Några radanmärkningar på vinsten i välfärden?

Några radanmärkningar på vinsten i välfärden ?

Eller hur alternativtänkaren vill bidra ”som informell s-strateg”- till en bättre inriktad diskussion om problematiken med vinster i välfärden

Ref.

SvD/ledare: ”Se välfärdens stöttepelare”,Fre 11 april-14,av Per Gudmundson,ledarskribent i SvD

Förord- en berättelse från 1969

Ni kommer väl i håg året 1969 då Dubcek försökte skapa demokratisk socialism i Tjeckoslovakien och försöket skapade en tumultartad diskussion och stämning i landet,vilket användes som skäl för sovjetstyrkorna att invadera. Demokratisk socialism-försöket lades i is,Sovjetsamhällets utveckling genom eventuella lärdomar från Tjeckoslovakien hindrades vilket i längden ledde-tillsammans med försöket att matcha USA:s kapprustning- att Sovjetstaten kollapsade. Ett annat skäl var den ineffektivitet som utmärkte planekonomin och den samhällsandan som var förknippad med det: ”kollektivet bestämde,men ingen tog ansvaret”.

Jag var själv i dessa dagar på en byggarbetsplats på Vanda-flygplats där jag sommarjobbade efter studenten. Kommunistpartiets representanter kom till stormötet och fick ge sin syn på ockupationshändelser inför oroliga arbetare. Det var orosstämningar bland dem: när skulle Sovjet komma och ockupera Finland också. Dessvärre var det endast jag-en student-som vågade fråga partirepresentanter om händelsen i Tjeckosslovakien. Sedermera-då åkte över till Sverige som gäststuderande-försökte diskutera med ryssar som reste då på samma båt om händelsen vilket var frustrerande. Det lär aldrig ha skett-eller- det var inte frågan om någon ockupation eller missnöjesyttringar bland folket där mot inkommande pansarvagnar. Sådant lämnade nog ett spår i den unga studentens minne. Skulle man kunna utveckla samhällsideologier-typ anarkokommunism (tro på människan i ett egalitärt samhälle utan överhetens maktbegär) eller demokratisk socialism fast på en annan grund än Karl Marxś och Lenins filosofiskt materialistisk människosyn?

Vinstengagemang i det svenska samhället

Per Gudmundson- en ledarskribent hos Svenska Dagbladet- en av Sveriges stora dagstidningar med moderat grundton har skrivit en bra artikel om debatten om vinster i välfärden. Debattens främsta språkrör är Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt som vill förbjuda vinster i välfärden-eller att de privata tjänsteutövare som vill jobba där ska nöja sig med en viss,begränsad vinstprocent eller omdefiniera sig till en viss form av ideellt företagande,speciellt i områden för skola,vård,omsorg och ålderdomsvården.

Gudmundson har skrivit en komment på detta och ger en pik på socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven ”som välfärdens stöttepelare” då han tycks underkänna Sjöstedts argumentering dock utan att ange en klar ideologisk linje. I detta läge finner jag själv i min egenskap som fd.socialdemokrat som velat reformera socialdemokratin (se mina tidigare bloggartiklar) som någonslags informell s-ideolog (dock självständig sådan då är ekonomiskt oberoende av S-partiet).

Först några bakgrundsdata från Gudmundsons artikel:

- Sveriges Bruttonationalprodukt sägs vara en bit över 3 600 miljarder kronor

- Den offentliga marknaden definierat som köp av tjänster från statens,landstingens,kommunernas och myndigheternas sida sägs vara värd ca. 1 000 miljarder-dvs. Drygt fjärdedel av Sveriges ekonomi. Gudmundson lyfter upp här frågan om det är rimligt att så stor del av landets ekonomi går via det offentliga,men tar ej begreppet statskapitalism i sin mun- att kollektivet bestämmer en så stor del av den gemensamma kakan i landet (mer om detta senare i min diskussion om samhällsvinst).

- Total räknas ca. 200 000 leverantörer att finnas på den offentliga marknaden. Dessa är dels stora bolag såsom NCC Construction, NCC Roads,Peab,Keolis,Nobina,MTR,Atea,YIT/Caverion vilka jobbar med andra typer av tjänster än vård-skola-omsorg-åldringsvård vilka tjänster har hamnat i vinster i välfärdsdebatt fokus av anledning att där är tjänsteutövare främst fysiska,levande personer som står i levande kontakt med sina tjänsteutövarmål barn,sjuka,åldringar mm. Och kan ej rationaliseras bort på samma sätt som i bygg-,it-,transport mm. Tjänster där det används mer maskiner.

