Mitt S-dilemma inför S-partiledarvalet

Vägen framåt- 11
bloggande för förnyelsen på en ny grund

Om människosynen VI :
Hur reflekterar jag inför S-partiets förnyelse- jämförelser och strategiska avvägningar ang. egna intresseanmälan för s-ledarekandidatur

Kommenterande publicerade debattartiklar och insändare i dagspressen i Sverige

DN/Debatt:”Moderaterna inspirerar oss till förnyelse i facket”,Sö 27 feb 2011 av Leif Pagrotsky och Eva Nordmark
DN/Nyheter:”S-kongressen rundar frågorna som sår split”,Sö 27 feb 2011 av Hans Olsson och Ewa Stenberg

Sammanfattning

Författaren av detta ger härmed sin anmälan till kännedom och ställer upp som ev. S-partiledarekandidat i valet vilket snart sker i Valberedningen.

Förnyelsens möjligheter-en återblick och tillfällen för öppningar

Det är intressant att ta del av Leif Pagrotskys och Eva Nordmarks diskussioner i deras bebattartikel i dag på DN:s sidor.Central tema för artikeln är ju det som även jag lyft upp i nästan alla av mina tidigare blogg,före valet 2010 (nu borttagna då ev. Publicerar dem själv som e-bok) och efter: förnyelsen.

I deras artikel fokuserar dem på det område som de har erfarenhet av: i politiken-dvs. I förnyandet av Socialdemokratin och den fackliga verksamheten (SKTF).
Till skillnad från mitt bredare fokus: förnyelsen av den grund eller filosofin som bildar grunden för dagens vetenskap,våra värderingar och tankesätt,givande öppningar till en ny,faktiskt fler-dimensionell syn på människan och verkligheten.
Politiken speglar ju både det som vi vet,det som antar om människan och hennes villkor i respektive samhällen,kulturer och världen-ja,om vår plats i universum och kosmos tom.Enligt en känd slogan vore politiken ju en samhällskonst där det gäller att vilja.Jag skulle vilja komplettera detta med bredare ansats: att vilja (själslig betoning),att veta (mental betoning),att välja (värderingsmässig betoning som är även existentiell-som definierar både oss själva som individer och som människor eller den värld som vi vill bygga upp och vara stolta över och lämna till nästa generation av inkommande ”kosmiska invandrare” vilka dem sedan må vara).

Gemensamt fokus på förnyelsen av både S-partiet och fackliga livet är önskan att förnyelsen skulle ”forma ett modernt folkrörelsearbete”.Detta skapade ju både S-partiet och fackliga rörelsen,då förutsättningar för att få tillstånd positiv förändrig i den armod och marginaliserat liv som upplevdes av folkets flertal i industrilismens värld var att anamma denna slags strategi.Genom skapandet av både kunskapsmässiga förväntningar,konkreta krav på förbättringar i arbetslivet och i samhället och i breda folklagrenas organisering för detta,lyckades man i demokratisering av dåtidens välbeställdas stängda värld.I politiken ledde det till splittring mellan de radikala som ville få förändringar direkt-genom revolutionära rörelser-och reformister som ville omdana samhället och kulturen med långsiktigt,strategiskt arbete: både fackligt och i organisering av politiska partier.
Utöver dessa linjer skedde förnyelsen även genom kulturlivet-genom dess nya perspektiv i konster,litteratur mm- och i föreningslivet och i olika religiösa rörelser.
Gemensamt för alla dessa var en viss syn på människan-genom antingen kunskapsmässiga betoningar och medvetna val och taktik-eller genom religiös vädjan till auktoriteter eller heliga böcker.
Pagrotkys och Nordmarks syn påängterar den här kunskapsmässiga kampen:

”Världen förändras i dramatisk takt och medborgana med den.Då borde det inte vara omöjligt att modernisera intresseorganisationer och partier så att de går i takt med utvecklingen”.

