenörens dilemmor består ofta även av tidsmässiga hänsyn,tillika som riskkapitalistens,forskarens.Vilka reella baser och innebörder har tex. grundforskning-dvs. omdanande tankar eller teorier? Se nästa referat.

-”Kryphål som öppnar för att företag väljer och vrakar på det globala smörgåsbordet av skatteregler skapar skeva drivkrafter”.

Så sant,men då då de högsta politikerna har varken grundlig vetenskaplig utbildning (se ”samhälleberättelser” ovan som ekonomihistorikerna nuförtiden utbildas i tex vid Uppsala universitet) eller tillbörligt,tvärvetenskapligt utbildade högsta tjänstemän som hjälp som följer hög moral eller ha personlig integritet,blir det så här.Och vilka nyhetssidor berättar tex om mitt senaste långtidsprojekt SINUS (1990-2012) bidrag? Se mitt senaste (och nog sista) försök att komma genom ”tystnadsmuren vid universitetsvärlden” då det gäller att starta processen att utvecka ett nytt vetenskapsparadigm i en trebetygsuppsats vid universitet och institution ovan,som uppfattades som för tråkig eller tungt skriven då ville gå grundligt tillväga.Tillika att all hänvisning till något nytt vetenskapsparadigm skulle rensas bort,för att öka läsvärdheten,som det heter efter de franska filosofernas härjningar på den vetenskapliga marknaden.I uppsatsen lanserade jag nya begrepp/tankekonstruktioner såsom begreppet samhällsvinst och hållbart budgetsystem med funderingar på nya slags konton.Nej,nej-politikerna älskar sina regler-särskild om de görs om allteftersom,gärna utan någon strategisk planering annat än taktiska partihänsyn.Och till dessa får företag sedan anpassa sig för att överleva eller tom växa.Anpassa dig,fiffla eller var integrerad men dö.

-”Men det får inte stå i vägen för ett tillfälle för reform.När framgångsrika företag går med vinst måste de bidra med skatt enligt de regler som är tänkta att gälla”.

Så sant så.Och vilka är de tilltänkta reformerna? Reformerad EU? Tredubbelt säkert finansieringsinstrument (som medierna har varit tysta om och genom det bidragit till den långa finanskrisen och även upprätthållandet av etablerade finanssfärer så att de inte skulle få konkurrent av någon ny sfär)? Omdaning av IMF och dess bidragssystemet? Omorganisering av sjukvården i Sverige (vilket även kunde ha exporterats utomlands och skapat skattepengar om inte skattemyndigheten hade stoppat firmatillväxt genom nollställandet av gjorda investeringar som tv. varit negativa då marknaden är mognat tack vare etablissemangets tystnad vid media,fou-världen,i politiken.Alla dessa har jag skrivit om,och kunde ha skrivit nu även om en ny typ av konstruktion ”skattetratten” men anser det inte längre mödan värd då får inget tillbaka.Jag anser nämligen att min Vidorg var och är framgångsrikt företag,men tiden är ej mogen än för dess vinster-och ej heller marknaden (och människorna?).Jag anser att det är gammaldags att vara någon Jesus-i alla fall om man driver ett företag,och särskilt på den nya historiska situationen som råder i dagens värld.Pengar är ytfenomen för framgång-hur man använder pengarna är det som ska räknas,men hur många politikerna tänker så? Hållbart,långsiktigt,skapande rättvist,jämlikt,jämnställd samhälle och global kultur och civilisation som kanske någon gång i framtiden blir så integererad att de har mod att välkomna oväntade besök utifrån?

Och vilka reformer lyfts då fram i dag både lokalt och globalt?Reformering av banksystemet,att skapa internationella skatteregler genom koncensus-förfarande,politiskt.Långsam process antar jag? Det vore kanske lättare om man först förenade människor i en ny typ av solidaritet jorden runt genom det nya vetenskapsparadigmets nya,fler-dimensionell verklighets-och människorsyn och den vägen skapade bättre förutsättningar för tillväxtboomen? Min vision (och handlingsplan)-er tystnad-hänger det samman då vinsterna ska skapas och realiseras?

Strider som skattemyndigheten ägnar sig åt

Det är lättare för mig att kommentera här.Jag har ju lyft ovan om möjligheterna för en annorlunda utveckling.Om moralen hade varit hög i skattemyndigheten,om rättvisan hade fungerat i rättmyndigheter,om media hade varit vaksam och kämpat på barrikaderna för alternativtänkaren då han försöker realisera sin vision och koncernskapandet i landet lagom.Läs gärna ovan hur gemene företagen tänker,och blir tvungna att handla då reglerna är varken vetenskapligt konstruerade eller följer någon långsiktig samhällsstrategi,utan mest politiska berättelser i syfte att få makten i samhället. Till syvende och sist-vem bryr sig om den gemensamma jorden? Kringflackande företag som måste anpassa sig till dagens värld för att kunna få vinster och överleva. Visionärer kan man stjäla av,bilda samhällsinstitutioner eller forum med fd. topppolitiker för att den vägen mjölka nya ideer och samtidigt hålla konkurrens på mattan då idégivare får inte betald för något.Kapitalgirigas önskedröm eller vision om en gemensam värld? Vad sägs om samhällsreform: alla höga tjänstemän och generaldirektörer ska kunna visa i sina Cvś både tvärvetenskaplig kompetens,bred erfarenhet i olika sfärer av samhällslivet och personlig integritet som de visat i sina liv.Mot tex. diskriminering,ojämnställdhet,ojämlikhet.

Gamla rävar i nya forum

Det glädjer mig att Per Schlingmann har fått sin artikel publicerad i Svenska Dagbladets Nyhetssidor.Då jag har kommenterat ovan och tangerat de alternativa former av skattebasen, skatteprinciper,om möjligheter för internationella reformer och hållbar utveckling,kan jag säga här att Schlingmann är välkommen att lyfta upp min Vidorg koncernbygge på politikernas värld. Tyvärr kan jag inte betala något för detta pr men såsom den socialantropologiska forskningen visar har makten även andra dimensioner än den officiella,institutionaliserade.Han kunde vara tex. ”den informella statsministern” så att säga.Jag själv nöjer mig att vara ”ledande ledare” i världen-också inofficiellt.Ja,du vet-den som står och arbetar för ”real change” dock utan att vara USA:s president- eventuellt i framtiden,i kommande återfödelse?

Byggplats världen-åhoj

Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Ylva Johansson riktar skarp kritik om den sittande regeringens passivitet då det gäller att skapa rättvisare villkor på byggmarknaden i Sverige. Jag håller med det.Hon tycks dock ej veta att det finns brister även hos myndigheterna här i Sverige då det gäller byggmarknaden.Hos Arbetsförmedlingen tex: vilka får starta eget bidrag-vilka nekas dem åt.Hos skattemyndigheten: vilkas firmabyggande hindras eller försvåras så att man skapar inte konkurrens med inhemsk föddas företag.

För mig var mitt firmabygge ett alternativ att nå ut i samhället då fou-världen var sluten.Att skapa en samhällelig plattform genom vilken jag kunde-genom eget,hårt sparande skapa kapital för firmainvesteringar och den vägen få en plattform för att skapa både tillämpningar för det nya vetenskapsparadigmet som vinster med vilkas hjälp jag kunde ha givit stipendier för unga forskare att arbeta och utveckla vidare det nya,samt-som företagare-skapa arbetsplatser.Inte minst för mina egna kära och nära.Om allt hade gått väl-dvs. samhället fungerat såsom man beskriver det att fungera här-hade Vidorg vuxit till en global konsultfirma och kunnat ge bidrag även för samhällsvinster utöver vinster i företaget (se om detta nya slags tänkande och tankar i mitt senaste och nog sista trebetygsuppsats som finlandare ev. trycker som bok?).Nu blev det inte så.Så ej heller deltagandet i Sveriges byggföretag och samhällstillväxt.Naturligtvis är detta inte ödesbestämt-hoppas det i alla fall.Nya regeringar kan svänga,lyfta upp stenar som dolts av förra regeringar,ta långsiktigt,hållbart ansvar.I den tron kan jag sluta min annorlunda webbblogg,den här gången.

