You can translate my blogg with Googles help :)

torsdag 5 juli 2012

Öppet Almedalsmanifest för annorlunda tillväxt

Öppet Almedalsmanifest för annorlunda tillväxt


ref:DN/Debatt:Sverige måste bli bättre på miljöteknisk innovation, To 5 juli-12,av Carin Jämtin och Mikael Damberg


Min komment

Partikamrater Carin Jämtin och Mikael Damberg har skrivit en intressant och tänkvärd debattartikel.Deras förslag gäller säkert för de flesta små-och medelstora företag som är ute efter att innovera,producera och kommersialisera miljötekniska fysiska produkter med förbättringar för dagens marknader.För mig-som kämpat med bredare intresse: att förena nydanande grundforskningsperspektiv med politiskt,kulturellt och existentiellt perspektiv (med min enmans konsultfirma Vidorg då forskningsvärlden var ej öppen för ifrågasättande tankar av grundläggande karaktär)-finns det dock ett antal frågor som kunde ställas ang. författarnas fyrapunktsförslag.

Första punkten-offentlig upphandling av innovationer

Är det trovärdigt att myndigheter skulle upphandla/beställa strukturifrågasättande innovationer som angår deras grundläggande förutsättningar? Då jag presenterade mina förslag på otalika förbättringar på landstingens sätt att organisera sig och fungera i min första SINUS-uppsats-utredning 1990 (Ekonomisk Historia,Uppsala universitet) för det lokala sjukhusets avdelningschefer,kommenterade de-alldeles rätt-att bollen ligger hos politikerna,regeringen-ang. tex mitt förslag på en ny samhällsmodell av Delvis Marknadsstyrd Offentlig Sektor (DMOS) med dess förslag på flex-priser.Teoretiskt en relativistisk syn på den nu generella välfärdsmodellen som fungerar med ”politikerpriser”,oberoende eller tröga gentemot såväl utförarnas utbudsvillkor som patienternas efterfråga eller medverkan och incitament.Dvs. makro-innovationer sker på helt annan nivå än miljötekniska steg-för steg förbättringar.

Den andra punkten: Riskkapitalförsörjning i tidiga skeden

Här har författarna penning-perspektivet.För mig,som är intresserad av makro-innovationer eller -utvecklingsprojekt-som är bakom dylika och skulle skapa både annorlunda ekonomiska,politiska och allmänhetens efterfrågeintressen för att skapa sk. hållbar utveckling lokalt,regionalt,globalt med helt annorlunda perspektiv än det som dagens makroekonomer jobbar med (dvs. i stället för konjukturpolitisk syn och beaktandet av inflation tex, en kumulativ tillväxtmodell av NMEP där tillväxten betraktas fler-dimensionellt).Makro-tillväxtprojekt kan vara olika:
* ekonomiteoretiska som skulle stå bakom tex. reformeringsmöjligheter för Euron;
* politiska: genom ny människosyn skapa en ny kulturell klimat som skulle tex motverka terrorism eller skapa annorlunda bidrags-och lånesystem hos IMF eller annorlunda syn för stormakternas politik att blanda sig i råvarurika sk. utvecklingsländernas inrikespolitik för att skydda sina egna råvåruintressen;
* tekniska: skapa fler-stegs,internationellt utvecklingsprojekt för att ev. kunna komma åt helt annorlunda former av transportmedel,grundade på hypoteser i den nya fysiken som jag har funderingar på på det nya paradigmets grund (se min skrift,opublicerat-okommenterat i sk. Utvecklingsseminariet,Uppsala universitet,MVIII,1982).

Patent-rättigheter perspektivet är alldeles för enkelt processperspektiv för att kunna genomföra sådånt och dessutom för trögt och kanske grundat på en gammaldags syn på processerandet av ny kunskap i dagens värd (jmf. Open source-källkodsutveckling i dator/dataprogramvärlden).För den här typen av mer grundläggande innovationer,utgående från grundforskning,skulle sk. institutionella frågeställningar/förnyelser vara viktigare än pengar-se här mina tiudigare förslag på Tillväxttrianglar som stödinstitutioner för Riksbanken tex.Pengar är viktiga men räcker ej då det gäller att skapa social-ekonomisk-politiska processer för hållbar utveckling eller åtminstone för att få tillstånd starten för sådant socialt.

För det tredje angående kompetens kapital till inkubatorer.

Se förra punkten.

För det fjärde: Patentskyddet för små och medelstora företag.

Se andra punkten.Då jag tex. sökte varumärkesskydd för min nya derivata/projektbetalnings form/instrument M.O. (Management Option),gav Patent-och Registreringsverket ej mig det.Jag bedömnde att de var ej tillräckligt kompetenta för att förstå idén så jag skyddade namnet indirekt genom mitt firmanamn på Vidorg-privatkonsernens andra firma Förmedling M.O. Dessvärre har jag sedan fått lägga mitt firma/konsernbyggandet på is,då blivit angripen av oförstående myndighets och rättväsen tillämpningar som orsakat fördröjningar för genomarbetandet av mina sk makro-innovationer och -tillväxtprojekt ovan.Jag är inte trovärdig därför att jag har ej kunnat utveckla firman då dess egen sparade resursbas är angripen av omgivande miljön med dess penningintressen eller kortsiktiga myndighetssyn på innovationer.Bakom detta är gällande människosynen och dess fokusering på pengar som står mycket i betraktandet av din samhällsstatus och möjligheter att utvecklas som människa.

Då bakom mitt utvecklande av det nya vetenskapsparadigmet har varit en stark,sk. meta-motivation och tro på mig själv och strävan att hålla mig integrerad där jag utgår från en annan människosyn och sk. identitetsdefinition (utgår från ny utvecklingsteori där man antar även själs- och medvetande entiteter och deras utveckling i tiden -har ej att göra med religion utan med empiriska,ifrågasättande data och filosofisk analys av dem) och arbetar med bl.a. de värderingar som S-partiet har-därav mitt intresse att utveckla även partiet i mitt försök att reformera det på den nya,flerdimensionella människosynens grund- har jag orkat,även om arbetet på dessa flera ”fronter” har varit tungt och gått trögt.Tillsvidare har jag inte fått nämnvärt med penga-inkomster för det egentliga firmaarbetet:hitta nya tillämpningar för det nya vetenskapsparadigmet och därmed kunna visa att det är bättre än dagens,ca. 2.000 år gamla.Då man driver,bearbetar marknaden strategiskt och långsiktigt för att kunna förnya den-blir man inte tillfrågad! Men vi möts väl i partisammankomster om intresset nu börjar växa för annorlunda makro-innovationer/synpunkter på hållbar,fler-dimensionell tillväxt?

Avslutande tillägg

Min blogg här länkas ju till S-partiets bloggosfär,och det finns därmed möjligheter för reformvänliga s-medlemmar att ta del av mina kommentarer och förslag på annorlunda tillväxtpolitik.Om inget hörs/händer,väljer jag andra "fronter" som tex. återgå till studier och ev. forskarutbildning för att utreda om tiden blivit nu en annan än på -70-80-talet i fou-världen,eller fortsätta med firman eller litterärt? Tiden och kriser kan ju ev. öppna nya möjligheter här som det är svårt att planera om? Aktiv partiledarskap skulle nog skapa villkor för aktiv medlem att verka inom partiet-tex. i seminarier med föreläsararvode-och därmed påverka positivt till samhällsutveckling via politiken då tex media eller näringslivet varit tysta,men var möter man sådana proaktiva ledare nuförtiden?

Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,socialentreprenör

© Lasse T. Laine,Vidorg,Uppsala 2012

måndag 2 juli 2012

Välkommen med satsningar Mm..

Välkommen med satsningar Mm..


ref.
DN/Debatt:Med patienten i centrum blir sjukvården mer jämlik,To 28 juni 12,av medlemmar i Kommissionen för jämlik vård: Ilija Batljan,Hans Bergström,Laura Hartman,Anders Milton,Johnny Munkhammar,Annelie Nordström,Elma Ölmebäck

DN/Debatt:Öppenhet och mångfald avgörande för vår tillväxt,Sö 1 juli-12,av Erik Ullenhag,Imran Ahmad,Angeles Bermudez-Svankvist,Eva Karlsson,Peter Lundahl,Pierre Olofsson,Elisabeth Thand Ringqvist,Michael Wolf

DN/Debatt: Satsningar på de svaga när M rustar inför 2014,Må 2 juli-12,av Kent Persso,Per Schlingmann

The Economists/Special Report: Third industrial revolution ? - Automation-making the future: How robots and people team up to manufacture things in new ways,21st Apr 12,on webb at economist.com/node/21552897

DF Kompetens/Trendspaning:Värdet av produktivitet-siffrorna,220512,av Mats Janemalm och Per-Magnus Skoogh,on webb at dfkompetens.se/trendspaning/veckans-agile-spaning/2012-05-22_prod/index.xml?utm_medium=mailpilot&utm_campaign=mailpilot&utm_source=mailpilot


Sammanfattning

Två av Moderaternas viktigaste,nya strategiformulerande medlemmar och ansvarspersoner Kent Persson och Per Schlingmann har skrivit en intressant debattartikel om partiets nya profilering som ett modernt arbetarparti.Enligt mig-som alternativtänkare vars tankar framförda på mina bloggsidor tex har ej diskuterats offentligt i det öppna,svenska samhället-ter sig dock deras version av både arbetarpartiet som förnyelsens möjligheter för snävt.Jag välkomnar dock deras intresse för förnyelse och vill visa även med referenser till några andra DN- och andra media artiklar,hur deras förnyelse kan fördjupas vidare.Välkommen med nya satsningar,Moderaterna.

De nya Moderaternas portalparagraf

De två tunga Moderatstrategerna öppnar sin debattartikel på ett intressant sätt:
”Utmaningen är omfattande och för att lyckas måste vi fortsätta förnyelsen,skärpa samhällskritiken och utveckla en tydlig framtidsagenda”.
Gott och väl-bra formulerat som även jag som alternativtänkare som redan kommit med förslag på kan skriva under i mitt intresse att reformera S-partiet från gräsrotsnivå perspektiv: en arbetarklass intellektuell med omfattande,tvärsektoriell erfarenhet och tvärvetenskaplig utbildning,utan att för den skull ha kommit så långt i det nya,öppna Sverige där Moderaterna basar som dominerande regeringsparti.Då detta arbete-med tydligt och obetalt ansvar har pågått redan länge,sedan mina studentpapers om de nyformulerande tankarna om ett nytt,bredare vetenskapsparadigm sedan 1970-vill jag lyfta upp några frågeställningar som M-partiet kan jobba vidare med,med skarpare fokus,enlig mig.

1. Deras strategibetonad debattartikel slutar med en idealbeskrivning hur Modernaterna uppfattar sig själva och hur de ser landet Sverige och dess roll i världen.I det sistnämnda är vi överens-både det gamla S-partiet och det reformerade sådant såsom jag som gräsrotsmedlem skulle vilja den vara:
”Sverige har mycket goda förutsättningar...för framväxten av ett nytt samhälle.”
Som referens för detta hänvisar jag tex till de två refererade debattartiklar i DN ovan: dels om sjukvården som kunde göras mer jämlik,dels om arbetsmarknaden som skulle befrämja mer mångfalden.Jag har inte kommenterat dessa två artiklar av det skälet att mina webbkommentarer av okänd anledning lyckas ej komma fram digitalt på DN-sidor.Som utbildad it-tekniker i en AMS-kurs (då var senast arbetslös i slutet av 90-talet,början 2000-talet,med min omfattande arbetslivserfarenhet och tvärvetenskaplig utbildning och samhällsengagemang på flera fronter till trots) tolkar jag att DN har satt ett ip-nummerfilter mot mina inlägg? (Märk frågestecknet-dvs. It-spaning kan ta även andra former än de som diskuterats hittils i Sverige).

Så-för att diskutera om M-partiets syn på sig självt som ”ett parti som har blicken riktad framåt,som tar ansvar för ekonomin och förmår komma med nya,kreativa lösningar”-stämmer detta i verkligheten? Jag kan fråga här tex. Om deras idealbeskrivning ovan av dels Sverige som nation av öppenhet och förnyelsevilja och dels av M-partiet som sådan kolliderar med det faktiska-dvs.om det är en diskrepans-motsägelse emellan det sagda och det gjorda? Är Modernaternas politik konsekvent och koherent-dvs. arbetar partiet på ett entydigt sätt som förnyare och är deras förnyande politik grundad på en solid grund av arbetarpolitik eller ett paket av lösa huggskott-än dit angående arbetsmarknadens förnyelse såsom M-partiet ser det,än hit angående deras definition av grundläggande synpunkter på arbete och ansvarsfrågor?

2. Kent Persson och Per Schlingmann har som viktig ”portalparagraf” för partiet dess sk. Arbetslinje.De skriver: ”Vår bedömning är att den viktigaste frågan i valrörelsen 2014 kommer att bli vilket politiskt alternativ som har bäst politik för hur jobben kan bli fler.Jobbfrågan är därför helt central i vår färdplan mot 2014”.Min tes-eller påäng med min bloggsida här ang. analys av M-partiets två huvudstrategers debattartikel är att M-partiet varken representerar arbetarna eller har en trygg,stabil grund att stå på för att lyckas i förnyelsen av landet och dess olika samhällssektorer varav arbetslivet (med politikernas ansvarsperspektiv att förnya det) är bara ett.Jag hänvisar även till två intressanta artiklar om dels den tredje industriella revolutionen såsom den skrevs på en internationellt trovärdiga tidskriftens The Economist-sida.Dvs. det moderna arbetslivet datoriserar och robotiserar ännu mer och tyngdpunkten i arbetslivet skifts mot mer och mer behov av kompetens och utbildning.
Visst tar författarna upp även detta i sin hänvisning till skolan,men kunde man lyfta här upp mer av frågeställningar som andra debattörer har gjort på andra DN-sidor-se refererade artiklar om behov av mångfald i arbetslivet och om jämlikare förhållanden i sjukvården.
Om författarna-inklusive statsministern-är så intresserade av förnyelsen,varför är de då tysta om mina tankar som utgår från en helhetsförnyelse-grund-från utgångspunkt av ett nytt,bredare vetenskapsparadigm? Var finns stöd för ny grundforskning med detta nya vetenskapsparadigmet? Varför framställs frågan om arbetslinjen på ett enkelt sätt som fördunklar den-den förnyelsetrenden som beskrivs så bra i The Economist och som undertecknad förkroppsligar: intresse för kunskapsproduktion.

