Individens samhällsansvar är väl värt att debattera

Vägen framåt- 11
bloggandet för förnyelsen på en ny grund

Individens samhällsansvar är väl värt att debattera

Kommenterande publicerade debattartiklar och insändare i dagspressen i Sverige

UNT/Kultur:”Religion mellan det privata och offentliga”av Anders Bäckström,lö 8 januari 2011
UNT/Insändare:”Synd att Hanna slarvade bort en viktig debatt” av Hans Bäckström, Sö 16 januari 2011 och min komment på ovanstående insändare,
UNT/Insändare:”Individens samhällsansvar är väl värt att debattera” av Lasse Laine, Ti 18 januari 2011


Förord

Det har uppstått en intressant diskussion i Uppsalas lokala tidning UNT-sk. Hanna-affären- efter att miljöpartiets lokala representanter kritiserat centerpolitikern Stefan Hanna (C) som är ansvarig för folkhälsopolitiken i Uppsala (UNT 4 januari 2011).Hanna hade publicerat på sin blogg en komment om överviktiga och föreslagit eller tangerat frågan om denna grupp ska betala mer skatt då deras sjukkdom eller livsval orsakar mer kostnader för samhället.Detta startade en folkstorm av kommentarer,publicerade artiklar om folkhälsan där överviktsproblematiken lyftes fram mot bl.a. individuellt val av föda,motion,sociala omständigheter,arbetslöshet mm.De flesta kommenterande ville se Hanna avsatt från sin position som kommunalråd eller sparkat från Centerpartiet.

Efter att Hans Bäckström hade i sin insändare kommenterat sakfrågan- dvs. behov av balans mellan samhälleligt och individuellt ansvarstagande-vilket kommer fram tex i överviktsproblematiken eller praktiserat sjukvårdspolitik-tog jag själv till orda och kommenterade Bäckströms insändare varvid jag lyfte frågan vidare till det som jag ansett vara problematiska bakom det hela: den samhällsmodell av enkel,generell välfärdsmodell som ignorerar individens eget ansvar med dess enkla prissättning av offentliga tjänster,vilket felaktigt definieras som den generella välfärdsmodellen av dagens politiker.Denna diskussion tog jag upp redan i min tilltänkta universitetsuppsats på C-D-nivån i Ekonomisk Historia vid Uppsala universitet- sk. SINUS-arbete,1990.Tyvärr lyckade jag inte då väcka intresse för mina förslag på flex-priser i den offentliga sektorn (vilka skulle bero på många saker-bl.a. På individens egna val,av marknadssituationen i sjukvården,medverkan i fou-program mm.) vilket ytterst skulle leda till en ny samhällsmodell av delvis marknadsstyrd offentlig sektor.
Det vill säga: bättre planeringssystem i sjukvården,mer frihet åt individer att påverka sin situation i samhället (sk. aktiv incitament då egna beslut och livsföring skulle påverka tex. Vilka priser individen skulle betala i den offentliga sektorn då hon anlitar den,till skillnad från dagens generella priser som lett till dels passivitet (sk. bidrags-Sverige),dels politisk förmynderikultur där politiker stämplat alla försök för medborgarnas mer aktiva deltagande som antingen vänster fantasier (”kommunism”) eller motarbetandet av den goda,generella välfärden(”privaticism”,kritik av privata vårdföretagens vinster mm.).
Förhoppningsvis slipper jag efter publicering av min insändare-komment i dag till Bäckströms försök att vända den polemiska diskussionen till sakfrågan personliga hotelser eller stämplingar.
Jag kan säga rakt som det är: jag har ingen samhällsposition att förlora som Hanna då jag-trots min långa,tvärvetenskapliga universitetsutbildning aldrig fick komma till grytorna och adekvata arbetsuppgifter (jmf. Mitt SINUS-arbete-försök som-om tagit emot och prakticerats genom mina nya förslag i hela landets sjukvård-hade sparat 7 miljarder årligen efter några års projekttid..).
Och som filosof-samhällsvetare väntar jag att ev. kritiker bekantar sig först med mina förslag och använder sedan sak-argument i frågan.

Då bakom mitt inlägg finns även mina tidigare bloggande på frågor som tangerar detta- se om lyckoforskningen och dagens vetenskapsparadigm och dess syn på ekonomisk teori och praktiserade välfärdspolitik- publicerar jag igen min tidigare komment om detta.Se mitt inlägg nedan.