Lasse T. Laine

filosof-samhällsvetare

entreprenör i Firma Vidorg mm. vilande företag

söndag 21 juli 2013

Om kollektiva identiteter då man vill vara individ

Kollektiva ramar för svenskheten..?

Ref.DN Debatt:Slopa kollektiva identiteter i den officiella statistiken av Marie Demker och Andreas Johansson Heinö,21juli-13

Författarna har skrivit ett viktigt påpekande,som kunde ha bäring även för kommande valrörelsen. Begrepp gör skillnad-här exemplifierad av begreppet ”svensk med utländsk bakgrund”.

Jag-som första generations invandrare (från grannlandet i öst) och som akademiker med skaffad utbildning dels i födelselandet,dels (det mesta) här i svenska universitet-anser att deras diskussion kunde tom. skärpas ytterligare.Enligt mig-dels gentemot mina erfarenheter i Sverige,dels som filosof-samhällsvetare-HAR termen ovan en smyg-exkluderande innebörd.Viktiga tjänster ges ogärna till ”svensk med utländsk bakgrund”-det lönar sig varken söka till sådana tjänster,eller att vänta att de höga befattningshavarna tar dig i beaktande då man resonerar vem kunde bli den officiella representanten för tex. viktiga ministerposter.Nej,det ska vara en inhemskt född,tror jag (i socialantropologin gör man en skillnad vad man säger och vad man sedan gör samt om deras syn som handlar,definierar dylika kategorier eller tjänstebefattningskriterier,och forskarnas syn hur man faktiskt gör det).På ytan ÄR Sverige mångkulturellt,men som segregerad sådant,tror jag.

Sedan om begreppsliga analysen.Begreppet indentitet kunde närmas även från en utvecklingssyn. Här har det nya vetenskapsparadigmet en annorlunda,fler-dimensionella syn.Människan har även en själ-medvetande-hon kan förvisso kategorieras med kollektiva alt. individuella identiteter angående det Sociala Jaget,men hon är mer än det (dvs. den fenomenologiska-upplevelsemässiga och fysiska).

För mig har min ”svenskhet” betytt att mitt egentliga intresse-att påverka globalt genom den gemensamma vetenskapen-har blivit kraftigt skuret-just pga.den dubbla tröskeln: dels som invandrare,dels med annorlunda begreppsstruktur som alternativtänkare.Jämför ovan om identiteten.Jag är intresserad av ”real change”-det som Obama pratar om-men blivit hindrat i mitt handlande.Ja,just av prat (och sociala stämplingar),oklara begreppsliga strukturer och smyg-exkluderande,ville man SE det eller ej.

Lasse T. Laine

filosof-samhällsvetare,Uppsala

söndag 30 juni 2013

Kristdemokraterna,skolan och läsläxan

Kristdemokraterna,skolan och läsläxan

SvD/Brännpunkt:”Lärarledd läsning måste öka”,Sö 30.06.13,av Göran Hägglund, partiledare Kristdemokraterna i Sverige

Om jag vore en ”dåre” eller skitsofren med storhetsvansinne,skulle jag läsa en viss läskod i Gunnar Hägglunds intressanta diskussionsinlägg eller partipolitiska profileringsartikel i dagens Svenska Dagbladet och dess Brännpunkt-sida.”Lärarledd läsning..”.Mina namninitialer däri: LL. Men nu-då jag är varken en dåre eller skitsofren (som mina oinitierade ”motståndare” sedan länge stämplat mig till för att oärligt kämpa mot mitt livsverk såsom jag uppfattade det innan jag tagit pausen)- uppfattar jag inte mig som global lärare von oben,inkarnerad från annan dimension eller civilisation-utan som kämpande,lärande individ,som vill förstå mer,både verkligheten,människan och människor,samt-genom det- kunna växa själv andligt sett (spiritual developement-ej uppfattad i religiös mening såsom i det svenska språket).Gärna hjälpa till även mina medmänniskor eller samtidens samhälle om de vill lyssna och bli påverkade av det annorlunda som jag har att säga. I mitt annorlunda,egna läsandet eller forskning hade jag blivit själv öppnare,större än jag var innan uppfattades detta sedan genom skolgången,universitetsstudier eller livserfarenheter i många samhällsområden såsom i skolan,arbetslivet i fd. hemlandet och i det nya,i hemarbetet då jag under flera år tog hand om mina barn som hemmaman (vid sidan av extra arbete och heltidsstudier kvälls-och nattetid),i näringslivets och politikens områden samt i litteratur som opublicerad poet och novellist.

Göran Hägglund skriver om lärarledd läsning som det mirakelgörande medlet för att lyfta skolan i Sverige och därmed utveckla både Sveriges medborgare och landets ekonomi.

Lovvärd öppning i Almedalsveckans första mediala inlägg,men.. Finns det plats för fördjupningar eller kommentarer från det svenska samhällets ”djupa lager”-från en enkel arbetarvärld såsom jag har som samhällsplattform (är tidningsbud) som samtiden anser duga eller vara passande för demokratins alternativtänkare i Sverige? Mot bakgrund av mina teoretiska studier i ett av landets finaste universitet i Uppsala och egna studier vid sidan av som ledde mig att skapa grunderna för ett nytt vetenskapsparadigm (som ovansagda universitet och fou-världen som inte ens följt sin grundläggande princip om sökning efter sanning utan nöjer sig med lagom kritiska samhällsberättelser eller ifrågasättande av grundläggande teorier då ifrågasättandet sker på ett rätt sätt,såsom universitets-och politiska makten definierar) kan det vara intressant att granska vad Göran anser i skolfrågor.Då jag själv -för en tid sedan-var med och lämnade egna iaktagelser och förslag till Socialdemokraternas studiecirkel i skolfrågor i Uppsala och även skickade till partiets kansli för att ev. kunna påverka till partiets utveckling i dessa frågor som Göran Hägglund tar upp,har jag valt följande rubriker.

Vision om skolan

Göran öppnar sin artikel genom att jämföra den svenska skolan med andra länders skolinstitutioner. Hans jämförelser är filosofiskt sedd dock naiva.Mätning kan göras-och såsom det görs i bl.a. i de internationella Pisa undersökningar-med ”absoluta termer” då man undersöker hur elevresultat ska jämföras med statiska kunskapsmassan om x-fråga/frågor.Mätningar kunde dock även göras i ”relativa termer”,dvs. hur en elev utvecklas i skolan.För mig vetande finns det inte sådana,jämförande undersökningar? Detta är naturligt då den människosyn som genomsyrar samhället både i Sverige och globalt,är filosofiskt sk. materialistisk syn.Människan definieras främst genom ”synliga,fysiska variabler och parametrar” och från ett visst,kunskapsteoretiskt perspektiv- sk. Referensteori- där man antar eller har en absolut synpunkt på verkligheten och vad kunskaper är (är frestad att skriva här: borde vara).

Därmed-socialiserad i denna filosofiskt sedd materialistisk syn- skriver Göran skolans mål enbart som kunskapsförmedlande och förvaltande.Hans syn på individen är statisk: antagandet att individen har en full potential som är given från början av födseln.Varför ser han inte att individen kan utvecklas? Både inom familjen,görande klassresor,kanske transcenderande sin definition av sig själv och sitt liv och dess arbetsfält om omgivningen är öppen och tillåter det eller i enstaka fall-mot alla odds- som makrosbarn som misshandlades i skolan och senare i samhället av oförstående lärare eller maktmänniskor som gallrade bort alla ev. rivaler eller uppstudsiga elever som vågade ifrågasätta deras sanningar.

Göran snuddar skolans tredje uppgift-att uppfostra empatiska,samhällsengagerade människor i/till samhället,men ser samhället genom individperspektiv endast och sin statiska syn på individens utveckling.I detta är han-och har varit-en duktig elev då inhämtat Darwinssyn på utvecklingen och en viss,auktoritär syn på kristendomen.

Kunde han läsa den listan som jag-som student i filosofi-gjorde i ifrågasättande,empiriska data för ev. intresserade då fortfarande trodde att man vid universitetsvärlden sökte efter sanning på ett fritt och skapande sätt? Hans öppning för den bättre skolan börjar ju i att återupprätta läsandet och att det skulle vara lärarledd.Om han vidgade klassrummets väggar att omfatta även samhällsomgivning,den situation som världen befinner sig i traditionellt ekologiskt,ekonomiskt,politiskt,kunde han eventuellt kanske även läsa mina blogginlägg där jag givit många synpunkter hur utveckla både individen,samhället,den globala gemenskapen.Härmed kommer vi till nästa rubriken.