Arbetslinjen

De definierar ju M-portalparagrafen ovan (”hur jobben ska bli fler”) och den moderata arbetslinjen följande: ”det ska löna sig att arbeta och ta ansvar-det är arbetslinjen”. I praktiken fortsätter de på gamla spår: löstryckta satsningar än dit-än hit-utan en helhetsförnyelse-grund såsom jag föreslår för S-partiet och dess reformering.Jag förstår mycket väl,att moderaterna är inte intresserade att reformera S-partiet,men av det följer inte att man ska vara tyst om det helhetsalternativet som föreslagits i en demokratisk anda på mina bloggsidor,men som i praktiken-trots idealbeskrivningar hur Sverige eller M-partiet är-i praktiken försöks tigas ihjäl av även Moderaterna eller i bästa fatt förskjutas långt in i framtiden?

Låt mig ta först upp portalparagrafen ovan.För mig som läst Öststatskunskap vid Uppsala universitet i mina samhällsvetenskapliga del av studier,liknar detta fd. Sovjet-statens sk. extensiva tillväxtpolitik som misslyckades och varvid Sovjet-staten kapsesade (det var även andra skäl för detta-tex.kapprustningskostnader gentemot USA-som jag ska inte ta upp mer här).Det är inte antalet jobb som ska räknas-ej heller jobbade timmar-utan hur produktivt är resultaten av arbetet.Och om det är så,kan man då försöka lösningar på arbetslösheten på helt ny grund?
Här vore det bra att läsa även vad den refererade artikeln ovan från DF Kompetens säger om detta.
Författarnas påäng där är att det är teamets kompetens och arbetsresultat som ska räknas.Detta stöder även andra DN-artiklars innehåll ovan: i det nya Sverige ska även de personers synpunkter och arbete som representerar andra etniska gruppers än den majoritetsgruppens-som statsministern så dunkelt framställer med sin diskussion om ”etniska svenskars” nämnas och lyftas upp.Var finns diskussion om mina förslag på ny samhällsmodell av delvis marknadsstyrd offentlig sektor som jag lyfte upp redan 1990 i min tilltänkta C-D-uppsats-utredning om det lokala LUL-landstinget som utkristalliserades i förslaget om denna förnyelsebehov för att kunna effektivisera och modernisera sjukvården och den offentliga sektorn? Är modernaternas bild av Sverige bara en idealsyn eller vill dem jobba effektivt och produktivt då detta skulle kräva att de ser även andra än majoritetsgruppens deltagare som diskussionspartner eller konsult eller samhällsentreprenör vars tankar skulle bemötas och lyftas upp och tillsammans arbetas genom för att lyfta landet?
Statsministern Fredrik Reinfeldt är dock i god sällskap här då tidigare S-statsministrar sedan 1970 tog ej heller upp dessa frågor eller förmyelsemöjligheter från det nya vetenskapsparadigmets synpunkter och därmed födröjt förmyelsen nu drygt 40 år.Det som är nu intressant är om M-partiet öppnar sig,eller om de vill välja jobba med förnyelsen på samma sätt som andra etablerade politiker gör annanstans ute i världen och utan att ha kunnat leverera resultat till verklig förnyelse.Se här USA:s ekonomiska situation,EU:s kriser samt politiska kriser (terrorism mm) då det gällande vetenskapsparadigmet har ej kunnat leverera en sådan människosyn som skulle visa världens folk varför solidaritet vore bra att ha och hur den skulle kunna fungera bättre,med nya,bredare paradigmet som grund.
Att Moderaterna fortsätter på samma spår av förträngning av fundamental förnyelse som tidigare politiker generationer gjort i Sverige i regeringsställningar,visar bara att vad munnen säger och vad handlingar gör är två olika saker.Den riktiga arbetartraditionen utgår från erfarenheten av arbetslivet även från ”botten”-från gräsrotsmedlemsnivån- och med betonandet av folkbildning och solidariet-två viktiga traditioner inom socialdemokratin,vars grundantanganden är vidare än Modernaternas ”arbetslinje” då de utgår från frihet,jämlikhet,jämställdhet och solidaritet.Det som är intressant med mitt förslag att reformera S-partiet vore att visa att hur dessa värderingar kan även argumenteras för med vetenskap och med deras data och metoder.

Vidare: är Moderaternas ”arbetslinje” tillräckligt bred för att kunna inlemma sådan förnyelse som skulle behövas för att kunna lösa arbetslöshetens gissel i det nya samhället där den tredje industriella revolutionen gör sig gällande? Dvs. behöver vi en helt ny ekonomisk teori för att kunna lösa detta problem? Och om så – kan man göra detta på den grund som det gällande vetenskapsparadigmet anger som tex.i definition av arbete och produktivitet? Jämför här mina förslag på en ny värdeteori (framlagd i mina tilltänkta men censurerade/refucerade studentpapers i Socialantropologi och Ekonomisk Historia vid Uppsala universitet) samt en ny modell av produktivitet.DF Kompetenspaper lyfter just upp sådana frågeställningar som tex påängterandet av teamets produktivitet som det bästa sättet att höja ROI-investerade kapitalets resultat.
I mitt fall-i mitt försök att komma genom med det nya paradigmet har det ju bemött avsevärda svårigheter,varom man kan läsa på mina tidigare bloggsidor: likgiltighet,tystnad,försök att stämpla som en form av marxism,stöld av satsade firmainvesteringar från en myndighets sida stödda av rättsväsendet i Sverige,blindhet från regerande politikernas sida.Kan man koppla detta med deras syn på ansvaret och incitament? Det vill säga passiva och aktiva motståndares syn på ansvaret och syn på sig själva-vilket kommer fram i deras människosyn och dess praktiserande i deras värderingar och handlingar.Vilka ställs i ansvar för de sociala kostnader som arbetslösheten kostar i sk. förlorade generationer? Eller vilket ansvar tar Sverige att det nya paradigmet möter sådana arbetsmiljövillkor att dess genombrott fördröjts nu drygt 40 år och tycks viljas fortsättas att göra så även i framtiden,med landets passiva regeringar då världen ropar efter förnyelse eller annorlunda idéer för att kunna lösa sina kriser ? Vem tar ansvar här?

Global konkurrens men även dess krav på öppenhet

De två moderata chefsstrategernas syn på global konkurrens är intressanta.De tar upp alldeles riktigt behov av förnyelse för att förstärka villkoren för företagande ocn entreprenörskap och vidare dessas samhälleliga miljö såsom behov av god infrastruktur.Det som hindrat mig-i mitt försök att bygga upp min konsultfirma Vidorg för en privat koncern-har varit frånvaron av stabila spelregler och kompetent,rättvist behandling från myndigheternas sida.Detta kan vara beroende av min sk.status som samhällsmedlem - dvs som andra klass medborgare med annan etnisk bakgrund.Denna tolkning är för mig förståelig då jag har följt spelreglerna,med mina motparter har ej gjort det trots idealbeskrivningar av vetenskap,av myndighetsutövande,av rättsväsendet ”för alla medborgarnas rätt/behov/ mm”.Hur väl rimmar tex Modernaternas EU-politik ihop med deras syn på global öppenhet och solidaritet? Om partiet vore ett riktigt arbetarparti då skulle väl Moderaterna utbilda folket i att se att öppenhet i EU-frågor vore att föredra.Att € (euron) kan reformeras grundligare med hjälp av det nya vetenskapsparadigmets nya teorier och politiska konstruktioner och handlingar som jag skrivit om tidigare men de etablerade politikerna varit tyst om och bara delvis öppnat sig för i sitt ”backande in i framtiden-sätt” som enligt min tolkning är bara ett sätt att hålla sig själva i makten så länge som det går och inte bry sig om om man därmed fördröjer förnyelsens genombrott.
Om ansvarsfrågor möter härvid även sociala och miljöansvar och en tidsdimension,behöver man då även ha en annorlunda syn på arbetet och lösandet av arbetslösheten? S-partiets syn är intessant att märka i detta sammanhang: de tar hänsyn även förutom politikernas ansvar,även behov av samarbete med näringsliv och forskning.I mitt förslag utvidgas detta även vidare i samarbete med media och kulturliv-trots mina erfarenheter på dessa ”fronter” av mitt framtidsinriktade förnyelsearbete,som jag fått 0 kr hittils betald för och fått finansiera själv genom hårt privat sparande och privata lån,vilka sedan exproprierats(dvs.blivit stulna) av samhällsmyndigheter.Se först samhället som det fungerar för att kunna förnya det Kent Persson och Per Schlingmann ! Leda landet statsministern mm. m inistrar,ej endast regera.

Men sammanfattningsvist: rubriken bådar gott-kanske M-partiet ändå börjar satsa på en ny,helhetsmässig grund? Välkomna.


Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,socialentreprenör

© Lasse T. Laine,Vidorg,Uppsala 2012

tisdag 19 juni 2012

Öppenhet-på vilka villkor ?

Öppenhet-på vilka villkor ?

Ref. SvD/Understrecket:Välstånd växer ur öppenheten,Ti 19 juni-12,av Torbjörn Elensky
DN/Världen:Här har grekerna redan skaffat ny valuta,Sö 17 juni-12,av Marianne Björklund


Sammanfattning

Författaren Torbjörn Elenky har skrivit en intressant analys av lärda professorers bok om ekonomin och statsvetenskapen: D.Acemoglu,professor i ekonomi vid MIT,och J.A.Robinson,professor i statskunskap vid Harvard.Boken har ett bra pris på Internet-även som Kindle-book på Amazon.com-och lär därmed ha hög status.Som teoretiker-som jag uppfattar mig själv,med skaffat utbildning och egna studier utöver akademiska studier i filosofi och samhällsvetenskaper,i flera ämnen,dock utan att själv ha lyckats komma in i den akademiska världen tv med mina alternativa teorier och utgångpunkter från det nya paradigmets perspektiv-är jag dock kritisk mot ovansagda teoretikers syn på ämnet.Författaren Torbjörn Elensky redovisar för professorernas syn,hur det är de pluralistiska institutionerna i demokratier och deras samspel som är bakom både marknadens tillväxt och fruktbara lösningar på olika samhällenas politiska utveckling.De framställer som stöd för sina teser olika fallbeskrivningar vilka-enligt Elenky-kunde ev. ge anledning till vetenskaplig kritik: ”att boken i så hög grad av består av närmast anekdotisk historieskrivning,där samtliga exempel stöder författarnas teori”.
För mig är deras syn närmast en modell av marknaden och konventionell syn att betrakta ekonomin vid sidan av politikens sfär.Historikern Karl Polanyi betraktade marknaden på samma sätt,ävenom hans teori om marknadens utveckling är annorlunda,från mer funktionalistisk-fenomenologisk syn.Hur marknadens utveckling beror på och påverkas av den sociala,samhälleliga omgivningen där det är såväl de individuella motiv och behov som styr,tillika som samhälleliga som tar hänsyn till övergripande samhällsutveckling.Här betonas de relativt självständiga samhälleliga institutioner,som har olika slags karaktär pga lokala förhållanden,i olika samhällen och stater,med olika historiska och kulturella bakgrunder.Om man nu går till ett aktuellt fall-Grekland och dess problem i euro-området-kan man undra: var det brist på positiv utveckling av pluralistiska institutioner där,som orsakade krisen,eller var det brister på övergripande ekonomi och marknadens fungerande i hela EU-områden-ja tom i hela världen-som bär skulden? Var de lokala politikerna som var blinda för lokala förhållanden i Grekland,då de tillämpade felaktigt de möjligheter som € tillät för landet,eller var det något annat som fattades? Jag försöker svara på detta genom att dels kommentera Torbjörn Elenskys genomgång av de lärda professorernas bok ovan,dels genom ett konstruktivistiskt perspektiv genom att lyfta fram ett antal frågeställingar som på det wittgensteinska sättet sätter fram ett antal intressanta postulat eller preliminära hypoteser eller funderingar hur man kunde utveckla vidare såväl marknadssystemet (begreppet,teorin) som den europeiska gemenskapen.

Syn på ekonomin och dess sociala omgivning

Till skillnad från Karl Polanyis syn på att marknaden har utvecklats från olika stadier,i sin relation till den från den avskilda sociala omgivningen (från det traditionella marknadssamhället där marknaden följde den sociala omgivningens principer och regler-dvs- var inbäddad i dessa som en aspekt därav;till nästa renodlade marknadssamhället då marknaden började fungera som utskild ekonomisk sfär vid sidan av staten och sociala förhållanden;till nuvarande tillstånd-återinfogning-
då marknaden regleras av ekonomiska institutioner,politiska sådana och sociala förhållanden) utgår Acemoglu och Robinson enligt Elensky direkt från syn att betrakta stat och ekonomin som skillda fenomen vilkas samverkan-eller brist på dem- avgör hur den samhälleliga-politiska ekonomiska utvecklingen sker.Man skulle kunna kanske säga att författarna utgår från Polanyis syn som given.