”
Lyckan kommer- lyckan går-
strategiska funderingar på lyckoinriktad välfärdspolitik och samhällsplanering

av Lasse T. Laine, filosof-samhällsvetare,
socialentreprenör,konsult F:a Vidorg

Kommenterande en debattartikel i SvD, Må 5. juli 2010
”Prioritera lycka framför BNP”
av Ludvig Lindström och Filip Fors

Sammanfattning

Lyckan definieras som ett central kriterie i en riktning inom etiken- sk. hedonistisk etik.Då man diskuterar där om olika syn på hedonism-dvs. vad som är god i och för sig själv(judgements of non-moral value- se min tidigare refererad bok William K. Frankena:Ethics,Prentice-Hall Inc,Englewood Cliffs,N.J. 1963) – framställer författarna en enkel syn att lyckan borde sättas som ett central kriterie för välfärdspolitik och politikernas samhällsbyggande(inklusive samhällsplanering?).
De lyfter upp två slutsatser vilka är enligt dem viktiga att uppmärksamma- speciellt i dessa valtider och tom under pågående valkampanjer.
Dels att ”en ständig jakt på ekonomiskt tillväxt i vårt redan rika land är dömt att misslyckas”.
Dels att ”när vi utformar välfärdspolitiken borde vi tänka mer i termer hur besluten påverkar människors välbefinnande, inte i första hand på hur vi kan maximera BNP”.

Undertecknad vill ej förkasta dessa slutsatser, men vill påpeka att författarna tagit förgivet vissa antaganden, vilka är inte alls så givna. Deras syn på ekonomisk teori är gammaldags och övervunnen i det nya vetenskapsparadigmet och dess nya, grundläggande värdeteori. Deras människosyn är oklar och borde diskuteras mer innan man ställer fram krav på samhälleliga prioriteringar såsom de gör i sina förslag på lyckoinriktat samhällsbyggande.

Sveriges samhälle är ett materialistiskt inriktat klassamhälle där olika etniska grupper lever på olika villkor såsom det sker även i den stora världen mellan rika och fattiga länder och regioner. Enligt samhällsplanerarna borde staten även rikta sig på att definiera och skapa spelreglerna (och även själv följa sedan dem enligt parlamentaristiskt inriktad demokrati med marknadsekonomi där olika krafternas spel sker i decentraliserade organisationer med var och en med sitt ansvarsområde). Om man sätter lyckan som övergripande mål, finns faran för innehållets ensidiga tolkningar och realisationsmöjligheter till hands om statsmakten och politikerna börjar blanda sig in i innehållsdefinitioner i stället för övergripande frågor och resursallokeringar.

Redan Platon lyfte upp demokratins problem (majoritet kan föredra kortsiktiga lösningar som på sikt kan leda fel) och hedonisktisk lycka kan betyda olika saker för olika människor och även för en och samma individ i sin livsbana.

Författarnas debattartikel är dock ett av tidens tecken då man- mot bakgrund av övergripande problem för mänskligheten såsom tex i klimatkrisen- börjar diskutera om grunden för vår samhällsfärd är den rätta eller enda perpektivet. Att undertecknad har samma syn, bevittnas av min decenniers långa kamp för ett nytt,bredare vetenskapsparadigm ävenom det har inneburit sorg, frustrationer, ett fysiskt och socialt marginaliserat liv. Jag föredrar dock meningsfullheten och kampen framför tradionellt definerad lycka- särskilt då jag finner att kampen börjat ge resultat såsom bevittnas av tex möjligheten av att skriva detta,och kunna länka innehållet till min debattkomment inom mediavärlden som tidigare varit sluten för min medverkan.

Hur har ekonomisk tillväxt kommit till och sker

I en av mina kursböcker beskrivs nogrannare hur industrialismen kom till (Jan De Vries: The Economy of Europe in an Age of Crises, 1600- 1750, Cambridge Univ.Press,N.J. 191980).
Industrialismens genomgång i teknologiska innovationer mellan 1500- 1750 och i högre efterfråga på produkter från konsumenters, regeringars och koloniala områdens sida hade föregåtts av kapital akkumulation, skapandet av stabilare finansiella institutioner och social differentiering som – inom nationalstaternas ram- hade gett människor möjligheter att idka sina intressen och skapa och erbjuda sina tjänster (uppkomsten av handelsmän, borgar- och arbetarklassen). Tillväxtens innehåll var alltså fler-dimensionell redan på denna tidsperiod, och har i dagens sk. post-industriella samhälle diversifierats ännu mer (automatiserad, datorstyrd produktion, innovationsinriktad marknad och global konkurrens där kunskapen blir en central fråga i produktionen).