Verktyg för samhällsengagemang eller pengapåse?

Göran Hägglunds ”recept” för bättre skola och framgångsrikare Sverige är nämligen ganska enkel: återupprätta läsandet.Läsa böcker,under lärarledda skoltimmar.Jag antar att denna undervisningsmoment inbegriper diskussion i klassenom olika tolkningar av texten genom möjligheter för elever att lyfta upp egna iaktagelser och erfarenheter? Eller? Tillåter lärarnas människosyn att eleven kan ha en utvecklande själ-medvetande? Att hen kan t.o.m. vara duktigare än hen själv? Med vuxnas större livserfarenhet kunna leda den ifrågasättande,”uppstudsiga” eleven till metodiskt inlärande,metodiskt ifrågasättandeoch skapande av ny kunskap.Härmed kommer vi till en annan filosofisk syn som är oklar i Görans texter såsom i många andra politikernas värld.

Gemensamma referenspunkter och förståelsens dilemma

Fenomenologiskt arbetande vetenskapare eller filosofer (eller de flesta kvinnosaks kämpar) anser att det finns ingen skillnad mellan kunskap och förståelse.Kunskap kan enligt dem läras genom repetition av kunskapsstoftet-dess innehåll,sammanhang och beroendet av andra saker.Därmed antas att detta kan mätas.En annan syn-utgående från ett annat kunskapsperspektiv- säger att förståelse är en annan sak än repetitionsmässig kunskap.Skedde det sedan i klassrummet och skolans prover eller i livet-i olika sociala och samhälleliga sammanhang.Att förståelsen har att göra med egen erfarenhet.Då elevens erfarenhet växer-både i skolan och i livet- kan hen öppnas för olika både teoretiska och praktiska perspektiv och lärdomar varvid kunskapen kan ha många olika former ,ej enbart textbaserade.

Som politiker vet Hägglund nog detta.Politikernas främsta verktyg är deras munn,deras verbala färdigheter att vända och vrida frågor och problem till olika innebörder ”i stunden” där deras politikertyngd mäts i den sociala interaktionen med journalisten,tv-intervjaren,väljande medborgaren.All ära för detta,med visst vore det roligt om politikerna vore öppna även för alternativtänkares inhämtade erfarenheter eller respekt för deras sökande efter sanning eller upprättelser.Hägglund vet att ävenom ”Lasse” kan smula sönder sk. Rättsväsendets argument för stöd för skattemyndighets stöld eller nollställandet av firmans investeringar,är detta inte samhällskunskap som definieras av makten.Varvid vi glider till nästa rubrik.

Kristdemokraterna i Sverige enbart?

Göran Hägglund har partikamrater även i Europa,bl.a. I Tyskland där partiet har en annan position. Varför begränsar sig Hägglund i partiets profilering i Sverige till skolfrågor. Hans läxläsning kunde ju t.ex. inbegripa läsandet-och kommenterandet offentligt- av mina tidigare bloggtexter hur t.ex. utveckla EU eller lösa den ekonomiska krisen i Europa eller globalt.

Behöver Göran först-auktoritetstroende som han är- godkännandet från samhällsmakters män innan han kan och vågar göra detta? Att professorer skulle skriva offentligt att mina texter öppnar radikalt nya synpunkter som ger alternativa möjligheter att komma till nya lösningar? Väntar han att Obama skulle gästa mitt hem då han ev. gör ett Sverigebesök.Nog måste Nelson Mandela dö först (dvs. förflytta sig till en annan dimension som själs-medvetande som vågade opponera sig mot orättvisor i sitt samhälle) innan en ny kan träda fram? Att gå på demokratilinan på lagom sätt är en balansakt som han säkert vet.Trampar man fel,trillar man av linan-dvs. åker ut från partiledarposition eller regeringen,men å andra sidan var finns öppningen för Görans andliga utveckling.Gärna att det och partiets och landets skulle mötas i samma sociala akt. Jag väntar inte lägre att någon politiker gör det-ej ens Obama- utan skriver om jag anser det vara strategiskt befogad.Och åter till denna textens öppning,och repetition. Kanske denna text kan och borde läsas flera gånger,på eget initiativ också?

Lasse T. Laine

filosof-samhällsvetare,socialentreprenör

firmabyggare i Vidorg-privatkoncern/ tankesmedja (firman passiv tv. av kända orsaker)

fredag 12 april 2013

EU:s nya datalag- början till nedmontering av gemenskapen ?

EU:s nya datalagförslag- början till nedmontering av gemenskapen?

Ref.DN/Debatt: EU:s nya datalag oförenlig med svenska grundlagar,Fre 12 apr-13,av Staffan Dahllöf,Nils Funcke,Fredrik Laurin

Prolog

Undertecknad har under sina Sverigeår sedan augusti-69 författat och skickat kritiska kommentar till publicerade tidningsartiklar i den svenska dagspressen. Före Internets uppkomst blev de flesta refuserade,med några lokala undantag. Statuspersoners-docenters,professorers,myndighetspersoners motsägelsefulla uppgifter eller tom osanningar om forskningsresultat i empirisk parapsykologi-vetenskap fick komma fram-kritik och sökandet av sanning trycktes undan. Nu efteråt förstår jag mycket väl vad det var frågan om. Jag hade (har) sk. ”invandrarstatus” då dylika personer har svårare att komma fram både i media,universitetsvärlden,närings-och arbetslivet i Sverige hur mycket det än pratas och skrivs om positiv inställning till de nya svenskarna. Det är kulturella kvarlevor i form av attityder som är svårast att förändra hos folket. I och med Internet gjorde sitt genombrott,öppnades det även för mig att få publicera mina annorlunda,avvikande och kritiska kommentarer.

Läget i dag

Genom internetteknologi har även tidningsvärlden öppnat sig för även mig och mina alternativa tankar,utgående från det nya vetenskapsparadigmet och dess olika teorier,modeller och praktiska förslag för nya tillämpningar. Då tidningar publicerar sina debattartiklar,har jag bland många andra icke-journalister kunnat kommentera dem,framföra kritik och ev. lämna nya tillägg och bättre förslag. Jag har även kunnat publicera länkar till egna block där jag har ej endast kommenterat framförda debattartiklar och deras innehåll,utan kunnat skapa nya slags reflekterande blogginnehåll.

Läget enligt det nya EU-förslaget till en ny datalag

Författarna-tre frilansjournalister har skrivit en bra debattartikel,men de utgår främst från sitt eget journalistiskt perspektiv. Efterson det i rubrikrader till deras artikel sägs bl.a. att ”i EU:s förslag till datalag blir det myndigheter och domstolar som avgör om ett verk som innehåller personuppgifter ska få publiceras. Lagen innebär också att myndigheter kan sudda och stryka i originalhandlingar”

Författarnas kritiska perspektiv tar speciellt upp följande tre tema:

Tema med tryck-och yttrandefriheten: de konstaterar alldeles riktigt,att det nya EU-förslaget kommer att minska detta. Hädanefter blir det ju svårt för personer som jag att publicera mina kritiska ,alternativa kommentarer som ska även innehålla referenser för källor-dvs. Vem har skrivit vad då jag har ej officiell journaliststatus. Visserligen kunde jag tex. Publicera artiklar som innehåller person/källhänvisningar,men de kunde stoppas om man lyfter dom till domstolars och myndigheters avgörande innan de får publiceras. Vem vill läsa kommentarer till debatterade frågor och frågeställningar efter ett halv-flera år,utan säga om risken att domstolar och myndigheter har ej sakkompetens i området såsom det har redan visat sig vara i fråga om tex. Gjorde exproprieringar av mina firmainvesteringar från Skattemyndigheternas sida,backade av rättsmyndigheten Kammarrätten. Journalister däremot undantas från dylikt och därmed blir tryckfriheten en chimär rättighet för vanliga medborgare. Den historiska samhälls-och demokratiutvecklingen backar tillbaka ett halvt sekel-minst av dessa driftiga EU-byråkrater.