Det som var intressant med Karl Marx,var hans försök att först gestalta marknaden genom att han ställde fram en hypotetisk,teoretisk syn att betrakta kapital-begreppet som centralt,och sedan undersöka hur det stämnde i olika samhälleliga förhållanden,vid olika tider.Hans andra begrepp produktionskrafter,-sätt,-medel och förhållanden var sedan underställda det,och beskrev hur marknaden utvecklades i historien genom kapitalet processmässiga utveckling.Enligt honom var det ägandet av produktionsmedlen-ett socialt förhållande- som var centralt.Vid produktionskrafternas och sociala förhållandens utveckling koncentrerades kapitalet som avgör hur marknaden fungerade.
Då historien hade nått ett visst stadium,tog marknadens lagar över och styr.I företagsvärlden betyder detta tex att olika företag slås ihop då ekonomisk utveckling tvingar fram till det: utan tillräcklig kapital-möter företagen sin undergång.Marknaden blir mer och mer koncentrerad och monopoliserad av ett färre antal stora företag,vilka försöker styra den samhälleliga utvecklingen.Bakom denna marknadssyn var hans dels dialektiska materialism-arv från Hegel-dels hans historiematerialism.Att ytterst är det de sk. materiella förhållanden som styr och psykologiska och kulturella fenomen är en biprodukt-överbyggnad av den ekonomiska basen.
De nyare marxister såsom M.Codelier,J.Friedman mm (se tex. boken Marxist Analyses and Social Anthropology,ed. By Maurice Bloch,ASA Studies,Malady Press,London 1975-en av mina kursböcker i Socialantropologi vid Uppsala universitet innan den marxistiska institutionen lades ned med hänvisning till personella förhållanden där) betonar dock att sambandet är icke reduktionistisk-typ ekonomiska basen determinerar-ävenom det kan ta formen av dominans då dominansen kan vara sk. ytstruktur-en strukturalistisk syn att förena marxismen och den strukturalistiska teorin.
Torbjörn Elenky tar upp i sin redovisning av författarnas dualistiska syn av ekonomin,skild från staten,sk. moderniseringsteorin.Att länder då de blir modernare automatiskt kommer att utveckla även demokratin.Han redovisar hur författarna beskriver med tallösa exempel att det behöver ej alls bli nödvändigt så.Genom att utsugande politiker eller staten-genom centralmakten-kan kommendera fram ekonomisk utveckling motsägs detta.Dock kan detta slags ”utveckling” ske enligt dem endast till en viss gräns,där de använda institutionernas slutenhet utgör förhinder för marknadens utveckling,skedde detta sedan pga felaktiga metoder för resursallokering (typ planekonomi) eller felaktigt gjorda priorieteringar för tex. investeringar.Extraktiva,utsugande politiska handlingar i de sistnämnda kan skapa socialt obalanserad ekonomisk utveckling-klassmotsättningar-som till slut hindrar historisk utveckling av dessa samhällen.Dvs. författarna är påverkade av den sk. Systemteorin och kanske även av K.Poppers kritik av slutna samhällen (se boken Open Society and itś Enemies).
Vad består de öppna,respektive slutna strukturer sedan av? Här togs upp begreppet frihet och demokrati.Författarna beskriver sådana förhållanden genom tex. eliters existens och kolonial historia och samhällstraditioner,liknande Polonyis upplevelsemässiga beskrivningar.Även statskunskapens begrepp används här för att kunna förklara ekonomiska förlopp: makt,korruption,maktkamper var de sedan ordnade under formella demokratiska former eller genom militärkupper eller annan form av våldsanvändning.Enligt Elensky beskriver författarna hur ”den ekonomiska och politiska kontinuiteten är i själva verket större än vad åthävorna kring befrielser och revolutioner vill framhäva”.Att strukturer är segare än ideologierna och människorna som styr.
Man kunde säga att här förenar sig författarna i den ovannämnda nyare marxisternas syn på ekonomisk utveckling,ävenom de beskriver bakomliggande kausala samband med funktionalistisk syn och sätt att betrakta ekonomin genom olika institutioner,för olika ändamål och deras samspel.

Var kommer friheten in?

I demokratier är och fungerar institutioner pluralistiskt ”då det är svårt för någon att ta makten och göra sig till diktator” skiver Elensky.Idén om lagens gällande,dess likvärdiga tolkande för alla medborgare eller att rättsväsendet används inte ensidigt av en viss grupp-var det sedan frågan om tex. religiöst eller etniskt definierad förtur- är centrala drag hos demokratier,vilket leder sedan till ekonomisk utveckling-en positiv spiral.Elensky konstaterar sedan-refererande till författarna-att dylikt kan inte konstrueras fram-att den måste växa fram ur lokala förhållanden.

Vad göra -om man tar nu Grekland som exempel på bristen av dylik positiv spiral (hypotes) pga brister hos lokala institutioner där, tillika som felaktiga politiska beslut och beteenden?
Att ösa mer och mer pengar för att kunna balansera bättre statsbudgeten eller minska statsskulderna som tynger och hindrar ekonomins fungerande då pengarna går för att amortera skulder till utländska lånegivare i stället för nya sociala reformer? I korseld av inre spänningar och yttre krav på amorteringar och påtvingade krav på vissa typer av sociala omdaningar (minska antalet anställda i statsförvaltningen tex. för att kunna spara i pengar i statsbudgeten,ävenom de sociala kostnaderna blir större i längre perspektiv än de sparade pengar i kortare sådan) kan folket ta egna initiativ såsom tex. i användning av traditionella bytesvärden ävenom administrerade med moderna hjälpmedel (datorer) i stället för byte för byte i natura (sk. primitiva samhällens use-value) där den administrativa valutan TEM (se artikeln ovan) är dock lokal och ej utbytesbar nationellt eller mot utrikesvalutor,vilket kan göras då man använder pengar (exchange-value).Friheten kan således ta även annorlunda kollektiva former vilka dock räcker ej för att kunna lösa ekonomins problem,då friheten måste konstrueras även teoretiskt,ej endast handlas med god vilja.

Frihet-konstruktion,vision eller vardagligt handlande

Visst behöver marknaden frihet-redan själva marknadsbegreppet förutsätter det då konsumenten ska välja eller utbud och efterfrågan möts i marknadens processer och dess institutioner där staten ska skydda de medverkandes rättigheter typ mot myndigheters agerande mot individer som försöker att bygga upp sitt företag eller statens konkurrenslagstiftning mot monopol eller karteller.Bakom dylikt finns det dock även teoretiska konstruktioner: vad är centralt för marknadsekonomin,hur marknaden utvecklas och individens roll i detta.
Polanyi beskriver i sin bok hur marknadssystemet kom till och hur samhället var samtidigt tvungen att skydda sig mot marknadens ensidiga syften att reglera allt arbete i pengar.Planeringen för bättre fungerande institutionella lösningar mot den tidiga marknaden som uppstod spontant hos enskilda individer,togs sedermera över av samhället och staten i dess lokala regleringar och i lagstiftning.Då individer kan handla idealistiskt och offra sig för tex sina barn,eller tillfälligt väntande framtida ömsesidiga byten längre fram,kan samhället dock inte ta sig an dylikt om och om igen,eftersom samhälleliga krafter styrs inte av enskilda motiv eller visioner utan av samhälleliga krafter mellan gruppintressen.Enligt psykologiska beskrivningar tenderar grupperna att förena sig gemensamt kring medelvärden eller tom minsta gemensamma nämnaren,vilka oftast uppfattas genom den syn på människan som är kulturellt betingad genom inlärning och uppfostran och beroende av vetenskaplig forskning och kulturella traditioner.
Genom att dylikt kan ta flera olika former-som religiösa riter eller trosuppfattningar,nationella-etniska sedvänjor och fördomar mm.-är det då knappast tillräckligt att teoretisera om ekonomin på sådant sätt som författarna har gjort.Institutioner behövs då de sammanfattar och fokuserar dylika sociala processer och krafter,men det behöver ej bytyda att ekonomin och demokratins utveckling hänger enbart på dem.Man kan anta tom att markadssystemet är utvecklande,tillika som att det sker samhällsutveckling och historisk utveckling.Visst kan man inte ovanifrån,från teoretikens kammare, diktera positiv utveckling,men konstruktioner av nya teorier kan hjälpa till att formulera dels hypoteser om framtida,förväntade händelser som hjälper andra individer och statens politiker att handla med god vilja och styra utvecklingen i nya banor,dels förklara vad som sker,vilka saker vore bra att uppmärksamma då de som är,lever och verkar mitt i eländet kanske inte själva märker vad som är centralt? Där kan den teoretiskt fokuserade individen,levande sitt kall,hjälpa till för kollektiva,positiva spiraler-ja,tom visa var blinda punkter gör sig gällande i samhället där han lever.

Varför faller nationerna-kan det bero på tvånget att tillämpa gamla teorier på marknaden?

Jag har i min tidigare verksamhet-hittils på ett ganska spontant sätt i form av antingen studentuppsatser eller skickandet av kritiska recensioner av tidningsartiklar eller mitt bloggande på internet-försökt lyfta upp mina tankar om det nya vetenskapsparadigmet som är mer abstrakt och innehåller det nuvarande som ett specialfall.Bakom detta står dels egna upplevelser,dels egna studier i de sk. anomala,empiriska data i parapsykologi mm empiriska vetenskaper som ifrågasätter vår nuvarande syn på såväl verkligheten som människan.Tillika beteer sig det nya paradigmet som resultat av vetenskapens utveckling då man kan med hjälp av tvärvetenskapliga perspektiv och användning av nya teorier såsom relativitetsteorin och systemteorin på ett nytt sätt komma fram till en ny grundläggande syn som är gemensam bakom fackvetenskapernas syn.Det finns nämligen sådan syn redan-men påängen med det nya är att det nuvarande,ca 2000 år gamla filosofiska paradigmet är för snävt.Det är således tex. teoretiskt fel att försöka tvinga fysiska förklaringar till empirin som är icke av fysisk karaktär-sk. kategorifel.Då det nya paradigmet kan ej bevisas direkt då det är dels axiomatiskt och dess grund,ny ontologisk teori (ontologi: läran om verkligheten och dess struktur-ett område i teoretisk filosofi) antas först hypotetiskt för att sedan indirekt-genom att nya härledningar ur den kan förklara hittils oförklarliga fenomen eller lyfta diskussioner om dem från beskrivningar till experiment och förutsägelser vilka sedan blir bekräftade,kan man anta att även marknadsteorin går att utvecklas.Jag har försökt göra detta i mitt egna ekonomi-projekt,men för att det skulle bli samhälleligt påverkande,behövs det demokratisk diskussion och demokratiska utvecklingsvillkor som kan skapa positivare spiraler än det som skedd hittils.Det gäller att tillämpa lagar konsekvent,på samma sätt gentemot alla,även mot alternativtänkare,annars kan man hindra det individuella bli samhälleligt.

Min egen,goda vilja kommer fram i mina följande ”punktvisa teser” om marknaden och ekonomin och deras förhållande till social omgivning.Dessa utsagor är även empiriskt verifierade i mitt eget liv och livserfarenhet,vilka kan ej sägas vara felaktiga,ävenom de kan försökas tolka som fantastiska eller annorlunda,men knappast utopiska då de är rationellt konstruerade och ur empirin.

Min annorlunda,kritiska syn på såväl Polanyiś om professorernas teorier på ekonomin ovan

Först en referat från Polanyiś bok ovan:

”Att skilja arbetet från andra livsaktiviteter och låta det underkastas marknadens lagar var att utplåna alla organiska existensformer och ersätta dem med en annan typ av organisation,en atomistisk och individualistisk” (s. 192,i kapitlet Marknad och människa)

Min syntes syn som tar inflytanden från gängse teoritraditioner men bygger vidare på en ny,bredare filosofisk grund

1. Marknad är en social konstruktion av människor,för människor.Dess typ av organisation är betingad av dess yttre kännetecken-lön eller ersättning-i form av pengar,den generella formen som tillämpas på alla marknader
2. Marknadens sk. lagar härleds ur dess axiomatiska antagandet: att ekonomisk aktivitet har vinsten som sitt yttersta mål
3. Marknadens konstruktion är dock ej rent ekonomist-dvs. Att dess ytstruktur pengar determinerar dess karaktär-utan tar alltid hänsyn även till sociala förhållanden.Tex. I betraktandet av vilket slags arbete betingar hög lön,vilka klassers medlemmar får företräde för poster med hög lön osv (tex pga sociala nätverk eller social arv osv)
4. Det är ej marknaden som betraktar handlande individen atomistisk,var för sig,utan den gällande människosynen som finns i bakomliggande kulturen.
5. Kulturen formas,bärs i samhället genom inlärning och socialisation.Då samhället och dess utveckling kan ta tvära kast-både framåt i utvecklingen och bakåt-sker kulturell utveckling långsamt,mellan flera generationer.
6. Man kan-om man enbart vill diskutera om dess ytliga strukturer(tex betrakta BNP,penningmängd och dess cirkulation,kapital och dess akkumulation mm) begränsa marknaden,men ytterst är det naturens resurser som sätter gränser för samhällelig aktivitet,var det sedan frågan om dess individuella aktörer (individer,grupper,klasser) eller dess institutioner på olika samhällsområden och dimensioner.
7. Därav är det fel att betrakta marknaden (ekonomi) som separat aspekt av människans liv eller som olik hennes andra organisationsformer.Individer kan tex av etiska skäl avstå att spela enligt marknadens sk. Lagar (axiom: att få största möjliga vinst för sin aktivitet).
8. Mera fruktsamt vore att betrakta marknaden som historiskt utvecklande fenomen,där människans olika aktiviteter,i samspel med varandra och naturens ramar,skapar mång-dimensionell anpassning som kan ta form av kontinuerlig,historisk utveckling.

Dylika teser har formulerats av mig tidigare i mitt ekonomi-projekt varom du kan läsa på mina tidigare blogg (strukturmatris-teori,dvs.ny,fler-dimensionell ekologiteori,ny värdeteori,kapitalmatrismodell,ny produktivitetsmodell,ny samhällsmodell av Delvis Marknadsstyrd Offentlig Sektor,NMEP-kumulativ utvecklingspiral osv.

Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,socialentreprenör

© Lasse T. Laine,Vidorg,Uppsala 2012

lördag 16 juni 2012

Några paradoxer,framtidsutsikter och kompetensbetraktelser

Några paradoxer,framtidsutsikter och kompetensbetraktelser

Ref.SvD/Nyheter:Männen mest kompetenta?,Lö 16 juni-12,av Carolina Neurath
SvD/Nyheter:Stordalen fortsätter att satsa,Lö 16 juni-12,av Peter Alestig Blomqvist
DN/Kultur/Kommentarer:Dan Jönsson: Hat är individuellt. Men vrede är en kollektiv
förändrande kraft,Fre 15 juni-12

Sammanfattning

I stället för att skriva en meta-analys av en kulturpersonlighet och hans analys av det svenska kulturklimatet i dag och hänvisning till en konventionell filosof (se Dan Jönsson,DN/Kommentar,fre 15 juni-12),går jag mer direkt på de annorlunda framtidsutsikter som jag själv representerar. Mitt synsätt är detsamma som den norska mångmiljardärens Petter Stordalens. I kristider gäller det att satsa.
Denna framtidsutsikt förutsätter dock förutom kompetens,som Carolina Neurath skriver om (behov av mångsidig definition av kompetens),även modet att ifrågasätta och föreslå nya sätt att handla och satsa-Petters recept som hjälpt honom att skapa ett nytt,störst hotellkedja Nordic Choice.
Jag håller med Petters recept-som föreslås delvis även av S-partiets nya ledare Stefan Löfven ävenom han och S-staben har inte ännu vågat ta sig an mitt förslag att reformera partiet och dess grundläggande ideologi på det nya vetenskapsparadigmets grund.
Alltså-för att skaffa trovärdighet och legitimitet- vore första steget att redovisa vad jag anser om framtidsutsikter för att lösa såväl dagens eurokris,som det övergripande problemet som även mångmiljardären Petter Stordalen talar om -klimatkrisen. Mitt recept går längre än hans: det gäller även ett nytt sätt att tänka och-som resultat av det-även handla annorlunda,på annat sätt,med nya värderingar.Att redovisa med paradoxer kan vara ett sätt att få såväl politiker som näringslivets toppar att reformera marknadens ramar eller reglera den på ett mer dynamiskt sätt är hittills i nya finansiella,politiska och samhällslösningar,respektive att öppna sig för mångsidigare syn på kompetens och dess tillämpande i tex styrelsearbetet.

Meta-perspektiv på paradoxer-hur kan dem uppstå och fortgå trots motsatta intressen

Jag håller på att läsa en intressant bok om marknadens utveckling,nämligen Karl Polanyiś syn på den i hans teori om dess inbäddande i eller frigörelse från samhällets ramar(se
boken:Den stora omdaningen,Arkiv Förlag,Lund 2002).För mig-ävenom min egen Strukturmatris-teori,utvecklad senare än hans,ovetande av hans bok,ger en annan bild av marknaden från mer övergripande syn dels i en ekonomi-teoretisk syn,där ekonomisk aktivitet i samhället sätts inte mot samhället utan är en bland de andra dimensioner av samhällstotaliteten då samhället anpassar sig till naturens ramar (följande Karl Marx och Levi Strauss teoritradition,och även Talcott Parsons i hans försök att förena ekonomisk teori och ekonomisk antropologi),dels i mer handlingsinriktad syntes som förenar både skapandet av nya lösningar-härledda ur mitt skapande av grunderna för det nya vetenskapsparadigmet-som förslag på såväl politiska och näringslivets ”applikationer” som skulle ge den eftertraktade förnyelsen om dem togs till vara enligt mig.
I detta annorlunda,teoretiskt (rationellt) baserade förnyelseperspektivet tycks jag ha nu även sällskap av Petter Stodalen. Konstigt nog har miljarderna inte börjat rulla in ännu på mitt konto ävenom jag har nog i min kompetensprofil gemensamma drag med honom ? Enligt en kompetensundersökningssajt Springboard.com är jag ju främst

Entreprenör,49 %
Explorer, 30 %
Leader 30 % och i mindre grad Karriärist (20 %),Idealist (19 %),Harmonisökande arbetstagare (19 %) eller penningfokuserad sådan i ute efter god lön och arbetsförmåner (19 %).

Jag undrar om dylika undersökningar görs eller kunde göras i politiken? Likadant i näringslivet:skulle man där behöva bredda kompetensbetraktelser som Carolina Neurath föreslår
i sin analys av politiker Stefan Löfvenś förslag att man skulle eventuellt behöva lagstifta om kvinnornas platser i bolagsstyrelser (sk.kvoteringslag,mer om detta nedan).

Kan det vara frågan om trovärdighet och legitimitet-drag som lyftes upp i några av kursböcker i min eMBA-kompletterande utbildning vid Gävle Högskola 2003-04 då jag deltog på dessa kurser för att dels skaffa mer ny kompetens som att ev. få nya nätverkskontakter-båda som behövs enligt Neurath för att bli styrelseproffs i det svenska samhället.

Jag tror dock att det är endast delsvar.Dels måste du ju räknas in i den krets som kulturklimatet definierar som ”framgångsrik”,dels måste du uppmärksammas som ”en av oss”,vilket indirekt kommer fram även i kulturpersonlighetens Dan Jönssons kommentar då han lyfter upp en mindre kontroversiell utländsk filosof Peter Sloterdijk (se hans bok Zorn und Zeit,som Jönsson refererar till) i stället för en mer nydanande och ifrågasättande som jag vars tankar han kunde ha läst om och kommenterat offentligt på om hans läst mig tex på denna blogg. Caroline Neuraths analys av kompetenstillvaratagandet i näringslivet går på samma linje som jag,ävenom mina ”fronter” (utan hat) breder ut sig i såväl fou-världen,näringslivet,politiken som även i kulturlivet.
Jag är nog ej heller representant för partiledningen eller styrelseproffs,utan mer av entreprenörs själ såsom Petter Stordalen. Enligt honom är det kulturklimatet som gäller.”Glöm alla strategier,kultur äter strategi till frukost!” refererar SvD-reportern Peter Alestig Blomqvist i hans reportage om honom. Med det är nog skillnad mellan kultur och kultur.En del upplevs,konsumeras av medborgarna,en del satsas på i längtan att få styra den (politiker),en del värderas och statussätts(av etablissemanget över olika sektorsgränser-troligtvis med samma klassbakgrund- både i media,utbildning och dess skapare),en del skapas på ”investera ur din kropp-etos”-grund för att finna mening i tillvaron och för att kunna integreras i det omgivande samhället (de sistnämnda oftast av etniskt annorlunda och marginaliserade av olika omgivnings-och samtidsstrategier eftersom dessa skapare spelar inte med samma roller,definierade med det gängse Sociala Jaget-bilden).Visst,strategier äts till frukost om de lagts fram såsom på denna bloggsida-gratis (se anmärkning i slutet).Frågan blir då:gnager det inne i själen av oro eller ängslan att dels ej förstå helt vad det är frågan om ,dels av kyniskt egointresse:tänk om han tar min statusplats på mediaspalterna,i tv-sofforna,i styrelseplatserna,i politiken,i professurer-kanske tom blir konkurrent som grundare för en ny,framtida finansfamilj,vars sfärer går långt utöver landets gränser i strävan efter en global förnyelse? Litet i den sistnämnda andan kan kanske läsas i den följande redovisningen av paradoxer.

Några paradoxer med historiskt och nutidsperspektiv

̈́I min genomläsning av Karl Polanyiś bok ovan har jag kategoriserat paradoxer dels som ”mjuka” och dels som ”hårda”.Med förstnämnda menar jag övergripande syn som den framkommer hos Polanyi i hans teori eller modell om marknadens utveckling. Det senare handlar sedan om den ekonomisk-sociala verkligheten som ger oss lön,eller gör oss arbetslösa,eller tom skapar grunderna för samhällskriser såsom tex. i gällande finanskriser och €-kris.

Mjuk kris

Polanyi skriver: ”Precis som uppfinningen av arbetsbesparande maskiner mot all förväntan inte hade minskat utan faktiskt ökat användningen av mänskligt arbete,så undanröjde införandet av fria marknader inte behovet av kontroll,reglering och intervention utan vidgade tvärtom dess omfattning oerhört. Administratörerna måste ständigt se till att systemet kunde fungera fritt”(s. 166).
Han skriver detta att gälla vid tiden före och under industrialismens början från 1700-talet till 1800-talets mitt då marknadsekonomin föddes och tog sin form och ända till första världskriget i dess tillämpande.Efter kriget tog den en ny tillväxtfas-dels som resultat av kriget.Dittills gjorda regleringar skrotades (guldmyntfoten och fast valutakurs) för att få fart på tillväxten.
I dagens värld skapar fri handel och oreglerade kapitalrörelser såväl vinnare (främst i de rika länder och deras medel-och första klass) som förlorare (i vissa råvaruländer och i de rika ländernas underklass,utan kunskaper och kompetens som det gäller i dagens nya sk. kunskapssamhälle och i globaliseringens tidevarv).Därför vill man börja reglera igen marknaden såsom den uppfattas vara.Ingen tycks dock gå eller vara intresserad av att gå till grunden för den gällande synen såväl på ekonomin och dess paradoxer (bestående arbetslöshet trots att produktionen växt både i omfattning och värde),som i analys av kulturen som det betraktas mest från konsumenternas perspektiv och utan ifrågasätta dess inneboende människosyn. Ytterst är det ju frågan om filosofin,eller brist på den,som skulle ge förutsättningar för en långsiktig,hållbar,rättvis tillväxt och utveckling av marknader och våra samhällen och den gemensamma civilisationen som möter naturens utmaningar:skapa nytt eller gå under.För att överleva gäller det enligt mig både att omgestalta den filosofiska-teoretiska grunden varifrån fackvetenskaper bygger vidare sina teoretiska och praktiska lösningar på(de sistnämnda utnyttjas i näringslivet),som i politikens olika,behövda nya samhällslösningar-ej tvångsmässigt upprepning av gällande syn och återgång till gamla regleringsmönster.I kulturens nya lösningar som ger bätrtre mening i vår tillvaro samt upplevelsemässiga känslor då vi definierar oss själva fler-dimensionellt-både upplevelse-och samhällserfarenhetsmässigt(som feministerna gör alldeles rätt)och som faktiskt (att vi är även själsligt-mentala varelser och som sådana överlever den fysiska kroppens död och återföds igen). Och mitt i allt detta- står individen ensam,kastad i en värld som existentialister beskriver,eller litandet med barnatro på hjälp från ovan,det gudomliga ingripandet,eller följande samtidens trender som konsument som lider stress och meningslöshet då snabbt växlande modetrender skapar nya roller,nya statusdefinitioner för det Sociala Jaget? Feminismen är en ifrågasättande rörelse i allt detta,men går den tillräckligt djupt-tex. ger nya lösningar för arbetslöshet eller ekonomisk-politik? Nog går den i samma strävan att förändra samhällets sociala mekanismer som trycker undan och minskar vissas människovärde,men räcker ett upplevelsemässigt perspektiv då det behövs mer grundläggande paradigmskifte än så i filosofin?

Hårda paradoxer-hur skapa konkreta framtidslösningar

Polanyis beskrivning av marknadsekonomins tillkomst är intressant historiskt sätt. Hur marknaden uppstod utan att man var medveten om det. Även den tidens tänkare fattade inte riktigt det som höll på att växa fram. Dessutom-för att marknaden kunde växa-för att kunna utnyttja de nya möjligheter som dels upplysningsfilosofin och uppkomst av empiriska vetenskaper hade skapat,dels de nya tekniska uppfinningar som skapade den globala handeln och dess ekonomi (kapitalackumulation)-behövde den regleras för att de fluktuationer i dess framväxt skulle inte slå sönder samhället och dess sociala grunder. Statens regleringar å andra sidan begränsade marknadens fria självreglering. Något behövdes alltså för att lösa dilemmat. Detta skedde genom planeringen,vilka var dock ej resultat av medvetna politik (man visste ej att det behövdes,man visste ej hur det skulle ske och varför) utan av enskilda individers spntana initiativ såsom Robert Owen,Jeremy Benthams mm.,vilkas insatser sedermera togs tillvara på samhällelig nivå. Vad vore sådant i dag,då staten tycks ej heller veta hur lösa kriser eller marknaden kastas från dag till dag till olika vinst-positioner? Låt mig framställa här några punkter,vilka-om tagits emot och tillämpats aktivt,i tillåtande och dynamisk kultur,skulle lyfta oss till en framtida ny kulturell utvecklingsnivå och hållbar tillväxt boom enligt mig.

Frågeställningar för framtidsarbetet


1. Kompetensbetraktelser:
Carolina Neurath skriver bra om behovet att ha bredare syn på kompetens i näringslivet och dess styrelsearbete. Då kompetensen tycks betraktas i dag så att ”bekantskapskretsen är synonymt med kompetens”,borde det-förutom krav på branscherfarenheter och rätt utbildning behövas personer med nya sätt att betrakta olika problem (typ tvärvetenskap,tvär samhällssektoriell,med egna upplevelser och erfarenheter från andra klass-och etniska världar och kulturella bakgrunder) samt med individer som vågar ifrågasätta gällande lösningar-dvs.enligt min nya,fler-dimensionella människosyn-levande som integrerade,själsmedvetna individer,ej som personligheter som definierar sig själva genom sina sociala roller eller kön. Kan sådant här vara skälet till att trots mitt produktiva arbete-tallösa innovationer på flera områden och samhällssektorer-har jag ej blivit trovärdig och därmed ej fått betald eller uppdrag,trots att jag står på samma linje som tex. Petter Stordalen som vunnit miljarder. Var går gränsen för tystnadens fortsättning och den repressiva toleransens ointegritet då marknaden tycks falla sönder eller den höga arbetslösheten bestå.Vilka får betala för denna politik drivna av eliter på olika samhällssektorer?