Kort sagt: deras perspektiv är både taktiskt och förnyelsestödjande,progressivt.
De ger en god vitsord för Moderaterna som inspirationskälla för denna syn,vilket är dock delvis-enligt mig-en felsyn.Allianspartier strävar ju inte efter-eller har inte stött på något sätt förnyelsens långsiktiga strategi tex. I fou-stöd för att utveckla vidare det nya vetenskapsparadigmet eller anamma dess (mina) tallrika förslag på olika förnyelseinnehåll var det sedan i formandet av utbildningen för skapande inställningar för kunskaper,eller för ny slags arbetsskapande politik,nyorganisering av AMS eller vården,eller tom en ny samhällsmodell av den generella välfärden som skulle ge en positiv incitament-struktur och riktiga valmöjligheter för individen,i stället för-som nu-på de villkor som politiken organiserar för människor i olika samhällsområden.

Pagrotsky och Nordmarks flera,positiva förslag är värda att debatteras och tas i bruk.Såsom Tony Blair,fd. Labour ledare,säger i sin memoarbok Mitt liv,min resa,kan flera partier samsas i mitten-det blir sedan ett val för väljarna (där majoriteten består-som författarna beskriver det rätt-av bättre utbildade,bättre betalda och med bättre jobb och självkänsla fokuserade medborgare och individer än tidigare generationers arbetare) att välja mellan dem som står för progressivitet- att alla ska få chansen att lyckas i sitt livsprojekt- och att de svaga som inte lyckas så väl i det ska stödjas med de allmännas resurser.Deras förslag strävar efter genom vilje-aspekten att skapa bättre villkor för arbetslivet och människorna i samhället:

”Organisationen behöver öppnas upp och kulturen utvecklas för att kontinuerligt kunna vara mer lyhörd för sin samtid”.

Författarna betonar även den andra aspekten av det politiska-fackliga arbetet ovan:
att välja:

”För att lyckas krävs verklig insikt om allvaret och behovet av förändring samt mod och vilja att genomföra den,liksom känsla för att tiden är knapp att uppskov inte är någon lösning”. (Alla italics ovan mina,anmärkning här)

Jag ska ta upp denna aspekt även i beskrivning av ”mitt S-dilemma” nedan.
Jag kommenterar dock litet annorlunda: för att lyckas få förtroende och väljarstöd,samt förnya det arbetsliv som gäller i det post-industriella samhället,gäller det-enligt mig-att även ha vision om framtiden-vägen framåt.Detta tangerar ju även de värderingar och det strategibetonade perspektivet som arbetarrörelsen hade i sin början-i både den politiska och fackliga grenen.Ett uttryck var tex. De arbeten som skrevs av de socialistiska utopister.Till skillnad från dem vill jag dock understryka att det finns ju till hands ett nytt,djupare alternativ som förutom att ge förslag på samtidens problem,kan även-som ”ett öppet system” ge grund för framtida nya tillämpningar och upplevelsehorisonter,på många områden.Dvs. Det räcker inte att lysna på samtiden enbart- det gäller även att vara trygg i sig själv och våga ta språket till en ny värld,med rationell grund och med de djupa värderingar som tex. Socialdemokratin har haft redan från början.

Detta leder nu till följande,konkreta reflexioner och perspektiv för mig själv i mitt alternativ skapande verksamhet i det som jag anser mig vara bäst i i min egen profil.Det vore naturligtvis intressant-och kanske viktigt-att veta vad samtiden anser om mitt dilemma då ”ingen av oss är en isolerad ö” såsom en poet säger.

Mitt S-dilemma


1. Hur ställer jag mig kring ”Sahlins surdegar” och skulle skapa förnyelse koncensus inom partiet?

Den andra,utmärkta artikeln i DN i dag hänvisar till förra S-ledarens Mona Sahlins självkritiska analys ang. några av socialdemokraternas centrala stridsfrågor.
Min argumentering är delvis annorlunda,just på grund av den nya,bredare grunden som jag har i det nya vetenskapsparadigmet vilket jag anser vara värd att användas även i socialdemokratins förnyelse då den ställer upp för dess traditionella värderingar av människovärde,jämlikhet,jämställdhet och frihet på djupare,mer argumentativa grund är den som varit hittils: att endast vilja eller välja.

