DN/ledarartikel: ”Politik är att sätta gränser”,To 20 feb-14,av Johannes Åman,politisk redaktör DN
DN/Debatt:”Bostadsmarknaden. Vi har ingen bostadsbubbla-Sverige har en bostadsmur”,To 20 feb-14,av Agneta Dreber (ordf.i Sveriges Radio),Göran Persson (konsult på JKL,tidigare statsminister (S),Olle Wästberg (tidigare bl.a. chefredaktör Expressen och chef för Svenska Institutet samt statssekreterare i finansdepartementet (FP)
Förord
Jag gillar många saker-utöver att gilla då och då något på webben eller på olika sajtsidor. Ävenom jag har ej något märkvärt hög status samhälleligt trots skaffad tvärvetenskaplig universitetsutbildning och mångsidig arbetslivs-och livserfarenhet anser jag mig ha rätt att kommentera högstatuspersoners tankar,förslag,kommentarer på ledarsidor och debattartikelfora. Som här om * livets uppkomst från en högt ansedd fysiker i USA var tankar kommenteras på en artikel i Scientific American,ett av främsta tidskrifter på vetenskaplig information och debatt
* en politisk redaktörs tankar om liberalismen då han värderar en ansedds kulturpersons essä om den politiska liberalismen
* samt några centrala påverkans personers syn på bostadsbubblan/byggandet som de anser vara ett samhällsproblem som borde åtgärdas-därav deras rapport på 63 förslag hur det kunde ske.
Paradoxer ingår i den gruppen som jag gillar. Kanske pga min utbildning och samhällserfarenheter eller typ av personlighet som jag är-varom jag bloggat tidigare om som resultat av min annorlunda etniska bakgrund i Sverige,familjens livssituationer i Finland efter förlorat krig mot Sovjetunionen samt annat som skett sedan min flyttning till Sverige som gäststuderande i augusti 1969.
Paradoxen eller flera för all del här-i artiklar ovan- består däri att man utgår från det sedvanliga. Från förutfattade meningar eller odiskuterad filosofisk grund som man har i botten av sitt tänkande. Vilket man ärver genom uppfostran i hemmet,förskolan,socialiseras i vid skolan,universitet och i samhällets olika områden,av dess myndigheter,befattningshavare,regler,stadgar och lagar. Det är självklart inte en paradox att det ska finnas eller är en sådan grund-nej,paradoxen består av att då det uppkommit empiriska,konstaterbara sakförhållanden och erfarenheter som går ej att förklara eller reglera med det bestående,klamrar sig fast ändå för det gängse tänket. Som här,i punkterna ovan.
Vetenskaplig summering som tangerar liberalismen och bostadsbyggandet/bostadsbubblan
Som alternativtänkare som forskat självständigt i sk. gränsvetenskaper (sk. andevetenskaplig tradition,parapsykologi,ufologi) från filosofiskt perspektiv och genom även egna upplevelser och iakttagelser bedömer jag artikeln i Scientific American tidskriften som ett intressant försök att komma åt problematiken med några av vetenskapens grundläggande problem: hur livet kan uppstå,eller hur energin tar olika former i de processer som pågår i fysikaliska fenomen. De fysikaliska fenomen som tas upp tangerar flera områden: biologi,fysik,matematik,statistik samt en viss gängse syn på vetenskapsteori: vad teori är för något och dess roll i förklarande av olika vetenskapliga fenomen och problem. Att det vore enbart genom fysiska processer,genom fysiska experiment och tester och genom en viss filosofisk syn på ontologi som kommer till uttryck bl.a. i synen på fysikens partiklar,biologins gener och DNA och antaganden om de grundläggande processernas slumpmässiga karaktär som sker i de nivåer som vetenskaper forskar om.
Ävenom jag är ense med de etablerade,refererade forskarna att gränsen mellan det levande och icke-levande är inte en skarp sådan,och att den diskuterade vetenskaparens Jeremy England's letande efter en mer generell princip för att förklara problemet med livets uppkomst (som den debatterade politiska redaktören skulle nog stämpla som existentiellt fokuserad? ) är fruktsam,anser jag att deras tänkande-även på så hög nivå som de har både i tänkandets innehåll (om grundläggande princip för termodynamik,om synen på evolution etc) som i sina höga professorstjänster i Harvard,MIT,etc statusuniversitet i USA och globalt innehåller paradoxen ovan. Det finns så mycket empiriska data-både experimentellt skaffade i laboratorietester och i sk. spontana fenomen (den andra forskningsgrenen i parapsykologi och ufologi tex)-som ifrågasätter deras grundläggande syn på de viktiga begrepp som används. Såsom tex. Synen på partiklar i fysik,på DNA och dess replikationsstrukturer som antas vara sannolika i baspar replikationer,syn på universum och betraktandet av energi och entropifrågor endast från fysikaliska system-syn. Kan jag nu iaktta liknande paradoxer i andra,refererade artiklar och debattinlägg ovan?
