Eller hur ett annorlunda tankemönster- ny verklighets-och människosyn- tillåter människorna att göra fel och därmed skapa sin tillfälliga undergång om de så vill
Ref
SvD/ledare:”Fria att agera,ofria i tanken”,Sö 13 april-14,av Tove Lifvendahl,politisk chefredaktör SvD
SvD/Op-ed ledare:”EU-gemenskapens sönderfall förebådad”,Sö 13 april-14,av Mats Johansson,riksdagsledamot (M) i utrikesförskottet och ordförande i tankesmedjan Frivärld
Förord
Det var intressant att läsa båda dessa artiklar vilkas innehåll är dagsaktuella relaterade till både inrikeshändelser i Sverige och världshändelser både i Europa och i världen. Å ena sidan valtider då den sittande Allians-regeringen-bestående av representanter från partier i mitten och åt höger,sk.borgerliga partier,försöker vinna gehör för väljarna för att kunna vinna ännu ett val och fortsätta regera i tider som har ännu större,kommande utmaningar än man haft under gångna regeringsperioder. Å andra sidan då den finansiella krisen i Europa tycks klinga av eller vändas till försiktig optimism (ävenom det finns globalt kvar svåra utmaningar hos de stora USA och Kina),tonar det upp oroliga tider i ett närområde Ryssland vars ledning känner sig hotad av händelser i Europa och i världen.
I detta läge ger Tove Lifvendahls ledare en intressant iaktagelse om förhållandet mellan civilsamhället och staten och dess regering.”Fria att agera,ofria i tanken”,lyder rubriken för hennes iakttagelse där målgruppen och problematiken i artikeln gäller för civila samhällets aktörer och organisationer då de söker bättre möjligheter att verka och agera för de värden som är centrala för dem i en modern demokrati. Hon undrar,varför det civila samhällets organisationer klagar så mycket-varför agerar de ej fritt. Citerande en svensk civilsamhällstänkare Ted Svedberg skriver hon rakt:
”Använd fantasin och kreativiteten till att bygga det kapital som ni behöver. Lär av kollegor i de länder där man har kommit längre. Ni är inga inlåsta fåglar. Dörren är öppen. Tanken måste bara våga lämna buren”.
Jag ska inte koncentrera mig mer analys av hennes artikel ovan,utan använder rubriken som "resonansbotten" för min vidare analys av den andra artikeln som handlar om tvivlet: har Europa nu kommit till vägens ände och börjar sönderfalla,vilket framförs i den andra ledarartikeln i dagens Svenska Dagbladet av en moderatpolitiker och ”sakkunnig” som det sägs i utrikesfrågor. Innan jag fortsätter att spinna vidare på min analys av läget i Europa-och speciellt i Ryssland tillbakablickar jag först bakåt i tiden i mitt egna livet genom en berättelse.
Berättelse:Frihetskampen under min civiltjänsttid i Finland 1973-74
Min övertygelse att vägra gå i ordinarie militärutbildning hade vuxit fram under en längre tid. Som gymnasist hade jag besökt biograf där man visade dokumentärfilmer om Förintelsen både Gestapofilmer hur det gick till där man dokumenterat det ohyggliga som skedde i fångläger och gaskamrar och massgravar. Kanske var det tanken hos beslutsfattarna som tillåt folket att se sådant att uppfostra folket. Att veta vad som hänt för att kunna ta lärdom och ej göra det en gång till? Intresserad av utrikesfrågor abonnerade jag även som gymnasist de ryska alternativtänkarnas och kritikernas underjordiska tidskrift Zamistadt vars spridning organiserades från London. Jag antar att spridningen händer från hand till hand i förra Sovjetunion då dylika aktioner var strängt förbjudna av staten och om fångad av myndighetspersoner skulle ha medverkat för lång fängelsetid. Min samhällskritiska inställning tog sig i uttryck även i att jag skrev några insändare i tidningar,var med och organiserade stiftandet av de vapenvägrades paraplyorganisation i Finland och slutligen ansökte om uppskov från militärtjänst. Uppskovet hade dock sin utgångstid och jag fick avbryta mina studier i Sverige för ett års tid och åka till mitt fd.hemland för att göra min vapenfritjänst i civiltjänst i De Blindskadades Yrkesskola i Helsingfors.