2. Annorlunda ekonomibetraktelser:

* Relation maskin- människa: hur gestalta detta i kunskapssamhället då de är beroende av varandra i såväl den praktiska vardagen som skapande resurser där det mänskliga arbetet krävs ej längre i samma omfattning eller i samma form som förut.Maskiner (datorer) kan sammanfatta,söka mönster och trender i den ofantliga mängden data som det moderna,mångfacetterade samhället i dag producerar,men de kan knappast skapa nya abstraktioner som krävs genom ny slags kategorisering,med nya begrepp och begreppsstrukturer givande nya filosofiska svar på frågor som vad är verklighet då själva betraktelsen av den påverkar dess både definition och upplevande; på vad är värde i ekonomin då den tudelande teoretiseringen-skillnad mellan ekonomisk teori utgående från marknadens självklara grundantagande om vinstmaximering och ekonomisk antropologi då man betraktar människornas faktiska beteende och värderingar som visar annat har ej kunnat behärska marknadens nuvarande paradoxer.Kan man-och bör man-göra skillnad mellan verklighet och värderingar om man utgår från det mer abstrakta nya vetenskapsparadigmet där empirin uppfattas fler-dimensionellt som ej enbart fysiskt sådant? I mitt egna ekonomi-projekt har jag formulerat flera nya både teoretiska perspektiv som nya samhälleliga lösningsförslag,som du kan läsa om på mina andra bloggsidor.

* Relation produktion-distribution: hur påverkar globaliseringen detta och med vilka hänsynstaganden? Är det det ytliga,penningvärdet eller vinsten som styr,eller fler-dimensionella värden som långsiktiga miljövärden eller sociala sådana.Kan den nya ekonomiteorin baka in dessa i marknadens praktik så att den blir mera realistisk?

* Relation arbete-sysselsättning: Är vårt nuvarande sätt att definiera arbete (och ge ersättningar för det) relevant och rimlig mot bakgrund av förra? Dvs. betraktelsen av produktionen fler-dimensionellt,med fler-dimensionellt kompetensperspektiv där även själsliga aspekter tas upp.

* Det kan även finnas behov att definiera samhällspolitik bättre än enbart fysiskt-penningmässigt då tex utanförskap kan handla också om bristen på meningsfullt arbete i relation till skaffad kunskap,utbildning och samhällserfarenhet.

* Relation välfärd-finansiering: om samhället värderar individen på ett bättre sätt,kan man även anta att individens eget ansvar behöver gestaltas annorlunda? Därav tex mitt utvecklande av den nuvarande generella välfärdsmodellen genom att ”relativisera den” då ansvarsförtagandet mellan samhälle och individ formuleras annorlunda,mer dynamiskt genom tex annorlunda prissättningar i den offentliga sektorn dock utan att frångå från de grundläggande värderingar bakom välfärden om allas lika värde (ävenom vi är annorlunda utvecklade just nu-se mitt intresse att utveckla en ny,dubbel evolutionsteori för att tex kunna teoretiskt och empiriskt kunna förklara återfödelseberättelse empiri mm data som lyfts upp i "gränsvetenskaperna").

* Ekonomi-värde i ett nytt,långsiktigt perspektiv: om fler-dimensionell produktion och ny,mer balanserad och socialt rättvisare finansiering (med flex-priser som är incitamentsmässigt bättre då hänsyn tas förutom individens behov även för samhällets resurser,arbetsutförares situation och marknadens läge) är det då även nödvändigt att formulera fler-dimensionell tillväxtpolitik som utgår från samspel av olika samhällssektorer? I stället för att betrakta kakan som ska delas mellan dessa och trygga,offentliga budgetbalanser.Se mitt tidigare förslag på långsiktig NMEP-tillväxtspriral,i stället för enbart konjunkturinriktad makroekonomisk politik eller penningrelaterad finanspolitik,på nya institutionella lösningsförslag ("tillväxtrianglar" för att bredda Riksbankens kompetensbetraktelser,M.O.-börs,reformering euron på teoretisk grund-ej genom politiska brandkårsutflykter mm ryckig politik där de olika Sociala Jagens kreativitet begränsas av valkårens likada förväntningar).Dylikt skulle nog kunna skapa om min lilla firma till ett miljard-vinst företag om kulturella omgivningen vore annorlunda och tillät Vidorg att växa ”mot alla odds".Som min profil ovan visar,är jag inte ute efter pengar,utan drivs även av andra motiv:som att bli integrerad i samhället-som alla andra-på ett mer ömsesidigt sätt som begagnar även mig och använder mig bättre än i dag.Ger även bättre valuta för de pengarna (satsningar) som mina föräldrarna offrade för sina barns utbildning och framtid.Vi drivs ju ej av pengar(bröd) allena eller hur?

3. Ny kultursyn
Såsom det framkommit ovan,är marknaden historiskt utvecklande,så borde även såväl politiken som människornas medvetenhet att vara. Förhoppningsvis har vi tid kvar att ta det avgörande,kvantumliknande steget-plötsliga hoppet- till en ny,högre kulturell utvecklingsnivå som tycks behövas för att kunna bemästra framgångsrikt gällande kriser. Om marknaden börjar fungera-inte enligt laissez-faire-självreglerande endast utan även med etisk insikt att den är för människornas skull och skapelsen av människorna,då kanske kan man även börja diskutera annorlunda om vinster,fördelningspolitik,om €,behovet att gå vidare med bättre organisering av den gemensamma Europan osv. ?


Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,socialentreprenör

Anmärkning efter att gjord denna editering av den första versionen
-marknadsvärdet för denna skrift-som du kan läsa här och ev. skriva ut gratis-enligt mig: 4.400 kr
(4 timmar totalt,a'konsultarvode 1.100 kr/timme-lågt värderad då det gäller nya framtidsutsikter som har potential att påverka..).Om du är filantrop,kan du skicka summan till mitt konto hos SEB,Uppsala,Sverige

© Lasse T. Laine,Vidorg,Uppsala 2012

söndag 10 juni 2012

Demokratins vinster

Demokratins vinster

Ref. SvD/Brännpunkt:Vinstförbud vore ett misstag,Sö 10 juni-12,av Stefan Stern
SvD/Brännpunkt:Vinsten har stor betydelse,Lö 2 juni-12,av Urban Bäckström

Sammanfattning/projektplan för en ny,hållbar tillväxtboom

Den medborgerliga kritiken eller frustrationen mot dåligt fungerande skola eller vård och omsorg har tagit uttrycket av krav på ”vinstförbud” och ”återinvesteringskrav”.Vissa vänsterpolitiker har hakat på detta med sin ideologiska kritik av ”marknaden”,men ser inte riktigt poängen med motkritik.Att valfrihet och möjligheten av att fortsätta privata utförare i vård och omsorgs-sektorn (vård,skola,äldreomsorg och tangerande även rot-och ruttjänster) hör till maknadsekonomin och dess grundläggande principer om konkurrens (som sätt att utveckla nya produkter och tjänster) och frihet att både erbjuda och efterfråga tjänster och produkter (inom de ramar som fastställs av lagar,regler,värderingar och kulturella sedvänjor).Att förbjuda marknadsekonomin vore omöjligt,därför att den tillhör som en viktig del av demokratin.

Från politiskt håll har man velat demokratisera även marknaden,dvs. att resurser och vinster ska fördelas mer rättvist.Då detta kombineras med krav på informationstransparens och möjligheten av att påverka mer som medborgare,förälder eller patient,elev,olika myndigheters avnämare (vilket innehåller även företagens syn på stabilare regler eller mindre krångel mm krav),kan man diskutera som Stefan Stern,fd. statssekreterare och biträdande partisekreterare hos S-partiet gjort,tillika som Urban Bäckström,vd för Svenskt Näringsliv.Då Stern talar om sin kritik mot vinstförbudsivrare lyfter han upp både konsumenternas makt och medborgarnas möjligheter att ha inflytande inom nuvarande sätt att organisera omsorgen och sjukvården.Bäckström å sin sida lyfter upp entreprenörernas engagemang att förnya och förbättra denna sektor och framtidens krav då det kommer att bli svårare att finansiera vård och omsorg med enbart gemensam skattefinansiering.
Båda lyfter upp önskvärdheten av ett regelverk som ”säkerställer såväl kvalitet och trygghet som marknadsmässighet och effektivitet” (Bäckström) och ”ett system för uppföljning och kvalitetsjämförelser..som hanteras bäst politiskt av nationella kvalitetskrav lika för alla utförare” (Stern förslag).

Utöver nämnda medborgar-och företagarperspektiv samt politisk ideologi för försvar för marknadsekonomin och demokratin,kunde man även presentera statens syn samt intellektuellas och forskarnas intresse att formulera de teoretiska medel och verktyg som kunde användas för att kunna skapa praktiska lösningar som tar hänsyn till alla dessa perspektiv på ett sätt som befrämjar både fortsatt,hållbar ekonomisk tillväxt,som produktion som är effektiv samt rättvis och befrämjar hög produktivitet-hur det sistnämnda nu modelleras eller stöds av ekonomins teorier.
Jag själv-som både teoretiskt intresserad och som presumptiv företagare som skulle kunna skapa nya arbetstillfällen om demokratin skulle fungera även för min fördel,ömsesidigt,i den anda som även Stern lyfter upp i sin diskussion om frihet att utvecklas och kunna påverka i en demokrati i strävan efter social mobilitet och människovärde-vill lyfta upp även den kulturella aspekten eller perspektivet på denna diskussion om vinster/vinstförbud inom den svenska välfärden.Enligt mig är det inte enbart fråga om svensk välfärd-välfärdssamhälle uppstod ursprungligen ej här utan svenska politiker följde efter de tanke-och ekonomi-influenser som har blivit till annanstans.Detsamma är med den svenska modellen: den generella,skattebaserade finansieringen av välfärden organiseras på många olika sätt annanstans i världen.Gemensamt för alla dessa har dock varit den ekonomi-teorin som man tillämpat-tex. där vinster ses enbart ur finansiellt resursperspektiv som intäkter-kostnader som skulle balanseras i den nationella budgeten (eller hos vården och omsorgens utförare,landstingen,kommuner och privata företag).Tilllika är den människosynen som är bakom ensidigt vinstanvändning-favoriserande företagare som ser möjligheter att tjäna mer pengar genom att tex placera sin verksamhet på vissa områden som ger bättre vinstmöjligheter och mindre kostnader i stället för att resurserna skulle definieras i ett vidare perspektiv genom att ha en annan,ny ekonomi-teori på botten,härledd ur ett nytt vetenskapsparadigm.Egentligen skulle jag därmed kunna utvidga kritiken vidare: följ de mer generella,demokratiska spelregler av öppet samhälle.I stället för att lyfta upp önskvärdheten av nya regler,förbud mot vinsten mm,kunde man informera att det finns-har funnits-sedan min uppsats-utredning SINUS 1990 mm. nya lösningar.Informera om dessa,lyft upp dem till diskussion,låt alternativtänkare vara med i det demokratiska utvecklandet av samhället,favorisera inte ”etniskt svenskar” såsom även statsminister Fredrik Reinfeldt nu uttryckt det (fast bättre term skulle ha varit inhemskt födda,etniska svenskar sedan flera generationer tillbaka och nya svenskar,med annan etnisk bakgrund och andra generations svenskar).Här har den nya samhällsmodellen av Delvis Marknadsstyrd Offentlig Sektor (se min SINUS-uppsats-utredning i Ekonomisk Historia vid Uppsala universitet 1990,opublicerad och ej diskuterat trots försök att få ut innehållet förutom fou-världen även till media och politik samt näringsliv) många fördelar med sitt flex-prisförfarande.Tillika med andra tillämpningar för det nya vetenskapsparadigmet som-enligt mig-kunde användas för att argumentera bättre för såvål en ideologisk förnyelse av politiken,för ett friare och öppnare kulturklimat som för en ny ekonomisk tillväxtboom om man tog tillvara de möjligheter som tex. redan presenterade nya lösningar skulle ge.Typ M.O.-börs,med både bättre infotransparens och kvalitetsuppföljning och rättvisare fördelning av vinster för såväl medborgare som för statens skattekista; för nya institutionella lösningar för finansvärlden i form av användning av mitt nya M.O.-derivata instrument/projektbetalningsform,som tar hänsyn till visad produktivitet,ej endast psykologiska förväntningar som börsen gör,vilka sedan ger ensidiga bonusar till företagsledningar utan beaktande av långsiktighet för folkets flertal.Alla skulle vinna på dylikt-det skulle uppstå ”demokratins samhällsvinster”-ej enbart traditionella vinster såsom det definieras nu.”Släpp fångarna fria”-låt medborgarna veta att nya lösningar finns och att fortsättning för vidare utvecklandet pågår,men att det kunde göras ännu bättre om det skedde demokratiskt,ej i utsugande anda (med sk. negativ ömsesidighet-att man försöker samtidigt marginalisera den som skapar det nya-tv. hindra det nyas tillkomst-som att exploatera det som ev. blir till ändå-mot alla odds för social mobilitet bland den andre,av annan etnisk härkomst).

Om den nya samhällsmodellen

Läs mina tidigare blogg.Mitt tidigare arbete-nämnda SINUS-arbete 1990-kunde eventuellt kunna publiceras även av staten som en SOU-publikation? Som en slags kompensation för den tidigare tillämpade censureringen och tystnad kring alternativa tankar om den svenska samhällsmodellen? Som kunde ge även möjligheten för det svenska samhället att stå som avant-garde nation i världen i utvecklandet av välfärden,tillika som ge en svensk firma-privatkoncern- möjlighet att expandera utomlands med positiva resultat för statens ekonomi som följd.