*Angående partiets profil: letandet efter stöd hos endast marginaliserade grupper – och härmed bli utesluten från regeringsmakten-eller bli och fortsätta vara ett riktigt arbetarparti- nu för majoriteten i mitten.
Ja,med hänvisning av mina konkreta förslag hur förnya tex. AMS-politik,förbättra effektiviteten i den offentliga sektorn tex genom nya former av patientuppföljning eller datorisering av planeringen i landstingen mm.Centralt vore även att tänka annorlunda,med ny ekonomiteori som förenar ekonomisk teori (med förgivettagna utgångspunkter) och ekonomisk antropologi (hur folket faktiskt ”ekonomiserar”),skulle jag vilja dels omdefiniera arbetet (vilka insatser ger arbetslön),dels omforma sjukersättningen med annorlunda perspektiv av återhämtningsersättning där man kan ta in synpunkter av både A-kassa och garantipension och konkreta,nya slags AMS-praktik som jag föreslagit tidigare i mina konkreta projekt och projektförslag för EU-projekt,vilka dock ej fått kommentarer i massmedia eller hos AMS eller riksdagens respektive grupp vilka blivit informerade om dessa förslag.
*Nästa punkt: Ska a-kassa ha ett slut-svarar jag som Mona.Ja,men detta tangerar även förra punkten.
*Ska S fortsätta för förhöjningar av inkomstskatter? Nja,enligt mig vore det bättre-liknande Kriskomissionens förslag- att reformera om skattesystemet i bred samverkan över blockgränser.Jag antar att det nya skattesystemet vore förutom samtidsvänligt-dvs. Att samhället har blivit sk. kunskapssamhälle-även betona den individuella valfriheten: hur man tex. Förvaltar sitt kunskapskapital (personligt kan jag säga här att trots min lågavlönade jobb investerar jag kontinuerligt i både nya kunskaper och nya praktiska hjäpmedel med tex it-teknologi).Min sk. kapitalmatris-modell-en strukturell sådan-kunde kanske hjälpa till här?
Ska valfriheten i sjukvård och skola begränsas genom att vinster i välfärden förbjuds? Här har jag samma syn som Mona då uttrycker behovet av kvalitetsuppföljning från huvudmännenas sida.Utöver det har jag tex i mitt nya derivata instrument eller projektbetalningsform även förslag på hur man kunde finansiera bättre dylika nya satsningar.Tänk: om Riksdagen skulle tillåta ett kommunalt experiment i den nya samhällsmodellen (relativiserad syn på generell välfärd-en radikalt annorlunda,teoretiska syn som ”individualiserar marknaden” som fördjupar individens valmöjligheter med flex-priser i den offentliga sektorn) och detta kunde sedan kunna delfinansieras med folkets egna pengar då projektet skulle ge effektivitetsvinster-dvs. Bredda bonusar till folkets flertal,ej enbart med de högsta ledningar.

Med mina annorlunda lösningar ovan anser jag att jag både följer partiets förnyare och dess tradition: det finns ingen motsättning här då man tar tillvara nya förnyelseförslag,med nya metoder,grundade i helt nya,alternativa perspektiv.

2. Reflektioner kring utmaningen att ställa upp för politiskt uppdrag: för och emot


Mona Sahlin har även avvikit från den traditionella partilinjen vid sin komment för nya ledarevalet.Att de som är intresserade eller anser att de har något nytt att föra in i debatten och Valberedningens arbete,ska anmäla sitt intresse för ledarskapet.