Jag antar att författarna känner till denna förändring i ekonomisk verklighet, men de tycks inte veta-eller blivit informerade (?) att nyaste ekonomisk teori, från synpunkt av ett nytt vetenskapsparadigm, även tar upp fler-dimensionella problem, krav och prioriteringar. Som tex. I min nya värdeteori där individens värdering av sin upplevda ekonomi (som ekonomisk antropologi handlar om) sker från dels fler-generations perspektiv (utdelnings perspektiv) dels om ekonomisk -social allokeringsperspektiv (hur ömsesidiga är de beslutsmöjligheter som finns till hands då individen ekonomiserar).
På denna nya grund handlar ekonomi därför inte längre om enkel maximering eller högre BNP, utan även etiska beslut och långsiktiga investeringar tas upp till beaktande.
Tillsammans med andra inslag, på olika teoretiska nivåer i den nyaste ekonomiteorin (se min nya,fler-dimensionella ekologiteori, ny samhällsmodell av delvis marknadsstyrd offentlig sektor, skatteförfarandet som tar mer hänsyn till skapandet och förvaltandet av kunskapskapitalet än enkla frågeställningar om skatter eller bidrag såsom sker i dag (i min skattematris), reglering av löner och valuta i lönematris, förslag på fler-dimensionell, hållbar tillväxt enligt NMEP- tillväxtspiral mm.bidrag dessvärre odiskuterade av dagens vetenskapsvärld då vägen till deras inlemmande och utvecklande inom dess hierarki blivit stängd av olika, utomvetenskapliga skäl.

Lyckoforskningens dilemmor

Jag medger att jag har inte satt mig in i den lyckoforskning som författarna refererar till, men kan- med teoretisk (dvs. filosofisk) analys av deras begreppsvärld – tränga mig in i den, i alla fall i den form som författarna lägger fram i sin debattartikel.
En annan oklar punkt- utöver själva lyckobegreppet (se några punkter om hedonism nedan)- som är inte klart formulerat är deras människosyn. Dvs. har de sk. materialistisk-ontologisk syn på människan enligt nuvarande biologi, psykologi, sociologi och socialpsykologi då människan definieras genom främst hennes fysiska kropp, de sociala roller som hon förverkligar sitt liv med och de normer och förväntningar som hon blir bemött och värderad med i den samhälleliga och kulturella kontextens ram? Eller antar de att människans person (definerad ovan av hennes kropp och kriterier ovan) och själsliga identitet är olika saker ? Eller att den fler-dimensionella, mental-etiska själsidentiteten kan tom återfödas i en ny fysisk kropp- en möjlighet som flera empiriska data, analyserad med det nya vetenskapsparadigmets fler-dimensionella begrepp och nya begreppsstrukturer och grundläggande, filosofiskt annorlunda grund antar och kan förklara varmed
även lyckoforskningen skulle ställas i ett nytt, sk. paradigmskifte såsom allt annat om denna nya, bredare grund togs emot, diskuterades demokratiskt och började tillämpas och utvecklas om funnen vara bärkraftig?

Socialt: att vara ensam kan vara fruktbart om det finns ej partners med gemensamma värderingar.Tillika om referenspersoner finns inte till hands (levt förut tex eller lever i andra samhällen såsom samhällskritiker som motarbetas av dessa samhällens makthavare och myndigheter) eller att omgivningen är inte mottaglig för att ta emot en pga olika skäl. Dagens psykologisk filosofi antar tex inte andlig tillväxt (ej definerad med svenskt språkbruk- dvs. religiös- utan med mental-etiska kriterier – spiritual maturity): att människor kan vara på olika tillväxtnivåer, ävenom det har ingenting med deras människovärde att göra (alla har samma värde- detta är etiskt minst oproblematiskt då motsatsen kan inte bevisas).