Om möjligheten att reformera socialdemokratin

En gräsrotsmedlem som jag är hos S-partiet-han kämpar väl också ”mot alla odds”-även hos partiet,såväl som hos fou-världen,media,näringsliv,kulturliv ? Jag har dokumenterat detta tidigare på mina blogg samt även i mina dikter,noveller och essäer.De sistnämnda har jag tankar att erbjuda för marknaden-dvs. människorna-att ta del av i min ehandelslösning hos domänet vidorg.se.
Får se då,om skattemyndigheten bedömer då,att ”visst,här finns det frågan om näringslivsverksamhet,ej endast hobbyverksamhet.Förlåt-vi tar tillbaka dina underskott som vi nollställd förut,och ger även dig rättvisa bedömningar då du gör avdrag eller försöker bygga upp din privatkoncern Vidorg.Du är nu en av oss”.

Om den nya ekonomiska tillväxtboomen

Ja-vad ska man säga? Nu brinner det i knutarna/klockan är fem i tolv/sent vaknar syndarna.Välj ditt favoritutryck-jag väntar inte att du ska vifta med röda flaggor eller välja mig-Lasse- till svensk statsministerskap.Eventuellt kunde du välja mig till listorna hos S-partiet för riksdagsvalet,eller i europarlamentariker-valet,så att jag kunde komma ut och börja leva i litet annorlunda kulturklimat?
Kanske helheten-världen-skulle få bättre resultat av det? Jag har redan påbörjat ”resan” genom att starta ett nytt internetdomän: vidorg.eu-nu fattas det bara att få litet tillbaka så att jag kan satsa vidare på dess utvecklande,på raskare takt än nu,då firmabygganderesurser sparas ur det dagliga levebrödet.

Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,socialentreprenör

© Lasse T. Laine,Vidorg,Uppsala 2012

fredag 8 juni 2012

Fog för rättvisan II

Fog för rättvisan II ?

Ref. SvD/Brännpunkt: Visst har Assange fog för sin oro,080612,av Per E Samuelson


Min komment

Jag förstår mycket väl varför en av Julian Assanges advokater,Per E Samuelson,tiger om en möjlig
beslutsgrund för det svenska rättsväsendets hantering av hans fall,eller sättet att hantera det.
Samuelssons analys är väderhäftig och rimlig.Möjligen kunde man tillfoga en psykologisk förklaring.Då kvinnokränkningar nu börjat få den publicitet och mer rättsvis hantering i det svenska rättssystem,ville den kvinliga åklagaren-kanske omedvetet-manifestera detta.Vilket vore då lättare,då ”rättsobjektet” var en utlänning-inte en av oss? Dvs. en psykologisk-etnocentrisk-chauvinistisk handling,som man kan förstå fast det kan riktas kritik mot dylikt.Rättsvisan ska inte ske och argumenteras med bindande kraft med dylika,psykologiska argument (jag ska inte här diskutera mer om olika fall av våldtäckter mot kvinnor,där rätten kan döma negativt mot kvinnan,med argument att ”ord står mot ord”.Man kunde ju utöka evidensbaserade empirin som talar för den våldtagna kvinnans fördel med tex. Beskrivning av hennes efterföljande livshistoria efteråt: långvarig depression,oro,oförmågan att knyta nya mänskliga relationer,avbruten skolgång,att kvinnan känner sig tvungen att söka skyddad indentitet och flytta från sin vanda omgivning etc.Utan att nämnda de skador som våldtäckter orsakat sedan för kvinnans eller offrets närmaste,vilka kan ha liknande drag).

Nej,här luktar det om politiska faktorer.Man kan mycket väl tänka att bakom det hela var en politisk fälla,som Assange-pga av sin naivitet som praktisk rättskämpe-föll offer för.Det finns säkert värre insinuationsmål än hans,men han borde ha förstått att hålla sig borta från dylika,lösa förbindelser-triggade eller statusmässiga,där kvinnorna vill ligga med den framgångsrike.Naturligtvis kan man förstå Assanges handlande om så skett,som kvinnorna säger: han ville väl också känna sin segerns sötma.Att Wikileaks kunnat publicera otalika,vidriga handlingar i världens mest segerrika makt,visande fullständig arrogans mot människovärde och egentligen även mot militäretik.

Den sk. Andevetenskapliga analysen kan också lyftas upp.Då människan utvecklas från emotivt tänkande varelse då hens Sociala Jaget styr hens handlande-dvs personligheten,dess rollbeteende och de värderingar som omgivningen tutat i oss sedan barndomen- kommer man i sin andliga (ej religiösa,utan i mental-etiska,spirituella mening) utveckling-innan man utvecklas till nästa,själsmedveten medvetenhet (Individens själsliga integritet)-till ”ett port” som måste genomgås.Vid denna sätts individen på prov- lyckas hen hantera sitt känsloliv och emotiva tänkande eller inte? Assange är nog av den kaliber att det kan vara troligt att dylikt skett.Naturligtvis kräver sådan här slags tolkning eller analys antagandet av fler-dimensionell syn på individen – dvs dubbla utvecklingsteorin (att vid sidan av fysisk,darwinistisk utveckling,sker det,interaktivt,motsvarande mental-etisk utveckling,allteftersom livsminnes-bärande enhetens återfödelser).Fantastisk om psykologi-och andra fackvetenskaper (fysik,biologi,kemi,mm.) kunde öppna sig för ett helt nytt,bredare vetenskapsparadigm som har andra förgivettagna utgångspunkter (axiomer) än dagens motsvarande som utgår i sin beskrivning av människan endast som fysisk varelse där psykologiska fenomen förklaras genom inlärning eller betingad beteende från omgivningen och omgivande kulturen.Egentligen är det motsägelsefullt av rättssystemet om man inte agerar från etiska utgångspunkter,där människans handlande antas från moget avvägande av alternativ.Det tycks vara att även rättssystemet har svårt att agera mentalt,utan binds med emotiva argument och tolkningar av handlingar,typ psykologiska-etnocentriska eller av status-maktmanipulationer bakom kulisserna,som kan ej heller eller har svårt att dokumenteras,då motståndarna ser till attt sopa igen spåren eller göra sig onårbara i den sociala verkligheten.

Då dylika fall-fast på ett annorlunda sätt-har hanterats socialt-ekonomiskt-politiskt-utan att varken massmedia eller världssamfund satt fokus på det-typ oärliga utvecklingsvillkor för nya vetenskapsparadigmets utvecklande och vad som skett i det fallet (se min förra blogginlägg på www.vidorghelps.blogspot.se i vilket fall det ifrågasätts större saker än det som Wikileaks sysslat med-grunden för hela vår världssamfundets tänkande och värderingar,och möjligheten att komma till en ny,kulturell utvecklingsnivå.Vilket dock kortsiktigt kunde kännas som hotfullt för världens ”härskare”.Ett ypperligt fall för internationell scoop eller värd att översättas i Googles G+-nätverk?) -kunde det svenska rättsväsendet hantera Assanges fall mycket smidigare så det sätt som Per E Samuelson föreslår.Jag kan även utöka hans argumentering mot rättsvisare praktik.Rätten kunde ju ge villkorat förhandsbesked med medverkan av Haag-domstolens representant i rätten-att Assange kommer på inga fall att lämnas till USA,vilket kunde förinta den strategin som kunde tänkas bakom den politiska analysen.Kombinerat-med Samuelsons förslag,kunde denna nya strategi lösa nog fallet ganska fort tror jag.

Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,socialentreprenör

Copyright: Lasse T. Laine,Vidorg,Uppsala 2012

onsdag 6 juni 2012

Yxskaft rättvisan

Yxskaft rättvisan

Ref. SvD/Brännpunkt: Slopa nämndemän i överrätterna,Ti 5 juni-12,av Thomas Rolén,Margareta Åberg,Peter Rosén,Bertil Ekholm,Fredrik Wersäll,Lennart Svensäter,Per Hall,Sten Burman,Anders Jacobaeus

Sammanfattning:

Högre tjänstemän-domare mm.- vid sex olika högre rättsinstanser i Sverige,har skrivit en debattartikel om önsvärdheten att slopa nämndemannamedverkan i övre rättsinstanser.
Med detta menar de kammar- och hovrätter. De föreslår även att dylik lekmanna medverkan-
medborgarnas demokratiska insyn-ska begränsas även vid första instans.Deras argumentation är-enligt mig- typiskt för den första klassens individer: man argumenterar med begrepp som resurser,budgetar,snabbarehandläggningstider,kompetens,kvalité,tradition,samhällsutveckling.
Tyvärr visar detta att de har ingenting förstått av deras egna arbetsområde.Frågor som rättvisa,förståelse,empati,legitimitet lyser med sin frånvaro.Därför-och mot bakgrund av egna erfarenheter av den sk. rättskipningen i Sverige-se min berättelse nedan-rekommenderar jag att justitieministerns aviserade utredning tar upp även behov av krav för bättre utbildning för domarkåren,att domarkåren ska ha mångsidig samhällelig bakgrund (kvinnor,individer från andra samhällsklassbakgrund än första klassens,från flera etniska grupper,representerade flera generationer).Dylikt har ju i andra sammahang visat sig förbättra kvalitén i arbetet.


Rättvisans gång vis a vis generella regler

Jag själv representerar sk. vanlig medborgare,med arbetarklassbakgrund.Farfar-Oskar Laine-hade skaffat sig även utbildning i jordbruksområdet,vilket var inte så allmänt på hans tid.Därefter jobbade han som jordbrukare i den natursköna Karelen,vid Jääski,nära Viborg (området förlorades av Finland vid Finska krigen mot Sovjetunion under slutskeden av andra världskriget),tillika som affärsman som åkte runt i Ryssland och köpte skogsråvara åt engelskmän,samt som egen företagare med stenbrott på den egna tomten varifrån det såldes granitblock till byggen i Leningrad,fd. Pietari.
Fadern-som son till denna mångsyslare (farfar blev även politiker,vald riksdagsman,för området då han tog till orda vid ett kyrkmöte och protesterade mot dåtidens orättvisa)-lärde sig grundligt alla slags byggjobb: hantverkare,gjutare-betongarbetare,armerare,mm. Samt mjölnare (jordbrukssysslor) och skogsarbetare i egna och andras skogsarbeten.Han skaffade även specialistkompetens som sprängare vid tomtens stenbrott-kompetensen som utnyttjades sedan av finska armen då han fick jobba med den finska Maghinot-linjen bakom fronten,rustande mot Sovjets kommande anfall.Han berättade för mig tex. hur man skulle ladda det borrade hålet med dynamit,för att sprängningen skulle ha en viss riktverkan.Tyvärr hade han inte tid sedan att lära sin son-mig- att konkret hantera sprängarbeten,eftersom han hade efter kriget-efter att mamman hade uppmuntrat honom att skaffa byggmästarekompetens och utbildning-mycket jobb då Finland återuppbyggde sig efter kriget för att betala krigsskadestånd till Sovjetunionen (sakförhållandet som för övrigt var bakom den finska metalindustrins snabba effektivisering och förnyelse).

Själv fick jag-av naturliga skäl-börja jobba som trettonåring vid byggena.Bärande reglar och brädor för dem riktiga hantverkarna (lautapoika-det lär finnas speciellt ord för detta i svenska också-kanske brädpojke),städa och stapla material,riva stödväggar vid färdiggjutna arbeten,borra hål med tryckluftmaskiner som vägde mer än jag själv mm. Det bästa jobbet-strax före och efter studentexamen,vid byggjobbena på semester och jultider,var som andra chaufför för den 80 tons vägda byggkran som var störst vid Helsingfors flygplatsbygge.Det var en av de bästa jobb som jag haft: jag körde med alla funktioner samtidigt: tornet åkte på räls,kranen svängde,vagnen åkte framåt och vajern åkte nedåt,snabbt och smidigt (nuförtiden förhindras detta av säkerhetsskäl av den inbyggda elektroniken).Vi gjorde gjutningsarbeten vid 12 timmars skift-fyra dagar i sträck.Jag lärde mig jobbet på det amerikanska viset- learning by doing-.Efteråt ångrade jag: varför skaffade jag inte utbildningscertikat för detta-jag skulle ha fått bättre jobb sedan i Sverige som nyssinflyttad gäststuderande än diskare,städare,tidningsbud,som sysselsatt mig mest under min i Sverige som invandrare,trots den skaffade universitetsutbildningen-motsvarande mer än dubbla Fil.kand-examen vid en av Sveriges finaste universitet, i Uppsala.

Det kan vara att entreprenörsbakgrund i släktled bakåt-likadant som intresse för politik och samhällsfrågor-har påverkat mig i att engagera mig som företagare.I försök att bygga upp en konsultfirma Vidorg för att skapa tillämpningar för det nya vetenskapsparadigmet som jag skapat grunderna för som filosofistuderande som sökte efter sanning (vetenskapens uppgift).Då vetenskapen hade ej fungerat enligt sin grundläggande princip.Detta firma-sedermera privatkoncern byggande med flera firmor- skedde vid sidan av diskarbetet och firmainvesteringar drogs från min diskarlön med ursinnigt sparande i mat,nöjen,resor,klädköp i försök att få bättre arbete,motsvarande utbildning.Jag upplevde att jag hade kommit något viktigt,grundläggande på spår som skulle förändra världen om det gick genom i vetenskap och sedan påverkade våra värderingar,samhällslösningar och politik.