* Vilket skulle då gälla för mig om jag gjorde det?
Jag har nyss läst en bok om Ingvar Carlsson och hans tid som partiledare och statsminister efter Olof Palmes tragiska bortgång (Anita Krantz:Ingvar Carlsson-Erlanders siste pojke,Bonnier Alba,1996) och om hans strävan efter förnyelse i partiet,om önskvärdheten över blockövergripande överenskommelser,om hans ledarskapsprofil som min egen liknar i mm.
Efter det-just nu-läser jag i Rysslands fd. President Boris Jeltsins memoarbok
(Boris Jeltsin:Bekännelsen-Maktspelet bakom Kremls murar,Forum 1990) och har blivit mycket imponerad av hans arbetslivs- och livserfarenhet innan han kallades till sin epokgörande position som landets president i den oreda som följt då Sovjet-imperiet föll samman efter den motsägelsefulla perestrojkan som ledaren innan,Michael Gorbatjov,hade öppnat i landet på förnyelseväg men motarbetats av partiets trögrörliga organ på lägre nivåer,inre maktkamp inom partiet samt tjänstemän som upplevt sina privilegier hotade.
Jag har också mångsidig arbetslivserfarenhet-fast inte kanske som statusfyllda som i Jeltsins fall.I arbetarlivet: som byggarbetare-medhjälpare,som 2. chaufför för ett 80-tons lyftkran då jag körde med alla funktioner samtidigt,parallelt,samt i Sverige-sedan flyttat hit som gäststuderande från fd. Hemlandet Finland i augusti-69-som städare,diskare,cirkelledare i skapande svenska,studieförbundsarbetare i uppsökande verksamhet,som vikarierande byråassistent i Arbetsförmedlingen då jag skrev även 2.mindre utredningar som kunnat öppna för förnyelser på riksnivå om de tagits emot,som vikarierande hemspråkslärare,som it-projektmedarbetare i Landstingets it-kansliet (kanske som tack för att skrivit en uppsats-utredning av det lokala landstingets planeringsystem och föreslagit där tallrika förnyelseförslag,samt även teoretiskt tunga inslag varför jag lämnade in uppsatsen som C-D- nivå uppsats och hoppades komma in i doktorandutbildningen i Ekonomisk Historia vid Uppsala universitet).Senare,som tidningsbud då inte fått något annat efter en flerårig arbetslöshetsperiod och två AMS-kurser i data,fast ej i dem kurser som jag ansåg att behöva vilka skulle ha passat bättre in för min egen syn på karriärlivet).
Utöver mångsidig arbetslivserfarenhet har jag ju skaffat erfarenhet i föreninglivet (startat och varit ordförande i 2 föreningar),i s-politiken som ordförande för en lokal förening (Finskspråkiga soc.dem.förening,1984-88),deltagit i kulturlivet genom skribent kommentarer till lokal och rikstidningar vilka kommenterat dagsaktuella diskussioner (dock nästan alla refucerade),som poet och novellist på en studenttidning och egna webbsidor,som företagare som sökt skapa en alternativ social plattform då det bestående både i fou-världen,politiken,massmedia inte velat öppna sig för mitt nya vetenskapsparadigm,vilket jag upplever som mitt livsverk.
Jag har även deltagit i kvinnornas värld såsom hemarbetande med barnen under flera år,och kännande det värdefulla arbetet som mest kvinnorna får stå för i uppforstran av nya generationen.Dessa erfarenheter har även påverkat mig som teoretiker och i mina värderingar.
Jag anser,att det vore viktigt att den nya S-ledaren som blir valt,har egen erfarenhet av det liv som folket flertal lever i: förutom i arbetslivet,veta om det sociala,politiska och kulturlivet,ha kännedom av media och förenings- och näringslivet.Min tvärvetenskapliga profil som generalist vore kanske även en fördel i dylikt arbete?
För mig skulle även Sveriges samtid ge ett stödargument: då Sverige är ett
mångkulturellt samhälle och det har ej framkommit några förslag på
ledareämnen med invandrarbakgrund (första generation),vore det naturligt att
våga ställa upp för att representera även dessa folkgrupper.