Syn på liberalismen i den politiska världen
Jag gillar även Johannes Åmans ledarartikel om liberalismen. Han har nog skrivit den även med en snutta ironi. Refererande till en kulturperson Per Svensson och hans essä om liberalismen ”Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel”-tryckt i ett special nummer av Liberal Debatt- refererar Åman några gängse iakttagelser i dagens liberala politik och dess principer:
* ”det finns liberaler av många schatteringar. Men gemensamt för dem är att de eftersträvar strikta avgränsningar av politikens område: det finns inget slutmål,ingen vision om ett vackert,i alla avseenden fulländat samhälle,uppgiften är att skydda människor mot maktmissbruk och att ge dem förutsättningar att själva eller tillsammans med andra skapa sig ett gott liv.”
* ”Liberaler är alltså människor som vägrar förvandla politiken till religion. De ser det inte som dess uppgift att tillfredsställa människors längtan efter mening. Nej,politiken handlar om jordelivet,om att lösa gemensamma problem. Perspektivet blir därmed inriktat mot det materiella och det principiella”
Fint skrivet och även ironiskt förståbart om man betraktar vad liberalerna själva sysslar med i dina dagliga gärningar som tidningsredaktörer som tar ej emot kritiska artiklar och låter lögnen stå oemotsagt som sanningar,eller journalister som tackar för emottaget epost men kommenterar ej sakinnehållet varken privat eller offentligt. Paradox: liberaler är inte liberaler. Detta är en av lärda slutsatser av forskning i bl.a. socialantropologin: det är en sak vad man säger-en annan sak vad man gör. Tex mot alternativtänkare som ifrågasätter grunden för våra gemensamma,diskuterade filosofiska antaganden om livet,människans väsen osv. Vilket om man fått god utbildning vid universitet är ej detsamma som religion eller religiösa argument där vädjan till auktoritetstro skapar argumentationens grund.
Åmans artikel syftar nog bra: liberala tankegångar och principer är värda att hållas i minnet då man driver politik och gemensamma angelägenheter,vilket vi är ense om. Däremot anser jag att han skjuter över målet då han tror att politiska diskussioner och förslag som utgår från visioner och värderingar och iakttagelser om människor som ifrågasätter den gängse synen på bl.a. evolutionsteori (som förklarad enbart med darwinistisk anpassning genom mutationer och deras påverkan i utvecklingsgången och arv av geno-och fenotypen-dvs. yttre form av fysiska omständigheter (kroppar,organismer) och ärvda cellmekanismer (se vetenskapliga artikeln ovan om metysisering samt gjorda iakttagelser att tex trauman kan ärvas från tidigare generationer).Ja,hans syn på liberalismen visar nog en dubbelparadox:
* vägran att se hur tex diskriminering påverkar i samhället och för dess gemensamma omständigheter då alternativa tankar och visioner-grundade på förra tas ej upp för diskussioner hur liberalt samhället nu antas vara i övrigt (i ytstruktur-om jag skulle använda strukturalistiskt-samhällsvetenskapligt språkbruk).
* Vägran att se hur våra kulturella,ärvda meningar och attityder på varandra och det goda livet påverkar oss ”i smyg” genom att de tas för givet-ja till och med tillåts inte diskuteras av i massmedia eller i politikens värld. Varmed det blir lätt politiska kotterier,klanbildningar och hand-handen tvättar processer bland den politiska makten och tex.rättsväsen.
Av allt sådant har jag både personliga erfarenheter och tallrika,vetenskapliga iakttagelser. Även de höga hästarna tillämpar tystnadens argumentation eller marginaliseringens processer fast man samtidigt fördömer andra staters angelägenheter,med annat typ av kultur än den egna.
Från alternativtänkarens perspektiv skulle politikens väsen vara snarare: öppna gränser för att gestalta gemensamma lösningar för våra liv så att paradoxer blir mindre. Vad skulle sådant nu vara i bostadsproblematikens område tex ?
Smurfa för boendet-räcker det för att lösa bostadsproblematiken ?