Politiskt: det är allt annat än klart hur man kan mäta lycka och välbefinnande.
Dels med vilka perspektiv mätningen skulle ske: vad, hur,varför.
Dels med vilka kriterier: parametrar och variabler. Hur skulle man sedan ställa till med skalor.
Vad vore det minsta referensvärdet på mätande skalan ? Utvecklingsekonomer har tagit upp liknande synpunkter då de kritiserat sitt område inom ekonomi (märk skillnad mellan ekonomisk teori (det finns flera skolor) som antar för givet vissa utgångspunkter för sitt teoreticerande såsom tex. strävan efter maximering eller mätning genom fysiskt kvantifierbara kriterier såsom fysiskt levnadsstandard, BNP etc. och ekonomisk antropologi. Den sistnämnda forskar hur människor
(i olika samhällen, grupper osv) faktiskt ”ekonomiserar” med sina knappa resurser- även med icke-fysiska medel, mål och beslutsvariabler som kan tex vara etiska,sociala eller kulturella- se tex David Colman,Frederick Nixsom: Economics of Change in Less Developed Countries,Philip Allan, Oxford, 1982, s. 36- 38)

Det kunde även bli farligt som allenastyrande samhällspraktik: om tex. omgivningen anser att någon avviker för mycket (då man är integrerad och vill ha kvar sin självrespekt)- dvs. förstår inte sin lycka-och ställer fram byrokratiska beslut som är orimliga,etiskt tvivelaktiga och vinner inte flertalets gehör ävenom myndighetspersoner kör sitt race.


Hedonismens olika ansikten

Inom etiken (se min tidigare diskussion om etik i förra bloginlägg) är hedonism ett område som diskuterar om vad som är god som ett mål (what is good as an end; se tidigare refererade boken:William K. Frankena: Ethics,s. 62- 77).
Det kommer inte fram klart vad författarna för debattartikeln ovan menar med lyckan-good as an end. Dels, hur de definerar vad som är god, med vilka perspektiv. Frankena nämner här sex stycken olika värde (värderings)perspektiv :
Utility values : värdet av lyckan som givande stöd för något annat ändamål (det blir billigare för samhället ?),
Extrinsic value: tolkad här gentemot lycko-begreppet: lyckan är ett medel till vad ( social mobilitet i ett mångkulturellt samhälle ?).
Inherent values: lyckan vore bra då att sträva efter det eller reflektera omkring det vore bra (för vilka om samhällsproblem tex. individualiseras- att om det uppstår problem är det ju individens felaktiga svar, ej tex oetiskt handlande från rättsmyndighetens sida som enligt ”hand handen tvättar” tar parti för sina partners, högt uppskattade tjänstemän hos andra beslutande myndigheter som tex. skattemyndighet,polis,arbetförmedlingen eller socialen).
Intrinsic values: lyckan är bra i sig (vems definition gäller då – med vilka kriterier: antal samlag med en stadigvarande partner eller självförverkligande i sk. relationer där den socialt skickligare eller med mer makt manipulerar den svagare tex. Eller utesluter från gemenskapen).
Contributory value: lyckan är bra då det medverkar till ett lyckligt liv – ett cirkelresonemang?

Jämför här individens olikartade liv: det finns dels perioder av uppväxt i en social omgivning(födseln, förskola,familjeliv,skola,arbetsliv,pensionärsliv,döden), dels olika moment som deltagande i viktigaste sk. övergångsriter i ens liv: få slutbetyg från skolan, körkort, gifta sig etc), dels olika skiftande upplevelser då man är mer eller mindre lycklig. Platon talade tex.om ett bra liv som mix av flera av dessa synpunkter då tex upplevt sorg och ensamhet kan fördjupa ens psyke och själsliv då man sedan förstår att leva bättre- tex. kunna prioritera mellan stundens lycka (tillfälliga partners) och långsiktig relation.
Frankena tar även upp kriterien:
Final values: lyckan är bra i dess helhet.Att definiera det blir dessvärre problematiskt då hedonisten- i strävan efter sin lycka – kan hävda med kvantitativa kriterier, kvalitativa sådana och historiskt: att göra ett avgörande beslut (eller låta bli- kan- ävenom det ger lycka i den stunden (Olle motades i grinden och kom aldrig fram med sitt nya paradigm)- kan i längre perspektiv visa sig vara en Pyrros-seger: det blev inte någon ny kulturell kvantumhopp för världen till en ny kulturell nivå, varmed mänskligheten gick sitt öde till mötes- vald av sig själv (eller dess styrande representanter, som förstod inte vad var det frågan om, levande på sina sociala roller..).