- De sk. ideella aktörer ansvarar för ca. 15 miljarder-dvs en bråkdel av tjänsteutövning i den offentliga sektorn,och kan således ej vara lösningen för problemet: att ge tjänster av hög kvalité' i den offentliga sektorn i den omfattning som krävs för att undvika avigsidor i den offentliga sektorn: köbildningar,ojämlika villkor i vården mm mellan olika delar av landet eller i olika stads- eller regiondelar.

Gudmundsons slutsats är därför relativ enkel: det går ej att lösa problematiken (se definition ovan) genom att förbjuda vinster i välfärden: ”det vore att skära ner bland välfärdens stöttepelare. Det vore att göra välfärden mindre”.

En annan berättelse från tiden i Sverige mellan 1990-2012

Då jag skulle skriva om mitt långtidsprojekt SINUS- min uppsats-utredning om Uppsala Läns Landstings planeringssystem (som börjades i min första 3-betygsuppsats 1990 vilket blev en omfattande utredning av nästan 200 sidor och utmynnade tallrika förnyelseförslag på både det planerings-och budgetsystem som användes hos ULL 1990, som på mer övergripande nivå i organiseringen av sjukvården i hela landet och även med förslag på en ny samhällsmodell av delvis marknadsstyrd offentlig sektor (en ny,unik,samhällsmodell)) 2012 ville jag koncentrera fokus mer på en delfråga av gjorda,strategiska intervjuer av olika partiers landstingsråd: problemet produktivitet. Detta har ett samband även med denna debatt om vinster i välfärden (se nedan). En annan empiriskt material som kunde användas var en avhandling om vården som skrivits av en fil.dr.som hade även personlig erfarenhet av sjukvården. Hur den offentliga vården hade blivit mer och mer industrialiserad av dess inre organisatoriska utveckling tillsammans med lagstiftning som styrt detta. Det vill säga: oberoende av privata företagande och deras medverkan i sjukvården,orsakad mest av teknologisk utveckling i området samt utveckling av samhällsekonomin.

Pudelns kärna i vården- ett exempel på vinstproblematiken i det offentliga

Det kan vara intressant att lyfta upp följande frågeställningar som tangerar diskussionen.

1. Det är skillnad mellan vinst och samhällsvinst-det sistnämnda en ny term som jag skrev om i min nya version av 3-betygsuppsats eller pro-graduarbete 2012 (som även den nekades att diskuteras med krav på omskrivning och att mina referat i tidigare insatser i mitt egna,unika projekt (i stället för lös uppsats) skulle lämnas bort ett krav som skulle ha gjort mig svårare att lyfta upp problematiken på ett bra sätt (urvattnat ämnet) eller avlägsnat motivet att skriva hela uppsatsen: försök att lyfta upp det nya vetenskapsparadigmet till offentliga källor i form av en 3-betygsuppsats i ett ansett universitet i Uppsala och därmed kunnat refereras som början till diskussion om ett nytt vetenskapsparadigm. Då vinst är mer marknadsekonomiskt inriktad term (intäkter minus kostnader) är samhällsvinst något annat där vinster ska beräknas under längre tid och där de kan ej alltid räknas in i kronor och ören (se nuvarande regeringens ekonomiska ideologi: ordning och reda i den offentliga ekonomin räknad och definierad genom årliga budget eller budgetsystemets cykel över en konjunkturperiod som ska sluta i balans och helst i överkskottmål).Då sociala kostnader är en del av dessa sistnämnda och går ej att räknas på förhand-utan får betalas efteråt vore mitt förslag på ett annorlunda budgetsystem ett intressant förslag härvid att göra en skillnad.”Vinst räcker ej i det offentliga-det gäller att skapa samhällsvinst dummy”.

2. Att använda generell term vinst är ej heller tillräcklig för att åtgärda problematiken. Dessa kan vara nämligen direkta och indirekta. Då direkta syns i budgetsystemets siffror,kan indirekta vara tillsvidare obetalda kostnader (till privatpersoner t.ex. såsom ersättning för räntor för de belopp som stulits av mig av skattemyndighet genom att nollställa min firmas ackumulerade underskott utan att lämna mig tillfället att antingen lägga ned firman (och få tillbaka resten,efter skatt) eller sälja den varvid priset skulle ha tagit hänsyn till de vinster som köpande firman kunnat använda med mina underskott),eller interna räntor som debiteras i den offentliga,vilka är undervärderade (dvs. speglar ej marknadspriser är administrativa priser).