Tema med rätten till allmänna handlingar: de journalister och historiker som vill forska hur alternativtänkaren stoppades i Sveriges demokrati kommer inte att kunna göra det i framtiden om EU:s nya datalag går genom. Vidare kan de myndighetspersoner som självsvåldigt tog rätten att gå mot undertecknads mänskliga rättigheter genom expropriering av gjorda investeringar som ej ännu hunnit ge positiva pengaflöden då marknaden ej varit mogen för gjorda nya tjänster och tanke/konceptprodukter,gå ostraffade även i historiska sakframställningar. De levde gott,fast gjorde etiskt fel-ja,tom mot hela mänskligheten då genomgång för det nya vetenskapsparadigmet försvårades och därmed samhälls-kultur-och civilisationsutvecklingen fördröjdes. Det är mycket förståeligt att EU-byråkraterna gör sådana här slags förslag,då även de kunde indirekt kunna dömas av eftervärlden. Varför försvarade de ej demokratins grundläggande väsen av att medborgare ska få komma till tals-särskilt då det gällde omdanande alternativa och annorlunda frågor,frågeställningar och perspektiv som är svårast att göra och skapa då de flesta är bundna socialt och ekonomiskt till dagens sanningar,konventioner och tänkekoncept. Se t.ex. politikernas prat om generell välfärd. Undertecknads förslag på ny modell för detta genom ett nytt relativiserad sätt att tänka (ej nihilistisk,utan att varje individ skulle få mer att säga om och påverka i sitt liv) vilket skulle påverka de priser som den generella välfärden tar ut genom flexpriser trängs ju undan utan att ens ha reflekterats eller offentligt diskuterats. Är välfärden förenlig eller detsamma som dumskallar eller fördomar eller tröghet hos offentliga myndighetspersoner eller politiker var de nu sedan frågan om svenska,finska eller EU:s sådana?

Tema lagstiftningen: här skriver författarna intressant att det blir en skillnad om EU:s nya datalag presenteras som direktiv eller som förordning. I första fallet-som direktiv- skulle det ge riktlinjer hur nationella lagar ska formuleras eller tolkas. I sistnämnda direkta order att göra om lagar i olika medlemsländer så att alla ska ha samma innehåll. Författarna bemöter detta alldeles riktigt då de framställer skepsis mot detta sätt ”one size fits all-modell”.Inte ens mitt förslag att reformera Euron-genom tillämpandet av min nya ekologiteori med nya institutioner eller förändringar i befintliga fondkonstruktioner skulle tillämpa den nya euro-reformen så. Olika länder befinner sig i olika utvecklingsnivåer pga. Sina historiska och kulturella omständigheter (jag ska ej diskutera här om min dubbla-utvecklingsteori som gör det möjligt att förstå hur även människor kan vara olikt utvecklade mentalt-etiskt,utan att för den skull ha mindre människovärde).Det vore fundamentalt fel att blunda för detta. Endast byråkratiskt tänkande,högstatus personer kan flyta ovanpå de olika samhälleliga omständigheter som råder i olika länder. Kanske är det som är bakgrunden för detta att de vill förhindra förändringar i detta genom att just täppa till möjligheter för folkens flertal att göra sin röst hört?

Ytterliga teman

Jag har lyft ovan upp dels demokratiers ev. framtida utveckling som blir till om det nya EU-dataförslaget går genom,tillika som historisk forskning vilket författarna ej lyft upp. Kan jag skärpa kritiken ytterligare? Ja,genom att hävda att förslaget innehåller många motsägelser mot EU:s eget agerande i andra områden. Ta tex. frågor om konsumenträttigheter. Om konsumenten kan ej beskriva på sin blogg tex ett företag vars uttalsperson avvisar kritik utan att lyfta upp kritikens innehåll eller genom att förfalska dess sakinnehåll,görs medborgarnas demokratiska rättigheter till byråkratiska chimär. Vem har rättigheter att avgöra hur marknaden ska utvecklas? Om dess konkurrens försvåras genom myndigheternas sekretess uttolkningar eller ensidiga,partiska tolkningar av befintliga lagar till förmån för vissa etniska intressen,då försvinner även möjligheter och ens intresse att utveckla något nytt. Medborgarna blir klienter eller myndigheters boskap som ska följa de auktoritära makthavarna. Är det sådan demokrati eller demokratier som EU är ute efter?

Om så,glöm det där med innovationspolitik i EU:s högtflygande planer för framtida forskning. Innovationer kräver kreativitet. Kreativitet kräver öppenhet,nya frågeställningar och frågor och modet att gå emot härskande tänk och koncept. Är de troligt att dylika medborgare stannar kvar i EU? Troligtvis söker de sig till USA eller Asien där det finns större möjligheter att skapa något nytt,eller där det finns ej så högtflygande planer att stöpa allt i samma form såsom i industrialismens tidiga epok-tankekonceptet bakom EU:s förslag till ny datalag.

Sammanfattningsvis

Författarna diskuterar om möjligheten av att svenskar kan obstruera EU:s nya datalag.Att den svenska regeringen kommer att säga att förslaget går ej att förenas med svensk lagstiftning konstitutionellt. Som man har i tidigare debattartiklar diskuterat,saknar Sverige dock dylik konstitutionell domstol som skulle kunna sätta juridiskt kompetens bakom dylik obstruktion. Regeringar kan ju politiskt isoleras och därmed tvingas i lydighet. Om dylik regering hade juridisk tyngd bakom sig-eller ännu bättre-folklig resning och vägran att underkasta sig stolligheter och bakåt syftande lagförslag,då vore läget mycket bättre. Eller ännu bättre om man kunde tillämpa min firma Vidorgś slogan: integrering i vid mening. Att ny vetenskap,dess tillämpningar skulle kombineras med etisk,humanistisk perspektiv som befrämjar samhälls- och civilisationsbygge på en bättre,mångsidigare och djupare grund än formella yttolkarnas och bokstavstroendes bästa förhoppningar,vore ännu bättre. Då kund man kanske försöka formulera om det nya dataförslaget med nyckelorden relevans,rimlighet och väderhäftighet. Tolkad: personuppgifter får förekomma i tex. Webblogg men de ska innehålla viss rimlighet,ha relevans med ämnet och väderhäftighet att kunna försvaras med sakargument om de blivit motsagda. Kan de höga juristerna inom EU:s höga sfärer tänka om? Undertecknad motser tacksamt ett litet bidrag för dessa tankar här,då lever när existensminimum tack vare hårdnackade myndighetsbyråkraternas och foul-personers emotiva rolltolkning ska väl ej bli det nya Babeltornet ?

Lasse T. Laine

filosof-samhällsvetare,entreprenör i tankesmedjan Vidorg

lördag 23 mars 2013

Valfrihet,ansvar-en människorätt,behov eller ideologisk slöja?

SvD/Ledarspalt:”Skadestånd till de steriliserade”,Lö 23 mars-13,av Paulina Neuding som ovan: ”Kalla det vad ni vill,men det är konkurrens”,som ovan,av Maria Ludvigsson SvD/Brännpunkt:”Valfrihet hjälper inte inför döden”,som ovan,av Bo Göransson och Anna Hedborg

Valfrihet,ansvar- en människorätt,behov eller ideologisk slöja?

Det är sällan man har "fullstjärnepott" i sitt dagliga tänkarliv. I dag tycks det ha blivit så. Först-under min tidningsutdelningsrunda på natten då såg en dekal som någon vänstertidningsabonnent hade på sin dörr.”Djur inne-rädda oss vid fara”.Dekalen gav mig anledningar att fundera på mitt alternativtänkareliv såsom det gestaltats till och med i mitt liv i Sverige sedan invandring som gäststuderande i augusti-69.Den andra stjärnstunden då läste i Svenska Dagbladet artiklar ovan. Sällan har redaktionen lyckats så bra som i dag.