Ett villkor för min firmastart var den nya lagen att firmasatsningar -dvs. investeringar-som sedan skedde i maskinvaror (dator,datatillbehör,videoutrustning) och pr-blad,pr-möten,annonsering mm samt egen ledd utbildning i data och bättre kompetens i främmande språk-skulle kunna dras av lönen.Jag startade alltså firman på dessa villkor,utan behov av lån,investerande själv allteftersom verksamheten krävde.Första uppdragen hanterade om videodokumentationer,sedermera datoriseringar,snickrandet av ett dataprogram för export samt senare för kortare intervjuuppdrag hos lokala landstingets Infokansli och dess Invandraranställda projekt,dataåterförsäljare uppdrag,översättningsuppdrag åt ett lokalt företag Gamma Data som sålde sitt program till Finland mm.Bästa uppdraget handlade om organisationskonsulting som jag gjorde i min kompletterande utbildning i Ekonomisk Historia vid Uppsala universitet,då jag analyserade lokala landstingets-arbetsgivarens- SINUS-planeringssystemet och budgetering,i vilket arbete jag förslog både praktiska förnyelser för organisationen,nyorganisering av hela landstingssystemet i Sverige,och även teoretiska förnyelser: ny samhällsmodell för att kunna utveckla nya slags,mer ändamålsenliga lösningar än de som föreslagits av MacKinsey-konsulting för sjukhuset,en av världens finaste konsultingbolag.Min motivation för detta kompletterande utbildning och uppsats-utredningen (som jag lämnade in även som D-nivå uppsasts pga de tallrika,nya teoretiska inslag som den innehöll även i Akademiska Sjukhusets förslagsverksamhet då universitetshandledaren ville att jag skulle skriva om den och lämna bort vissa saker (de som handlade om de nya teorier i mitt egna ekonomi-projektet-då universitet hade ej kommenterat dessa vid mitt uppsatsskrivandet i andra ämnen såsom teoretisk filosofi,samhällsplanering,socialantropologi).För att hindra total refucering-att någonstans kunna få in alternativa synpunkter.Som tack för min konsultingsinsats fick jag en väckarklocka från sjukhusets förslagsverksamhet.Självironisk gest eller menande: vakna dig,flytta härifrån?
Efter ett år ändrades dock detta startvillkor av den dåtida S-regeringen.Man fick inte dra av gjorda investeringar längre,vilket hade varit villkor för mitt firmastart.Då verksamheten ovan belönades ej av marknaden i form av mer avancerade uppdrag än att hålla sig vid sin läst som diskare (första tio åren upplevdes som tortyr för den teoretiskt begåvade,med lång universitetsutbildning),fick firman lov av Skattemyndigheten att rulla underskott vidare.Åren gick,man fick ta lån mot pantsättning av sin lägenhet som man hade sparat sig till genom extrajobb vid sjukhusets Centralkök,som cirkelledare för en skrivarkurs kvällstid vid sidan av studier och sedermera även som uppsökare vid ett stadsförnyelseprojekt för det studieförbund som givit cirkelledarejobbet,samt senare som extra byråassistent vid lokala Arbetsförmedlingen då blivit arbetslös.Alltså innan gick tillbaka till diskjobbet,som jag hade arbetat med sedan studiernas början,på helgena,sommar-och jultider.
Företaget-med vision av ”integrering i vid mening”-skapande tillämpningar för det nya vetenskapsparadigmet som forskarvärlden ville inte veta av eller kännas vid,växte långsamt.Innovationer- typ ny samhällsmodell eller nytt,tredubbelt säker derivata/projektbetalningsinstrument-väckte inget intresse på marknaden,trots försök att kommunicera detta direkt med regeringskretsen eller en tidningsannons i en rikstidning.Media var ej heller intresserad av att publicera mina kritiska recensioner av artiklar som var skrivna av professorer,ministrar och andra högt uppsatta samhällsmedlemmar.Nu-eftersåt-förstår jag mycket väl vad det handlar om: förväntningar och trovärdighet.Då du har jobb som diskare,förväntas du inte att vara företagare-konsult.Den synliga ytan-din ekonomisk-sociala status- räcker för de som tänker emotivt och med fokus på sitt Social Jag.De flesta i samhället är fokuserade på den mental-etiska utvecklingsnivån och låter sig inte påverkas av dina mental-etiska strävan eller innehåll i argumentation.

Så även vid Skattmyndigheten och Rättsväsendet.Efter att känt mig tvungen att säga upp mig från detta diskjobb som varit min huvudnäring-vid sidan av firmabyggandet som bisyssla som hade inget att göra med jobbet (vilket dock gav mig mening att orka i det manuella jobbet),förändrades plötsligt även Skattemyndighetens bedömning.Mina tidigare underskott som tillåtits rullas,nollställdes.Trots protester i överklagandet vid den lokala Tingsrätten mot Skattemyndighetens bedömning att här var det frågan om hobbyverksamhet-med min motargumentation av långsiktiga,strategiska investeringar och skaffandet av ytterligare kompetens samt ernådda resultat (se kritik av MacKinsey-konsulting,förslag på LUL-organisationsutveckling med förslag att datorisera planeringssystemet samt förbättra budgetering med nya moduler,ny samhällsmodell som enligt mig-om tagits i bruk i hela landet och alla landsting-hade sparat samhället 7 miljarder årligen mm),hjäpte det inte.Därför överklagade jag vidare till Kammarrätten i Stockholm,som dock vidhöll sig vid Tingsrättens bedömning godkännande Skattemyndighetens bedömning av min firma,samt nollställandet av mina gjorda investeringar som dittills visat underskott.Vid det här skedet gav jag upp det formella koncernbygget och lade ned firmor i ett passivt tillstånd.Jag investerade därefter privat,med nya investeringar i data,nya kompetenser,egen ledd inlärning i nya kompetenser samt genom att aktivera mig politiskt igen i ett senare skede då forsknings- och näringslivsfronten inte fungerat,ej heller media eller kulturliv som var ej intresserad av mina alternativa samhällsupplevelser som jag dokumenterat i mina dikter,noveller och esseér.Då sedan Internet gjorde sitt genombrott blev det mitt ”vattenhåll” genom vilket jag kunde undgå censur,refuceringar,och ”den repressiva toleransen” som hindrat genombrott för ett nytt sätt att tänka,nya samhällslösningar som var grundade på ny syn på verkligheten och människan som faktiskt fler-dimensionella.Dessa investeringar har alltså aldrig redovisats med krav att kunna dra av- jag gjorde ju bedömningen att Skattemyndigheten drivits i mitt ”ärende” av okompetens eller-i värsta fall av mygel,diskriminering,försök att smugla undan mina gjorda investeringar-som efter en 12 års investeringsperiod hade uppnått en större summa pengar-till något privat konto (?).Rättsvisan vid Kammarrätten bedömnde jag på lika sätt: de hade varken samhällsinsikt eller förståelse för livsgärning som syftat till att förnya samhället och ytterst hela civilisationen (vetenskapen handlar om sanningssökandet,kunskaper som gäller överallt,för alla människor) eller kompetens.Snarare var deras bedömning av sådan kvalité som kan sammanfattas enligt utsagan: ”hand handen tvättar”.Högre tjänstemän-kommande ur främst den första samhällsklassen,födda och uppfostrade med silversked,har ingen förståelse för det slags livsupplevelser som sker på lägre samhällsklassnivåer.Därav ovan refererade artikelns skrivares-domarnas tal om traditioner,samhällsutveckling där bestämmande eller tongivande begreppp står av
*resurser
*budgetläge
*handläggningstider
*prövningstillstånd
*generella regler
*flexibilitet i sammansättningen av deras kompetens
*rättegångsförfarandet för varje enskild mål utan medverkan av nämndemän


Rätten utan rättvisa,samhällssyn från bestånde maktförhållanden och ekonomibedömningar


Som min berättelse ovan visat,har-enlig mig- regeringen hanterat skapandet av ekonomisk politik antingen slentrianmässigt eller kortsiktigt,utan strategiska bedömningar och sociala konsekvenser
(se mitt marginalliv som blivit resultat av att jag jobbat extra,spänt bågen och sökt sanning och samhällsförnyelse men fått samhällsmyndigheter mot mig),Skattemyndigheten-stödd av rättsinstanser- stulit mina resurser genom att plötsligt nollställa mina långsiktiga investeringar-som
jag kunnat få tillbaka-efter att betalat skatt för det- om jag sålt firman eller lagd ned dem.
Media i Sverige har tillika varit okompetent eller buden av klassintressen (är de vissa kretsar som styr bakom kulisserna av den demokratiska staten?) och försummat sin bevakning i ”ärendet” där frågan har gällt frågor som sökning i sanning i vetenskap-gemensamt för alla människor- förslag på helt nya samhällslösningar då den långsiktiga ekonomiska krisen gjort sig gällandet tillika som svårigheter med samhällsbygget (se min förra blogg- fokuseringsfrågor om bestående samhällsproblem som gäller såväl i Sverige som i alla sk. efterindustriella samhällen typ utanförskap,hög arbetslöshet,rasism,terrorism mm).

De höga domarkårens representanter tycks vara uppfostrade i samma anda som media visat ovan.De definierar ej heller hur de definierar kvalité i rättsinstanser.Är det frågan om snabbare hanteringstider då ev. besvärliga nämndemän-med annorlunda tolkningar av samhällsrelevans eller rättsobjektets gärningsbakgrund eller dess karaktär (se tolkningar som lett mitt liv till marginalliv trots förvärvade kunskaper,framlagda resultat och intresse och empatisk inställning,tillika som i privata mål som ej tagit upp här som lett till livslång utanförskap för en närstående sedan myndighetsbedömningar slagit undan fötterna för ett litet barn och orsakat bestående otrygghetskänsla för individen i fråga trots mina protester och utmaningar att tänka vad de gör i social myndighetsbedömningar,stödda av den sk. Rättsvisan,i hovrättens dom
.
Vidare: med vilka kriterier skulle överrätter göra sin översiktliga bedömning att här ska det inte kunna ske någon prövning? Utan att nämndemän kan närvara och ev. representera bredare förståelse av samhällsrelevans och samhällsförståelse och förståelse av upplevda samhällsverklighet,blir det inte faran av rättvisa blir blind? Är det det som hägrar här? Att rättegångsförfarandet ska representera tradition,högre tjänstemäns syn och bristande erfarenheter i samhället eller av deras fack-termer då det skulle gälla att tänka tvärvetenskapligt,tvär-samhällssektormässigt,med alternativa utgångspunkter eller åtminstone skenarier hur det kan gå för samhället,för ekonomisk-social utveckling för individen i fråga samt för samhället som helhet om bedömningar görs ensidigt?

Ytterligare en fråga: ska rättsbedömingar begränsas av användningen av endast den svenska rättskåren? Jämför mitt fall ovan. Skattemyndighetens bedömning gjorde ju att man lagt ytterligare hinder för genombrott för ett nytt vetenskapsparadigm vars utvecklande sker på individs resursbas,med de följder som det givit för försenad kulturell evolution för mänskligheten.Ska det svenska rättssystemet kunna-vid behov-kunna hämta kompetens från tex Haag-domstolen då myndighetsbedömningar kan gå mot förutom de känslor som folket i gemen upplever som rättvisa även mot mänskligheten-som brott mot mänskligheten.

En fråga till: definierar de kunskap och kompetens på samma sätt som utbildningsminister? Att kunskap är enbart det som bedöms av betygssättning-att kunna referera till framlagda och i bästa fall kunna tillämpa det-men utan att kunna ge kreativt helt nya synpunkter eller frågeställningar-det som bedöms vara viktigast i vetenskapen tex? I min kunskapshierarki-matris gör jag även skillnaden mellan kunskap och förståelse.I det sistnämnda-praktiserat i rättsväsendet-kan nämndemän representera detta med större sannolikhet än domarkåren som fn tycks ha en ensidig social bakgrund.Finns det intressen i regeringens aviserad översyn av rättsväsendet att förändra detta-möjligheten att bevara möjligheter för rättvisan som är mindre blind än den är i dag?
Lycka till domarkåren i ert försök att hindra rättsvisan,genom att göra den ensidigare,med gängse ekonomiska eller organisatoriska argument.Jag kämpar vidare,med min penna.Hänvisande till de som bedömnt tidigare i mina fall-visande ofullständig okompetens: har ni tänkt er att byta till annan livskarriär? För integrerade själsutvecklingens skull,eller ska ni gå och hänga er? Nej,spring hellre ute i trapporna.på nattetid,i ett låglöneyrke men bevara din integritet,
att våga leva som helgjuten människai stället för social marionett.

Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,socialentreprenör (i tillsvidare passiv firma Vidorg mm)

© Lasse T. Laine,Vidorg,Uppsala 2012

tisdag 5 juni 2012

Förbudsmentalitet- i vilket intresse ?

Förbudsmentalitet- i vilket intresse ?