3. En annan del av problemet med förenklad syn på problematiken med vinster i välfärden är vinsternas medverkan: positivt eller negativt-på verksamheten eller på behandlingen av enskilda tex. Patienter eller skattemyndighetens kunder. Privata företag som jobbar inom den offentliga kan sporra de offentliga genom att visa nya typer av tjänster och lösningar som de offentliga har ej tagit hänsyn till pga. Politiska skäl tex. På min senaste uppsats (kan fås av mig i epost) skrev jag om problemet produktivitet och visade att det är mångfacetterad. De problem med den sk. New Public Management-som lyfts upp i media-är bara en del av problematiken (om olika intressen,regler,ledarskapsprofiler mm),då produktivitet handlar enligt min egen modell både om delgivning av info,och om olika typer av förklaringsmodeller varvid olika partier kan ha olika typer av angreppssätt på problematiken med vinster i välfärden beroende på deras bakomliggande ideologi och ytterst människosyn.

4. Den förenklande synen: privat-offentligt,grundar sig på den gängse människosynen om personlighet och individ är följdbegreppen individuellt ansvar och kollektivets blir därefter. I min annorlunda syn på dessa-utgående från en skillnad mellan begreppen personlighet (definierad genom fysisk kropp och de roller som vederbörande är socialiserad med genom invanda kulturella sedvänjor,roller och sociala hänsyn samt ekonomisk samhällsklassbakgrund) är annat än själsmedveten individ som uppfattar själv ta ansvaret för sitt liv och tillsammans med omgivningen arbetar för förnyelse eller ej.

5. Vinster i vården tex. Kan ej heller räknas med enkla marknadsekonomiska kriterier såsom lönsamhet (av investerade medel i utgång av fysiskt mätbara resultat) då patienter kan uppleva resultat annorlunda än läkaren som har budgetansvar. Ett annat svar att använda termen effektivitet är också trubbig om man ej definierar eller kommer överens om gemensam definition av den över hela utövarfältet: mellan privata och offentliga utövare. Detta ter sig svårt så länge man har marknadsekonomin och någon tar ansvaret. I planeringsekonomin kan man skylla ansvaret på någon annan i kedjan – en strategi som är lättare att tillämpa i den offentliga sektorn än i den privata.

6. Huvudmannaskapet är en annan fråga. Privata företag kan användas i den offentliga sektorn även om huvudmannaansvaret stannar kvar hos det offentliga. Problemet blir då annorlunda än den generella diskussionen om vinster-tex. Om kvalitetsfrågeställningar,jämlikhetsfrågor mm-ytterst om en samhällsmodell som används i tillämpandet av resursanvändning i den demokratiska staten. Nuvarande modell- jämlik vård på jämlika villkor – är alldeles för svag för att dela ansvaret mellan det offentliga och det privata. Varför ska tex. Skattepengar subventionera misskötseln av den privata patientens hälsa. Var går gränsen då det privata valet-eller definition av den allmänna-välfärdsvinsten- går över till missbruk eller kollektiv likgiltighet eller leda eller missbruk av den egna tjänsten för privata ändamål?

7. Utöver dessa annorlunda ekonomi- och samhällsvetenskapliga diskussioner skulle det nya vetenskapsparadigmet ge anledningar för även annorlunda vård-skola-omsorgslösningar genom ”mjukare teknologier” typ mental-själsliga terapier,botandet med mental energi (healing) , annorlunda boendeformer som minskar stress och alienation mm. Lösningar.

Sammanfattning

Gudmunds intressanta artikels främsta fördel är inte att den lyfter upp dessa svar,utan i det att den visar att generell prat eller förbud om vinster i välfärden räcker inte. Förhoppningsvis har mina resonemang ovan givit nya synpunkter i ämnet eller åtminstone ställer ansvariga politiker eller politiska ledarämnen inför utmaningen att öppna vägar för nya,alternativa lösningar.

Mina berättelser ovan visar även att ävenom samhällsomgivningen sluter sig,finns det alltid hopp ändå-om ej då,kanske i en annan tid,på en annan plats och med det hoppet orkar man leva vidare.

Alternativ- ja,läs ovan.”Vi behöver rusta för en ny,god tid”.

Har du detta på din valsedel kära medborgaren/världsmedborgaren?

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)

Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.