You can translate my blogg with Googles help :)

söndag 30 juni 2013

Kristdemokraterna,skolan och läsläxan

Kristdemokraterna,skolan och läsläxan

SvD/Brännpunkt:”Lärarledd läsning måste öka”,Sö 30.06.13,av Göran Hägglund, partiledare Kristdemokraterna i Sverige

Om jag vore en ”dåre” eller skitsofren med storhetsvansinne,skulle jag läsa en viss läskod i Gunnar Hägglunds intressanta diskussionsinlägg eller partipolitiska profileringsartikel i dagens Svenska Dagbladet och dess Brännpunkt-sida.”Lärarledd läsning..”.Mina namninitialer däri: LL. Men nu-då jag är varken en dåre eller skitsofren (som mina oinitierade ”motståndare” sedan länge stämplat mig till för att oärligt kämpa mot mitt livsverk såsom jag uppfattade det innan jag tagit pausen)- uppfattar jag inte mig som global lärare von oben,inkarnerad från annan dimension eller civilisation-utan som kämpande,lärande individ,som vill förstå mer,både verkligheten,människan och människor,samt-genom det- kunna växa själv andligt sett (spiritual developement-ej uppfattad i religiös mening såsom i det svenska språket).Gärna hjälpa till även mina medmänniskor eller samtidens samhälle om de vill lyssna och bli påverkade av det annorlunda som jag har att säga. I mitt annorlunda,egna läsandet eller forskning hade jag blivit själv öppnare,större än jag var innan uppfattades detta sedan genom skolgången,universitetsstudier eller livserfarenheter i många samhällsområden såsom i skolan,arbetslivet i fd. hemlandet och i det nya,i hemarbetet då jag under flera år tog hand om mina barn som hemmaman (vid sidan av extra arbete och heltidsstudier kvälls-och nattetid),i näringslivets och politikens områden samt i litteratur som opublicerad poet och novellist.

Göran Hägglund skriver om lärarledd läsning som det mirakelgörande medlet för att lyfta skolan i Sverige och därmed utveckla både Sveriges medborgare och landets ekonomi.

Lovvärd öppning i Almedalsveckans första mediala inlägg,men.. Finns det plats för fördjupningar eller kommentarer från det svenska samhällets ”djupa lager”-från en enkel arbetarvärld såsom jag har som samhällsplattform (är tidningsbud) som samtiden anser duga eller vara passande för demokratins alternativtänkare i Sverige? Mot bakgrund av mina teoretiska studier i ett av landets finaste universitet i Uppsala och egna studier vid sidan av som ledde mig att skapa grunderna för ett nytt vetenskapsparadigm (som ovansagda universitet och fou-världen som inte ens följt sin grundläggande princip om sökning efter sanning utan nöjer sig med lagom kritiska samhällsberättelser eller ifrågasättande av grundläggande teorier då ifrågasättandet sker på ett rätt sätt,såsom universitets-och politiska makten definierar) kan det vara intressant att granska vad Göran anser i skolfrågor.Då jag själv -för en tid sedan-var med och lämnade egna iaktagelser och förslag till Socialdemokraternas studiecirkel i skolfrågor i Uppsala och även skickade till partiets kansli för att ev. kunna påverka till partiets utveckling i dessa frågor som Göran Hägglund tar upp,har jag valt följande rubriker.

Vision om skolan

Göran öppnar sin artikel genom att jämföra den svenska skolan med andra länders skolinstitutioner. Hans jämförelser är filosofiskt sedd dock naiva.Mätning kan göras-och såsom det görs i bl.a. i de internationella Pisa undersökningar-med ”absoluta termer” då man undersöker hur elevresultat ska jämföras med statiska kunskapsmassan om x-fråga/frågor.Mätningar kunde dock även göras i ”relativa termer”,dvs. hur en elev utvecklas i skolan.För mig vetande finns det inte sådana,jämförande undersökningar? Detta är naturligt då den människosyn som genomsyrar samhället både i Sverige och globalt,är filosofiskt sk. materialistisk syn.Människan definieras främst genom ”synliga,fysiska variabler och parametrar” och från ett visst,kunskapsteoretiskt perspektiv- sk. Referensteori- där man antar eller har en absolut synpunkt på verkligheten och vad kunskaper är (är frestad att skriva här: borde vara).

Därmed-socialiserad i denna filosofiskt sedd materialistisk syn- skriver Göran skolans mål enbart som kunskapsförmedlande och förvaltande.Hans syn på individen är statisk: antagandet att individen har en full potential som är given från början av födseln.Varför ser han inte att individen kan utvecklas? Både inom familjen,görande klassresor,kanske transcenderande sin definition av sig själv och sitt liv och dess arbetsfält om omgivningen är öppen och tillåter det eller i enstaka fall-mot alla odds- som makrosbarn som misshandlades i skolan och senare i samhället av oförstående lärare eller maktmänniskor som gallrade bort alla ev. rivaler eller uppstudsiga elever som vågade ifrågasätta deras sanningar.

Göran snuddar skolans tredje uppgift-att uppfostra empatiska,samhällsengagerade människor i/till samhället,men ser samhället genom individperspektiv endast och sin statiska syn på individens utveckling.I detta är han-och har varit-en duktig elev då inhämtat Darwinssyn på utvecklingen och en viss,auktoritär syn på kristendomen.