Den första artikeln-Paulina Neudings-handlar på ytan om en social orättvisa som bemöter avvikande minoritet av transpersoner. Hur myndigheter tolkar lagar så att de frånskrivs en fundamental rättighet att kunna välja bli en förälder. I exemplet som Paulina visar i sin träffsäkra analys hur en transperson-av lagens både innebörd och dess uttolkare-tvingas frångå från sin vilja att bli en förälder. Ett behov som eventuellt kan räknas in i de grundläggande rättigheter som andra refererade artiklar ovan talar om: individers rätt att välja jobb och medborgarnas rätt att välja vård och omsorg inför sin död. Dvs.om fundamentala sociala behov och utformningar av det sociala livet i dess dimensioner av familj,arbete,existensvillkor inför livets slutskede. Av hennes artikel framgår även ramvillkor för lagstiftande-hur det är ej tankeskärpa,semantik eller kännedom av det faktiska livets möjligheter som talar för eller emot önskvärdheten av vissa samhällsformer som definierar lagstiftning,utan socialpolitiska hänsyn. I filosofin-ett av mina intresseområden (endast så-blev ej yrke eller meningsskapande jobb på fullvärdiga existensvillkor då är sk. alternativtänkare)-var det bl.a. Karl Marx som skrev om detta. På vilka grunder samhällslivet gestaltas och sker-faktiskt-fast ytan säger annat (”frihet”,”rättvisa”,”jämlikhet”).Hennes läsvärda artikel väcker även frågan om vem eller vilka ska bära ansvaret för en rättvis tolkning av lagar för dessa slags personer som har minoritetsstatus och var går skiljelinjen mellan regeringen och juristerna. Indirekt tangerar detta även den politiska tänkaren Charles Montesquieus (1689-1755) skillnadsgörande mellan lagstiftarnas (se Riksdag),förvaltarnas (se Regering och ordningsmakt) och lagtolkarnas (se domstolsväsen) domäner. Politisk historia i sin tur har ju visat hur det sker och vad resultat blir/kan bli om dessa flyter samman-se typ fascismen,nationalsocialismen och andra tvångsutövarnas ideologier och politiska manifestationer. Paulina väcker således frågan-steg 1 i dagens reflektionssekvens om ansvarets villkor: REGERINGENs ansvar.

Maria Ludvigsson i sin tur väcker det andra steget i serien ovan: om STATENs ansvar då det gäller att utforma sociala villkor som befrämjar jobb (arbete).Även hon har intressanta,sociala iaktagelser. Hur en markering kan definieras som en skvätt av värdighet till den som måste köpa motståndarens problemformulering. I sitt exempel lyfter hon sedan upp hur Arbetsförmedlingens monopol kunde avskaffas eller arbetsmarknadspolitik och lagstiftning utvecklas genom att ta lärdom av hur man gjort i Australien. Hon ser att Sverige kunde tillämpa och ta sig an de fördelar som Australiensisk arbetsmarknadspolitik tillämpar och lyfter upp 4 steg i detta. Innan jag ska kommentera dem- dvs. ytterst frågan om statens ansvar i jobbfrågan-den andra fundamentala dimensionen för varje individ eller medborgare-nämner jag kort de brister som hennes diskussion har med begrepp.

Först-om begreppet arbete. Jag antar först att Maria Ludvigsson menar att jobb är detsamma som valt,meningsfullt arbete. På sätt och vis en högerpartistisk inställning för samhällslivet som blandar ihop samhällets uttalade vision med dess faktiska innebörd. Den som blivit bemött med etniska och andra fördomar kan intyga att hennes samhällsbygge sker ej på kunskapsgrunder. Sedan begreppsligt: att förmedla arbete och att skapa arbete är ej detsamma. Jag har själv erfarenhet av detta då jag ville skapa nya jobbformer i min V.BON-plattform (skapa arbete för individer med invandrarbakgrund i min firmas kontaktpool; förmedla arbete som en privat partner (som samhällsentreprenör-företagare) i en förening (UIA-Uppsala Internationella Akademiker 1990-98) som skapade en institutionell,alternativ forum där arbetsgivare och arbetssökande kunde mötas i mer informella sammanhang än i Arbetsförmedlingens byråkratiska miljöer (hade erfarenhet av detta i min 6 månads arbetslöshetsarbete,som dock ej ledde till arbete trots visade framfötter: 2 mindre utredningar som kunde ha använts i lagstiftningen i området för nya och bättre villkor för arbetslösa om vilja därtill funnits hos AMS eller regeringen).

Den andra,begreppsliga skillnaden som borde göras då man skriver om detta-jobbskapandet-är att konkurrens på marknaden och att driva på marknaden är två olika saker. I tredje artikeln nedan lyfts upp detta i en några meningar,men jag kan poängtera detta mer kraftfullt då även själv blivit lurat eller orättvist behandlat i detta hänsyn-statens bristande ansvar. Bo Göransson och Anna Hedborg nämner att det är mer problematiskt om företaget (som fungerar på välfärdsmarknaden-se mitt V.BON-fall ovan-ett försök att kunna etablera sig med nya tankar och sociala praktik) går med förlust. Mina långsiktiga,strategiska investeringar-skedda med egna pengar,utan starta-eget bidrag eller EU-projektpengar- visade ej vinst på kort sikt. Därav skattemyndigheternas felaktiga tolkning och konfiskering av gjorda investeringar då de tolkar marknaden snävt,med korta tidens vinstsyn. Uttryckt på ett annat sätt som jag tog upp i mitt senaste försök att lyfta upp mitt meningsskapande arbete för det nya vetenskapsparadigmet i min uppsats om långtidsprojekt SINUS hur Uppsala Läns Landstingsråd ser sitt handlande i frågan om produktivitetsfrågeställningar hos landstinget: det är skillnad mellan vinst och samhällsvinst. Det är skillnad mellan att fungera på marknaden-såsom det utformas i dag- och att driva,utveckla,marknaden för att den ska fungera bättre och med större sociala rättvisa. Fallet Vidorg är ett skamfläck som eventuellt mött outtalade uppföljning utomlands och intresse utomlands för hur skapa bättre villkor för innovatörer och systemförnyande och grundforsknings fou. Skapa lagar som befrämjar rättvis konkurrensvillkor (se tidigare debatter även om Konstitutionsdomstol-hur vakta väktare),jämlikhet på kunskapsskapande (här i fråga mellan gällande vetenskapsparadigmet och det nya som är begreppsligt vidare).Marias förslag på regel 3 och 4 kan därmed vara värda att diskuteras.

I regelförslaget 3- skriver hon om önskvärdheten att anpassa summan som följer jobbsökaren efter hur anställningsbar vederbörande är. Det ger bäst betalt att förmedla arbete till dem som står längst från arbetsmarknaden. Hur myndighetspersoner kan tolka detta ser med fakta i handen med alternativtänkaren som skriver detta. Med förutfattade meningars glasögon,eller rädslan av att en konkurrerande företag tar form och blir aktiv på konsultmarknaden eller i tankesmedjor som driver politikförnyelse,av oförståelse,kanske av ondska? ”Djur inne-rädda vid fara”-dekal gav mig anledningar att fundera i min dagliga rutindelande i dag. Är det jag-alternativtänkaren-som uppfattas som djur av omgivningen ett ursinnigt försök att bli etablerad som företagare ”mot alla odds” då spelreglerna inte följs eller som tänkare som respekterande vetenskapens grundläggande princip efter sökning av sanning då ifrågasättande,empiriska data ger anledningar till det men möts av omgivningens sociala villkor och förutfattade meningar? Eller ska jag betrakta omgivningen som djur- en planet där jag skapar en ny,existentiell identitet av Avatar of Synthesis-för att kunna skapa mening i mitt liv? Människor på den femte rotrasen som tänker med motsatstermer såsom teosofins grundare Helen Blavatsky skrev om (teosofi- en vishetslära där kunskap-grundade i andra aksiomer än dagens vetenskapens och vishet förenas- min strävan att skapa ett nytt vetenskapsparadigm går i europeiska filosofilinje-att skapa existensvillkor diskuterande filosofi- men samtidigt även på anglosaxisk grund med betoning på empiri och hypotes/teoriformulerande)? På en viss utvecklingsnivå? Ja- jag anpassar mig till er- men gör ni likadant och tar lärdomar av vad jag skriver eller ger. Etiskt sett: även jag måste leva-ej endast överleva. Jag är inte benägen att driva frågan om orättvisa kunskapsskapande-villkor till skadeståndskrav eller till Europeiska domstolen. Det kan man nog ej heller göra om Regeringen,inklusive Staten fattar inte vad det är frågan om.

