You can translate my blogg with Googles help :)

lördag 29 september 2018

Sveriges kommande regering- slutronden?


Sveriges kommande regering- slutronden ?

Jag avundas inte den nya talmannen Andreas Norléns uppgift att pussla ihop en kommande regering för Sverige. Dagens DN belyser frågan med flera artiklar och jag som syntetisk tänkare breddar här frågeställningar. Behövs det nya perspektiv? Varför ska statsministerkandidaterna vara givna med bara Stefan Löfven och Ulf Kristersson som tänkbara statsministrar?

DN, lö 29 september-18:
Ledarekolumnen: ”Undantagstillståndets mentalitet går segrande fram”, av författare Lena Andersson- även fristående kolumnist för DN

”Internetdebatter. Det känns förnedrande att erkänna sina fel”, av Lisa Magnusson, ledarskribent

Nyheter: ”Nu läggs strategin inför nya samtalen med talmannen” och ”Så är läget inför rond 2”, av Hanna Jakobson och Hans Olsson

Nyheter: ”Nio år av lockrop kan bli övermäktigt för Alliansen” av Karin Eriksson, politikreporter DN


Undantagstillståndets retorik och praktik

Lena Andersson har skrivit en intressant artikel i dagens DN’s ledarekolumn. Hon belyser- mot bakgrund av gångna veckans diskussioner om det varit rätt att utesluta Nya Tidens representanter att delta i årets litteraturmässa. Hon beskriver att bojkottens motivering skulle ha gällt dels säkerheten för författare som vistats i mässan, dels frågan om legitimering. Hon refererar Johan Ehrenbergs syn på detta: ” Legitimering av det högerextrema är något man måste kämpa emot”, och redovisar att dylikt leder nästan automatiskt till socialt praxis ”att man anses godkänna det som man inte högljutt tar avstånd från”. Resultat av sådan praktik blir liknande undantagstillståndet eller nödsituation enligt Lena Andersson. Och- som vi vet eller väntas veta: ”i nödsituationer finns bara två positioner att vackla mellan ont och gott”. Utöver dylik djupt dualistiskt tänkande- typ vi, etablerare kulturarbetare med liberal människosyn och dem, högerextrema med extrem nationalistisk människosyn- leder dylik social praktik till en konstig syn på tolerans: det som man förr tolererade med tystnad, ska man nu högljutt legitimeras- kämpas emot- då annars anses man godkänna det onda och smutsiga (min slutsats av Lenas lite snurriga resonemang). Då undantagstillståndet lyfter fram vissa typer av temperament- de som är resoluta och anses ge slutgiltiga svar, vidgas lätt cirkeln för vilka som ska få pariastämpeln nästa gång och utsättas för korrektionskurser och bojkotter.

Meningsbytet blir därmed det enkla: diskussioner med likasinnade. För kulturarbetarna gäller det:
” man kan inte publicera några andra åsikter i en tidning än de som redaktionen håller med om, kan inte ta reda på vad motståndaren egentligen påstår och anser. För om man gör så, tillerkänner man hållningens giltighet hos motståndaren (min ”översättning” av Lenas argumentering) enligt legitimeringsprincipen såsom den definieras ovan.

Som slutsats konstaterar författaren att dylik legitimeringstanke förefaller vara av mer romantisk natur, en slags identitetsdefinition där det som ska definieras- mitt Subjekt- blir mer av en narcistisk natur med utgångspunkter alltid från det egna perspektivet- det vill säga: dualistiskt tänkande där vi är de goda, dem andra de onda. Kan sådant här tänkande göra sig gällande även bland svenska partiledare? Hur komma vidare- även i fråga om ny statsminister och fungerande regering för riket?



Internets vattenhål

Ledarskribent Lisa Magnusson skriver om sina egna erfarenheter av internetdebatter. Utgångspunkten för hennes reflekterande, intressant artikel var att hon dömde en prästs gillande av ett socialt experiment där man provar ”att vara fattig” en period, för att likasom lära känna vad det är att vara sådan. Hon dömde dylikt vara fel- både i sakfrågan och som en social praktik, eftersom fattigdom är av strukturell art, ej endast fråga om upplevelser. Då meningsmotståndaren ansåg att hon- Lisa- hade rätt, ångrade hon sina hårda ordval och sade förlåt i diskussionen.

Tyvärr följs dylik praktik inte i social media, enligt Lisas erfarenheter. ”Ingen inblandad kommer att ändra åsikt, folk bara missförstår”. Detta leder ofta till att man blir själv lite surare än man var innan. Att internet blev ej det frihetstorg vi drömde om !

Det stämmer ganska väl överens även med mina egna erfarenheter. Då jag har själv bloggat på dessa och andra internetsidor, har jag blivit bemött mest med kompakt tystnad. Troligtvis följande den sociala praktiken som Lena Andersson ovan skriver om: jag har eventuellt blivit stämplad som paria eller av likgiltighet för att tänka, eller att bemötas som alternativtänkare vars tankar ska ej legitimeras: då man är tyst om dem, finns dem inte socialt- politiskt, önskar man.

Å andra sidan, det vore intressant att veta om Lisa Magnusson har själv upplevt att vara icke- önskad ”konkurrent” om bättre arbeten eller om hennes artiklar har konsekvent nekats publicering eller blivit gång på gång nedvärderade- utan argumentering? Typ ”paradigm konflikt”. Kunde hon skriva om internet som vattenhål- ett enda ställe där man kan få publicerat sina debattinlägg i egna bloggar t.ex? Det är sedan en annan sak om de debatteras offentligt eller möts i argumenterande debatt i social media. För mig har det alltid varit positivt att få något ut och därmed även kunnat renodla egna tankar i min recension eller kommentar till någon reporters artikel eller politikers, författares, vetenskaparens argumentering i olika sakfrågor. Av känslan att vara en icke- medborgare eller konkurrent om bättre arbeten- fast är invandrare- och ytterst en ifrågasättande alternativtänkare med vision om en bättre värld på bredare filosofisk- vetenskaplig- grund, har jag i min ”motståndspraktik” skrivit egna dikter och noveller, publicerat av mig själv i det egna förlaget. Även om samtiden är tyst, repressiv, finns det alltid möjligheter att folk i framtiden undrar: vad var det för Sverige från slutet av 60- talet fram till året X ? Varför var den liberala mässiskosynen så ynklig att förnyelsen fördröjdes så många årtionden- för oss alla? Vilka var ansvariga för sådant?
Nej- för mig har Internet varit ett vattenhål ävenom det är jag själv som har fått hälla in vatten dit, för eget bruk i alla fall!

Alternativtänkarens strategi för en ny regering i Sverige år 2018

Hanna Jakobson, Hans Olssons och Karin Erikssons artiklar i dagens DN riktar strålkastarljus för dagens ”undantagssituation”: För det första: å ena sidan vill både rödgröna och Allians sträcka handen över blockgränsen, men å andra sidan kan varken den ena eller andra ge sig- det är vi som ska bilda regering- dvs. ha statsministerposten för Stefan Löfven, respektive Ulf Kristersson.
För det andra: båda blockerna vill på inga villkor regera med Sverigedemokraterna som stödparti.
Karin lyfter sedan fram den taktik som Socialdemokraterna har haft sedan nio år: ”att bända isär de borgerliga partierna”.

Och att- om man använder Lena Anderssons beskrivning av undantagssituation som nödsituation- har det gällt att legitimera sitt avståndstagande från Sverigedemokraterna och även deras sakfrågor med hänvisning till deras unkna, nationalistiska människosyn som liknats med nazisternas. Socialpraktik i en ny ramsituation där Sverigedemokraterna vuxit från 2009 års drygt fyra procent s till dagens dryg 16 % röstvinnande parti.

A. Legitimeringens konsekvens

Har dagens situation blivit så här, då man har ej velat bemöta Sverigedemokraternas sakfrågor, utan i förhoppning av vinna i valet genom emotiva resonemang och stämplingar om deras människosyn försummat bättre strategier för att lösa ovanbeskrivet ”undantags- eller nödsituation”?

B. Varför stirra på endast två givna personer som statsministerkandidater?

För det första kan man säga att fd. Statsminister Stefan Löfven och hans regering har delvis gjort bra ifrån sig i sin ekonomiska politik. Å andra sidan kontrar Allians att det varit resultat av gången högkonjunktur, bemött med Löfvens argument att vilken slags underskott skaffade förra Alliansregeringar även i högkonjunktur?

Hur vore det nu att reformera sjukvården och andra samhällssektorer- inklusive nödvändiga förnyelseinsatser för att vända klimatförändringen då lågkonjunktur är i sikte- även på grund av förvirrande omvärdssituation i värden med nödsituation inom EU (Brexit- och olösta asyl- och flyktingpolitik) och i världens handelskrigs- och krig situation, frambringade av ”liberal människosyn”och dagens förgivettagna filosofisk- vetenskapliga grund- det enda som återstår tillsvidare.

Kunde regeringsbildande underlättas, om Socialdemokraterna förnyades- med eventuell ny partiledare som resultat- eller en annan statsministerkandidat steg fram hos Alliansen?

Kunde Sverigedemokraterna förnya sitt partiprogram, så att deras halvdana ”Förändring riktigt”- med filosofiskt materialistisk och nationalromantisk människosyn (se Lena Anderssons diskussion ovan om detta, tolkad av mig)- utvecklades vidare så att man öppnar väg för min ”Riktig Förnyelse” - Real Change- det som inte ens Barack Obamas regering fattade i mina trevande försök att hjälpa till från sidan i deras förnyande av USA:s sjukvård,motiverad av min önskan att få bättre arbete, mer motsvarande mina studier och intressen. Det som inte öppnade sig i Sverige då dess regeringar ansåg att man behövde ej bry sig om landets alternativtänkare i vetenskap.

C. Vad vore då aktuellt för Sverigedemokraterna?

Svensk nationalkänsla behöver ej vara i motsatsställning för förnyad EU eller global gemenskap, på förnyade människosynens grund. Om nytt paradigm- forskning får forskningsstöd och dess nya perspektiv på olika fackvetenskap utvecklas och fördjupas vidare från mina redan gjorda insatser, finns det bättre möjligheter att även Sverigedemokraterna förnyas som parti. Dylikt har setts i förr:
i ny omgivningssituation kan det vara förmånligt för alla svenska partier att kunna tänka om: både angående statsministekandidater och om regeringsbildande.

I min föreställningsvärld vore även följande regeringar möjliga:
- S och M, S- Mp- L- Sd (förutsatt att de förnyat sitt partiprogram på ovanbeskrivet sätt: dvs. gått vidare från ”Förändring riktigt” till det djupare alternativet ”Riktig Förnyelse” med mina redan tidigare framlagda förslag hur t.ex. reformera sjukvården, EU:n och världens biståndspolitik eller säkerhetspolitik). Sd har ju hela tiden hävdat, att dagens flyktingpolitik borde göras om och i överenskommelse med andra stater.

Naturligtvis pekar jag inte med hela handen mot öst- som en fd. Kung i Sverige- med de vunna erfarenheter som jag bär från mitt förra hemland i Finland- utan lägger fram mina förslag här, i mitt vattenhål.

Ödmjukt, väntande dina sakkommentarer och icke- personcentrerande argument
din nysvenska alternativtänkare

Lasse T Laine
filosof- samhällsvetare- författare- entreprenör

PS. Om du vill läsa mina kulturella alster, är du välkommen att köpa dem på mitt förlagssajt på