Kunde han läsa den listan som jag-som student i filosofi-gjorde i ifrågasättande,empiriska data för ev. intresserade då fortfarande trodde att man vid universitetsvärlden sökte efter sanning på ett fritt och skapande sätt? Hans öppning för den bättre skolan börjar ju i att återupprätta läsandet och att det skulle vara lärarledd.Om han vidgade klassrummets väggar att omfatta även samhällsomgivning,den situation som världen befinner sig i traditionellt ekologiskt,ekonomiskt,politiskt,kunde han eventuellt kanske även läsa mina blogginlägg där jag givit många synpunkter hur utveckla både individen,samhället,den globala gemenskapen.Härmed kommer vi till nästa rubriken.

Verktyg för samhällsengagemang eller pengapåse?

Göran Hägglunds ”recept” för bättre skola och framgångsrikare Sverige är nämligen ganska enkel: återupprätta läsandet.Läsa böcker,under lärarledda skoltimmar.Jag antar att denna undervisningsmoment inbegriper diskussion i klassenom olika tolkningar av texten genom möjligheter för elever att lyfta upp egna iaktagelser och erfarenheter? Eller? Tillåter lärarnas människosyn att eleven kan ha en utvecklande själ-medvetande? Att hen kan t.o.m. vara duktigare än hen själv? Med vuxnas större livserfarenhet kunna leda den ifrågasättande,”uppstudsiga” eleven till metodiskt inlärande,metodiskt ifrågasättandeoch skapande av ny kunskap.Härmed kommer vi till en annan filosofisk syn som är oklar i Görans texter såsom i många andra politikernas värld.

Gemensamma referenspunkter och förståelsens dilemma

Fenomenologiskt arbetande vetenskapare eller filosofer (eller de flesta kvinnosaks kämpar) anser att det finns ingen skillnad mellan kunskap och förståelse.Kunskap kan enligt dem läras genom repetition av kunskapsstoftet-dess innehåll,sammanhang och beroendet av andra saker.Därmed antas att detta kan mätas.En annan syn-utgående från ett annat kunskapsperspektiv- säger att förståelse är en annan sak än repetitionsmässig kunskap.Skedde det sedan i klassrummet och skolans prover eller i livet-i olika sociala och samhälleliga sammanhang.Att förståelsen har att göra med egen erfarenhet.Då elevens erfarenhet växer-både i skolan och i livet- kan hen öppnas för olika både teoretiska och praktiska perspektiv och lärdomar varvid kunskapen kan ha många olika former ,ej enbart textbaserade.

Som politiker vet Hägglund nog detta.Politikernas främsta verktyg är deras munn,deras verbala färdigheter att vända och vrida frågor och problem till olika innebörder ”i stunden” där deras politikertyngd mäts i den sociala interaktionen med journalisten,tv-intervjaren,väljande medborgaren.All ära för detta,med visst vore det roligt om politikerna vore öppna även för alternativtänkares inhämtade erfarenheter eller respekt för deras sökande efter sanning eller upprättelser.Hägglund vet att ävenom ”Lasse” kan smula sönder sk. Rättsväsendets argument för stöd för skattemyndighets stöld eller nollställandet av firmans investeringar,är detta inte samhällskunskap som definieras av makten.Varvid vi glider till nästa rubrik.

Kristdemokraterna i Sverige enbart?

Göran Hägglund har partikamrater även i Europa,bl.a. I Tyskland där partiet har en annan position. Varför begränsar sig Hägglund i partiets profilering i Sverige till skolfrågor. Hans läxläsning kunde ju t.ex. inbegripa läsandet-och kommenterandet offentligt- av mina tidigare bloggtexter hur t.ex. utveckla EU eller lösa den ekonomiska krisen i Europa eller globalt.

Behöver Göran först-auktoritetstroende som han är- godkännandet från samhällsmakters män innan han kan och vågar göra detta? Att professorer skulle skriva offentligt att mina texter öppnar radikalt nya synpunkter som ger alternativa möjligheter att komma till nya lösningar? Väntar han att Obama skulle gästa mitt hem då han ev. gör ett Sverigebesök.Nog måste Nelson Mandela dö först (dvs. förflytta sig till en annan dimension som själs-medvetande som vågade opponera sig mot orättvisor i sitt samhälle) innan en ny kan träda fram? Att gå på demokratilinan på lagom sätt är en balansakt som han säkert vet.Trampar man fel,trillar man av linan-dvs. åker ut från partiledarposition eller regeringen,men å andra sidan var finns öppningen för Görans andliga utveckling.Gärna att det och partiets och landets skulle mötas i samma sociala akt. Jag väntar inte lägre att någon politiker gör det-ej ens Obama- utan skriver om jag anser det vara strategiskt befogad.Och åter till denna textens öppning,och repetition. Kanske denna text kan och borde läsas flera gånger,på eget initiativ också?

Lasse T. Laine

filosof-samhällsvetare,socialentreprenör

firmabyggare i Vidorg-privatkoncern/ tankesmedja (firman passiv tv. av kända orsaker)