Sammanfattningsvis ang. Marias bidrag i frågan om ansvaret och statens roll. Hon lyfter upp det viktiga,andra momentet-om arbete men går inte riktigt till botten i frågeställningar. Kanske pga sitt eget,högstatus-liv som första klassens medborgare med rätt etnicitet eller skyddade erfarenheter i samhället som grund?

Hur gestaltas ansvarsfrågan sedan i den tredje artikeln ang. välfärdsmarknaden och KOMMUNENS ansvar gentemot medborgare? Bo Göransson och Anna Hedborg har skrivit ett intressant artikel med många ”tankenötter”.Eftersom denna bloggartikel skulle bli intellektuellt för krävande (lång,många frågeställningar,svårt att fatta den röda tråden-liknande min nämnda universitetsuppsats i Ekonomisk Historia C-nivå (egentligen projektarbete mellan 1990-2012 men sådant väntas ju inte ”på denna nivå” såsom examinatorn utryckte det) som blev refuserad just pga dessa drag),ska jag lyfta upp endast några frågor. Författarna lever och tänker på det gällande vetenskapsparadigmets grund. Detta bär drag av aksiomer som tas för givet. Synen att det är självklart att ömsom använda begreppet individ och person som ett och samma begrepp,vilket är ej fallet i det nya paradigmet där med individ menas själs-medvetande (som överlever den fysiska kroppens död) och person,som bestäms i relation till dels existensmedvetenhet (hur individen fokuserar sitt liv: genom sina sociala roller-typ arbete,social status,lönenivåer osv),dels av den fysiska,unika kroppens beskaffenhet. Det paradigmatiska smyger in även i deras diskussion om ekonomi,marknad,och vinst. Den nuvarande ekonomiteorin är grundad på en viss syn av värdeteori,som implicit (förgivet,samtidigt) innehåller en viss syn på begreppet individ och person,samt synen på medborgare. De skriver: ”Vår person och vårt språk har reducerats till ekonomiska relationer: att vara köpare och säljare,konsument,kund eller ägare. Inte ansvarstagande medborgare”.Enligt mig är detta en förenkling av det kausala sambandet mellan språk och filosofi och mellan ekonomiteorin och sociala roller. Jag är själv ett motexempel: jag tänker annorlunda,definierar annorlunda begrepp och grund för en ny,bredare (i den mening att den tar an empiri som dagens fördomsfullt tänkande majoritet av forskare ej gjort än) vetenskapsparadigm. Jag kan ta ansvar på den nivå som omgivande,fördomsfulla samhället tillåter mig att göra det. Jag är ej reducerbar till omgivningens roller.

Låt oss se några exempel. Angående skolan blandar författarna korten: att förmedla kunskap och att skapa ny kunskap är två olika saker. Se diskussion ovan om vilka konkurrenter tillåts på skolmarknaden. Ytterst är frågan: var går gränsen när samhället blir fascistiskt? Märker man det med detsamma,eller måste några först lida,undanskuffats och dedrövats medborgarstatus med myndigheternas beslut som varken ser skogen för träden eller reflekterar om sitt eget etiska ansvar. Angående företagens etableringsrätt på välfärdsmarknaden. Räknas universitet som del av detta? Att den tex formulerar tankar om välfärden (se mitt förslag på ny samhällsmodell i mitt nämnda SINUS-projekt som nedtystades ännu än gång trots frågeställningar om nytt vinstbegrepp-samhällsvinst-eller frågor om hållbart budgetsystem som kunde lösa de problem som begreppet produktivitet möter i den offentliga sektorn såsom i LUL-lanstinget i Uppsala),kan uppfattas som intellektuell vakthund i samhället och givande nya förslag till politiker (se mina talrika förslag härvid: NMEP-flerdimensionell tillväxtpolitik,reformförslag att förnya Euron med hjälp av min nya,flerdimensionella ekologiteori (skapad i en uppsats i socialantropologi vid Uppsala universitet 1980,vilket hindrades att bli allmän intellektuell egendom av avundsjuka medstudenter).

De skriver även om landstingspolitiker som inte riktigt stämmer. I min nämnda,senaste SINUS-uppsats (refererad ovan) lyfte jag upp olika sätt att kategorisera olika partiers syn på produktivitet i landstingsrådens handlande i sina ledande roller. Visst kunde de handla ännu bättre-därav kunde de ha fått hjälp om min uppsats hade blivit godkänt och diskuterat i media vilket sedan påverkat politiker att formulera om spelreglerna i samhället ang. välfärden. Författarna beskriver hur etableringsrätten skulle ges till de företag som bärs av en idé eller är professionella-att de skulle ges företräde borde funderas i ljus av både språket och uttolkare svävar inte i deras intellektuella värld?

Se fallet Vidorg. Konkurrens har ej fungerat på varken marknaden,i media,vid universitet,i näringslivet då det gällt systemförnyande verksamhet. Jag vill inte gå så lång som att säga att planeten är ”människoapornas värld”,men det tål att tänkas hur djupgående är demokratirörelsen i tex.våra västliga demokratier. Lyckligtvis har folk vaknat och lär vakna ännu mer då ”lemmeltågaktig politik” fortsätter. Lyckligtvis är en del av media öppen för även alternativteoretiker och författarna-typ Paulina,Maria,Bo och Anna orkar att driva saker framåt. Förhoppningsvis tar de dock ej illa upp om de blir kommenterade av en alternativtänkare med sina nya utgångspunkter som kanske-just i möjligheten att kunna reflektera gentemot accepterade författarna även själv så småningom kommer upp i samhället? Om ej före då kanske på dödsbädden då?

Lasse T. Laine

filosof-samhällsvetare,socialentreprenör i firma Vidorg (firman passiv tv.)

tisdag 19 mars 2013

M.O.-solution to the Cyprus-crises?

SvD/Nyheter/Cyperns kris:”Unik krislösning ger nya problem”,Ti 19 mars-13,av Therese Larsson

An opportunity to introduce the M.O.-derivate instrument to be used in Cyprus-crises?

The ongoing crises in EU and its financial market has catched Cyprus-the small,divided island state in the EU-community. The EU-part of the Cyprus has short of money in the state budget and is forced to get new loans from EU and the IMF. Other EU-states will give required first aid-10 billion Euro-if the Cyprus sets up an onetime tax on the bank accounts between 6.75 percent (for deposits lower than 10-20.000 Euro) and 9.9 percent for greater deposit accounts which have more spared on the bank accounts in the Cyprus banks. The made EU-proposal has aroused the masses who are afraid that their financial buffers are now confiscated with the tax and thus leading to minor demands on the market and lowered confidence on the public officials competence to manage the crises in Cypros. Those who has EU-wide focus-mostly economists and politically interested-are afraid that this onetime tax on the banking deposit account will be the strategy even on other EU-states. This could be very dangerous to the continued possibilities to handle the crises as people would take up their savings from the banks and thus making it much worse to handle the required new social-economic reforms in the crises-states such as Spain,Italy,Greece,Ireland etc. The European wide change to the growth would be postponed further-the crises would be ongoing state in the EU.

What could be done then? The latest revision proposals state that it would be socially more fair if only those who have more money on the deposit accounts in Cyprus would be taxed. Maybe so,but this could not solve by necessity the needed growth problem. Others say that EU-wide introduction of euroobligations should be used to monetize the needed crises for the Cyprus-state and its lack of money in the state budget. This could be also a manageable social gesture,but would it by necessity lead to the needed growth or social-economic reforms in the island state where the money market has found an easier waterhole for money parking because of lower taxes or better conditions for the financial investors. What to do if the needed,short time solution becomes a good social gesture but erodes the longtime confidence of the people in the whole EU? Could it be other ways to handle the Cyprus-crises-and by that-even give an example how to go further on other EU-states-EU-wide?