Ovannämnda påverkanspersoner har skrivit en intressant debattartikel om de problem som man kan både iaktta och erfara i dagens Sverige. Å ena sidan:
* höga skuldkvoter
* bolånetak
* icke fungerande hyresmarknad
* räntenivåer vars variationer kan knäcka livsdrömmar
* skattesystem som ett lapptäcke som driver kapitalvinster i bostadssektorn
* tröga planerings-,markskaffande-och infrastrukturprocesser hos stat och kommuner
* otillräcklig kompetens och utbildning hos beslutande personer
* icke fungerande konkurrens bland byggföretagen då myndigheterna har ej klara översikter på denna marknad eller tillämpar ej konsekventa och standardiserade regler på byggandets olika områden så att de visar en koherent,integrerad syn
Bra skrivet,jag håller med. Jag skulle tom kunna och vela skärpa till med några egna kommentarer till deras fyra punkter:
1. Angående ändrade drivkrafter på bostadsmarknaden
Jag anser att de fattas en mer abstrakt diskussion om räntenivåer,ränteavdrag och skatteväxlingar-nämligen ett bättre skattesystem som förenar i sin syn alla dessa aspekter i stället för att uppfatta dem som separata,funktionella drag. Jag skulle vara glad om forskarna och politikerna skulle kommentera min Kapitalmatris-modell (teori) tex. Nuförtiden samhälle måste ju ta hänsyn till även kapital i andra former än finansiellt kapital och räntabilitet-se diskussion om övergången till sk. kunskapssamhället.
2. Angående tydligare roller för staten
Jag anser att bostadsbyggandet ska inte vara huvudsyftet för infrastrukturinvesteringar ävenom det är en av dess centrala punkter. Andra beaktansvärda punkter är ju tex. arbetsskapandet,miljöfrågor,stadssamhällens relation till omgivande landsbygd vilket kan tex. Innehålla diskussion om lokal livsmedelsförsörjning som är hållbart på lång sikt: ekologiskt,socialt,finansiellt.
Sådant kombinerat med annorlunda syn på ekonomiskt,hållbar tillväxt- skissades av mig i mitt NMEP-tillväxtspiral. En utopi för Åman och liberaler? Forskningsämne för politiker och forskare om de skulle vara öppna för annorlunda tankar,syn på ekonomiteorin och ömsesidiga ekonomiska instrument (ej negativt sådana som nyligen togs upp av socialministern i sin debattartikel),typ min nya M.O.-derivata/projektbetalningsinstrument. Varför så tyst i den liberala pressen eller i det demokratiska samhället som sägs värdera högt liberalismens principer i ord men visar i faktiskt handlande ett annat..
3. Angående stärkt konkurrens på byggsektorn
Detsamma under denna punkt. Var finns diskussion om diskriminering av invandrar startade företag tex från skattemyndighetens och rättsväsendets sida? Det som man blundar för- är det ett villkor för att bli en högstatusperson i det liberala samhället eller få professur eller rektorskap vid inhemska universitet?
4. Sänkt planrisk
Sammanbyggd stad innehåller mer än goda kommunikationer eller förtätad byggande. Kunskapsbyggandet och it-frågor (se diskussion om öppna koder och stadsplattformar som jag tar ej upp mer här) tangerar även sociala oroligheter och brist på arbeten. Att bygga betyder även att bygga etiska och mentala tankestrukturer som befrämjar tillit och ömsesidiga relationer mellan individer,hushåll och generationer med olikartade etniska bakgrund tex. Byggande ansvariga personer skulle nog ha nytta av att studera litegrannt även humaniora som tex etik,vetenskapsteori,socialantropologi,media-och it-kunskaper utöver juridiska,ekonomiska och byggsektorns specifika områden (teknologi,arkitektur mm).
Om man hade en vision att alla ska ha rätt i grundlagen för god bostad med rimligt pris- skulle det nog eventuellt betraktas som utopi. Dubbla paradoxen blir nu:
* Det går inte att bygga bort behoven med att bygga mycket och billigt samt fort. Byggandet måste ju vara integrerad med tex. Arbetslivet,lokal demokrati,miljöfrågor,social tillit,respekt. Sådant får man inte på villkor av negativ ömsesidighet: att vissa får det bra/ suger ut andra,svagare part eller att processerna är ej långsiktigt hållbara.
* Och var har man sagt att endast byggmark skulle vara allenarådande? Är ”kupolstad” i havet en teknologisk utopi? Skulle detta kunna vara även en dellösning för framtidens miljöfrågor?
Smurfa inte byggandet,öppna gränser för en annorlunda byggkultur där man ej bara gråter vid bostadsmuren eller väntar på bostadsbubblans sprickande.
Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,
entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)
Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar