Yxskaft rättvisan

Yxskaft rättvisan

Ref. SvD/Brännpunkt: Slopa nämndemän i överrätterna,Ti 5 juni-12,av Thomas Rolén,Margareta Åberg,Peter Rosén,Bertil Ekholm,Fredrik Wersäll,Lennart Svensäter,Per Hall,Sten Burman,Anders Jacobaeus

Sammanfattning:

Högre tjänstemän-domare mm.- vid sex olika högre rättsinstanser i Sverige,har skrivit en debattartikel om önsvärdheten att slopa nämndemannamedverkan i övre rättsinstanser.
Med detta menar de kammar- och hovrätter. De föreslår även att dylik lekmanna medverkan-
medborgarnas demokratiska insyn-ska begränsas även vid första instans.Deras argumentation är-enligt mig- typiskt för den första klassens individer: man argumenterar med begrepp som resurser,budgetar,snabbarehandläggningstider,kompetens,kvalité,tradition,samhällsutveckling.
Tyvärr visar detta att de har ingenting förstått av deras egna arbetsområde.Frågor som rättvisa,förståelse,empati,legitimitet lyser med sin frånvaro.Därför-och mot bakgrund av egna erfarenheter av den sk. rättskipningen i Sverige-se min berättelse nedan-rekommenderar jag att justitieministerns aviserade utredning tar upp även behov av krav för bättre utbildning för domarkåren,att domarkåren ska ha mångsidig samhällelig bakgrund (kvinnor,individer från andra samhällsklassbakgrund än första klassens,från flera etniska grupper,representerade flera generationer).Dylikt har ju i andra sammahang visat sig förbättra kvalitén i arbetet.


Rättvisans gång vis a vis generella regler

Jag själv representerar sk. vanlig medborgare,med arbetarklassbakgrund.Farfar-Oskar Laine-hade skaffat sig även utbildning i jordbruksområdet,vilket var inte så allmänt på hans tid.Därefter jobbade han som jordbrukare i den natursköna Karelen,vid Jääski,nära Viborg (området förlorades av Finland vid Finska krigen mot Sovjetunion under slutskeden av andra världskriget),tillika som affärsman som åkte runt i Ryssland och köpte skogsråvara åt engelskmän,samt som egen företagare med stenbrott på den egna tomten varifrån det såldes granitblock till byggen i Leningrad,fd. Pietari.
Fadern-som son till denna mångsyslare (farfar blev även politiker,vald riksdagsman,för området då han tog till orda vid ett kyrkmöte och protesterade mot dåtidens orättvisa)-lärde sig grundligt alla slags byggjobb: hantverkare,gjutare-betongarbetare,armerare,mm. Samt mjölnare (jordbrukssysslor) och skogsarbetare i egna och andras skogsarbeten.Han skaffade även specialistkompetens som sprängare vid tomtens stenbrott-kompetensen som utnyttjades sedan av finska armen då han fick jobba med den finska Maghinot-linjen bakom fronten,rustande mot Sovjets kommande anfall.Han berättade för mig tex. hur man skulle ladda det borrade hålet med dynamit,för att sprängningen skulle ha en viss riktverkan.Tyvärr hade han inte tid sedan att lära sin son-mig- att konkret hantera sprängarbeten,eftersom han hade efter kriget-efter att mamman hade uppmuntrat honom att skaffa byggmästarekompetens och utbildning-mycket jobb då Finland återuppbyggde sig efter kriget för att betala krigsskadestånd till Sovjetunionen (sakförhållandet som för övrigt var bakom den finska metalindustrins snabba effektivisering och förnyelse).

Själv fick jag-av naturliga skäl-börja jobba som trettonåring vid byggena.Bärande reglar och brädor för dem riktiga hantverkarna (lautapoika-det lär finnas speciellt ord för detta i svenska också-kanske brädpojke),städa och stapla material,riva stödväggar vid färdiggjutna arbeten,borra hål med tryckluftmaskiner som vägde mer än jag själv mm. Det bästa jobbet-strax före och efter studentexamen,vid byggjobbena på semester och jultider,var som andra chaufför för den 80 tons vägda byggkran som var störst vid Helsingfors flygplatsbygge.Det var en av de bästa jobb som jag haft: jag körde med alla funktioner samtidigt: tornet åkte på räls,kranen svängde,vagnen åkte framåt och vajern åkte nedåt,snabbt och smidigt (nuförtiden förhindras detta av säkerhetsskäl av den inbyggda elektroniken).Vi gjorde gjutningsarbeten vid 12 timmars skift-fyra dagar i sträck.Jag lärde mig jobbet på det amerikanska viset- learning by doing-.Efteråt ångrade jag: varför skaffade jag inte utbildningscertikat för detta-jag skulle ha fått bättre jobb sedan i Sverige som nyssinflyttad gäststuderande än diskare,städare,tidningsbud,som sysselsatt mig mest under min i Sverige som invandrare,trots den skaffade universitetsutbildningen-motsvarande mer än dubbla Fil.kand-examen vid en av Sveriges finaste universitet, i Uppsala.

Det kan vara att entreprenörsbakgrund i släktled bakåt-likadant som intresse för politik och samhällsfrågor-har påverkat mig i att engagera mig som företagare.I försök att bygga upp en konsultfirma Vidorg för att skapa tillämpningar för det nya vetenskapsparadigmet som jag skapat grunderna för som filosofistuderande som sökte efter sanning (vetenskapens uppgift).Då vetenskapen hade ej fungerat enligt sin grundläggande princip.Detta firma-sedermera privatkoncern byggande med flera firmor- skedde vid sidan av diskarbetet och firmainvesteringar drogs från min diskarlön med ursinnigt sparande i mat,nöjen,resor,klädköp i försök att få bättre arbete,motsvarande utbildning.Jag upplevde att jag hade kommit något viktigt,grundläggande på spår som skulle förändra världen om det gick genom i vetenskap och sedan påverkade våra värderingar,samhällslösningar och politik.

Ett villkor för min firmastart var den nya lagen att firmasatsningar -dvs. investeringar-som sedan skedde i maskinvaror (dator,datatillbehör,videoutrustning) och pr-blad,pr-möten,annonsering mm samt egen ledd utbildning i data och bättre kompetens i främmande språk-skulle kunna dras av lönen.Jag startade alltså firman på dessa villkor,utan behov av lån,investerande själv allteftersom verksamheten krävde.Första uppdragen hanterade om videodokumentationer,sedermera datoriseringar,snickrandet av ett dataprogram för export samt senare för kortare intervjuuppdrag hos lokala landstingets Infokansli och dess Invandraranställda projekt,dataåterförsäljare uppdrag,översättningsuppdrag åt ett lokalt företag Gamma Data som sålde sitt program till Finland mm.Bästa uppdraget handlade om organisationskonsulting som jag gjorde i min kompletterande utbildning i Ekonomisk Historia vid Uppsala universitet,då jag analyserade lokala landstingets-arbetsgivarens- SINUS-planeringssystemet och budgetering,i vilket arbete jag förslog både praktiska förnyelser för organisationen,nyorganisering av hela landstingssystemet i Sverige,och även teoretiska förnyelser: ny samhällsmodell för att kunna utveckla nya slags,mer ändamålsenliga lösningar än de som föreslagits av MacKinsey-konsulting för sjukhuset,en av världens finaste konsultingbolag.Min motivation för detta kompletterande utbildning och uppsats-utredningen (som jag lämnade in även som D-nivå uppsasts pga de tallrika,nya teoretiska inslag som den innehöll även i Akademiska Sjukhusets förslagsverksamhet då universitetshandledaren ville att jag skulle skriva om den och lämna bort vissa saker (de som handlade om de nya teorier i mitt egna ekonomi-projektet-då universitet hade ej kommenterat dessa vid mitt uppsatsskrivandet i andra ämnen såsom teoretisk filosofi,samhällsplanering,socialantropologi).För att hindra total refucering-att någonstans kunna få in alternativa synpunkter.Som tack för min konsultingsinsats fick jag en väckarklocka från sjukhusets förslagsverksamhet.Självironisk gest eller menande: vakna dig,flytta härifrån?
Efter ett år ändrades dock detta startvillkor av den dåtida S-regeringen.Man fick inte dra av gjorda investeringar längre,vilket hade varit villkor för mitt firmastart.Då verksamheten ovan belönades ej av marknaden i form av mer avancerade uppdrag än att hålla sig vid sin läst som diskare (första tio åren upplevdes som tortyr för den teoretiskt begåvade,med lång universitetsutbildning),fick firman lov av Skattemyndigheten att rulla underskott vidare.Åren gick,man fick ta lån mot pantsättning av sin lägenhet som man hade sparat sig till genom extrajobb vid sjukhusets Centralkök,som cirkelledare för en skrivarkurs kvällstid vid sidan av studier och sedermera även som uppsökare vid ett stadsförnyelseprojekt för det studieförbund som givit cirkelledarejobbet,samt senare som extra byråassistent vid lokala Arbetsförmedlingen då blivit arbetslös.Alltså innan gick tillbaka till diskjobbet,som jag hade arbetat med sedan studiernas början,på helgena,sommar-och jultider.
Företaget-med vision av ”integrering i vid mening”-skapande tillämpningar för det nya vetenskapsparadigmet som forskarvärlden ville inte veta av eller kännas vid,växte långsamt.Innovationer- typ ny samhällsmodell eller nytt,tredubbelt säker derivata/projektbetalningsinstrument-väckte inget intresse på marknaden,trots försök att kommunicera detta direkt med regeringskretsen eller en tidningsannons i en rikstidning.Media var ej heller intresserad av att publicera mina kritiska recensioner av artiklar som var skrivna av professorer,ministrar och andra högt uppsatta samhällsmedlemmar.Nu-eftersåt-förstår jag mycket väl vad det handlar om: förväntningar och trovärdighet.Då du har jobb som diskare,förväntas du inte att vara företagare-konsult.Den synliga ytan-din ekonomisk-sociala status- räcker för de som tänker emotivt och med fokus på sitt Social Jag.De flesta i samhället är fokuserade på den mental-etiska utvecklingsnivån och låter sig inte påverkas av dina mental-etiska strävan eller innehåll i argumentation.

Så även vid Skattmyndigheten och Rättsväsendet.Efter att känt mig tvungen att säga upp mig från detta diskjobb som varit min huvudnäring-vid sidan av firmabyggandet som bisyssla som hade inget att göra med jobbet (vilket dock gav mig mening att orka i det manuella jobbet),förändrades plötsligt även Skattemyndighetens bedömning.Mina tidigare underskott som tillåtits rullas,nollställdes.Trots protester i överklagandet vid den lokala Tingsrätten mot Skattemyndighetens bedömning att här var det frågan om hobbyverksamhet-med min motargumentation av långsiktiga,strategiska investeringar och skaffandet av ytterligare kompetens samt ernådda resultat (se kritik av MacKinsey-konsulting,förslag på LUL-organisationsutveckling med förslag att datorisera planeringssystemet samt förbättra budgetering med nya moduler,ny samhällsmodell som enligt mig-om tagits i bruk i hela landet och alla landsting-hade sparat samhället 7 miljarder årligen mm),hjäpte det inte.Därför överklagade jag vidare till Kammarrätten i Stockholm,som dock vidhöll sig vid Tingsrättens bedömning godkännande Skattemyndighetens bedömning av min firma,samt nollställandet av mina gjorda investeringar som dittills visat underskott.Vid det här skedet gav jag upp det formella koncernbygget och lade ned firmor i ett passivt tillstånd.Jag investerade därefter privat,med nya investeringar i data,nya kompetenser,egen ledd inlärning i nya kompetenser samt genom att aktivera mig politiskt igen i ett senare skede då forsknings- och näringslivsfronten inte fungerat,ej heller media eller kulturliv som var ej intresserad av mina alternativa samhällsupplevelser som jag dokumenterat i mina dikter,noveller och esseér.Då sedan Internet gjorde sitt genombrott blev det mitt ”vattenhåll” genom vilket jag kunde undgå censur,refuceringar,och ”den repressiva toleransen” som hindrat genombrott för ett nytt sätt att tänka,nya samhällslösningar som var grundade på ny syn på verkligheten och människan som faktiskt fler-dimensionella.Dessa investeringar har alltså aldrig redovisats med krav att kunna dra av- jag gjorde ju bedömningen att Skattemyndigheten drivits i mitt ”ärende” av okompetens eller-i värsta fall av mygel,diskriminering,försök att smugla undan mina gjorda investeringar-som efter en 12 års investeringsperiod hade uppnått en större summa pengar-till något privat konto (?).Rättsvisan vid Kammarrätten bedömnde jag på lika sätt: de hade varken samhällsinsikt eller förståelse för livsgärning som syftat till att förnya samhället och ytterst hela civilisationen (vetenskapen handlar om sanningssökandet,kunskaper som gäller överallt,för alla människor) eller kompetens.Snarare var deras bedömning av sådan kvalité som kan sammanfattas enligt utsagan: ”hand handen tvättar”.Högre tjänstemän-kommande ur främst den första samhällsklassen,födda och uppfostrade med silversked,har ingen förståelse för det slags livsupplevelser som sker på lägre samhällsklassnivåer.Därav ovan refererade artikelns skrivares-domarnas tal om traditioner,samhällsutveckling där bestämmande eller tongivande begreppp står av
*resurser
*budgetläge
*handläggningstider
*prövningstillstånd
*generella regler
*flexibilitet i sammansättningen av deras kompetens
*rättegångsförfarandet för varje enskild mål utan medverkan av nämndemän


Rätten utan rättvisa,samhällssyn från bestånde maktförhållanden och ekonomibedömningar


Som min berättelse ovan visat,har-enlig mig- regeringen hanterat skapandet av ekonomisk politik antingen slentrianmässigt eller kortsiktigt,utan strategiska bedömningar och sociala konsekvenser
(se mitt marginalliv som blivit resultat av att jag jobbat extra,spänt bågen och sökt sanning och samhällsförnyelse men fått samhällsmyndigheter mot mig),Skattemyndigheten-stödd av rättsinstanser- stulit mina resurser genom att plötsligt nollställa mina långsiktiga investeringar-som
jag kunnat få tillbaka-efter att betalat skatt för det- om jag sålt firman eller lagd ned dem.
Media i Sverige har tillika varit okompetent eller buden av klassintressen (är de vissa kretsar som styr bakom kulisserna av den demokratiska staten?) och försummat sin bevakning i ”ärendet” där frågan har gällt frågor som sökning i sanning i vetenskap-gemensamt för alla människor- förslag på helt nya samhällslösningar då den långsiktiga ekonomiska krisen gjort sig gällandet tillika som svårigheter med samhällsbygget (se min förra blogg- fokuseringsfrågor om bestående samhällsproblem som gäller såväl i Sverige som i alla sk. efterindustriella samhällen typ utanförskap,hög arbetslöshet,rasism,terrorism mm).

De höga domarkårens representanter tycks vara uppfostrade i samma anda som media visat ovan.De definierar ej heller hur de definierar kvalité i rättsinstanser.Är det frågan om snabbare hanteringstider då ev. besvärliga nämndemän-med annorlunda tolkningar av samhällsrelevans eller rättsobjektets gärningsbakgrund eller dess karaktär (se tolkningar som lett mitt liv till marginalliv trots förvärvade kunskaper,framlagda resultat och intresse och empatisk inställning,tillika som i privata mål som ej tagit upp här som lett till livslång utanförskap för en närstående sedan myndighetsbedömningar slagit undan fötterna för ett litet barn och orsakat bestående otrygghetskänsla för individen i fråga trots mina protester och utmaningar att tänka vad de gör i social myndighetsbedömningar,stödda av den sk. Rättsvisan,i hovrättens dom
.
Vidare: med vilka kriterier skulle överrätter göra sin översiktliga bedömning att här ska det inte kunna ske någon prövning? Utan att nämndemän kan närvara och ev. representera bredare förståelse av samhällsrelevans och samhällsförståelse och förståelse av upplevda samhällsverklighet,blir det inte faran av rättvisa blir blind? Är det det som hägrar här? Att rättegångsförfarandet ska representera tradition,högre tjänstemäns syn och bristande erfarenheter i samhället eller av deras fack-termer då det skulle gälla att tänka tvärvetenskapligt,tvär-samhällssektormässigt,med alternativa utgångspunkter eller åtminstone skenarier hur det kan gå för samhället,för ekonomisk-social utveckling för individen i fråga samt för samhället som helhet om bedömningar görs ensidigt?

Ytterligare en fråga: ska rättsbedömingar begränsas av användningen av endast den svenska rättskåren? Jämför mitt fall ovan. Skattemyndighetens bedömning gjorde ju att man lagt ytterligare hinder för genombrott för ett nytt vetenskapsparadigm vars utvecklande sker på individs resursbas,med de följder som det givit för försenad kulturell evolution för mänskligheten.Ska det svenska rättssystemet kunna-vid behov-kunna hämta kompetens från tex Haag-domstolen då myndighetsbedömningar kan gå mot förutom de känslor som folket i gemen upplever som rättvisa även mot mänskligheten-som brott mot mänskligheten.

En fråga till: definierar de kunskap och kompetens på samma sätt som utbildningsminister? Att kunskap är enbart det som bedöms av betygssättning-att kunna referera till framlagda och i bästa fall kunna tillämpa det-men utan att kunna ge kreativt helt nya synpunkter eller frågeställningar-det som bedöms vara viktigast i vetenskapen tex? I min kunskapshierarki-matris gör jag även skillnaden mellan kunskap och förståelse.I det sistnämnda-praktiserat i rättsväsendet-kan nämndemän representera detta med större sannolikhet än domarkåren som fn tycks ha en ensidig social bakgrund.Finns det intressen i regeringens aviserad översyn av rättsväsendet att förändra detta-möjligheten att bevara möjligheter för rättvisan som är mindre blind än den är i dag?
Lycka till domarkåren i ert försök att hindra rättsvisan,genom att göra den ensidigare,med gängse ekonomiska eller organisatoriska argument.Jag kämpar vidare,med min penna.Hänvisande till de som bedömnt tidigare i mina fall-visande ofullständig okompetens: har ni tänkt er att byta till annan livskarriär? För integrerade själsutvecklingens skull,eller ska ni gå och hänga er? Nej,spring hellre ute i trapporna.på nattetid,i ett låglöneyrke men bevara din integritet,
att våga leva som helgjuten människai stället för social marionett.

Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,socialentreprenör (i tillsvidare passiv firma Vidorg mm)

© Lasse T. Laine,Vidorg,Uppsala 2012