As an alternative thinker and social entrepreneurial consultant I think this is an opportunity to refer to my own,new M.O. (Management Option)-derivate instrument. I created the instrument in 1990,reading newspaper when making a bicycle tour to the nearby river to take on the swimming bath. How could I handle these big projects which were collapsed economically when handled by short time perspectives? I got the idea to my new instrument,which I tried to sell on the market. First sending press-release 900605 to the Swedish agency,then having a minor announcement on the bigger,local newspaper Svenska Dagbladet Tuesday,14th may 1991.The market didn't show any interest to my tree doubled secured,new kind of derivate instrument. My later writing on the Webb,on my own webbpages where I described the instrument and compared it to other,current solutions,woke neither any comments or contacts. In my opinion-as the crises imploded later in 2008 and stated the global crises,the market hadn't have this kind of crises at all if it would have used my new instrument. But-let the history be left in peace-how could the EU-wide crises,the rest result of the former global one-be handled now if the proposals above-from the high leaders of EU-COMMUNITY- want solve the situation-neither on the short or longer perspective. Have I now courage and integrity to maintain my confidence on my M.O.-instrument as a way to solve the Cyprus-crises on an a creative way,when myself robbed here by local officials of my company investments as it had been the market who had failed,not me? What kind of solution could be done if using the new instrument of M.O. ?

I'll make my proposal in three steps and at the same time analyzing the made proposals.

1. Cyprus-state could have the made EU-decision as a starting point. Instead of taxing the deposit account by the proposed percentages,the taxes could be lifted as a made M.O.-options,collected to the local M.O.-fund.

2. The state could give following assurance: if the accepted growth-projects (see below) want give profit above the given percent (project overvalue),the lifted tax-options would be paid back by the state with the percentages (lower for M I-kind of M.O.-options,higher for M II-kind which could be selled further on the financial market AFTER the project begins to show positive results over overvalue) plus average deposit rent on EU-wide deposit accounts. The results would be positive to both the state-give time to start new growth-projects and/or make new social-economic,needed reforms-and to the savers and investors. Guaranting the minor savers and giving opportunities to the financial investors. As the M.O.-instrument has a special kind of combination of the different functions of insurance,investment and loans (project seed money)-with its institutional fairs quaranting results socially (savers want lose their money as options are insured during the project time) and the economically as the options are not sold at all (for M II kind options,for investors) if the projects are not showing results over the projectvalue (the concept of M.O. is even shown in the company logo for the local,Swedish company Förmedling M.O.)

3. What about growth-projects? The usage of M.O.-instrument in the current Cyprus-crises would be an introduction of the new kind of financial instrument on the both financial market and politically,but would it solve the needed growth- a condition without which any,longterm solutions for the EU-crises want materialize? Let thats why the Cyprus-state open an open offers-platform for different kinds of growthprojects. The best,2-4 of these could be used on the M.O.-solution of the crises. Let me-as a philosopher-theoretically interested-propose what could these kinds of projects to be,by comparing the kinds with my new causal theory in Theoretical Philosophy (presented in my first version of the thesis-as a student- where I created the grounding ideas for the new paradigm of science,1974):

a. causal step: between project a and b. Project a could lead to project b (cause-effect).As an example building projects: what about new tourism flats in Cyprus-state owned for older people visiting and using different kinds of health care for their health,sent and confirmed by other EU-state health officials?

b. causal path: this kind of projects could be combinations of building,infrastructure investments,better conditions for SME-companies,for different kind of social investments in local,democratic institutions etc.- a local kind of many-dimensional NMEP-growth spiral-a proposal for a new kind of thinking about growth which I made in a student paper in social planning when studying the subject here at the Uppsala university. The idea was accepted in 1981 as an Appendix in my course paper.

c. causal frame-level: this is a kind of macro-level project. As such could be mentioned my proposal for the new model of public sector- Partially Marked Directed Public Sector (PMDPS-model)- which has features of both the leftist (on solidarity) and right wing party emphasis (on incitements),but is not an eclectic product as grounded an a new,many-dimensional view of Man. It? flex-price solution could possibly be used fe.in setting up the rents for "health-flatts" above,and-if founded to give a new kind of state budget-solutions accepted EU-wide?

The selected growth-projects could be either selected one of the kinds above,or-why not- a combination of all by stages: first begin with a-kind,then evolve to b-kind and in the end-lift the M.O.-solution to the c-kind.EU and IMF-officials talk much about ”structural reforms”-but want give clear blueprints how to do it. Here is the recipe from an alternative thinker who haven't got any positive flows back-yet-on his investments when pushing the market to a new direction and believing on the company vision of the new paradigm of science even if not discussed by science or media thus giving the people an opportunity to handle themselves and accept new kind of positive and more fair solutions. Analyzed by concepts of physics the M.O.-solution is a quantum-like solution: either you accept and try it,or not. Analyzed by economic history: the creative solution can be understood as a kind of Schumpeterian solution-with creative destruction-but the current situation in Cyprus is already such a one and my proposal for a M.O.-project kind solution is only showing an alternative way to handle such a kind of situation,made by the EU-leaders and market together. If my proposal would solve the crises and show a way forward even for other states,it would be fair to get a minor percent of the shown results back for the creator.

Locally-in Sweden-the taxing bureau could then roll back its unfair decision when nullifying made,longterm company investments-as they could say that company is now "on the ordinary path" when selling it´s solutions,thus given them and even the local officials in the court of Kammarrätten a social way out. Even the Swedish taxpayers would win by this as the Vidorg private company could be now accepted on the market and start its life on an ordinary way,giving jobb opportunities and accepted as a company,not blackmailed or marginalized by ethnic strategies on the closed market,using old kind of instruments which have not been successful in the new,global market economy,which needs now new kind of theories and solutions based on these.Saying this,what do you say?

Lasse T. Laine

philosopher-social scientist,social entrepreneur and company builder for Vidorg and other private companies in Sweden

söndag 17 mars 2013

Räcker meta-analys på nyheter?

SvD/Brännpunkt: ”Fler kunniga redaktörer behövs”,Sö 17 mars-13,av Anders Mellbourn

Räcker meta-analys på nyheter ?

Anders Mellbourn-prefekt vid institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet- har skrivit en läsvärd artikel om tidningsvärldens både dagsaktuella och historiska problem i den nya tidsålderns medielandskap.Han lyfter upp teman om förändringar och förändringshastigheten på nyheter,om tidningsvärldens strategier att möta både ökade kvalitetskrav i sin kamp om nyheter mot tv,radio,satelliters infoförmedling och internets kakofoni och om ständigt förändrande nyhetsflödet och om lönsamhetskrav. Han beskriver hur tidningsvärlden reagerat historiskt på dessa förändringar,och hur man anlitat olika kvalitetstekniker för att utvecklas så att läsarna altjämt vill följa deras nyhetsförmedling.

Hans analys av tidningsvärldens problem ter sig för mig-med min filosofisk-samhällsvetenskapliga utbildning (även med mindre kurser i mediakunskap) och mot min mediaintresserad samhällsentreprenörskapsbakgrund-som en förträfflig beskrivning av de centrala problemställningar som tidningsredaktörer brottas med varje dag.Jag avundas inte deras sits.Den dagliga jakten på uppföljningar som är så uppskruvad att de ska ge ut kommentarer med detsamma-redan innan de egentligen fått veta ”vad som hänt” i relation till det nyhetsutbudet som tränger sig på i medielandskapet- eller kunna värdera förmedlad info och ur den sålla fram kunskap som gör skillnad och följer lagar om personlig integritet fast allmän intresse skulle kräva eventuellt mångsidigare belysning.Sistnämnda innebär ju samtidigt balansering på den tunna linan: hur trängande får analyser bli för att inte stöta bort makthavarnas gunst och de viktiga,personliga nätverkskontakter?

För att visa,att jag skulle ha gjort nyhetsanalysen annorlunda-med mitt alternativtänkareperspektiv,förmedlande både annorlunda upplevelser,annorlunda info,och annan kunskapsgrund än dagens härskande (som bildar rationalitet för det ”lemmeltåg” som dagens politiker ger utryck för-se mitt förra blogginlägg)- gör jag nedan en annorlunda analys än Anders Mellbourn.Hans centrala teser om

* nyhetsparadoxen : ”problemet för medborgarna i det moderna informationssamhället är nog faktiskt att allt nu är så tillgängligt att det i längden blir otillgängligt”, om

* den missförstådda relativitetsteorin som relativiserar allting : ”nyhetsvärderingen kan och ska inte vara densamma överallt” och om

* scop-berättelsens grund: ”klokhet och mod för att fatta att det förhatliga redovisningskravet och den enklaste händelsenyhet någon undantagsgång till och med kan vara viktigare än den egna framgrävda nyheten, för att slutligen betona

* kravet på journalistisk kvalitet- det som sägs bilda grunden för tidningsredaktörers existensberättigande (att de får resurser,bekvämlig arbetsmiljö,dräglig lön för sitt bekväma liv i stället för att tex. springa i trapporna,nattetid,som tidningsbud för att distribuera tjockare och tjockare tidningar,för att sedan-om ork och resursjakt tillåter- ägna sig åt för analys av nyheter och skrivandet av personliga inläggsanalytser på webben som ingen tycks läsa då inga,officiella kommentarer av det nya,kreativa nyhetsinnehållet?