Tiden-som jag efteråt liknade som militärhögskola i civiltjänst- var mångfaceterad. Vi fick jobba som ledsagare,städare,växeltelefonister. För mig en kort tid även som lärare vilket gav mig intressanta inblick i detta yrkets villkor. Vid ett tillfälle-då klassen var uppstudsig och ville ej lyssna eller lugna ned sig,tog jag ett resolut beslut:”OK,ingen utbildning längre i dag-ni är fria. Undervisning ställs in i dag.”Klassen opponerade kraftigt men lydde.
En annan gång då hade kommit tillbaka från min kortare semester då åkte tillbaka till Uppsala och hälsade min flickvän/sambo och systern och hennes familj,fick veta att en elev hade gjort självmord. De blindskadade elever bodde i ett gemensamt rum,där det stod ett antal våningssäng förr dem,utöver gemensamma utrymmen och matsalsbespisning,i flera byggnader. Enligt mig skulle sådan trångboddhet ha medverkat för grupptryck mot känsliga personer och jag kände det djupt orättvist att rektorn hade givit order att ej diskutera om händelsen i skolan. Jag hade ju själv varit sk. hackkyckling under min skoltid,och kände hur dylika förhållanden skulle påverka för grupptrycket mot annorlunda eller känsliga. Jag kände mig kallad både för att försvara de blindskadade mot överhetens villkor,som för försvarande min medborgerliga rätt att ge uttryck för mina tankar och känslor. Således skrev jag en artikel för rikstidningen där jag kritiserade förhållanden för de blindskadade och började gå runt i skolan och samla in underskrifter som stöd för min artikel som jag skickat till rikstidningen Helsingfors Dagblad (Helsingin Sanomat,ungefär som DN i Sverige).
Jag fick nästan alla elevers underskrifter för artikeln som jag läste för dem,men under lektionerna hade lärarna tagit upp saken och varit kritiska och fortsatt rektorns linje förbjudit elever att medverka. Som följd att skolans stämning blev kritisk-såsom att hela skolan ”började koka” och vara nära att explodera,kändes det som. I detta skede tog jag kontakt med institutionen för socialpsykologi vid Helsingfors universitet och bad dem att komma och iaktta vad som händer,men de agerade trögt och troligen missade det hela-den revolutionsstämning som rådde i det lilla civilsamhället i skolan då.
Elever började komma och be mig att avlägsna deras underskrift-en efter en-vilket jag naturligtvis gjorde. Till slut var jag endast själv kvar-den som hade skrivit insändaren. I detta läget tog jag kontakt med den ansvariga redaktören och förklarade situationen och bad honom att dra tillbaka den då mitt stöd hade försvunnit.”Det är synd-artikeln är bra och vi är beredda att trycka den”,var svaret,vilket fick mig att ta beslutet. ”OK,tryck den med bara mitt namn under”,vilket sedan skedde.
Innan händelser ovan hade skolan fått avslag från beslutande myndigheter att få medel för att bygga ny skola utanför stan-en modern,med enskilda rum för två elever i var,med alla moderna faciliteter. Som följd av min aktion,vände det hela. Avslagsbeslutet togs tillbaka,skolan fick sina pengar. Rektorn höll en stor fest i skolan för inbjudna högstatus personer,och jag-instinktivt ställde mig vid dörren och hälsade dem välkomna. Skolan byggdes och verksamheten flyttades dit. I slutet av min civiltjänsttid fick jag berömmelse av skolans ekonomiansvarige för min aktion och tjänstetid. För mig-som sagt-var det en tid liknande militärhögskola (på den civila sektorn) och känsla att vara med i en revolution.”Hur hela huset började liksom koka-men trots det,då man höll lugnet kunde man agera och styra till ett lyckligt slut”.
Inför EU-gemenskapens förebådade sönderfall ?
Mats Johansson har skrivit ett antal intressanta synpunkter och jämförelser angående situationen i dagens Europa. Å ena sidan refererar han till Annika Ström Melins bok,där det framförs en fråga:
”Var har visioner och gemensamma värden tagit vägen,principerna bortom affärsintressena? Skulle EU inte bli något mer än en gemensam marknad”.
Han beskriver hur det har hänt egendomliga saker i Europa,som till exempel i Ungern där den valda men auktoritära ledaren tycks strunta i de vunna EU-rättigheterna och hävda med nationalistiska-ja,kanske tom. fascistiska värden. Detta har i den refererade boken Europas svaga hjärta fått författaren Annika Ström Melin att undra-i en av bokens nyckelmeningar enligt Johansson:
”När en rättsstat bryter samman kan en regering använda sin övermakt till vad som helst. En stat som kränker människornas grundläggande rättigheter kommer också-förr eller senare-att utgöra ett hot mot andra länder”.
Hänvisande till Mats Johanssons påståelse att Rysslands ledare Putin skulle ha gratulerat ungersk ledare Viktor Orban då han vägrat ”underkasta sig EU:s inblandningar i inre angelägenheter”,förmodar jag att Johanssons finner stöd för sin tes att EU-gemenskapens sönderfall står för dörren. För att kunna visa att där är vi inte än,hänvisar jag först till andra bitar i hans resonemang som har även beröringspunkter med både Tove Lifvendahls artikel (speciellt dess rubrik) och min berättelse ovan.
Johansson finner att EU är under tryck från flera håll. Dels den fleråriga finansiella krisen som pågår fortfarande trots att det finns skönjbara tecken på dess avtagande; dels på Rysslands utmaningar i Ukraina. Han understryker två centrala punkter i det gemensamma,pågående EU-bygget.
Det säkerhetspolitiska läget
Han undrar varför de gemensamma värdena har ej lyckats trygga vår världsdel en gång för alla? Är det detta som är bakom det nya kalla kriget som nu tycks komma tillbaka som följd av det oklara läget i Ukraina,vilket indirekt orsakat konfrontation mellan Ryssland och EU,och utgör även större orosmoment i hela världen (om Nato blir tvungen att agera för att inte förlora sin trovärdighet om Rysslands expansionsintressen fortsätter).
Undran om den kristna kulturens värden och kulturens påverkan
Han hänvisar även till Winston Churchill fann den kristna tron och etiken som fundament för sitt försvar för demokratin i västvärlden mot både nazismens ”naturlig nationsgemenskap” eller överlägsenhetstron och fascismen,den auktoritära ledarskapets styrelseskick,vilket föregick EU:s skapelse i mål att undvika kriget igen i Europa och skapa en gemenskap i stället grundade i de tre fundamentala rättigheterna som gäller för oss alla: människornas,kapitalets,arbetets (inklusive tankarnas) fria rörelser utöver nationsgränser i Europa.
Aktuella frågor
Mats Johansson undrar: ”När ett nytt kapitel nu skrivs i Europas mörka historia är det lätt att få för sig att bilden av kulturens överordning är bara en festtalsillusion”.
Då jag har faktiskt gjort det som Tove Lifvendahl har skrivit om i sin utmärkta ledare- flugit ur buren i mina tankar,även om ”fången tillsvidare” i den demokratiska staten som Sverige sägs vara (dvs.i de roller som omgivningen skrivit på mig,trots att jag själv visat prov på annorlunda-både i resultat och i omtanke).All ära för Churchill och hans festtal och kamp för friheten. Dagens kamp sker ej längre nödvändigtvis militärt,utan kan ske med information,med alternativ kunskap som ytterst kunde ge oss andra möjligheter att agera i både krisen i Europa som för lösningar av krisen i Ungern och i nya finansiella lösningar i EU. Min kamp har varit med penna-som Vaclav Havels. Utöver detta har jag kvar min ”informella ledarskap” med mina bloggartiklar och fortsatt tro på mitt firmabyggande med dess mål att bli en global konsultfirma som kunde ge intressanta lösningsförslag för olika regeringar/stater (bl.a. Ryssland,USA,Kina i utrikespolitiska och näringspolitiskt-ekonomiska frågor) samt fou-världen.