* Vilka saker skulle då tala emot mig och mitt intresse att anmäla mig som S-ledarekandidat?
Då massmedia har ej lyft upp mina kommentarer skrivna under tex Almedalsveckan då jag analyserat dagens debatter och jämfört deras innehåll med de förnyelseförslag som jag har själv-tex. Angående lösandet av arbetslöshet (mina förslag på förnyelse av AMS-praktik på många sätt-mot bakgrund av egna erfarenheter som arbetslös och som tvärvetenskapligt utbildad socialentreprenör som sökt arbete motsvarande utbildning i tex EU-projekt med blivit inte ens intervjuad),nytt skatteförfarande,att förnya sjukvården mm.,har jag inte blivit känt för folket eller bland S-partiet.
Tillika,då det har aldrig förekommit att en 1.generationsinvandrare-ny svensk-skulle ha innehaft högsta politiska positioner-ävenom detta sker inom olika offentliga myndigheter och även i näringslivet- har jag små chanser att bli vald.Varför så ställa upp?
Såsom jag resonerat ovan ang. Leif Pagrotskys och Eva Nordmarks debattartikel då de lyft upp flera positiva förslag hur förnya S-partiet och den fackliga rörelsen,och visat att det fattas vissa bitar däri som jag kunde bidra med,anser jag att det vore ett historiskt tillfälle att förnya S-partiet.
Genom ny,djupare grund,på argumentativt sätt,kunde man även bygga upp den nya rörelsen för att utveckla vidare det nya paradigmet som folkrörelse givande vision för det goda samhället,vilket slags arbete strategiskt,långsiktigt,skulle leda till förnyelsen av kulturen-både lokalt och globalt.Dylikt arbete skulle kräva antingen samhällsgillande och resurser-vilket kunde skapas av massmediadiskussion och dialog- eller massiva satsningar ur ett framgångsföretag,vilken väg jag uteslutits ifrån av Skattemyndigheten och rättsväsen då de nollställd mina investerade medel vilka hittils visat underskott.
Trovärdighetsfönstret-dvs.tidsmässiga hänsynstaganden-talar mot att jag skulle lyckas i det sistnämnda mot praktik av sociala moment22: myndigheter och myndighetspersoner har mycket sällan givit efter och medgivit sina bristane beslutskompetens eller ensidiga handlande.Historiska genombrott i den närmaste tiden är då denna politiska,fast-som sagt-med låg trovärdighet då samhällslivet inte fungerat demokratiskt mot mig och det nya paradigmets utvecklingsvillkor,är chanserna små.

3. Min avvikande ledarskaps profil: arbeta taktiskt för förnyelsen i tiden eller strategiskt,för framtiden (eller avvägningar dem emellan)

Vore det då viktiga hänsynstaganden som skulle tala för att det kunde vara bra om jag ställde upp som S-partiledarekandidat?
Kanske kunde man säga att genom att en ny svensk vågar sig ställa upp,ger det en positiv signal för både kommande generationer av inflyttande eller andra osv. Generationers nya svenskar att våga ställa upp,representerande även andra kulturella och internationella perspektiv?
Som jag beskrivit ovan,har jag i min profil en både traditionell och strategisk,framåtsiktande inslag.Därför har jag även skapat min digitala S-knapp med slogan: ”Välj S som spjutspets”.Dvs. Om partiet skulle välja mig som partiledare skulle detta ge även möjligheter att påverka globalt för att bygga upp den nya visionen,grundade i det nya,djupare vetenskapsparadigmet.
Jag har även intresse att förutom förnya partiet-genom att förena dess traditionalister och förnyare på en ny grund som ”Avatar of Synthesis”-även föryngra det.Efter en period i partiet skulle jag ju kunna ev. komma tillbaka till näringslivet och fortsätta där såsom fd. partiledare Göran Persson gör i sin konsultroll?
Jag anser även att det politiska livet kunde förankras bättre i såväl näringslivets strategiska tänkande,som dialogskapande i massmedia och kulturlivet.Det civila samhällets öppenhet för nya inslag-tex. Internationella kontakter och inflytandet-vore också viktigt i det politiska livet.Jag har givit uttryck för detta tex i mina dagsaktuella kommentarer till den senaste demokriseringsvågen i världen i arabländer.Ang. Internationella kontakter har jag försökt ge stöd i konsultkommentarer och it-webbsajt till USA:s förnyelse av deras sjukvårdssystem i mitt steg 2-förslag,samt kommenterat även det globala arbetet för klimatfrågor under tidigare Köpenhamn-konferensen.Jag anser att det vore även möjligt att förnya EU-arbetet-tex. Genom att reformera Euron på en ny teoretisk grund.Proaktivt S- parti skulle därmed kunna bli en global aktör som vore kanske den slags katalysator som världen behöver just nu i övervinnandet av de många problem som världen står inför.
Såsom Leif och Eva skrivit ovan,vore det inte dags att skrida till verket?

4. Mitt beslut för S-ledarkandidatur för min del-ett bibliskt val?

* Detär dock ett tungt argument till som gör det svårt för mig i mitt S-dilemma.
Nämligen det är partiet-dess styrande organ som definierar de kandidater bland vilka man väljer- och partimedlemmar som sedan väljer- vore det inte bättre att låta de uppmärksamma de faktiska alternativ som finns nu till hands? I större perspektiv:
vara konventionell och välja att följa samtiden.Eller vara långsiktigt strategisk-följande S-partigrundarnas proaktiva linje som sedan förbrukats av andra och tredje generationens ledare så att man i dag jämför sig med Moderaterna i deras förnyelsetaktik.Kan man lita på att det nya kommer fram och presenteras som ett tungt alternativ? Mina tidigare erfarenheter i Sverige talar mot detta.

* Å andra sidan-anta att man deltar,ge möjlighet att välja genom att ge sin önskan att bli betraktad som ev. Kandidat för S-ledare- är det inte etiskt rätt? Om partiet och dess medlemmar väljer annorlunda-och det visar sig att bli fel val (partiet blir aldrig mer så pass stort att den kan ensamt eller i progressiv koalition bilda regering mot Alliansens eller dess efterföljare-utan fortsätter att minska i sitt inflytande både i Sverige och ute i världen,och att det nya vetenskapsparadigm får aldrig officiell genomgång i sin samtid,då kan man säga att det skedde såsom i Bibelns berättelse om utträde från paradiset.”Ni åt av äpplet men fattade inte vad ni gjorde”.

Ormen-den filosofiskt materialistiska människosynen som genomsyrar dagens civilisation och dess värderingar och människosyn,fortsätter att härska.Med den våldet,penningens förtjusningar,exploatering av medmänniskor och jordens begränsade resurser tills det är för sent.

Sammanfattningsvis:
Ja,jag vill anmäla mitt intresse för S-partiledarekandidatur.
Eftersom jag hänvisar detta även-såsom andra medlemmar har gjort-på sina respektive Facebook-sidor,antar jag att den svenska demokratin fungerar häri och folket får veta om detta.

Efterord

För att kunna gå framåt är det bra att bilda en klarsyn av det som varit.
Sådan slags klarsyn är bra att kompletteras även med framåtsyftande,proaktiv optimism-särskilt om det vinner stöd i en öppen dialog på jämlika grunder.
I den förhoppningen kan jag därmed sluta detta blogginlägg.

Här var några av dagens reflektioner efter mitt vardagsvärv i dag.

Fyll in själv här dina egna reflektioner omdet skrivna här. Engagera dig-privat,offentligt,inom olika,demokratiska partier. I egna tillvaron för ett samhälle för alla,för en värld byggt på en ny grund. Den som lever,hoppas på det bättre.

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,
entreprenör,konsult i F:a Vidorg

Copyright: Lasse T. Laine, Vidorg, Uppsala 2011