Anders har skrivit bra,gjort både beskrivande och funktionellt inriktad förklaringsanalys,men jag anser att själva problematiken- se fyra punkter ovan- kunde ha vunnit av en fördjupare analys än det gängse ropet på kvalitet och effektiviseringar som möter läsare även i andra sammanhang. För mig-se min nyhetsskapande och värderande bakgrund ovan med beskrivning av min tvärvetenskapliga utbildning och samhällsentreprenörsengagemang för att väcka intresse för mitt livsprojekt med det nya vetenskapsparadigmet- räcker detta dock inte.Hur går jag då till väga för att skriva en annorlunda nyhetsanalys än Anders? En analys som är både dagsaktuell,lyfter upp dagens teman med tex näthat (fast tvärtom: i nätkärlek i stället),problematiken med personlig integritet kontra allmänintresse,samt om bevekelsegrunder för politikernas handlingar ang. de visioner (eller bristen på sådana) som förmedlas i nyhetsförmedlingar.För detta ifrågasätter jag dessa fyra punkter ovan och skriver om ett annorlunda sätt att beskriva dagens medielandskap.

Anders Mellbourns förnämliga debattinlägg har följande fyra,centrala tema som han dock lyfter upp för schematiskt eller konventionellt enligt mig:

* Förändring- han kunde ha använt även ordet eller begreppet förnyelse vid sidan av förra. Konkurrensen från de nya nyhetsförmedlarnas- radios,tv:s,satelliternas,webbens sida-har ju inneburit även förnyelse,ej enbart förändringar på tidningsvärlden.I näringslivets senaste trend talas om viktigheten av att göra läsarna,intressenterna,delaktiga i både flödet i sociala medier som i lyftandet av intressanta ämnen som kunde ge sedan impulser för att utveckla befintliga produkter och tjänster vidare eller tom skapa nya sådana.Förändring betyder ej nödvändigt detsamma som förnyelse.Som jämförelse kan nämnas tex sjukvården,vars förändring beskrivs i en avhandling som trendutveckling liknande industriell produktion.

* Kvalitet och nya sätt att höja den-som Mellbourn skriver som bra om- måste enligt mig vägas gentemot problemrelevans.Här kan man ställa frågan: är tidningsvärlden faktiskt så mycket intresserad av ifrågasättande,nya tankar och perspektiv,eller beskriver och lyfter den endast upp sådant som de flesta redan tredmässigt anar eller talar om? Om senaste förändringar i modevärlden,om nya tekniska egenskaper i olika produkter,om kommande val där demokratin tycks vara nöjd att vandra i lemmeltågarnas väg? Jordens överlevnad kan kasta ombord dylikt.Jag undrar om mycket av ungdomarnas intresse för dels utomparlamentariska aktioner eller nedkrävning i sin egen lilla värld kunde förstås som försvarsreaktioner då man själv tycks inte kunna påverka? I den stora världen spelar ju makthavarna de konventionella spelen och i de kulisser som massmedia beskriver sedan som ”nyheter om vad som hänt”- det gamla positiviska spöket på väggen då det skulle gälla att undersöka vilkas berättelser trängs bort eller få ej komma till tals i dessa demokratier.

* Han skriver om nyhetsparadoxen- se ovan min beskrivning av detta.Jag skulle värdera detta annorlunda än han.Ej mot mängden info varifrån kunskap ska sållas,eller värdering av källor och integritetsfrågeställningar,utan om fokuseringsintresse för förnyelsens kärna.Behovet att lyfta upp problematikens relevans för alla,i alla sammanhang.Det vill säga försöka abstrahera fram nyheter som lyfter på tapeten de strukturförändrings-och förnyelseaktioner som borde uppmärksammas.De berättelser som ifrågasätter våra nuvarande värderingar,nuvarande kunskaper,de politiska val som skett och sker.Som exempel: är alliansregeringens arbete för Sveriges ekonomi och helhetsmässiga framtid (fysisk,social,ekonomisk och kulturell miljö) kongruent,samstämmigt med dagens vetande och ifrågasättande? Se: inget stöd för nya vetenskapsparadigmet vars dialog och alternativa,empiriska data skulle behövas för att skapa grunden för nya innovationer,typ i fler-dimensionellt tillväxtprogram,nya slags infrastrukturbyggen,radikalt nya sätt att skapa jobb för att nämna några punkter som jag lyft upp i mina tidigare blogginlägg vars innehåll förtigits officiellt men påverkat i smyg utan att dess skapare krediterats.Är regeringens arbete tom i farozonen att hamna i historiskt bakvatten-stillastående-då kaptenen skulle gira och vända båten för en ny kurs för att komma till framtidens land och nya landvinningar (detta undrar även dagens ledare i samma tidning- se PJ Anders Linders intessanta ledare ”Vänstervind i reträttens spår”).

* Jag är inte intresserad av att stanna på enbart funktionella analysperspektiv.De kunde kompletteras med strukturförändringsperspektiv och analyser.Om det tex. går att lösa jobbproblematiken med gällande ekonomiteorier,eller behövs det ny,mer utvecklad värdeteori för att komma vidare? Är karaktären av framtidens jobb kategoriserbar med samma slags tänkande som i dag: beskriver produkten eller förmedlade tjänsten med dagsaktuellt innehåll eller eventuellt som en framtidsinriktad process i stället-typ utbildningslön- vars produkter kommer till i framtiden? Enligt mig är det ej heller frågan om gruppen a-ej ens gruppen b,c,...n utan om världen- kan den överleva då konflikten fördjupas mellan de mänskliga samhällen och omgivande naturen.Behövs det en ny,fler-dimensionell ekologiteori-ja,kanske tom. en ny tolkning av den gyllene regeln där kristendomens eller andra religioners personfokusering ej räcker längre i dagens värld där kvantumfjärilar påverkar skeenden långt borta,i alla jordens länder?

Ett exempel:Se gårdagens EU- krislösning för Cypern.Lösningen tangerar även skeenden i Ryssland som är ej ännu medlem i EU.Uppfattar Rysslands ledare detta nu som påhopp som ger krigiska känslor-som försvarsreaktion- och påverkar för deras framtida militära investeringar,eller är beslutet förankrat i samtida förhandlingar eller öppningar för att få Ryssland att bli medlem i EU och därmed en av beslutsfattarna i den nya Europa som tycks behövas för att kunna överleva de motsägelsefulla budgetar som EU-ledningar levererar? Med detta menar jag dels det historiska skeendet som tidningen beskriver ang. jordbruksprogram och deras andel i EU-budget (se Sanna Raymans läsvärda ledare ”Framtiden odlas inte i jordbrukspolitiken”),dels kontrafaktiska förhållandet med nedskärningar kontra tilläväxt för att lösa den sk. Finansiella krisen.Mot sådant,och sådana gemensamma problem kan nyhetsvärderingar ej stanna i relativiserarande berättelser-däremot kan dagens kunskaper och perspektiv relativiseras i referens med de ramar som gäller i dag-tex. bestående av den förgivettagna synen på verkligheten och människan fast det finns data som ifrågasätter och otalika.gemensamma problem världen över vars lösningar kräver nog förutom nya kunskaper även nya sätt att skapa jobb,värdera info,värdera och definiera etik,samhällsmodeller mm.Behövs det även ny medvetenhetskapande,med nya nyhetsperspektiv för att starta och upprätthålla alternativt handlande så länge som tid nu finns kvar för sådant-innan fönstret eller innovationsluckan stängs och redaktörerna får sitta kvar i de unkna rum som blir resultaten av nuvarande synen på tillväxten och lönsamheten?

Lasse T. Laine

filosof-samhällsvetare,samhällsentreprenör i firman Vidorg (firman passiv fn. av kända skäl och bestående samhällsstrukturer)