Ref. DN/Debatt: Klassförbud råder i det liberala samhället,Må 4 juni-12,av Göran Greider
DN/Kolumnen: Tyskland har tappat minnet,Må 4 juni-12,av Jocha Fischer
DN/Böcker: Sverige sett ur två perspektiv,Må 4 juni-12,av Cecilia Jacobsson
DN/Debatt: Även konservatism läcker,To 3 maj-12,av Göran Greider
DN/Debatt: Vänstern måste rannsaka sig själv,Ti 14 februari-12,av Bo Rothstein
Boken: The Future of Europe: Towards a Two-Speed EU? Av Jean-Claude Piris,Cambridge
University Press,2012


Sammanfattning

Det är intressant att iakta lärda kunskapers praktik i den sociala verkligheten.I socialantropologisk forskning är en av de fundamentala lärdomar skillnaden mellan det som sägs,och hur man sedan handlar.Att vara och förbli integrerad har sitt pris,vilket du betalar varken du vill det eller inte.
Ett exempel på ovansagda kommer till utryck på ett diskussionsinlägg av en av socialdemokratins
portalfigurer,i Göran Greiders debattinlägg om klasshatet.I artikeln talar han att klassmedvetandet är det som måste gälla i politiken; att det liberala samhällets politiska knep (eller ideologisk blindhet ?) är att förtiga det.Men samtidigt är Greider tyst om radikalt nya förslag att utveckla socialdemokratin ur det nya vetenskapsparadigmets perspektiv såsom det kommit fram på mitt blogg. Gäller klasskamp även inom socialdemokratin eller är tystnaden (internetmobbning sade en person som jag diskuterade med under en IBM-konferensmöte nyligen) ett sätt att hålla sig kvari makten-styrande idédiskussion även på sk. progressiva tidningars spalter? Det förvånar mig inte,att DN spärrar mig möjligheten att lämna internetinlägg-kommentarer-på sina spalter (ip-filtrering: avvisa inlägg från ett visst ip-nummer?)- avslöjandet att man i praktiken censurerar framtidssyftande idédiskussion vore inte så trevligt mot tidningens uttalade principer?
Vad blir då alternativtänkarens sits? Våga utmana även på det egna ledet-ifrågasätta S-partiets dunkla diskussioner eller förgivettagna utgångspunkter som nu blivit gammalmodiga,med faran att bli till slut utestängd,fråntagen partimedlemskapet? Eller bli föremål för ”moralpanik” som en etablerad författare Dan Jönsson vars produktion utgår från eget perspektiv i intresset att söka sanning på journalistikens,litterära verksamhetens och politiska agitationens gränsmarker.
Avslutningsvis publicerar jag egen dikt ”Funderingar”- som dokumenterar ett helt nytt,tredje perspektiv för Sverige: individens närvaro mitt i svek och officiell retorik.För min egen del fortsätter mitt proaktiva kämpande på flera fronter- i vetenskap,politik,näringsliv,kulturliv- på de klassmässiga villkor som den oförstående omgivningen ger för oss alternativtänkare.Trots officiella uttalanden om demokrati,öppenhet,valfrihet mm.

Klassens ljus- Lenin, Fischer, Greider

Göran Greiders senaste debattinlägg fortsätter diskussionen om klasshatet.Hans tidigare diskussion om Anders Breiviks politiska bakgrund handlade om kulturkonservatism kontra kulturmodernism.Hans tes där var att tom liberalism-trots sina offentligt uttalade värderingar om demokrati,öppenhet och jämlikhets-jämnställdhetssträvan-läcker: man är tyst om avvikande var det sedan frågan om kulturkonservativa-fascistiska åsikter eller program eller försök att utveckla helt nya slags demokratiska tankar,principer,reformer som tex. mina,utgående från ett helt nytt vetenskapsparadigm.Läckandets priser blir då vad det blir: en del utvecklas till psykopater och terrorister,en del marginaliseras då deras tankar passeras med internetmobbning-dvs. försöker tigas ihäl.Priset som betalas av oss alla ? På vilket sätt: ja, i plötsliga våldshandlingar av antingen socialt utmanövrerade ensamvargar eller militanta kulturkonservativa terroristers attacker (spektrat kan innehålla såväl religiöst motiverade handlingar,som politiskt färgade sådana,till förmån för den egna religionen,gruppen,nationen eller civilisationskretsen),eller att kriser vars lösandet skulle ha behövt nya tankekonstruktioner (teorier,modeller,reformerade partiprogram) men då det inte tillåtiets ske mal sönder den historiska gemenskapen som utvecklats hittils.

Göran Greider tar upp i sin senaste artikel (DN, Må 4 juni-12) Lenins utveckling från att ha varit
en feministisk,antiauktoritär rösträttskämpe och fredsaktivist till en revolutionär ledare som kände sig tvungen att krossa sin tids både alternativtänkare (jmf. Mensheviker,NEP-programtänkare som laborerade med annorlunda ekonomiska utvecklandet av den ernådda socialismen än en-partistatens tvångskollektiva former i exproprieringar av bönders egendomar för bildandet av statliga kollektivjordbruk och i slaktandet av klassmotståndarna- de som förvärvat sina egendomar ur exploatering av arbetarklassen eller på den tidiga,oreglerade kapitalismens monopolvillkor i då tidens Ryssland då första klassens företagare använde framgångsrikt sina klassnätverk hos staten och tsar-hovet.En intressant historisk aspekt som Greider inte nämnde,var både inbördeskrigets situation och kampvillkor,som västmakternas anfallande krigsinsatser som blandat sig i det ryska inbördeskriget.Hade Lenin ett annat val? Utöver det hade han ju den interna maktkampen-med Stalin i skuggorna?

En annan historisk figur-dock levande och respekterad- utgörs av fd. utrikesminister och vice förbundskansler i Tyskland 1998-2005 Joscha Fischer som har i dagens DN-kolumn fått publicerad och översatt sin artikel om dagens situation i Europa (se ”Tyskland har tappat minnet”).Hur skulle Greider nu klassifiera honom på skalan kulturkonservativ versus kulturradikal,eller liberal kontra vänsterinriktad,progressiv? Officiellt beskivs han ju vara (varit) en av de tongivande inom den moderna Tysklands gröna parti. Om man nu skulle klassifiera honom med svenska mått,skulle han då räknas in i den Röd-Gröna gemenskapen? Fischer lyfter ju upp å ena sidan ett viktigt argument för Europas framtid: att dess enande kräver nu en politisk union utöver finanspolitisk sådan. Om man fortsätter den slagna vägen-dogmatisk åtstramningspolitik och Tysklands ovilja att släppa sin gammaldags syn på rädslan för inflation då det skulle gälla att satsa för olika tillväxtprogram för att få fart på den tillväxt som krävs på hela Euro-området,finns det faran att Europas framtida gemenskap är i fara.Om euron kollapsar som resultat av Tysklands svek att satsa nu,skapas en oförutsägbar situation eller recession där Europa förlorar sin position som världens största marknadsområde,med framtidspotential.Ta exemplet med Lenin ovan.Fischer gör inga anspråk på att vara Lenin,ej Greider (eller jag) heller. Men om den historiska situationen som håller på att utvecklas till en motsägelsefull ”offersituation” för progressiva vänsterpartier som Bo Rothstein diskuterade om i sin kritik av Maria Svedlands oro för högerextremism-dvs. Vänsterpartiernas borde dels frigöra sig från ”klasskampsbaserade konfrontationspolitiken”, dels våga ”se verkligheten i vitögat” angående tex. Frågor om integration,hedersrelaterad våld,rasism,förtryckande kultur mm.-vilket kan anses råda i dagens Europa som grävt sig ner i recessionsspåret som Fischer kritiserar ovan.Vad göra då? Räcker klassmedvetenhet som Greider talar om för att lösa motsägelser ovan i hela Europa? Eller offentliga uttalanden om fina principer och reformeringsprogram men i praktiken annan slags handlingar. Behövs det något radikalt nytt?

Europas rekonstruktion- plan B ?

Anta att plan A- de reglerings och mindre justeringsplaner som det politiska etablissemanget hanterar i dag-grundade på gällande ekonomisk-politiska perspektiv-inte löser problematiken med varken ideologisk kamp för jämlikare samhällen europavid,eller politisk-ekonomiska rekonstruktionen av Euro-området på det programalternativ såsom det uppfattas i dag.Detta perspektiv ser ju den enda alternativa vägen till framtidspotential-ekonomisk-social tillväxt- i såväl politisk som finansiell union.Då finansiella kampen-med bl.a. utökade brandväggar och ECB/IMF-finansierade låneprogram- har ej hjälpt avvärja eskalerande krisen (bl.a. i banksektorn i Spanien mm. länder vilka nu ytterligare förtyngds av Greklands krisens kostnader) vore det då dags att skrida till politisk union.Vänsterpartier är kritiska mot dylik federalism,då spåren hittils har visat sig inte följa jämlik och jämställd samhällsutveckling.Tvärtemot har krisen betalats av de fattiga,bl.a. på landsbygden vilket beskivs av Dan Jönsson i sin bok ”Ingenmansland” som ser Sverige ur två perspektiv: det fina Sverige i storstäderna och det fula,fattiga på landsbygden där människorna ändå vill bo kvar och kämpar i sitt mångsyssleri.Folk i Grekland upplever nog säkert mycket av det som Jönsson skriver om,men räcker klassmedvetandet eller klassmedvetenhet då det gäller att utveckla nya strategier för framtidspolitik för såväl Sverige som Europa?

Ta mitt alternativ-att dels reformera politiken på det nya vetenskapsparadigmets nya verklighets- och människosyn grund.Dels utveckla arsenalen strategiska verktyg för att skapa plan B utan politisk federalism men ändå syftande till de strukturella långtidsreformer som Fischer talar om,men på nya sätt.Se mitt tidigare diskussion om både institutionella systemramförändringar (tilväxttrianglar kring Riksbanken,nytt slags M.O.-börs för hantering tillväxtprogram och deras finansieringar,skapandet av långsiktig profilerad ESF- European Structural Fund ) och processmässiga tillväxtstegsprogram som reformering av Euron.Då sistnämnda skulle stödjas teoretiskt av de nya ekonomiska teorier (se min fler-dimensionella ekologi-teori-Strukturmatristeorin-som kan tolkas på många sätt-bl.a. I lönematris-modell då produktivititetsskapande tillväxt kan tillfälligt kräva även lönesänkningar och sänkningar av bonusar (gärna m.o-typ av jämlikare bonusvillkor) eller mer balanserad syn på offentliga sektors priser enligt den nya samhällsmodellen och dess flex-priser),kan man ta tillvara hittilsnått,framgångsrik Europa-politik med redan föreslagen avant-garde politik som stänger inte vägar för framtida utveckling men tillåter olika stater i Europa växa på sina villkor (se Jean-Claude Piris: The Future of Europe: Towards a two-speed EU,Cambridge Univ.Press,2012,hans alternativa skenarie 3 om politisk förenande som går på samma linje som Fischerś men avviker delvis genom att nämna det 4 alternativet -den legala föreningen- som det mest utvecklade alternativet.).

Även om jag är kanske inte klassens ljus-avviker jag här från både Fischer och Piris i min reformeringsförslag av Euron-dvs. går längre än Fischer utan att binda mig till politiska strider och tolkningar av faran för federalismen.Den reformerade euron som vore teoretiskt underbyggd tillåter olikartade politiska tolkningar av behövt tillväxtpolitik,vilket dock får betalas av dels betalningsvillkor för den nya,gemensamma ESF-brandväggen/fonden,som rätt att få ut lån från den,icke brandkårsmässiga,alteftersom skapade improvisationer som används i dag som väcker varken lust för ansvarsfull politik från olika staternas sida eller tillit att satsa offensivt från företagens sida då man vet inte hur det blir i framtiden med olika politiska tolkningar eller maktförhandlingar.I mitt plan B. undviks alltså federalismen,men tillåts på sikt att ske då Europas folk är mogna för det-men under tiden kan man skapa framgångsrikare Europa med stabilare Euro och produktivitetsinriktad ekonomisk politik,med hållbarhetsprofil i flera samhällsdimensioner.Med dylik politik kunde man angripa även de fokusproblem som Bo Rothstein nämner,citerade ovan.

Förbudsmentalitet- räcker det?

Göran Greiders klassmedvetande gäller nog i politiken fortfarande.Men den kan utvecklas då man inser att det Social Jagets (ang. unik personlighet,född under vissa klassmässiga villkor) utveckling behöver inte determinera den utvecklande Individens (som själ-medvetande) integration och kamp för mer demokratiskt samhälle.Må vara att Liberalism vill vara tyst och värna om gällande kultur med dess gällande verklighets-och människosyn genom att förbjuda diskussion om klasskampen eller om det nya vetenskapsparadigmet. Dock kan varken vänsterns sosse-sekretism,eller bundenhet med gammal klasskampstradition hindra alternativtänkandets ifrågasättande då det behövs nya tankar för att föra klasskampen vidare.Klasskampen kan nämnligen övervinnas i den nya medvetenheten som betonar allas lika värde (ävenom vi är olikt utvecklade just nu mentalt-etiskt,födda i olika kulturer och klassförhållanden), kampen för demokratisk utveckling överallt på den gemensamma planeten,för långsiktig,hållbar utveckling som är kumulativt växande,ej konjunkturbetonad såsom den gällande kapitalismens grundläggande syn och lösningar tex. på ekonomisk-politiska områden binder oss vid.Att expropriera-stjäla för samhällets eller statens fördel från den ensamme alternativtänkaren i hans kampsituation på flera fronter,för allas bästa,är lika ensidigt i dag som i förra Sovjet-statens tvångspolitik mot breda samhällsskikt.Blundar dagens vänsterpartier för demokratins faktiska villkor på de olika ingenmansland som upplevs av medborgarna i Sverige och annanstans? Kan demokratier utvecklas vidare på den nya medvetenhetens grund?

Min dikt 'Funderingar '

I går tog jag en buss för att åka
till u-landsveckans paneldebatt
På bussen steg in i centrum
en fyrtioårig man
antagligen med arbetarbakgrund
och såg litet härjad ut

Först fäste jag inte någon uppmärksamhet
vid honom
tills han började prata
oavbrutet,oavbrutet
för sig själv

Han försökte öppna en dialog
med en yngre tjej
om den palestinska rörelsen
men det blev ingen diskussion med
tjejen
inte i bussen

Han bytte plats
kom till bakre bänkraden
och pratade,pratade
för sig själv

Jag tänkte
han måste vara manodepressiv
ord huller om buller i en
forsande ström
helt förståndiga anmärkningar
i ordflödet om klassförhållanden,
sjukdomsstämpling,arbetslöshet,
mänsklig svek

Vid panelen och allmän diskussion
tog vi upp högtidliga självklarheter
om politisk makt,biståndsvillkor,
förmedling av västlig kultur i en
värld där ramarna definieras av
kamp,likgiltighet,förnedrandet av
de minsta

Uppsala 83 04 15,
opublicerad dikt,i samlingen Sanningsmarknad 83

Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,socialentreprenör
© Lasse T. Laine,Vidorg,Uppsala 2012