Det som är bra i Lindströms och Fors debattartikel ovan är dock dess strävan att ifrågasätta den gällande, enkla politiska diskussionen om tex. skatter och bidrag, vilket kan upplevas som ett steg framåt i det grundläggande paradigmskifte som pågår angående vår syn på människan och verkligheten.

Därför har jag även tagit upp deras debattartikel här ”i dessa valtider som pågår”.
”

Ett annat perspektiv på sambandet mellan det privata och offentliga: synpukter på religionen

Professor i religionssociologi vid Uppsala universitet Anders Bäckström diskuterar i sin refererade kultur-essä i UNT (lö 8 jan 2011) om religionens mångfacetterade och överbryggande kontaktytor mellan det offentliga och privata.Enligt honom har religionen blivit både globalt och lokalt samhälleligt prakticerad på ett mer mångtydig sätt än förut.

Han använder dock filosofins nyckelbegrepp ”identitet”, ”mening”, ”individ” med det gällande paradigmets syn utgående från personliga upplevelser (sk. fenomenologiskt perspektiv) och beteende som sedan kan forskas socialt i religionssociologi.

Det skulle ta för mycket utrymme här att detaljrikt bemöta hans syn på religion från det nya paradigmets syn (detta kommer delvis fram redan i min referat ovan angående lyckoforskningens syn på samhällspraktik- dvs. frågor som gäller avvägningar mellan det offentliga och privata).

Därför går jag vidare till det strategiska fou-beslut eller forskningsetik som kommer fram som referat i samma artikelsida.Hur Uppsala universitet har fått en avsevärd summa Linnépengar för sitt tvärvetenskapliga projekt om religionen utmaningar i det moderna samhället (”The impact of religious challenges for society,law and democracy”).

Finns det en förutfattad syn på det nya vetenskapsparadigmet här? Att det vore en fråga om religion där,då dess fler-dimensionella empiriska data tex. I återfödelseforskning skulle stämplas som religiöst och därmed kunna ”desarmeras” (åskadliggöras) som aktiv kraft för förnyelsen för en ny global värld? Eller givande grund -en vision- för den reformerade socialdemokratin då det nya vetenskapsparadigmet och dess fler-dimensionellt faktiska syn skulle förstärka socialdemokratins traditionella värderingar om människovärde,frihet,jämlikhet och jämställdhet.

På samma sätt-visanden mer emotionellt tänkande och sociala stämplingar-har det ju sett i det frågan som denna bloggkomment utgår i från- i sk. Hanna-affären -då debatten har fastnat på personangrepp och personliga insinuationer i stället för att gå vidare i sakfrågan som det gäller:balanserad syn på ansvarsdelningen mellan det offentliga och privata.

Förhoppningsvis kommer diskussionen att svänga nu,vilket har varit en motiv bakom både Hans Bäckströms och min insändare komment? Kanske även olika partiers frontpolitiker fattar nu att det vore ett ypperligt tillfälle att profilera respektive partiers syn på denna fråga och deras syn på möjligheten att utveckla vidare det svenska samhället genom ev. inlemmandet av det nya vetenskapsparadigmet och dess inneboende positiva möjligheter att skapa en långsiktig,hållbar tillväxtboom både lokalt och i världen.

PS. Jag har anmält mitt intresse av att bli aktiv medlem igen i det socialdemokratiska partiet.Väntar bara på min lågavlönade lön nu för att kunna betala medlemsavgiften denna månad.


Efterord

För att kunna gå framåt är det bra att bilda en klarsyn av det som varit.
Socialdemokraterna i Sverige är på god väg att göra detta både vad gäller att förnya partiets kultur,organisation och politik.Förhoppningsvis kommer den eller de ledare som partiet slutligen väljer ställa sig bakom det nya och proaktivt visa vägen framåt och handla därefter.I den förhoppningen kan jag därmed sluta detta blogginlägg.

Här var några av dagens reflektioner efter mitt vardagsvärv i dag.

Fyll in själv här dina egna reflexioner om det skrivna här.Engagera dig-privat,offentligt,inom partiet.I egna tillvaron för ett samhälle för alla,för en värld byggt på en ny grund.Den som lever,hoppas på det bättre.

Lassse T. Laine,filosof-samhällsvetare,
entreprenör,konsult i F:a Vidorg

Copyright: Lasse T. Laine, Vidorg, Uppsala 2011