EU krisen- inför omgestaltning till en gemensam värld ?
Jag är fast övertygad att EU-krisen kan lösas (har eventuellt även träffat personligt en av Europas mäktiga påverkanspersoner och har ”informell pakt” med honom ”med själarnas sympati”,ECB:s ordförande som jag träffat på min nattliga arbetsgång,i förbigående möte) genom tillämpande av min nya Strukturmatris-teori som är egentligen en ny,fler-dimensionell ekologiteori om Samhällets relation till Naturen. Om man stöper om EU:s fonder i en ny organisation där insamling av medel från medlemsstater påverkas av deras läge enligt den nya teorins analysperspektiv och nya nyckeltal som kan forskas fram-mentalt- kan vi-tillsammans med min licensiering av mitt intressanta derivatinstrument M.O. (tredubbelt säker-som skulle ha hindrat den finansiella krisen överhuvudtaget om marknaden-inklusive media-först i Sverige,sedan i världen-hade reagerat varvid instrumentet kommit i bruk)-skapa en ny,gyllene period av långsiktig,hållbar tillväxt.
Är det ”en svensk Mandela”- en fågel i buren-som EU,Ryssland och världen vill ha ?
Jag anser således att Churchills vädjan till tro-kristen eller annan- räcker inte.Vi måste ha klarare,gemensamt överenskomna överenskommelser som grund för vårt EU- och civilisationsbygge. En ny,fler-dimensionell analys och perspektiv på verkligheten och människan,grundade på empiriska data i vetenskap och kritiska,filosofiska analyser.
Om Rysslands situation kunde ses som en dialektisk spänning i en situation då dess ledare väljer sitt liv: som bärare av omgivningens rollförväntningar eller som adept för själslig initiation till större frihet där han både ser sig själv annorlunda och förstår att vägen tillbaka till den gamla,nationalistiska och auktoritära staten är en återvändsgränd i samhällets alla dimensioner-ekonomiskt,socialt,politiskt,kulturellt.En mångkulturell stat-som Ryssland och delvis även Sverige är- kan ej grunda sig längre på en etniska grupps överhöghet ”hur bra eller fin buren än är” skulle man tro Vaclav Havel att skriva. Ryssland kan prova sin väg med Eurasien,men det kan bli så också att Kina anammar den nya lösningen som det nya vetenskapsparadigmet ger för världen där ingen enskild stormakt kan längre ensam styra oss alla och har makt och rätt att stänga dörren för rättvisa,jämlikhet och jämstäldhet. Varken lokalt,regionalt eller globalt. Då-och om-Ryssland väljer en annan väg med öppning mot Europa såsom en av dess stora härskare Peter den Store visade redan stegen för,mottas Ryssland som en välkommen partner i Europa.
Som svar på Tove Lifvendahls utmaningar: ja-jag är fri-mina tankar har flugit ut från buren redan och snart även jag. Som koncernledare/ägare och konsult,då nya slags råd är högviltsvara- ej gammaldags vapenskrammel eller auktoritära ledarskapsstilar som är kontraproduktiva i den globaliserade,gemensamma världen som vi har redan. Men-som demokrat som jag är- om ni vill ej ha det så-ja,"vi kan återkomma igen,som mänsklighet,en annan tid".Jag varken kan,eller vill,påtvinga er att välja rätt,för er eget bästa.
Alternativ- ja,läs ovan.”Vi behöver rusta för en ny,god tid”. Har du detta på din valsedel kära medborgaren/världsmedborgaren?
Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,
entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)
Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar