You can translate my blogg with Googles help :)

onsdag 11 december 2013

Gärna skolkomission men utan skolkomissionärer,tack

Gärna skolkomission men utan skolkomissionärer,tack

Ref. SvD/Brännpunkt/Pisamätningen: ”Det krävs skolkomission”,av Stefan Löfven,partiledare (S) och Ibrahim Baylan,utbildningspolitisk talesperson (S) och viceordförande i Riksdagens utbildningsutskott

Lassse Laine: Förslag på skolpolitiskt arbete för socialdemokraterna i Sverige- ett inlämnat svar direkt till partiets kansli,2012,inlämnat även lokalt i partiets sk. skoldiskussionsgrupp

Förord

Pisarapporten redovisade nyss sina slutsatser om det aktuella läget i olika OECD-ländernas skolor. Sveriges situation har fallit ännu mer och befinner sig nu under olika,redovisade ländernas medelvärde.Detta har givit anledning för socialdemokraternas partiordföranden Stefan Löfven och partiets skolpolitiska sk. talesperson Ibrahim Baylan att skriva en debattartikel i dagens SvD.

Då jag själv var med i partiets lokala skolgrupp,författade jag även ett eget förslag hur utveckla den svenska skolan-vilket uppmuntrades i gruppen-och lämnade det även direkt till partikansliet vilket var tillåtet och också uppmuntrat.Dessvärre fick jag inga kommentarer därifrån och ser nu att många av mina förslag inryms i de höga partikomissionärernas diskussionsinslag i dag vilket glädjer mig.

Med då det fattas vidare kopplingar till övriga samhället-bl.a. om den människosyn som dagens skolpolitik ger intryck för i diskussion om lyckade resultat,om betygssystemets utformning,om lärarnas situation och om externa aktörers medverkan från alternativa synpunkter-som jag tagit upp och diskuterat om-utan offentliga kommentarer varken i media eller i tex S-partiet då jag ännu var medlem där,finner jag det meningsfullt att publicera mina skickade förnyelseförslag till S-partiet under 2012 till allmänhetens kännedom på denna blogg.

Det är synd att varken S-partiet eller andra politiska partiers representanter har tagit blad ur munnen och vågat uttala stöd för ny forskningspolitik,som skulle stödja grund-och tillämpad forskning även enligt det nya vetenskapsparadigmet.Hänvisande till nyss bortgångne Nelson Mandela och hans kamp för utvecklandet av det Sydafrikanska samhället,staten och demokratin,känner även jag en viss bitterhet.Då kampen pågår-får man begränsat (eller inget)stöd-då den är vunnen firar etablissemanget den trots att det praktiska förnyelsearbetet haltar.Bitterheten fick dock inte överhanden hos honom och ej heller hos mig ävenom jag börjar inse att min kamp för en ny civilisation-grundad på ett nytt vetenskapsparadigm-kommer inte att gå igenom under min livstid.Men än sedan-det gäller att kämpa vidare och eventuellt på en annan ”front” än den politiska-i näringslivet,kulturen tex eller uppskjuta arbetet till en ny återfödelse och fortsätta då.

För att den breda allmänheten ska få en inblick på förnyelsearbetets praktiska arbetsvillkor och hur det offentliga blir till och på villka villkor,har jag bredvid publicerat S-partiets interna dokument.Mitt brev eller rapport till partikansliet som fick ingen respons då,men påverkat till partiets inre utveckling och till förnyelse på ett av dess konkreta områden ävenom mina intentioner att förnya S-partiets hela,allmänna ideologi på det nya vetenskapsparadigmet grund tas ej upp och får troligtvis uppskjutas till senare tillfälle då allmänheten blivit själva mer aktiva och vågar ifrågasätta de etablerade lärarnas och universitetsprofessorernas samt partikomissionärers sanningar.Det gäller att fortsätta på den grund som jag tror att även Nelson skulle ha uppskattat mer än det officiella samhällets och dess etablissemangets firande.Att resultat ska mätas i den pratik som visas i vardag,i varje persons handlingar för andra och för sig själv.I kunskapsbyggandets,solidaritetens och kärlekens anda,på alla områden i samhället.

Refererad skolpolitiskt brev till S-partiets kansli 2012

”Uppsala On 29 februari 2012

Socialdemokraterna i Uppsala: skolgruppen,organisationsgruppen,programförnyelsegruppen där undertecknad är en aktiv medlem.

Lasse T. Laineś förslag på skolprogram förnyelse: lokalt och till programkommissionen

Lokalt/på riksnivå

1. Uppsala är en tillväxtkommun.I lokalpress har man beskrivit situationer då föräldrarna har ej fått förskoleplats,fast de blivit utlovade sådan.Tillika möter inflyttande svårigheter att få sina barn placerade i förskolan: antingen saknas det sådana inom rimligt avstånd,eller det finns inga bra allmänna lösningar att tex. bussa barn till andra förskolor (detta gäller även ordinarie skolelever).Därför vore det angeläget att Uppsala Kommuns planeringsmyndigheter/byggnadsnämnder har en proaktiv planering.Som exempel kunde nämnas en enkätundersökning på den officiella webbsidan,dit de som tänker flytta in i kommunen kan lämna sina uppgifter,prioriteringar mm.

Som exempel på sådant kan tas hur EU-myndigheter undersöker företagarnas intressen på webben: (komplettera länken med http:// framför adressen då bloggsidor trycker ej direkta länkar,anm. i dag):

ec.europa.eu/yourvoice/ipm/forms/dispatch?form=companylaw2012&lang=sv

2. Nytt i dagens kunskapssamhälle är behovet av både teoretiska kunskaper som praktiska färdigheter.Ett inslag i förnyelsen av den svenska skolan har varit att särskilja dessa två kunskapslinjer,vilket är olyckligt.Teorier står bakom alla praktiska tillämpningar.Att sk. praktiskt inriktade elever har svårt att kvalificera sig för fortsatta studier,har varit dels betygssystemets karaktär: det gäller mera att kunna referera rätt ang. framlagda kunskaper-vilket mäts i prover-än förstå bakgrunden eller kunna utveckla egna synpunkter på dessa.

I forskningen har det kommit fram att bakom lyckade skolor har det varit många faktorer. Dels bra ledningskultur som lämnar lärarna möjligheter att själva anpassa sin lärargärning till klassituation och elevers bakgrund,intressen och håg samt för samhällets förändrade omgivningar.Dylikt kräver att rektorer har kompetens och tid att styra dylikt med rätta verktyg och med pedagogisk kompetens.Därför vore det angeläget att lokala lärare får tillfällen att bekanta sig med den senaste forskningen,och även själv har grundläggande kunskaper om vetenskapens-kunskapsskapandets grunder-både filosofi-teoretiskt i kunskaps-,vetenskaps-teori samt vetenskapssociologi,så att de kan lära sedan rätt inställning till elever och därmed motverka pluggskolan-profilen och korvstoppningspedagogiken som färgar mycket av skoldiskussionen i dag.

3. Skolans uppgift är att socialisera nya generationer av medborgare till framtida samhället. Utöver viktigheten att förmedla livslångtlärande princip och att det hålls levande hos varje skolindivid,är/vore det viktigt att förmedla en aktiv inställning till demokratin hos elever. Dylikt kan dels läras in genom elevråd mm.-elevers egna organisering-och även genom att samhället ordnar lokala rum där olika samhällssektorer möts i diskussioner,workshops,olika praktiska projekt mm.Då kunskapssamhället kommer troligtvis att genomgå ett grundläggande paradigmskifte i det grundläggande vetenskapsparadigmet-som är redan påbörjat av undertecknad-kommer arbetet definieras på ett nytt sätt.Ett sätt att prova och påskynda detta vore även att koppla lokala samhällsentreprenörsaktörer i ovannämnda lokala rums verksamhet,tillika som AMS-myndigheter som tex. kunde skapa praktikplatser i ovannämnda verksamheter både för skolelever som för arbetslösa.

4. Ett inslag i diskussioner för skolans utveckling har varit behov av kvalitetsstyrning och behovsprövade bidrag i kommunala budget.Det finns redan inslag i tex. Uppsala kommuns budget för hållbarhet.Dessa kan stärkas enligt undertecknad med bättre teorier.Därmed kan tex. segregeringsfrågor mötas med ekonomi då brister i avhoppade elevers ekonomisk-sociala situationer då de hoppar av från gymnasieutbildning-vilket ofta sedan gör att de blir arbetslösa-kunde proaktivt bemötas med bättre budgetsystem.Dylikt kan säkert utvecklas med det nya vetenskapsparadigmets nya värdeteori där etiska och fördelningsaspekter vägs in,samt övergripande i den nya,flerdimensionella ekologiteorin.

5. Teorin ovan kan även tillämpas i sk. Lönematristeori-där lönernas utveckling relateras till flera faktorer än i dag,styrda av även ekonomiteoretiska samband utöver förhandlingsperspektiv.Tillika har undertecknad lämnat förslag på sk. Kapitalmatris-modell,som kunde förnya och ta sig an frågor om skattesynpunkter på kunskaper-deras utvecklande och skapande.Därmed kan även-genom kombinationer av dessa två modeller-lärarnas löner uppdateras och värderas annorlunda.Då det finns redan diskussioner om alternativa professionaliseringsmöjligheter för lärarna,kunde man komplettera dessa med pedagogifilosofiska diskussioner som är mer vetenskapsgrundade och lyfter även upp behovet av förståelse av kunskapers olika nivåer.Se synpunkter ovan om behov av livslångt lärande,om aktiv medborgarskap mm.Det nya vetenskapsparadigmets flerdimensionella människo-och verklighetssyn kan motivera i dessa nya profileringar av skolan.

Då mina förslag ovan utgår från både teoretiska och praktiska perspektiv,är samhällsrelevanta på flera nivåer av skolans verksamheter (rektor,lärare,elever,föräldrar,samhällsmyndigher,externa aktörer mm) gör jag här ingen skillnad mellan lokala förslag och förslag som ska lämnas till Socialdemokraternas Programkommission.Mina förslag-om intresse för dessa finns-kunde även implementeras i praktiska,nya kvalitetssystem i såväl lokala som riksbudgetar,och på sikt kommer även att ev. tas upp på mer övergripande externa nivåer tex. i reformering av euron (synpunkter för dessa har lämnats av undertecknad på såväl rikspressens debattsidor kommentarer,som i mina bloggsidor).För det sistnämnda,besök gärna min strategiskt profilerad blogg (denna,min anmärkning i dag)

Med vänliga hälsningar

Lasse T. Laine

filosof-samhällsvetare,entreprenör(tv. passiv i de egna firmor Vidorg mm. av integritetsskäl)”

(ovannämnda brevets innehåll har rättats i några mindre punkter ang. bortfallna ord mm).

Copyright © 2013 Lasse T. Laine,Vidorg F:a . All rights reserved

måndag 18 november 2013

Arbetsförmedlingens fokusproblem- öppning för nya möjligheter?

Arbetsförmedlingens fokusproblem- öppning för nya möjligheter?

Ref. SvD/Brännpunkt: Service-snarare än kontrollfokus,Må 18 nov-13,av Clas Olsson,tr. Generaldirektör Arbetsförmedlingen,Helena Perlerot,ordf. ST,Christer Gustafsson,ordf. Saco-S Arbetsförmedlingen,Gunnar Carslson,ordf. Seko Arbetsförmedlingen

Förord

Undertecknad betraktar ovan nämnda utmärkta debattartikeln utöver gängse Arbetsförmedlingsfokus- att förmedla arbete för arbetssökande och därmed även arbetskraft åt arbetsgivare som söker ny personal eller behöver hjälp i sin rekrytering- även ur två nya perpektiv.Detta ”systemförnyelse-perpektiv” från en alternativtänkare har sin bakgrund i undertecknads dels högskolestudier i både ett utländskt och svenskt universitet,dels i kompetensförkovran på nätet (i USA,globalt),dels i egna erfarenheter både som ”kund” hos Arbetsförmedlingen (2 gånger under arbetslöshetsperiod som fick sitt slut genom egen aktivitet,snarare än hänvisad jobb eller kurser hos Arbetsförmedlingen) och som firmaskapare och ev. partner för Arbetsförmedlingen( 2 gånger sökt starta eget bidrag,med avslag,samt som startare och ordförande för en förening vars fokus var att hjälpa arbetslösa akademiker i min hemstad Uppsala).

Andemeningen med min värdering eller utvidgning av författarnas perpektiv på Arbetsförmedlingen,dess både brister men även samhällsviktiga fördelar är att visa att grunduppdraget kunde ses från ett ännu bättre eller mer utvidgade perspektiv än det som förmedlas innifrån organisationen i fråga. Jag kommunicerar här om mina alternativa tankar och förslag vilka kunde tas tillvara om den goda viljan därtill finns inom organisationen.Eller viljan att utveckla den skaffade kompetensen eller kulturen som härskar vid Arbetsförmedlingen,regeringen,Riksdagen i stort.Att glömma den inåtvända-vi vet bäst,vi är bästa-perspektiv som härskar mycket i förutom hos gemene mannen och allmänheten (ej hos alla) även hos landets officiella myndigheter och institutioner i alla samhällsområden.

Då min förra bloggartikel lyfte upp urbaniseringsproblematiken genom en komment till en duktig samhällspåverkare,lyfter jag upp här även den andra aspekten av det moderna samhället-flyttarna/flyttningen/migrationen-att samhället har blivit en mångkulturell plats åt individer från olika håll i värden,med olika kulturella värderingar,erfarenheter och drifter.Om det svenska samhället organiseras på ett bättre sätt-här fokus i Arbetsförmedlingen som sköter ett av de viktigaste samhällsproblem som man har just nu- och om folket i gemen började kräva ännu bättre service än det som skissas i författarnas debattartikel ovan,kunde man ev. vinna ett steg i rätt riktning (progressiv samhällsförnyelse som strävas efter i olika partiers reformförslag) och bidra även till ”systemförnyelse” och samhällsintegration på ett bättre sätt än det sker i dag.Så-varför inte lyssna även på alternativtänkaren?

Artikelns tes-förstärka grundbulten,Arbetsförmedlingens arbetsmatchnings arbete

Författarna- dels den tillfälligt förordnade generaldirektören för Arbetsförmedlingen,dels fackliga ordföranden vilkas arbetsområden och ansvar tangerar denna organisations arbete och arbetsfält-har skivit en intressant artikel. De visar förutom repetering av det uppdragets art som givits åt dem av Riksdag och regering,även ödmjukhet inför behovet att förnya organisationen som respons för tidigare debatter i massmedia där såväl allmänheten som tidigare och befintliga kunder-arbetslösa- givit sin kritiska inställning eller värdering av myndigheten. Många upplever ju att myndigheten kunde läggas ned tom.

Jag har själv varit både kund hos Arbetsförmedlingen(se ovan),men även kortare tid (6 månader) som byråassistent hos Länsarbetsnämnden i Uppsala där jag jobbade både som kontaktman för romer i deras vidareutbildning (främst gentemot olika myndigheter då samtidigt fick erfara de fördomar och diskrimineringsattityder som bemöter dem hos arbetsgivare),och som arbetsförmedlare-assistent åt arbetslösa (tog emot nya kunder,stämplade deras arbetslöshetskort för att de skulle få fortsatt A-kassa ersättning),och även som utredare i två mindre projekt (om arbetslösa kvinnors bakgrund,och-av eget initiativ- för att förnya utbildningsverksamheten för romer).

Jag provade även starta eget-verksamhet som lösning för min arbetslöshetsperiod i två omgångar. Den första avvisades av en arbetsförmedlingstjänsteman som sedermera skulle bli minister och EU-funktionär i området med hög status. Han avvisade min firmastart ansökan (vars motiv var på så sätt skapa en social-ekonomisk plattform för mitt nya vetenskapsparadigm-utvecklande då forskningsvärlden varit avvisande och ej följt sin grundprincip av fritt sökande av ny kunskap),vilket resulterade i att jag ordnade min starta eget-finansiering själv genom att skuldsätta mig genom pantsättning av min lägenhet (hade inga skulder innan). Skuldsättningen-vars orsak var att myndighetspersonen i fråga hade bristfällig kompetens eller bristande tro på firmastartades person och tvärvetenskapliga utbildning och drivkrafter,motiv (att hitta nya samhällstillämpningar för det nya vetenskapsparadigmet genom näringslivsverksamhet och därmed indirekt visa det nya paradigmets förträfflighet jämfört med dagens,mer begränsade)-har fortsatt sedan dess och firmastartaren har levt på marginal i sin tillvaro och gör det även i dag,nästan 30 år efteråt. Bidragsgivandet nekades även en annan gång då ”konsultpartnern” för Arbetsförmedlingen nekade starta eget bidraget genom motivering att firmaidén var ej tillräckligt fokuserad (konsulten insåg ej flexibiliteten hos firmans verksamhet:it-,distributions- och byggtjänster. Dels då konjunkturen förändrade karaktär,skulle den tilltänkta firmans arbetsområde fokus skiftas mellan dessa tre,dels dylika,olikt funktionella områden kunde ”korsbefrukta” varandra såsom i mina servicevisioner för tex. hemtjänster där it-, mindre byggtjänster och hämtandet av råvaror,material samt finansiering av behövt materialköp skulle komplettera varandra och bilda en integrerad lösning).

Under andra arbetslöshetsperioden-då jag kompletterat min tvärvetenskapliga universitetsutbildning med nya it-kompetenser genom en kurs på Internet,med kursledning i USA- då var även någonslags projektledare för en grupp som skulle undersöka och ge förslag för ett fiktivt företag att datorisera sin verksamhet-med deltagare runt omkring i världen- viftades denna kurskompetens bort av arbetsförmedlaren som inget värt.

Med dessa egna erfarenheter vill jag visa att författarnas ödmjukhet inför förändringen av Arbetsförmedlingen är tyvärr för smal. Grunduppdraget- hur bra den än förnyas genom de förslag som lagts fram av de genom

- förändringsprocesser såsom modernisering av digitala kanaler

- självinskrivningsmöjligheter genom webb, eller

- bevarandet av den omfattande platsbanken dit Arbetsmedlingen samlat arbetsgivarnas sökningar av ny personal

- dvs.att matcha arbetsgivarens sökningar och arbetssökande-räcker ej enligt mig då man försöker fler jobbmöjligheter.Deras förslag kunde utvidgas ännu mer.

Mina andra erfarenheter nedan refererar för detta.

Strukturförändring- ja tack,men även systemförnyelse

Då jag sedan hade gått tillbaka till den verksamhet som jag hade haft som extra under mina universitetsstudier i Uppsala (för att finansiera egna forskningar utöver universitetsstudier redan som student- vilket resulterade sedan i dels egen filosofisk skriftserie,dels i en avhandling,första version) – som diskare i det lokala sjukhusköket med fast anställning och bedriva startad firmaverksamhet i första firman Vidorg som biverksamhet vid sidan av (med mindre,kortare uppdrag och även med export-ett ambitiöst drag som visas nuförtiden av många småföretag från början av sitt uppbyggande men som var sällsynt då).

Som ett sätt att skapa infrastruktur för det sistnämnda startade jag V.BON-nätverket (Vidorg Business One Nätverk) genom att försöka lemma in utlandsfödda akademiker eller personer i mitt eget nätverk,för att sedan kunna erbjuda mina tjänster för svenska företag. Så var jag före Ericksson i Mexiko- hade fått en kontaktperson där (inflytandet från mina studier i socialantropologi)innan dem,tillika som i Tunisien,Bolivien,Angola och genom själv- i Finland. Jag finansierade datoriseringen av firman genom dels extremt sparande ur lönen,dels genom egna lån (se ovan),dels genom mindre arv från föräldrahemmet då föräldrarna dött.Jag deltog i två mässor utomlands,samt i en lokal mässa här i Uppsala,sökte EU-projektpengar men fick tyvärr ej backning av kommunen eller landstinget fast EU-kontakten var intresserad (se mer nedan om detta VEUMATCH-domän eller VidSol-projektet (VidorgSökningOnline-verksamhet).Kanske var det brist på kapital som hindrade mig att satsa tillräckligt(att kunna hoppa av heltidsjobbet och därmed kunna koncentrera mig helt på firman,fast jag upplevde ej detta vara problem då hade fått firmakredit hos den lokala banken-nej,jag vill expandera firman främst genom egna vinster,ej genom att skuldsätta mig ytterligare)?

Då jag hade ej fått Almi-finansiering eller EU-pengar eller starta eget-bidrag,blev resultatet ett långsamt uppgyggande av firman med egna,strategiska investeringar som hittills visat underskott då mina tjänster väckte ej intresse hos varken det lokala näringslivet eller på riksnivån (trots pr-annonsering av mina tjänster i både firmakatalog,digitala media och i pressen såsom om min nya,unika derivata-instrument M.O.- Management Option- en projektbetalningsform som förenade tre olika,förut som skilt uppfattade funktioner på marknaden:försäkringens,investeringens och som finansiell riskinstrument med tredubbel säkerhet. Enligt mig om instrumentet eller konceptet hade tagits i bruk i bred skala hos näringslivet,finansvärlden,banker,försäkringsinstitutioner och olika myndigheter lokalt hade det spridit sig som framgångsrik näringslivsverksamhet globalt och hindrat den kris som vi erfarit sedan 2008.Men inget förtroende för den vision eller företagsverksamhet som bedrevs av alternativtänkaren med grunden i det nya,bredare vetenskapsparadigmet.Var det för ambitiöst kanske? Lagom är väl bäst? Eller ej att bli ev. konkurrent för landets härskande finansfamiljer som ev. såg till att det var tyst i klassen (dvs. massmedia) om nymodigheter? Eller att politiker ville ej veta av någon ny samhällsmodell,reformering av landstingsvärlden och sjukvården genom nya nyckeltal,ett annorlunda budget-,datoriserings-och prissystem (resultat av mitt SINUS-projekt1990-2012)?

V.BON-nätverket utvidgades sedan av mitt UIA-institutionsbygge. Jag startade tillsammans med några kamrater föreningen Uppsala Internationella Akademiker,vars syfte var att förmedla arbete som extern partner för arbetsförmedlingen i föreningens informella samvaroskvällar där företagare och arbetssökande skulle mötas,och där det skulle även kunna uppstå diskussion om olika samhällsförnyelseinitiativ osv. Tyvärr inget intresse hos Arbetsförmedlingen eller hos lokala studentlivet.Under ett möte gästades föreningen av utländsk representation ur Irland vilket resulterade i att jag blev återförsäljare för deras intressanta bilddatabas.Jag hade nämligen fått stöd hos en fördomsfri,svensk Axel Johnson-koncern genom att bli återförsäljare för deras Datateam-företag och kunde sälja även dator-och it-produkter.En annan gång,mitt tilltänkta föredrag-som ordförande- då jag ville kommentera och diskutera om Lindbäck-kommissionens då aktuella förslag för samhällsförnyelse-och bidra med även egna förslag som gick ännu längre -väckte inget intresse. Det kom inga åhörare till mötet ävenom jag hade betalat för både en annons i den lokala pressen,samt för bokade seminarierummet. Troligtvis pga min ”sociala status” som invandrare-akademiker,som företagare utan fin firmabil eller fina kontakter.Dvs.kulturella och sociala fördomar,attityder betyder mycket-om samhällskulturen är ej öppen,får man banka huvudet hur länge som helst utan att lyckas. Vissa säger att ”tiden är inte mogen”,men detta kan ev. mötas med en kritisk argument: de krafter som har makten,vill inte ha något nytt eller konkurrens? Eller känner sig hotade av nya visioner eller tvärvetenskapliga kompetenser som influerats av annorlunda,kulturella erfarenheter,och vill därför motarbeta det nya genom sina osynliga nätverk vilka dem sedan är och på vilka olika områden?

Systemförnyelse möjligheter,men även annorlunda kultur

Min tredje projektvision - VidSol-projektet- förslag att skapa en online databas för arbetssökande utgår från ett helt annorlunda perspektiv än det som man har i dag hos Arbetsförmedlingen eller AMS. Projektet som jag lyfte upp under min AMS-kurs som någotslags avslutningsarbete. Jag hade förvärvat en kurskamrat som stöd för projektet-som någonslags assistent-i fall vi fick EU-stöd för projektet (det gick ej då kommunen och landstinget backade ej det som delfinansiärer,varvid ansökan kunde ej heller skickas vidare till EU fastän den togs positivt emot av deras lokala representation i Uppsala).Projektidén var att

- att SKAPA arbete genom att dels skapa en datoriserad infrastruktur åt det, - dels hitta affärsidén bland arbetssökande och deras varandra kompletterande kompetenser, - dels lämna kommentarer om de tidigare arbetsförhållanden som kunde förbättras hos arbetslösas tidigare arbetsgivare för att arbetet kunde ha fortsatt eller de kunde ev. komma tillbaka med sina förnyelsesynpunkter.Även ett fackligt perspektiv kom således in här: förutom näringslivs- eller starta eget annorlunda-perspektiv.Vidare: - ett nätverks- och exportperspektiv då dylikt kunde först startas lokalt,kunde den sedan ha inlemmats hos AMS och spridas i hela riket och sedan utomlands-det var min förhoppning eller vision för VidSol.

Tyvärr tog man ej tillvara på denna vision eller försök att förnya Arbetsförmedlingen som fd.arbetstagare eller som innovativ organiseringskonsult med egen-och kursförvärvade it-kompetenser och med erfarenhet av både strategiska intervjuer och utredandet (se mitt SINUS-projekt 1990- som avslutade 2012- ett reformprojekt/utredandet med förslag att förnya sjukvården hos landstingen.Jag hade även skaffat intervjuar-erfarenhet under min andra arbetslöshetsperiod som extra arbete då sökte samtidigt ny anställning med Arbetsförmedlingens hjälp eller genom egna besök såsom t.ex. på andra sidan sundet,i Danmark,eller via nätet på flygplatsen i Oslo).

Fjärde,nya arbets-skapande projektidé föddes i början av 2000-talet.Efter min andra arbetslöshetsperiod och omlokaliseringsförsök genom att flytta för en kortare period till ett nytt expansionsområde i södra Sverige – kring navet där den nya bron som skulle byggas med förväntad vitalisering av arbetslivet där- hade flyttat tillbaka,men fått inget annat arbete än deltids jobb,nattetid,som tidningsbud,trots visat kompetens,omfattande studier,egna initiativ och tvär-samhälleliga erfarenheter.Jag hade ju även skaffat politisk erfarenhet som ordförande för en lokal förening för finsktalande s-medlemmar.Jag sökte jobb som projektledare för EU- arbetslivsprojekt i norra Uppland. Då jag var säker på att jag skulle få uppdraget (hade varit i telefonkontakt med drivande tjänsteman och även pratat preliminärt hos facket),vågade även köpa en ny Nokia mobil och binda mig för en 36-månaders abonnemang som kostade avsevärt jämfört med mina deltidsinkomster.Det officiella EU-projektets idé var det sedvanliga- att se till att arbetslösa fick arbete hos ortens företag genom att delta i olika aktiviteter hos Arbetsförmedlingen.

Tyvärr fick jag ej detta projektledarskap. Ambitiös (överambitiös kanske kommenterar vissa kretsar) som jag var,skaffade jag egna it-domäner i firman,strax före beslutet om vem skulle bli projektledare. I mina VEUMATCH-domäner- början lokalt,sedan regionalt,för att sedan kunna utvecklas utöver hela EU- skulle jag kunna förena alla mina tidigare arbetsskapande förslag (V.BON,UIA,VidSol) och även mina egna erfarenheter på exportfronten. Samtidigt då jag skulle fungera som projektledare och förnya Arbetsförmedlingens struktur genom nya rutiner,skulle jag även utreda lokala företagare. Senare skulle jag sedan kunna erbjuda dem mina exporttjänster:undersöka ev. partners för dem utomlands,utreda deras möjligheter på utländska marknader,samt utreda hur deras it-infrastruktur och personalkompetenser kunde förnyas* (se mer nedan).

No comments,som vanligt.Skattemyndigheten-som tidigare hade godkänt rullandet av firmaunderskottet vidare (då fick ej dra av mina strategiska,långsiktiga investeringar från lönen eller moms,som skulle ha varit möjligt enligt lag och vilket lag var en premiss på vilken grund jag startat min firma.Lagen drogs in efter ett år- kanske typiskt för politikerverksamheten varvid både samhälleliga och privata kapitalinvesteringar slösas bort och levande personers liv ruineras vilket hos några resulterar i självmord,hos några andra i livslångt fångenskap under låneskulder)-drog sedan undan fortsatt firmabyggande och avdrag nollställdes,vilket jag upplevt som extrem form av orättvisa.Och även som okompetens.Företagsinvesteringar som visat hittills underskott då marknaden hade ej visat intresse eller varit mogen kunde ju vända och kunna dras av vinster senare.Jag upplevde nollställandet som konfiskering av privat kapital utan någon grund och diskriminerande den driftige och ambitiöse koncernbyggaren som hade utländsk bakgrund.Dessutom hade detta skett utan någon diskussion om andra alternativ. Jag kunde ju ha avslutat firmor,betalat 30 % skatt på dessa investeringar (underskott) och fått resten tillbaka,eller såld firman och fått därmed tillgodo dessa i försäljningsunderlaget utöver projektidéer,varumärken och etablerade firmor.Ren stöld från samhällets sida,så upplevde jag det (se mina kommentarer på mina tidigare blogg,under flera års tid,vilket visar hur detta orsakar fortfarande både oro,ångest och lidande i negativa känslor och liv på marginal). Även rättsmyndigheter godkände konfiskeringen (överklagade skattemyndighetsbeslutet i två domstolar) vilket enligt mig visar deras låga kompetens eller karaktär som samhällsinstitution.(Det skulle vara intressant att veta vad utländska eller EU- rättsmyndigheter anser om detta myndighetsbruk som aktivt visats av Skattemyndigheten och rättsväsen mot mig eller passivt av Arbetsförmedlingen vilket fick sedan även passivt stöd från Riksdagens arbetsmarknadsutskott eller AMS-styrelse dit jag hade skickat mitt cirkulärbrev då tog kontakter om VidSol-projektet men vilka reagerat med tystnad).

Kanske var det miss att jag tog ej kontakt då med fackliga representanter? Jag hade ju hoppats att deras,tillika som allmänhetens och arbetssökandes intresse skulle väckas genom massmedia,men massmedia hade ej heller velat satsat på dylikt,annorlunda arbetsskapande. Av direkta order ovanifrån,från vilka orter? (Under mitt SINUS-projekt hade facket ej velat bli intervjuat,varför jag hade fått inställning att det skulle ej löna sig att kontakta dem i mina AMS-projektförslag heller).

Sammanfattning

Dagens artikel visar att Arbetsförmedlingen har nått en viss mognad. Liknande vetenskapsvärlden skulle jag kunna säga att de står i ett mellan paradigmatiskt läge. De är på väg att förnya sig. Medger att de kunde och borde öppna sig för något nytt,men vågar ej ännu ta det språng som behövs för att kunna ta emot nya,annorlunda förslag från det nya paradigmet. Eventuellt ger regeringen order om nya åtgärder-eller väljer en ny typ av generaldirektör eller förvärvar en ny (typ) av arbetsmarknadsminister? Jag undrar själv om jag är längre själv intresserad? Tänker nämligen starta ev. en utländsk firma * och komma sedan tillbaka med den till Sverige och erbjuda mina tjänster senare då blivit pensionär.Nuvarande lagar är ju positivt inställda för sådant.Men-går det att lita på lagar eller politiska konjunkturer? Se mina tidigare erfarenheter ovan där jag och indirekt även omgivande samhället fått betala för den politiska nyckfullheten,på ideologiska,taktiska svängningar och okompetens,som premierats med ministerpost eller tom EU-ämbetsman karriär,typiska för branschens stjärnor.

Som generaldirektör – med skapandet av nya typer av förutom tjänster och strukturer och processer hos myndigheten i fråga men även med en vision för systemförnyelse där och i hela landet-ja,kanske tom på EU-nivån som minister med en profil som liknar mer en organisationskonsult.Kanske är det dock bäst att låta glödet svalna,ej komma fram med ”integrering i vid mening”-Vidorg moderfirmans slogan.Komma tillbaka en annan tid,i en annan återfödelse,i andra kulturmiljöer än det nordiska? Får se vilket blir mitt nästa kreativa steg?

Hur som helst,som fd.arbetstagare och kamrat hos Arbetsförmedlingen önskar dem lycka till i deras förnyelse av verksamheten som nog behövs.

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg

Copyright © 2013 Vidorg. All rights reserved.

lördag 16 november 2013

Vilken plats för individen i den digitala staden?

Vilken plats för individen i den digitala staden?

Ref. SvD/Ledarkolumn: Kommer staden att vinna över staten,Lö 16 nov-13,av Nicklas Lundblad,fil.dr i informatik och rådgivare i samhällsfrågor på Google

Förord

Nicklas Lundblad har skrivit en intressant och tankeväckande kolumnartikel i dagens Svenska Dagbladet. Naturligtvis påverkar hans ”sociala status”- se presentation av honom ovan- att tidningen anlitar honom som kolumnist och väljer att inte kommentera en annan intellektuells bloggartiklar där helt annorlunda tankar,analyser och utvecklingslinjer kommer fram. Om icke-påverkande,odiskuterade tankar som skulle ge anledningar till annorlunda,globalt inriktad samhälls-,kultur- och civilisationsbygge,så åtminstone som tidsdokument om ett slutet stat eller samhälle? (mer om sådant nedan).

Hur skulle nu en alternativ analys av den typ av tankar se ut-ej endast konventionella maktanalyser (se författarna Alan Wolfe,Benjamin Barber och Pierre Manent som nämns i Lundblads kolumnartikel)?

Bakgrund

Mycket av bakgrund för Nicklas tankar färgas och påverkas av hans liv (eller födelse?) i dagens Stockholm. Även jag gillar staden,ävenom jag har ej hittills haft förmånen att arbeta eller bo där. Då jag besöker den,känner jag liv,öppnare vyer. Människor med olika bakgrunder,etniska tillhörigheter,yrken,ger en större mångdimensionalitet för tillvaron än landsbygdsstaden Uppsala,som också håller på att växa och i och med det förändras. Mer positivt i framtiden än hittills,hoppas jag? (mer om detta senare,under).

Om jag skulle som tänkare med annorlunda utbildning-med tvärvetenskaplig fokus (såväl i analytiska,metodinriktade såsom teoretisk och praktisk filosofi,i samhällsvetenskaper såsom socialantropologi och ekonomisk historia,öststatskunskap och samhällsplanering,i naturvetenskaper såsom en kortare kurs i teoretisk fysik,studier i biologi och astronomi (ej slutförda kurser då stött på antingen nitisk lärare som ej kunnat tyda min handskrift,eller ej velat kommentera mina samlade kompendium som färdigställt för honom om ifrågasättande empiri-såsom ufologi vis a vi astronomi,eller patrull-en viss typ av auktoritär lärare som ser illvilligt att individer med annorlunda ,etniska bakgrund studerar i universitet och vågar väcka obekväma frågor som stör deras utbildning),samt i teknologiska ämnen såsom i informationsteknik,som hade även fokus på massmedia)-kommentera först Nicklas Lundblads artikel,skulle jag välja både det lilla och det stora perspektivet.

Det lilla perspektivet kunde fokusera kring individen i stadssamhällen. Jämför här författarna Orwell (boken 1984),filosofen Platons Staten-opus magnum om hur noggrant genomfört arbetsdelning skulle organisera den ideala staten eller staden med olika livssfärer,med olika makt i fokus,eller dagens filmer i TV. Såsom CSI där städerna har ständig närvaro av digital uppföljning-videokameror som registrerar och lagrar information som kan vid behov användas för förutom brottsbekämpning även i maktkamp (Arrow).Eller Star Wars framtids kosmiska imperium-en auktoritär makt som liknar mer en stadsorganisation än representativ demokrati kring staten. Kunde man uppfatta det lilla även annorlunda-ej enbart med begreppet boendeplats,organiseringsform eller arbetsdelning vilka är centrala för Lundblad? Mer om detta nedan.

Det stora perspektivet-bakgrunden till städernas uppkomst- tas delvis upp av honom i en historisk tillbakablick. Och visst-det har funnits stora städer förut. Eller stadssamhällen där det har uppstått nya tankar (såsom kapitalismens grundläggande fokus på pengar,olika typer av finansiella handlingar såsom kreditväsen,handeln med andra människor boende långt borta (se Venedig,London,Amsterdam osv.) och beteenden samt med dem förknippade nya attityder och värderingar (vilken var först diskussion tar jag ej mer upp här).

Om jag skulle använda två metodologiska perspektiv att analysera denna bakgrund till städernas uppkomst,kunde jag använda först en gestaltning med systemteorin.En fyrfälts analys där det till vänster skulle vara dels

ENHETER,dels

KARAKTÄR,

och till höger

SYSTEM och

PROCESSER.

I min dylika analyskategorisering skulle jag nu kunna ta upp det som är typiskt för dagens globala värld: - en accelererande takt av urbanisering (i första fyrfält enheter-system).

- Den andra fyrfälten-till höger om förra (enheter-processer) skulle nu fyllas med det som även Nicklas Lundblad nämner: arbetsdelning.

- Det tredje fältet (karaktär-system) skulle ta upp tudelning mellan öppet/slutet system/stad: typ Venedig,respektive Platons statssamhälle (kanske förgrekisk Sparta?).

- Fjärde fältet (karaktär-processer) skulle ta upp även den tudelat sätt att styra staden(staten): diktatoriskt,snokande,eller med tillit människor emellan (vision för demokratiska samhällen-mer om denna möjlighet nedan).

Med dessa analysperspektiv och annorlunda kategorisering än Lundblads makt-och informatik-perspektiv,kan jag nu analysera hans kolumnartikel på ett djupare sätt än nämnda författarna med deras konventionella maktperspektiv.

Kritiska synpunkter

Nicklas Lundblad tar upp följande perspektiv då han utvecklar sin tes: att stadsorganisation skulle ges större perspektiv då man analyserar samhällsfrågor och ekonomisk utveckling. Hur man kunde se oss människor som sociala djur,med liknande beteenden som bisamhällen eller myrstackar. (med hänvisning till biologen E.O.Wilson och hans begrepp: eusocialitet).Denna typ av socialitet betecknas av långt driven social organisation-här enligt arbetsdelningsprincip eller perspektiv-,att man bryr om varandras barn (ja,till och med till den grad att man berövar alternativtänkare deras barn fast dem mår bra,eller hotar barnarövandet-se artikel om rysk alternativtänkare som nämns i dagens SvD Masha Gessen i Ryssland),eller att man samarbetar med arbetsdelning (jämför här Karl Marx idealsamhälle där individen kan ha mångtydighet och ägna sig än till manuellt arbete,än till hushållsarbete eller social omvårdnad,än till egna studier-jag gör det redan i min alternativtänkare tillvaro då tryckts till marginalitet-för att överleva eller ge mening till tillvaron).

Andra definierande perspektiv som han tar upp gäller organisation. Visst tycks Stockholm ha mer mångtydighet i sina organisationsfrågor än t.ex. Uppsala. Staden är mer central än sistnämnda: dels som residensstad för statsorganisationens centrala organ Riksdag och Regering,kungahuset,Riksbanken mm. Institutioner. Staden är även tillflyktsort för landsbygdens arbetssökande och tack vare mångdimensionella nischer där olika inflytanden”boende på samma plats” påverkar korsbefruktande till varandra och därmed ger upphov till tillväxt,förändring och förnyelse,beter sig mer som ”framtidsstad” än Uppsala,där mycket av det gamla statustänkandet från bondesamhället finns kvar,trots fysisk omgestaltning (kanske universitets berömda devis ”Tänka fritt är stort,tänka rätt är större” påverkar djupt inne i stadens ”själ” med dess borgerliga,ordning och reda-syn: tänka rätt med rätta begrepp,med rätta definitioner,med rätta perspektiv (slutna sfärer mellan olika ämnen tex hämmande den tvärvetenskapliga kreativiteten vars nya kategoriseringar eller alternativa,nya begrepp är svåra att placera i dagens tänk).

Lundblad tar upp även viktigheten av framtidsperspektiv: hur man utformar våra städer är därför en av de viktigaste framtidsfrågorna,skriver han.

Kritisk kommentar ett- den analytiska gränsdragningen

Visst kan man koncentrera sig kring stadsorganisation som ett annorlunda,analytiska sätt att analysera social organisering. Men om man anser att detta skulle frånta staten dess analyserande roll-se statsvetenskaplig diskussion om ansvarsfrågor kring EU-en större enhet än stadsorganisation om ekonomi och utrikeshandeln i ekonomihandlandet för riket i skattefrågor och lagstiftning och i tex utvecklandet av nya,bättre standarder och kvalitetsmått i näringslivet på riksnivån-beter sig endimensionellt. Och var ska man sedan dra gränsen,med vilka mått eller processer mellan landsbygd och stad?

Kritik nr 2- resursfrågor

Staden byter resurser och råvaror även-utom i spännande handlande i själva staden även med omgivande landsbygden,på riksnivån,med utrikeshandel. Förutom dessa fysiska enheter används även icke-fysiska sådana såsom ombyte och omvandling av tankar,attityder,kulturella sedvänjor och värderingar (mer om sistnämnda nedan).Visst gäller det att gestalta ombyggnation av Stockholms nya Slussen så att stadsbilden är tilltalande arkitektoniskt,men det gäller även att bygga upp smidiga transportsystem kring byggnationen och även framtidens klimatfrågor kommer på tapeten (hur mycket höjs framtidens ev. havsnivå,vilka blir följden för vattenflöden mellan havet och Mälaren).

Vore det för mycket begärt av ett ev. Stadsparti att de skulle ta sig an alla dessa mångdimensionella frågor? Skulle detta även kräva avsevärd större resurser än staden och dess budget eller kompetenser hos dess anställda mäktar sig i dag? Skulle det ev. tänkas att även alternativtänkarens tjänster skulle behövas: behov av annorlunda stadsorganisationsbyggen? För att mota in framtidens Armagedon? Eller klimatfrågor,med annorlunda transportsystem?

Kritiska organisationsfrågor

Förutom ekonomiska och kunskapsresurser,behövs det troligtvis även annorlunda tankar för att kunna lyckas i sistnämnda,ovan. Förändring behöver nämligen ej med automatik betyda förnyelse. Ta som exempel bygget av det Nya Karolinska. Jag har i Uppsala lyft upp frågan -vid startmötet för ett nytt fou-projekt om cancerforskning mellan Uppsala och Umeå-om alternativt fou-med hänvisning till parapsykologi och healing där tankepåverkan tycks påverka tillfrisknandet med förändringar i den sjukes fysiska kropp. Detta tangerar även frågeställningar som berör behovet av ny DNA-teori,eller ev. kan det finnas nya processer i kemin som man ej ännu hittat-dvs. Grundforskningsfrågor från det nya vetenskapsparadigmets perspektiv. Dylikt har viftats bort eller fått gehör med total tystnad skulle Stockholms stadsorganisation kunna vara bättre eller öppnare för nydanande fou? Mina tidigare kontakter med Södertörn och Stockholms universitet,samt epost till förra rektorn hos Karolinska talar motsatsen. Det behövs mer än organisationsperspektiv för att åtgärda förnyelse?

Kritiska frågor om kultur

Nicklas berättar ljus om Stockholms möjligheter att absorbera nya teknologiska lösningar och givande och tagande människor emellan. Se mina kommenterar eller upplevelser ovan där så har ej skett-kanske borde jag ha levt själv i Stockholm för att väcka intresse? Gärna för mig-men för det behövs arbetsplats där mina tvärvetenskaplig utbildning kunde komma till bruk,eller öppenhet i statsorganisation-dvs. Regering och Riksdag för att kunna ge mina egna,sparade resurser tillbaka (med ränta,och icke räknade nya investeringar som skett efter nollställandet av mina långsiktiga firmainvesteringar som hittills visat sig underskott då fått själv driva framtidsfou eller nya innovationer på marknaden som ingen tycks vilja veta av eller diskutera om-då det är nya,ifrågasättande för dagens härskande former etc) så att jag skulle kunna fortsätta mer effektivt mitt koncernbyggande med bevarandet av mina sociala band och utan att offra varken släkt och vänner,omgivningens respekt och tillit eller mig själv-både fysiskt eller i självrespekt.

Drivs dagens eller stadssamhällets kultur av förnyelse eller bevarandet och enkelspårig förändring enligt gängse tankar,attityder och värderingar? Å andra sidan-varför tycks Malmö vara mer intresserade av miljöförnyelse än Stockholm? Närhet till den kontinentala kulturen eller tvärvetenskap,mer mångkulturell,historisk bakgrund än motsvarande i residensstaden Stockholm?

Sammanfattning

Nicklas Lundblad har skrivit en intressant och läsvärd kolumnartikel om stadsorganisationen och dess framtid. Man kan dock ifrågasätta om hans analyserande med framlagda perspektiv och analysbegrepp räcker för att kunna ta sig an varken framtidens stadsbygge eller framtidens tillväxtekonomi. Jag har i min kritik ovan velat ta upp några kritiska punkter i hans analys.

Utöver dessa vill jag ta upp även ett annorlunda sätt att närma mig statsorganisation och dess utvecklande. Ta det nya vetenskapsparadigmets nya sjukvårdspraktiker-healing processer som tas upp i tex. Min fria Google-sajt (sök ”vidorg and hc or healing” eller använd länken från min Facebook-sida eller Linked In-profil) och mitt vittnesbörd hur dylikt mottagits i såväl Uppsalas som Stockholms stadssamhällen. Hur Stockholms koncentrerad media varit tyst om mina bloggkommentarer och förslag-bl.a. Förnya statsbärande organisation såsom SAP-partiet om tilliten,trovärdigheten,resursfrågor hanterats annorlunda i den kultur som härskar dagens Sverige eller tom globalt (statustänk,pengatro och fokus samt auktoritetstänkandet).Tänk annorlunda om individen. Ej enbart som väljande medborgare eller professionell yrkesutövare såsom SAP-partiets ledare Stefan Löfven skrev om i gårdagens artikel i DN,utan även-utöver-som själsligt utvecklade individ som kunde även själv kunna påverka för utformningen av ekonomin. Förutom för sig själv även för omgivningen (som sjukvårdskonsument,klient eller patient-vilken etikett man nu vill använda,som firmainvesterare eller koncernbyggare som kunde starta nya,intressanta institutioner (se M.O.-börs kring mitt nya derivata-instrument och handeln) eller ge arbete och skattekronor.

Dylik,ny tänk skulle ifrågasätta även nuvarande utvecklingsteori men än sedan om resultatet skulle vara mer intressant,lösande av olika teoretiska problem,givande nya fou-perspektiv och nya samhällstillämpningar i sjukvården tex.

Väl mött på Stockholmskullarna Nicklas! Det finns säkert mycket intressant att se och möta i staden. (Och tack för Google-sajten och samarbetet som dock ej hittills givit mig några kronor eller ersättningar-upplysning till Skattemyndigheten).

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg

Copyright © 2013 Vidorg. All rights reserved.

måndag 11 november 2013

Funktionell tänk på högskattesamhället- och alternativet?

Funktionell tänk på högskattesamhället- och alternativet ?

Eller hur Fredrik Reinfeldt och Alliansregeringen måste gnugga i händerna och skratta gott inför valet-14

Ref. DN/Debatt: ”Välfärdsstaten.Så får vi ett smartare och rättvist högskattesamhälle”,Sö 10 nov-13,av Daniel Suhonen,Dany Kessel och Daniel Johansson från LO-tankesmedja/institut för facklig idéutveckling

Bakgrund

Senast-då S-partiet hade regeringsmakt-stod skatteuttaget på 51,5 procent av BNP efter en period av höjningar under S-partiets långa regeringsmakt som sammanföll med en tillväxtperiod efter andra världskrigets slut 1945. Under denna tid byggdes det sk. välfärdssamhället ut,vars generella princip var en omformulering av den marxistiska principen: ”för envar efter behov,från envar efter förmåga”.Statens administratörer,politiker,tillsammans med kommunala och landstingskollegor och myndighetspersoner,säkrades tryggad anställning,men deras ansvar minskades genom borttagandet av tjänstefelsparagrafen eller dess urvattnande.

I och med att det skett teknologisk utveckling och kraftiga satsningar på utbildning och forskning i omvärlden förändrades detta genom högre och högre konkurrens från utomlands.Vid sidan av detta skedde en utveckling i ekonomin där företagsvärlden omgick till alltmer större enheter eller storföretag som omlokaliserade sin verksamhet till de länder där arbetskraften var billigast och vinstutveckling därmed störst.Denna utveckling föresågs i Karl Marx´s arbeten om monopolkapitalistisk utveckling,där det var inte enskilda individers eller företagsledarnas val som var bestämmande utan det kapitalistiska,ekonomiska systemets inneboende utvecklingstendenser eller logik som grundades på industrialisering och mer och mer specifik arbetsdelning och specialisering.Ekonomisyn som grundats i Adam Smithś syn på ekonomin på 1700-talet. Som resultat av denna utveckling-sk. globalisering- tvingades stora,svenska företag lokalisera mycket av sin verksamhet utomlands,varvid arbetstillfällen minskades i Sverige.

Politikernas svar på denna utveckling var den gängse modellen av ökande och ökande skatteuttag för att finansiera det sk. välfärdssamhället.I och med att arbetsdelningen krävde mer och mer utbildning-som resultat av utveckling mot nya teknologier i produktionen (datorisering,robotisering) och nya kunskaper som utvecklades i accelererande takt,anpassade sig befolkningen till detta genom att skjuta upp med giftermål och barnafödande och antalet individer i arbetsför ålder började sjunka,varmed skattekronornas automatiska utveckling med resulterande högre och högre skatteuttag bröts.I detta skede lancerade högerpartier-vilka hade förenats i en gemensam syn på samhället genom Alliansregeringar- sin egen jobblinje som gick ut på att försöka befrämja uppkomsten av nya arbeten igen genom minskade skatter.Tanken bakom detta var dels en annan syn på staten och samhället (kritik av bidragsgivande staten som administrerades av myndighetspersoner och politiker med från ovan perspektiv),dels en annorlunda syn på individer.Individers valmöjligheter borde befrämjas och ansvaret delas mer till civilsamhället och dess aktörer.I välfärdssamhället och dess administration betydde det genom sk. New Public Management mer strömlinjeform-styrt tjänsteutövande då lärdomar från fabrikers produktionsformer och ekonomiska modeller börjades tillämpas även i den offentliga sektorn och dess tjänster.

Resultat har blivit utvecklingen mot ett polariserat samhälle,där de som har arbete lever ganska väl,men de som står utanför har fått det svårare.Polariseringen som grundas dels i tävlan eller konkurrens om minskande antal arbetsplatser (se ovan-resultat av globalisering,skift mot kunskapssamhället som kräver mer och mer utbildning,teknologisk utveckling där produktion automatiseras och robotiseras),dels i social utveckling i samhället.Social pragmatik som ledde till uppkomst av olika populistiska partier i efterindustriella samhällen,samt bestående och växande antal medborgare som står utanför arbete i utanförskap (funktionshindrade,kroniskt sjuka,medborgare med utländsk bakgrund) eller i lågavlönade yrken där arbetsutförare samtidigt gör arbetskraftsreserv att knuffas ut då tider blir sämre och återanställas igen i låglönearbeten då inhemsk födda får igen de bättre tjänsterna då konjunkturen vänder.

Ekonomiskt regleras samhällets tillväxt-och lågutvecklingsperioder av dels statens myndigheter (Riksbanken mm.) genom penningpolitik och räntor,dels politikerna som styr budgetar och deras regleringar i nya skatter,bidrag eller andra regleringar.Näringslivets roll blir att försöka skapa vinster genom att balansera produktionen efter marknadens behov (människornas efterfråga) och investeringar.Utan vinster inga investeringar.Utan investeringar,inga nya arbetstillfällen eller sämre utvecklingsmöjligheter att utveckla kvaliten i produktionen och tjänster.

Alliansregeringars period med jobbsatsningar har ej lyckats så väl som önskats.Arbetstillfällen har ej ökat avsevärt trots jobbskatteavdrag.Polariseringsutvecklingen har fortsatt,vilket har resulterat i växande missnöjespartier i såväl Sverige som utomlands (Sverigedemokraterna här,Sann Finländarna i Finland,för att ta några exempel).Hårdare regleringar på kapital (bank- och finanssektorn,på statens budget-och inflationsregler) har ej heller lyckats hittils att vända utvecklingen radikalt mot en ny tillväxtperiod.Faran för nya bubblor i ekonomin står alltmer nära då människor-icke litande på statens politiker- satsar mer och mer av sina besparingar på sk. reala investeringar i boendet t.ex.-varmed myndighetspersoner oroar sig och vill höja räntor i försök att stävja utvecklingen,i stället att gå till roten varför så sker.Även statens regleringar börjar bli kontraproduktiva: hälsovården som industrialiseras är för trubbig.Kvalitén sjunker,det uppstår brister i platser då bemanningen minskats genom ensidiga satsningar på mer teknologiska lösningar i stället för mer vardagsnära tjänster.Budget medel börjar även användas enligt politiska konjunkturer då regeringar vill tillförsäkra fortsatt regeringsmakt.

I detta skede-i brist på arbete,mitt i accelererande klimatproblem som kan ej längre trollas bort med punktskatter eller ens förbättrade transportmedel eller infrastruktur (infrastruktur el eller användningen av elfordon måste ju backas upp av en mer centraliserad elproduktion vilket går stick i stäv med valfrihets tänket eller marknadens tidigare visioner om behovstillfredsställelse (se den offentliga sektorns devis: tjänster för var och en efter behov,och särskilt stöd för de svaga,med gemensamt ansvar för skattemedel som ska finansiera detta)) lanserar LO-TANKESMEDJA Katalys sin rapport hur tillbakagång till högre skatter ska vända utvecklingen ovan tillbaka till tillväxt- och välfärdssamhället.Ävenom undertecknad har samma åsikt om FRAMTIDSUTMANINGAR som författarna för DN-debattinlägget ovan ger:

-Häva utanförskapet,öka jämlikheten och förbättra välfärden i en tid när allt färre ska försörja allt fler

- Hejda klimatförändringarna och säkra livsbetingelserna på jorden för kommande generationer

är jag oense på deras både sätt att tänka-sk. punktvis,funktionalistisk tänk- och deras modell på behov av kommande samhällsbygge för att återigen ta ansvaret från Alliansregeringen vars regeringsmakt har lett- tillsammans med utvecklingen runtomkring i världen- till en polariserande utveckling i det svenska samhället.Enligt mig sätter författarna en alldeles för hög tro på gamla lösningar som redan passerat sin glansperiod genom att världen har blivit annorlunda i dag-överallt,ej endast i Sverige (se beskrivningen översiktligt ovan som resultat av globalisering,kunskapssamhällets uppkomst,teknologins utveckling vilka resulterat även i nya värderingar och attityder).Enligt mig behövs EN NY VISION som ska även tänkas annorlunda.Ej genom punktvisa insatser,ej ens genom samordningar administrativt om innehållet är detsamma. För att få en översiktlig bild av valalternativ med vilka kommande valet ska vinnas av samhällsförnyarna från olika partier som förstår behovet av ny tänk,ska jag kortfattat först gå genom LO-tänkarnas förslag och sedan beskriva kort vad det nya vetenskapsparadigmets syn på ny tillväxt skulle innebära i stället.

Marknaden har ej kunnat lösa behov av ny och nyslags tillväxt-och ej heller återkomst av högskattesamhället

Jag har i min uppsats/tilltänkta pro-graduarbete 2012 på analys av produktiviteten i den offentliga sjukvården (med intervjuer av landstingsråden i Uppsala län som utgångspunkter för analys,backad av analys av New Management-skolans tänk och begreppsanalys av produktiviteten,samt kort jämförelse med Uppsala stads och regeringens syn på hållbar utveckling)lanserat även en mer grundläggande syn på hållbarheten och kvalitén än det som tillämpas i dag i såväl näringslivets,statens och offentliga sektorns budgetar och investeringar.I mitt SINUS- projekts första uppsats 1990 utvecklade jag en förbättrad,mångsidigare budget på Uppsala Läns landsting genom att modularisera den och backa den med mina förslag på datorisering av planeringssystemet bakom detta.Nu tror du läsaren väl att detta resulterade i uppmuntran akademiskt att fortsätta i doktorandstudier (vilket i detta skede skulle nog ha resulterat i en eller flera avhandlingar) eller att landstinget skulle ha lyft den innovativa tänkaren från hans diskjobb i landstingsköket till ansvarspositioner,eller att uppsatsens nya systemförnyelseförslag fått regeringars och massmedias öra? Glöm det-välfärdssamhället fungerar ej så (läs mina tidigare blogg för närmare analys av detta).

Författarna har följande generellt syn eller modell på samhällsbygget som ska lösa framtidsutsikter ovan.

- Det ska löna sig att arbeta utan att straffa sig att vara sjuk eller arbetslös.Jobb,utbildning,jämlikhet och grön omställning ska främjas

- Som medel för denna önskvärda utveckling (där arbetstillfällen tas för givna) resonerar de dels en generell syn på behov av högre skatter igen (se devisen för den offentliga sektorn ovan) och en hel batteri av nya avgifter,bidrag,och skatter.

Då det skulle ta för stort utrymme att svara detaljrikt på alla dessa funktionella punkter,ska jag i stället gå till den bakomliggande syn som de har: sätt att tänka om staten,samhället och medborgarna.

Psykologiskt sett är deras tankesätt trubbigt eller tom naivt enligtr mig.Varför ska medborgare förkovra sig,ta på sig mindre skulder (se tex Riksbankens oro för boendebubbla) om staten,marknaden och myndigheter sköter inte sitt.Ej nya arbetsplatser,ej tillräckligt många och billigare bostäder,ej balans mellan individers insatser och det som man får tillbaka.Är även den offenliga sektorns devis för trubbig: behövs det bättre ansvarsdelning mellan det offentliga och individen/medborgaren,som är även smidigare än myndighetspersoners reagerande efteråt,då det kan vara för sent för att åtgärda problemen (den sjuke hinner dö,den kreative likadant varmed nya tankarna tolkas stick i stäv med tänkarens motiver,tankesätt eller meta-etiken bakom varmed samhällsutveckling fördröjs).

Vad skulle medborgaravgift om 1500 kronor betyda för deltidsarbetstagare vars nettoinkomst är i dag under studenternas nivå- ca. 10.000 per månad.Ävenom alla skulle få garantinivån 12000 kronor i månaden spm föreslås av LO-tänkarna(efter eller före skatt?),skulle avgiften ovan,tillsammans med förslagen ny fastighetsskatt för hushållet (tänk ensam individ,som sparat och investerat till insatslägenhet eller ett ungt par som satsat på villan för att ge bättre boendemiljö för barnen,i stället för att passivt falla till välfärdssamhällets försorg) betyda i stort sett ingen förbättring alls. Nu kan jag mycket väl tänka att Alliansregeringen gnuggar i händerna och ler på LO-tänkarnas förnnyelsetänket och dess tankesätt bakom.Vi ska tillbaka till bidragsamhället ! Då det inte har fungerat förut,varför skulle det fungera nu i en ny omgivning som tycks kräva helt nya slags lösningar,vilket jag håller med (ävenom jag är oense om deras lösningars förträfflighet med ytterligare jobbavdrag).

Tänket om statens och samhällets ansvar

Tänkesättet är detsamma som förr och levererar ingen förnyelse.Det skrivs mycket om nya pengar för välfärdsbygget,för nya myndigheter mm. Men inget om tex. standardiserade kvalitétskrav inom den offentliga sektorn,satsningar på ny forskning och mer lättrörliga organisationer-mindre företag som tillsammans med huvudmannen-staten,kommunen eller landstinget- skulle se till att medborgarnas behov tillfredsställs i tid,med högt kvalitativt innehåll.

Då tidigare tjänstefelsparagraf urvattnades redan av tidigare S-regering och ej heller restaurerades tillbaka av Alliansregeringar- är det föga troligt att statens högskattesamhällsbygge skulle fungera bättre nu.Snarare är det så att högre skatter fortsätter att hålla kvar den ekonomiserande synen på medborgarna och individer,där de ska granskas och följas upp med samma samhällsethos som förr: medborgarna är för staten ej tvärtom.Hur troligt är det att taxor i den offentliga,kollektiva transportsektorn ska sänkas om högre produktivitet ger anledning för det.Vore det inte snarare så att tankesättet vore detsamma som förr: få in maximalt antal skattekronor från medborgarna.I S-partieledarens uttryck: både behov och ens plikt ska styra.Leverera gratis tankar för LO-och statliga tänkarna utan att få något tillbaka? En naiv och ansvarslös uppfattning av medborgarna och individer.I forskningen talas det om positiv ömsesidighet- vad skulle det vara i högskattesamhället där skatter slösas bort av politiker utan ansvarstagande och kompetens,eller politiskt ärvda klaner i inbördes beundran eller i vasallsystem? Låt massmedia forska om detta stämmer,om forskningsvärlden ej vågar.

Klimatomställning eller nya lösningar som anpassar sig bättre till förändringen

I min artikelserie om RÖD MILJÖPOLITIK har jag ett antal skenarier hur samhällsutvecklingen kommer att ske.Näringslivet har delvis redan tagit sig an vissa,valda delar,såväl som statliga myndigheter genom att favorisera tillämpande forskning grundade på dagens teorier.Nya tankar,grundade på nytt vetenskapsparadigm har fått ingenting.Det möts med kompakt tystnad i både fou-världen,massmedia och politik.Det är troligt att det följs dock upp kontinuerligt av it-snokande (strategiskt placerade tjänster hos Comhem eller andra bredbandsbolag räcker,vilka levererar sedan till FRA,NSA etc) och om alltför kritiska betraktelser,svaras med trakasserier i vardagen eller psykologisk krigsföring.

Tänk om verkligheten är mångdimensionell? Och människan likadant.Om återfödelse-etiken stämmer.Att samhället anpassar sig till naturens fler-dimensionella tillvaro på sätt som vi inte vet om? Om det positiva som betingas av grundläggande,fler-dimensionella utvecklingslagbundenheter får ej gå genom sker det förstörelse,krig,terrorism (inte så att de människor,partier,grupper som står bakom detta själva är medvetna om detta).

Vad skulle detta nu betyda för oss som vill skapa en långsiktig,balanserad,positiv tillväxt?

Jag har i och med med mitt skapande av grunden för det nya vetenskapsparadigmet och i de tillämpningar som jag gjort hittils på mina anspråkslösa villkor som marginaliserad alternativtänkare i den svenska och nordiska demokratin i Sverige och Finland försökt visa att vi behöver både helt nytt tankesätt,som en ny,bredare (djupare) grund för vetenskaper och genom det kunna påverka till nya värderingar och attityder som anpassar sig bättre för det moderna,globala och mångkulturella samhället och klimatförändringens utmaningar.

I ekonomin: varför ska utbildning ses annorlunda än jobb? Varför ska enbart fysiska investeringar uppfattas som produktion som betingar lön? I mitt NMEP-tillväxt spiralförslaget ska samhällsbygget ske genom samordningar mellan olika samhällssektorer i en successiv,spiralformig tillväxtgång,ej genom att se olika samhöllssektorer var och en separat för sig,med kort tidsperspektiv såsom man gör i dag,så även i LO-tänkarnas artikel.

Skatter: att ta ut högre skatter–upprop räcker nog ej för att strukturera annorlunda sätt att tänka om skatter.Punktvisa skatter räcker ej- de är alltid ad hoc-efteråt då utvecklingen har redan skett,och det är troligt att inte ens den sammanlagda summan räcker för ett nytt,kvalitativt annorlunda och bättre samhällsbygge.Översikt för skatteuttag är bättre om det grundas i en teoretisk baserad modell såsom min Kapitalmatris-modell,presenterat redan 1990 i första SINUS-arbetet.Där diskuterade jag även om bättre balans mellan den offentliga sektorn,marknaden och individen enligt sk. flex-priser.Riksdagen kunde sätta upp golv-och takpriser och låta den delvis marknadsstyrda offentliga sektorn-den nya samhällsmodellen på välfärdssamhället som blir resultat av förra- i samarbete med ansvarstagande individer (vilka tjänsteutövare de väljer,när,i vilken omfattning osv) sköta det praktiska tillsammans med den offentliga sektorns personal (se min grundliga analys av New Public Management,och dagens brister,tillsammans med begreppsanalys och kort hänvisning till mina nya tankar- pro gradu arbete som var för bra och omfattande och kunde ej därmed ges godkänt för utan krav på omskrivning- se min diskussion om människosyn ovan som gäller i dag och tillämpas bl.a. på alternativtänkare.Den nya samhällsmodellen är på sätt och vis en relativistisk tolkning av den generella synen på välfärden-ej mot det på något sätt.Relativiseringen betyder ej heller kyniskhet eller nihilism-att var och en ska bara sköta sitt utan att bry sig om de sjuka och svaga.Den nya,fler-dimensionella människosynen-då den låtits få offentligt fou-stöd (i fysiken,biologin,kemin mm vetenskaper och i den nya filosofin)och diskuterats i samhället skulle argumentera för en ny etik och samhällsethos där tolkningar skött sedan av var ch en själv men samhällsinstitutioner är bygda med förstånd,argumentering och ansvarstagandet där fokus är ej pengar endast.

Reformering av S-partiet

Det kan vara att min nya,alternativa tänk på nya samhällslösningar är alldeles för annorlunda och kan ej ännu påverka på S-partiets utveckling.Sitter S-partiet således i en historisk återvändsgränd? Och å andra sidan finns det möjligheter att ens bitvis få in nya tankar in i Alliansregeringens praktik om de vinner igen i valet-14? I och med författarnas LO-rapport har dess vänstertänkarna visat att de har ej uppdaterat sin omvärldsbevakning angående det nya vetenskapsparadigmet.S-ledaren Stefan Löfven tycks sitta i ännu en ny rävsax: om han väljer att söka stöd hos dylikt tänkande LO är det faran att Alliansen vinner igen.Tillbaka till bidragssamhället och myndighetsperson fokus-politik är knappast lockande för väljarna och jag håller med.Vägen framåt finns men agerar S-ledningen nu taktiskt-kortsiktigt (för att hålla sig själva i makten) eller långsiktigt-strategiskt och tillåter nya krafter inom partiet att komma till tals, med förslag på kvalitativt helt nya och alternativa lösningar.”Inte ens med tång”-replikerade förra S-ledaren Håkan Juholt utan att redovisa klart vad han syftade till.Hur är det med den nya ledaren,nuvarande? Alltför mycket står i spel och det nya alternativet försvinner inte ävenom man är tyst om det.

Eller kan Alliansen förnya sig och anamma det nya- ett alternativt skenario på reformering av S-partiet på negativa reageringens väg då andra partier växer mer än det och regeringsmöjlighet glider ur händerna då förvirrat valmanskår av ovisshet låter bli att välja alls.Vilken väg väljs av partiet Stefan Löfven? Svävande svar eller tystnad räcker ej längre-snart är det val och folket har rätt att veta förutom vilka partier kan bli i fråga i ev. ny regeringsmakt,även hurudant partiets politik skulle bli: såsom LO författarna skissat i ovannämnda artikel eller annorlunda,på en ny väg som går tillbaka till de mer grundläggande värderingar som finns i arbetarrörelsens historia.Även världen vill veta: väljer Sverige förnyelsens väg eller fortsätter att tysta ned och ignorera det nya.Förnyelsen skulle börja någonstans-synd om det vore ej Sverige som ändå är en av världens bästa demokratier.

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg

Copyright © 2013 Vidorg. All rights reserved.

söndag 10 november 2013

Den svenska politikens Faraday-bur ?

Den svenska politikens Faraday-bur ?

Eller våndan för S-ledaren att gå framåt med förnyat S-parti och bryta blockpolitikens dilemmor

Ref. DN/Ledare:”Fångad i blockburen”,ladare i DN,Lö 9 nov-13

Förord

Undertecknad har sedan början 1970-talet-efter att ha invandrat till Sverige som gäststuderande från grannlandet Finland efter framgångsrika,där startade universitetsstudier- hållit på att utveckla vidare det nya vetenskapsparadigmet som började ta gestalt i den egna skriftserien Moments of Oneness eller i den anspråkslösa avhandlingen,första version i Teoretisk Filosofi vid Uppsala universitet 1974.Sedan-då universitetsvärlden visat ointresse och varit besvärad av alternativtänkarens ifrågasättande och nya teorier-vilket ev. tolkades som en students missanpassning i vetenskapssystemet och dess sociala regler och hänsynstaganden vilka tycks styra forskningen trots dess höga ideal om sökning efter sanning och fritt ifrågasättande- fortsatte undertecknad på alternativa vägar som kunde uppfattas som ”fronter”: i näringslivet,i politikens område och i kulturlivet.Det sistnämnda genom skickade men refucerade skribentkommentarer till dagspressens debattartiklar eller ledarespalter,eller dikter och populärvetenskapliga artiklar som publicerades då och då,främst utomlands,eller genom att vara cirkelledare i det mångkulturella skrivarcirkeln vid Kursverksamheten i Uppsala en kortare tid vid början av 80-talet.Sedan internet gjort sitt genombrott även genom egna bloggartiklar,eller kommenterande i utländska webbsidor såsom GM:s,Bloombergs eller New York times gästspalter och i EU-politikens webbsidor hos vänsterfolk.

Den praktiska politiken skedde i Uppsala som s-ordförande för finskspåkiga s-föreningen,då vi bl.a. lyfte upp behovet att diskutera och behovet att forma om den tjänstefelsparagrafen som urvattnats av dåvarande S-regering.Detta pga de erfarenheter som vi som minoritetsfolk i det mångkulturella Sverige fått erfara i olika myndigheternas agerande mot några av våra medlemmar,men som vi med våra invandrarkontakter med andra grupper upplevde som ett samhällsproblem vilket skulle lyftas upp.Förslaget som skickades sedan upp till regeringen av arbetarkommunen i Uppsala,vilket ledde dock ej för några större revideringar eller förbättringar hos den dåvarande socialdemokratin.

Ideologiskt försökte jag även då förnya s-politiken bl.a. med stöd av den fler-dimensionella NMEP-tillväxtspiralförslaget som undertecknad hade formulerat i sina universitetsstudier vid samhällsplanering på A-nivån vid Uppsala universitet.Om vetenskapen hade fungerat,hade man fäst uppmärksamhet på nya tankarnas innehåll,ej vem var tänkaren eller vad var hans sociala status (lågt som invandrare som säkert även måste ha upplevts som konkurrent inom den akademiska,lilla världen,och skulle därmed försöka konkurrerats ut med tystnad.Utan medvetenhet att därmed kastade man även ut barnet med badvattnet- möjligheten att utveckla samhälllet och den globala civilisationen genom det nya vetenskapsparadigmets inneboende möjligheter att leverera förnyelse.

Andra,mer konkreta förslag var t.ex. undertecknads skriftserien om den röda miljöpolitiken,vilken skriftseriens några artiklar trycktes i den lokala vänstertidningen Uppsala Demokraten.Dock utan att dåvarande S-ledning hade reagerat eller uppmärksammat förnyelsemöjligheten då för S-politiken.

Dagens S-dilemmor

Gårdagens DN-ledare lyfter upp på ett intressant sätt dagens S-ledarens strategiska valmöjligheter. Enligt den är Stefan Löfven ute efter att visa hur den S-regering som ev. blir till efter kommande valet ska vilja agera så att nuvarande blockpolitik övervinns.I samma anda som undertecknad har diskuterat tidigare på dessa bloggsidor som informell S- ideolog eller förnyare.

Då jag har några kommentarer för ledarens analytiska innehåll,ska jag lyfta upp dess innehåll i tre större områden med syfte att visa att S-ledaren Löfven inte nödvändigt befinner sig i ”blockburen” såsom ledarenen tycks tro eller gör gällande.Jag skulle vilja gå vidare,på både mer radikala tolkningar av möjligheter som den blivande regeringen har (om den skulle öppna sig för möjligheten att ta tillvara de nya möjligheter som det nya vetenskapsparadigmet har redan givit i praktisk-politiska områden som tex.i mina förslag i ekonomisk-social-sjukvårds mm. politik-var valvinnaren sedan Moderaterna eller S-partiet) och på att nuvarande S-ledaren Stefan Löfven behöver ej vara ensam om han skulle våga ta språnget till det nya,reformerade S-partiet eller ideologi som skulle ge kvalitativt sett helt nya och bättre möjligheter än de som ges av tex Vänsterpartiet eller Miljöpartiet i dag.

Den första,andra,tredje S-dilemman

Ledaren innhåller enligt mig en rätt analys av den förändrade situationen för både Sverige,svensk politik och för S-partiet.Dagens samhälle är helt annan än 50-90 talets då S-partiet hade en lång regeringsperiod med starkare ställning för regeringars möjligheter.Dagens socialdemokrati är inte längre så dominant som förr,vilket kan ev. ses som resultat av skedd social förändring i samhället då politiska partiers valsympatier och vinster förvärvas ej längre på främst social-ekonomisk bas var de sedan ärvda eller förvärvade av den uppkommande medelklassen och dess starkare position.

Detta är nog resultat av dels migrationer som skett till Sverige sedan andra världskriget och dåvarande behov av snabb industrialisering i den tidens tillväxtperiod efter kriget då man hade behov av arbetare i växande industrier eller i den expanderande offentliga sektorn.Dels har den sk. globaliseringen som skett genom nya teknologiernas påverkan-bl.a. I informations-,transport- och lättare konsumptionsindustrier-påverkat så att dagens samhälle och behov av nya samhällslösningar är både flera och mer skiftande och mångtydliga än förr.Ingen ensam parti längre tycks inneha lösningar för alla problem utan det behövs samarbete över blockgränser.

Den politiska ideologin som råder-vilket kommer även i uttryck för i DN-ledaren ovan-har dock ej förmått förnya i samma takt som den social-ekonomiska.För S-partiet tycks ej finnas återvändo till Mona Sahlins försök att bilda en mittenallians med Miljöpartiet,vilket ledde till interna svårigheter i den sk. vänstern inom partiet som drömnde om återresa till forna glansdagar.Såsom dagens nya missnöjesparti Sverige Demokraterna är den vägen stängd ävenom detta har ej ännu påverkat nämnvärt bland folket och dess förståelse då det diskuteras ej tillräckligt skarpt om detta.

Den andra S-dilemman som ledaren lyfter upp gäller begreppet mittparti som Löfvens förmodade nya initiativ för blockbrytande politik sägs försöka vinna.Ledaren visar alldeles rätt att i dag råder en egendomlig situationen då t.ex. både Centerpartiet och Folkpartiet ligger i många frågor höger om Moderaterna i Allians-regeringen.Detta visar med klarhet hur dagens post-industriella eller ny-industriella samhälle är annorlunda än den gamla där motsättningar mellan vänster och högern-med mittpartier däremellan var klart.Så är det inte längre-som orsaker för det i min diskussion ovan.

Ledaren ser Stefan Löfven fångad i blockburen.Att han kan varken bli som dagens Erlander (partiet når ju inte till samma valresultat som förr och valmanskåren är förändrad tillika som samhället och marknaden som påverkar den ekonomiska politiken,teknologins utveckling mm).Han kan ej heller ”göra en Sahlin II- forma en formell allians före valet med Miljöpartiet med eller utan Vänsterpartiet.Vänsterpartiet har ju dels en gammelkommunistisk,ultimatum ställande inställning till den önskvärda politiken där den gamla ideologin gäller- dvs. att det vore den ekonomiska basen som bestämmer för hur den sociala och kulturella omgivningen (överbyggnaden) ska utvecklas- dels taktiska överväganden om ministerposter då det skulle gälla att dra riktlinjer för förnyad politikinnehåll i stället.

Jag kunde själv- som "informell S-ideolog" för reformerad socialdemokrati både lokalt och globalt (på sätt och vis följande i Olof Palmes spår fast på förnyad grund)- se även följande dilemmor för S-partiet som ledaren ej ännu ser (av det skälet att undertecknads arbete med det nya vetenskapsparadigmets grund har ej fått gehör och erkännande och därmed väckt till diskussioner och genom det till samhällspåverkan).Först,angående möjligheter med Miljöpartiet.Miljöpartiets miljöpolitik är grundad på det gamla vetenskapsparadigmet och bl.a. på dess ekologiteori där det är den fysiska ekologin som gäller.Ävenom detta är rätt kunde detta utvecklas vidare,vilket undertecknad har gjort i dels en ny,fler-dimensionell ekologiteori (sk. Strukturmatris-teori som resultat av abstrahering från en berömnd socialantropologs R.A.Rappaports empiriska arbete-se hans bok Pigs for Ancestors),dels formulerat fler-dimensionell tillväxtpolitik NMEP-spriral (resulterande från syntes av forna NEP-tänkarnas-kritiska marxisternas syn på samhällsutveckling i forna Sovjet som krossades av Stalin-och dagens moderna sociologer,men på en ny,filosofisk grund med fler-dimensionell verklighets -och människosyn).Utvecklingsskenarier som togs upp i min Röd miljöpolitik artikelserie där bl.a. togs upp teknologiska möjligheter som dagens bilindustri börjat tillämpa.Miljöarbetet kunde föras vidare i bredare och djupare ”röda” lösningar än de som tas upp i Miljöpartiets miljöpolitik,ävenom båda partier ligger i samma linje-i medvetenheten att miljöproblematik borde åtgärdas.S- partiets tidigare tradition av utvecklar-parti för samhällets mindre bemedlade påverkar i annorlunda perspektiv att se även miljöpolitiken annorlunda än Miljöpartiet som ser det mer som rent ekonomiska eller praktisk-teknologiska problem.

Andra,osynliga dilemman gäller det kategoriska motståndet mot SD-Sverige Demokraterna. Ävenom jag anser att SD är ett rent missnöjesparti som blickar bakåt är de dock ett parti som lyfter upp problematiken med migrationsfrågor,flyktingpolitik,bristande integrationsfrågor mm. Som de andra partier ej ser eller vill behandla som ej prioriterade ämnen.Dilemman står där för S-partiet att visa hur man kan lösa samhällsproblem genom att släppa fram nydanande krafter inom partiet med annan än traditionell,inhemskt föddas bakgrund.Är detta ett rött skynke för S-medlemmar? Knappast för näringslivet eller kulturlivet längre,men eventuellt för gamla monopolkapitalister som vill gärna stänga ut konkurrens inom finanskapitalvärlden eller-genom dess påverkan- i politiken. Man är helt enkelt osäker i umgänget bland nysvenskar och i detta sitter faktiskt i samma sällskap som SD-partiets medlemmar som tror sig veta att endast inhemskt födda går att lita på?

Ideologiernas Faraday-bur

Först en definition av Faradays bur.Inom parapsykologin-den empiriska,testfokuserande grenen av ämnet (den andra:observation och fou av sk. spontana upplevelser)- har man en bur som undersöker om telepatin genom att stänga ut elektro-magnetiska signaler för mottagandet av information.Dvs. Att telepatin fungerar ändå,genom icke-fysisk eller elektromagnetisk medverkan,ävenom dess påverkanssignaler sedan registreras i hjärnans fysiska processer och vidare i beteendet.

På sätt och vis är Centerpartiets position denna,tillika som nuvarande S-ledaren Stefan Löfvens. Annie Lööf-Centerledare-kan ej längre grunda Centerpartiets ideologi på sociala grunder-på bönders vis.Ej heller genom att betona ”rent ekonomiska lösningar” som skulle åtgärda enbart landsbygdens problematik då samhällets sfärer- ekonomi,politik,social dimension och kultur -påverkar och interagerar med varandra på ett sätt som kan ej formulera längre i traditionell vänster-mitten-höger skala eller en fråge-lösningar (miljöfrågor,genusfrågor,etc.).Vad finns det då alternativ för Centerns ideologi? Betona vissa aspekter av det nya? Av fler-dimensionell miljöpolitik lyfta upp gröna entreprenörers situation på landsbygden.Att även de behöver modern it-teknologi,bra transport-lösningar,men även bevarandet av naturmiljöer som talar direkt för själen i människan?

Vad kunde nuvarande S-ledaren göra för att försäkra valvinst eller att kunna framstå som ledare-gestalt,ej endast som oklar önsketaktiker såsom han målas nu av massmedia i tex. ledaren ovan?

Vad vore det reformerade S-partiets själ

Enligt mig befinner Stefan Löfven ej nödvändigt i den situation som målas upp i ledaren ovan. Han behöver ej vara ensam,han kunde ju ta emot nya krafter inom partiet,vara samarbetsledare och med även andra partier forma vägen och övergången till det nya tilväxtsamhället.

Han har facklig bakgrund och det vore synd om han kunde ej lyckas få den grenen av förnyande krafter med sig.Även facket skulle ju behöva nyas: gentemot genusfrågor,diskrimineringsfrågor,internationell syn på samhällsfrågor och mot den gammalkapitaliska marknaden som strävar efter monopollösningar.

Då jag utbildade mig i socialantropologin vid Uppsala universitet hade jag fördelen att kunna läsa även om moderna marxisternas förnyare såsom Althusser,Godelier mm. Att samhällets dialektik går ej längre analyseras stelbent med gamla begrepps kategorier eller dikotomiseringspar den ekonomiska basen kontra kulturella och sociala överbyggnaden.Genom att gå djupare än marxisterna gjort eller deras moderna mantelbärare post-materialister eller post-modernister i fransk tappning dock på samma filosofiska paradigm som tidigare,kunde man bredda grunden i en ny-flerdimensionell syn på verkligheten och människan,där tankesätt är annorlunda än i tidigare paradigm.Med det kanske man öppnar sig även för en ny,djupare utvecklingsteori,där utvecklingen är bredare än i darwinism eller i dess sociala tolkningar i social-darwinism som tex. Sverige Demokraterna omedvetna om det ger intryck för.Det går att öppna sig för fler-dimensionella signaler,den politiska buren är faktiskt öppen och den kan ej heller lyssnas av NSA eller maktpolitiker hur mycket de än detönskar.Låt många blommar blomma,låt folket leva och komma till tals,i många former,i många nischer och med många levnadstaktik,men se en övergripande strategi vara tillväxtens,samarbetets strategi där ekonomin ses annorlunda,marknaden likadant,och kapitalets olika former tas tillvara och utvecklas i ett rättvist och demokratiskt samhälle där även innehållet förblir det,ej endast formen,ytstrukturen.

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är fn. passiv an kända skäl)

Copyright © 2013 Vidorg. All rights reserved.

torsdag 7 november 2013

Pensionen- en svensk Potemkinkuliss ?

Pensionen- en svensk Potemkinkuliss ?

Eller hur myndighetsverksamhet ger en felaktig bild av pensioner och pensionärernas situation

Ref. SvD/Brännpunkt: ”Myndigheten ger felaktig bild”,To 7 nov-13,av Peter Malmqvist,ordförande,Värderingskommittén,Sveriges finansanalytikers förening

Dagens Nyheter/Kolumnen:”Tomt prat om Europas tillväxt”,On 6 nov-13,av Jean Pisani-Ferry

Förord

Den finansiella krisen som drabbat även Sverige efter krassen i USA 2008 och efterföljande lågkonjunktur globalt har bl.a. påverkat på ekonomins utveckling i Sverige med återföljande svårigheter även för Sveriges pensionärer.Den sk. bromsen som konstruerarades i samband med sk. pensionsreformen på -90 talet genom olika partiers samverkan har slagit till ett par gånger för att den samlade kassan från pensionsinbetalningar från arbetsgivarna och löntagarna skulle inte tömmas och kunna fortsätta och ge pensioner även i framtiden.

Bromsens och hela pensionssystemets konstruktion har diskuterats och kritiserats i massmedia.Bland annat från pensionärshåll att det är orättvist att ökade tillväxten i samhället faller inte jämlikt till godo bland befolkningen- att pensionärers uppskutna löner utvecklas sämre än löntagarnas-eller att det gamla systemets beräkningsprinciper med pension enligt de bästa 15 åren var bättre.De arbetslösa eller förtidspensionärer å andra sidan tjänar väldigt litet på sin pensionskonto tillika som deltidsanställda och befarar bli framtidens pensionärsproletariat i det sk. välfärdssamhället.

Peter Malmqvist har nog från sin post som ordförande i Värderingskommittén och eller i Sveriges finansanalytikers förening -eller i båda framgår inte klart- skrivit en intressant debattartikel om dagens pensionsystem.Då jag är själv av min utbildning filosof och samhällsvetare (bl.a. i studier i ekonomisk historia, socialantropologi,samhällsplanering samt i öststatskunskap och informationsteknik) tycker jag dock att hans artikel kunde vinna av en klarare framställning av de olika drag-inklusive orättvisor-som finns i det rådande,svenska pensionssystemet.

Virrvarr av fel- övergripande teser

Peter Malqvists artikel skulle ha vunnit i klarhet om han kategoriserat sin artikel litet klarare. Man skulle kunna säga att hans övergripande tes är följande:

- Det pågår ”rubrikknipande desinformationskampanjer” kring pensionerna

- Pensionsmyndighetens information borde bli tydligare

- Det finns svag avkastning i pensionssystemet av olika skäl

- Det går att resonera hur den faktiska utvecklingen av pensionerna är genom att jämföra med olika mått eller referenstal.

Jag skulle vilja kommentera följande.

Första punkt är nog litet av en konspirationsteori (eller hypotes).Hans analytiska skärpa grundar sig på den gamla,nuvarande ekonomiteorin eller ”ekonomiserande” syn med enbart kronor och ören (dvs. traditionell ekonomiteori som man använder),utan att se hur olika grupper och individer har det faktiskt i samhället i fråga om t.ex. inkomst,levnadskvalité,etc.(ekonomiskt-antropologiskt perspektiv eller teori) Han lyfter upp tex. pensionärernas etiska kritik genom att relatera till enbart finansiell syn av det hela.Att det skulle vara frågan om val av relativa perspektiv.Relatera pensionerna och deras utveckling till antingen löneindex och dess utveckling- varmed löntagarna favoriseras- eller med inflationskompensation.Men denna skillnad menar han sig ha analyserat bort den etiska dimensionen i kritiken,och kan stämpla tidigare och pågående diskussion som ”informationskampanjer” eller brister i myndigheternas information.Ett gammalt,borgerligt sätt att närma sig olika brister i samhället genom skenanalys om "informationsbrister" (med vilka begrepp,vem definierar problemen eller har tolkningsföreträde eller få komma till tals lyfts upp i sk. kritisk analys av olika slag).

Andra alternativa relationsmått

Det tycks inte finnas andra mått i hans sk. ekonomiserande analys (som utgår från gängse ekonomiteori med neo-klassisk,funktionalistisk bakgrund i stället för den nya värdeteorin enligt det nya vetenskapsparadigmet som jag utgår ifrån som skapare av den,vilken ny ekonomiteori förenar traditionell ekonomisk teori och ekonomisk antropologi-strävan som bl.a. förekom hos Karl Marx och Talcott Parsons).Varför inte tex.

- produktivitetsindex – den samlade tillväxten i samhället i olika näringars och samhällsinstitutioners verksamhet? Vilka vinner att en del av detta faller bort som bonusar och kan ej bidra till pensionernas utveckling? (tangerar beskattningsfrågor)

- BNP-index- alternativ 1. bland alla medborgare i produktiv ålder plus pensionärerna i landet

- BNP/BNI-index alternativ 2- bland alla landets medborgare (tangerar indirekt Miljöpartiets diskussion om sk. medborgarlön)

- BNP-extrapolerad index- beräknad enligt förväntad livsinkomst enligt skaffad utbildning (jämför här mitt förslag på Kapitalmatris som visar hur skatter formas mm)

Intressanta alternativ vilka har nog inte diskuterats bland värderingsansvariga och ekonomiserande ekonomer,vilken naiv eller otillräcklig ekonomisk syn sedan anammats av auktoritetstroende politiker eller politiker utan djupare,kvalitetsutbildning.Därav min rubrik ovan.

Detta har även samband med skatter och skattesystemets konstruktion och hur tillväxten sker i samhället.Europavid påpekades detta i går av professor Jean Pisani-Ferry,från universitet Paris-Dauphine och chef för den franske premiärministerns strategiska sekretariat (se gårdagens DN,referens ovan).Jag har själv tidigare lyft upp liknande diskussioner här på min egen strategiblogg som jag skriver på för att dels få mening i tillvaron (”egensysselsättning” utan lön alternativt redovisandet av samhällsentreprenörskap idealism som gärna får pågå enligt omgivning då man slipper officiellt kommentera eller betala något),dels diskutera om alternativa lösningar härledda ur det nya vetenskapsparadigmet och dess tex. nya ekonomiteorier-bl.a. om skatter.

Tre typer av fel

Så,i stället att diskutera "analytiskt" såsom Malqist tycks göra (felaktigt enligt mig-se analyser ovan) genom att relatera fel till kronor och ören ”faktiskt” eller ”förväntad” enligt dagens siffror (prognoser eller i bästa fall scenarier-den förra enligt trender och tendenser som sker i dag i samhällsekonomin,den senare enligt antaganden om tex. makro-omgivning utanför Sverige och utvecklingen av ekonomin i stort)-men samtidigt genom att räkna på högt aggregerad nivå och glömmande enskilda individer som lever i misär vilka tycks ha ingen som talar för deras situation eller framtida pensionärsliv,kunde jag beskriva han fel genom följande kategorier:

- Konstruktionsfel- som har samband med diskussion om referensmått,men även om alternativa sätt att se ekonomin (se mina utvidgade mått ovan)

-Beräkningsfel- skenanalyser enligt mig då etiska dimensioner trollas bort i ekonomiteorin tillika som grovt favoriserande av vissa typer av inkomster som inte räknas alls eller skattas orättvist i samhället (se i detta samband min analys av samhällsekonomin enligt den nya ekologiteorin-på makronivån-och kapital-,löne- och skattematriser som spaltar sedan diskussioner på lägre nivåer på respektive område.

- Kontrafaktiska eller ja-tom kontraproduktiva fel- då snedvridet pensionssystem,grundat på smal definition av ekonomin genom neo-klassisk och funktionalistisk syn att se ekonomin genom kronor och ören endast -härskande i dagens värld- trängs undan som ”desinformation”.

Ja,desinformation till vilka? Till myndighets personer som har ej tillräckligt djup kompetens (vilka väljer dem,enligt vilka kriterier) eller politiker som är fångade i gårdagens tänkande och socialt hänsynstagande-auktoritetstänkande som har ingenting att göra med akademisk,skaffad utbildning.. (om den vore på hög kvalitativ nivå så att säga).

Pudelns kärna- hur tilldela tillväxten och eller varför utvecklingen sker

Senaste tiden eller decennier har visat intressanta fenomen i näringslivet och global politik.Olika företag har börjat använda olika hållbarhetskriterier,stödda av utvecklingen hos FN-institutioner och deras olika program och principer för levnadskvalitetsindex och socialt konstruktivt beteende där även långsiktiga aspekter tas tillvara. Sådant har ej ännu påverkat nämnvärt den svenska diskussionen om rättvist pensionssystem.

Peter Malmqvist lyfter dock delvis upp dessa slags diskussioner genom att fråga ”varför utvecklingen är som den är” (med detta menar han det svenska pensionssystemet) och nämner parametrar som ökande livslängden,inkomstutvecklingen,börsen och räntan. Han väntar dock litet naivt (enlig mig) genom att fråga : ”vi skulle alla tjäna på att få reda på vilka faktorer som styr”. Nog är det på djupare nivå än ytfaktorer ovan som politik syslar med(med strukturalisters språk så att säga).

Mer strategiskt vore kanske att undra tex.

- hur mycket vi förlorar genom att isolera oss i vår inhemska ekonomi-mätt med skenmått- i stället för att vara med och t.ex. utveckla Euron enligt nya,strategiska konstruktioner (som jag diskuterat om tidigare på mina blogg och som även professorn ovan lyfter upp dock utan att ha nya teorier som jag)

- hur mycket vi betalar för detta i Sverige och globalt genom att fördröja genombrottet för ett nytt,bredare syn på ekonomi,hållbarhetsbudgetsystem,annorlunda syn på produktivitet i offentlig sektor genom hållbarhetskriterier inbygda i budgetar,finansiering av offentliga sektorn genom nytt slags prissystem som tar bättre hand om både individens egna beslut och samhällssituationer i vården tex.

Djupa frågor-strategiska frågor-vilka vore synd att missa genom dagens Potemkinkuliss(er).

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman passiv tv. pga. "myndighetsskäl")

Copyright © 2013 Vidorg. All rights reserved.

tisdag 5 november 2013

Hjälpen kom med nådde aldrig fram?

Dagens sanningar,morgondagens krig

Ref: med anledningar och på erfarenhetsmaterial,med referens i dagens Svenska Dagbladet,Ti 5 november 2013,en diktcykel I- VI,av undertecknad Lasse T. Laine

I Skurkar,

demonstrerar för

rasism,

ojämlikhet

mellan folk-

de sina med

olika anlätsdrag,

språk

sorterar i

olika yrkeskategorier-

de lågavlönade och

vi

II Sjuka

behandlas styckevist

i påängskalan

systemet korrumperar

säger de etablerade-

ja

de borde ju veta,

därför är de etablerade

ingen lyssnar

alternativtänkarens nya

ekonomiska analyser,

utvecklingsprojekt

med syfte att förnya

det sjuka systemet

III Skurkstater-

även vår-

hemfaller i

inbördes spionerisfärer

att sprida ljus

för det som är sant

(ävenom obekvämt

för makthavarna-

de med demokratiers legitimitet)

gör dig

"snövit"

till landsförrädare

i den verbalt duktiges

demokratistat

IV Människovärde,

rättvisa,

framtidshopp

räknas ej

som värden

i de etablerades,

lärdes

ekonomisystem

därför är vi tysta

i vår inbördes korruption,

erfarenhetsvärld

V Min färd-

var den förgäves?

Ser jag ljus?

Ja,

långt borta,

i en annan tid

då skurkar,

skurkstater,

de etablerade,

de lärda

spikat sanningssökande

uppdaterade av systemet

men trots det

sett systemets sönderfall

och skrikit

"förbarma oss,

svik oss inte,

vi gjorde fel,

även denna gång,

vi är under ockupation

av systemet

som vi ärvt,

och ingen frågat oss

om vi velat

ha det kvar"

VI Hjälpen kom

men nådde

aldrig fram?

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,poet

entreprenör,konsult i F:a Vidorg

Copyright © 2013 Vidorg. All rights reserved.

tisdag 29 oktober 2013

Stormbyar i ideologiers värld?

Stormbyar I ideologiers värld?

Ref. Min tidigare bloggartikel nedan

Förord

I mina senaste blogg har jag skrivit om den möjlighet som Socialdemokratiska partiet (SAP) har har I kommmande valet.Hur man-OM man valde att våga satsa djärvt som första parti för det nya vetenskapsparadigmets grund och samhälleliga tillämpningar- fick en unik chans att bli det drivande partiet I världen.Kanske en väg tillbaka till Olof Palmes inställningar,vilket på sätt och vis sedermera återupptagits av Barack Obama I USA och mig. Till skillnad från Olof som var en briljant slagskämpe med verbal agitation,skulle jag vilja fortsätta hans väg genom dels mer kompromissvillig,praktisk politik,dels med mer aktiva kontakter med fou-världen och näringslivet.De aktiva påverkansytor eller fora där jag försökt påverka och driva genom och utveckla vidare det grundarbete som jag skapat för det nya vetenskapsparadigmets uppkomst i mina uppsatser,projektarbeten,mindre utredningar samt bloggande.

Då jag har ovan,i mina tidigare blogg, skrivit om de nya,praktiska tillämpningar av det nya- den reformerade socialdemokratin- tex.

' I den nya synen på offentlig sektor (Delvis Marknadsstyrd Offentlig Sektor) som nöjer sig inte med enkla privatiseringsåtgärder (med detta menar jag antagandet att genom att ge möjligheter för privata företag att utöva tjänster i vårdsektorn mm. offentliga tjänsteområden,ordnar man automatiskt till det bättre genom sk. valfrihet för medborgarna- den sittande Alliansregeringens syn) eller i den ordning som gäller för de offentliga finanser genom sk. budgettak bestämmelser och bestämmelser om statsskuldens maxstorlek samt om inflation.

Till skillnad från statisk syn som kommer fram enligt dagens syn under förra punkter- regler som ska tolkas efteråt – skulle den nya s-ideologin betona dels ny samhällsethos bygd på det nya paradigmets fler-dimensionella människosyn (se min refererade bloggartikel nedan från Fre 8 April,2011) och dels eget ansvar-syn för medborgarna.Det sistnämnda:

Eget ansvar: ej så att det vore staten eller socialen eller någon annan myndighet och deras myndighetspersoner som skulle tolka olika fall med sina kriterier (vilket i dag betyder pengar till syvende och sist),utan sk. flex-priser enligt den nya samhällsmodellen ovan,beroende på kombinationen av utförarnas situation,egna val,men även grundläggande värderingar som man har i den offentliga sektorn.

Senaste nytt på den ideologiska förnyelsens område

Då jag är aktivt tvåspråkig och I Sverige har man möjlighet att följa även finsk TV,har jag sett hur likande tankar ovan har börjat diskuteras nu bland unga politiker i Finland.Till skillnad från vänsterintressen sker detta dock där bland de partier som i Sverige räknas bland Allians-regeringen. Ligger de svenska partierna således dubbelt efter,trots att förnyelsemöjligheter lanserades här av mig?

Dels hos vänstern:Man iaktar,väntar på auktoriteters “godkännande” av de nya tankarna från akademins värld.Är denna passivitet en naiv syn på forskningen? Att det finns möjligheter för radikal förnyelse där? Är det inte nämligen så att de flesta professorer satsar på sådant-lagom ifrågasättande tankar och projekt- som ger möjligheter att få fou-pengar från externa källor eller statens makthavare.Eller att konkurrens om tjänster gör att man undviker att lyfta upp tankar hos dem som ev. skulle bli valda till det begränsade antalet professurer.Eller om de nya tankarna skulle rasera den grund som man själv byggt tidigare sin forskning på.Nej,det brukar vara tystnad som råder i sådana situationer.

Vad säger detta om vänsterns “förlorade själ” ? Har den kampglöd som Olof Palme visade eller 60-talets studenter då de kämpade på barrikader ersätts av det nya modets- postmaterialismens “samhällsberättelser” eller missförstådda förnyelsemöjligheter efter det då jag samtidigt som dessa lanserades i främst Frankrike,började med det nya paradigmet,som syntes mellan den anglosaxiska,empiri redovisande och påängterande grunden och den kontinentala filosofin där både existentialismens djärva hopp till ett eget val ochansvar,och fenomenologins egna upplevelsebetonande togs tillvara.Syntesen som är dock ej en enkel summa av förras eller vänsterns och högerns syn,utan grundades i en ny,bredare,fler-dimensionell verklighets-och människosyn (då jag har skrivit mer om detta tidigare-och delvis i referensen nedan till tidigare blogg,tar jag ej upp dessa saker igen).

Vad rättfärdigar Allians partiers vankelmodighet I Sverige? I och med att deras finska motsvarigheter har nu börjat diskutera om min nya samhällsmodell och i fortsättningen ev. om flex-priser (dock utan att lyfta upp mig,vilket därmed skulle ge mig möjligheter att kunna satsa ännu mer då vunnit socialt accepterande och därmed eventuellt bättre möjligheter för mig tex.för mitt arbete i näringslivsverksamhet som konsult),tycks möjligheter för att hålla sig till fortsatt maktposition glidit förbi nu om Allians-regeringen ej agerar starkt och dynamiskt.Ett briljant drag av Fredrik Reinfeldt som regeringschef vore t.ex.-om han skulle vinna valet och få fortsatt regeringsansvar- att inlemma mig in i regeringen som minister för något av de områden som intresserar mig och med vilken position man skulle kunna “institutionalisera” paradigmskiftet.Innan finnarna tar över-innan USA vaknar och vill vara den drivande makten runt tillväxtmöjligheter enligt det nya.Eller kanske EU:s makthavare som traditionellt har starka anknytningar till akademin och näringslivet-det som socialdemokraterna delvis haft tidigare men vilket man sedan missat mycket i (se tystnad eller missade möjligheter under Göran Perssons och följande regeringschefers tid då kännedom om det nya borde ha kommit dem till del genom t.ex. mitt SINUS-projekt)

…. Tillbakablick- referens till min tidigare blogg från Fre 8 April 2011

“ (börja citat- denna bloggartikel kan hoppas över utan att missa innehållet I dagens blogg) Nostalgi som en ny s-ideologi? Bättre kan vi väl? Vägen framåt- 11 bloggande för förnyelsen på en ny grund

Kartan och verkligheten i det ”postmoderna” samhället IV : fronter tätnar kring framtida ideologiska alternativ på den faktiska världens grund

Kommenterande publicerade debattartiklar och insändare i dagspressen i Sverige

Fokus/Signerat:”Dyrköpt nostalgi”,Fre 8 april 2011 av Katrine Kielos

Fokus/Ekonomi/EMU:”Från tvekan till tvärnej”,Fre 8 april 2011 av Lisa Bergman

Fokus/Vetenskap:”Hjärnornas kamp om själen”,Fre 8 april 2011 av Cecilia Ezaz-Nikpay

Berättelse

Emellanåt händer det.Jag missade en tidning (bland flera hundra som jag delar ut dagligen på min nattrunda hos den lokala tidningens distributionstjänst)-den senaste Fokus.Så,nyfiken som jag är som vetenskapligt utbildad och med samhällsintresse,som socialentreprenör och medlem i socialdemokratin,tog jag en titt på denna nya,partiobundna tidskrift,innan jag i morgon ska dela ut den till dess rättmätige ägare och abonnent.

I tidningen mötte jag flera intressanta artiklar (se ovan). Jag kunde inte låta bli att kommentera.Då jag hade ej heller fått mitt blogginlägg publicerat eller visat i den europeiska PES-bloggen om det senaste nytt-förslaget att åtgärda EU-krisen genom förslaget på ett nytt finansiellt transaktionsskatt-lyfte jag upp även det i min komment av Katrine Kielos Signerat-komment.Indirekt bemöter jag även Fokus-tidskriftens artikel om själens existens,där Cecilia Ezaz-Nikpay redovisar för de etablerade vetenskaparnas syn på det,dock utan att lyfta upp det som verkligen är intressant i sammanhanget:de sk. anomala,empiriska data som man har tex. i parapsykologi,transpersonell psykologi,teoretisk fysik mm. som bildar grunden eller bakgrund för mitt nya vetenskapsparadigm.

Förhoppningsvis väcker jag ditt intresse och visar att nostalgin verkligen inte kan ge önskvärda perspektiv eller lösningsförslag då det gäller att lösa de samhälleliga,politiska,miljömässiga och värderingsproblem som man har i dagens värld.Det gäller att gå vidare.Vi har ju ett alternativ nu,en ny partiledare i S-partiet som ev. börjar stöda det nya,då dagens etablissemang såväl i Sverige som ute i världen har blundat och ej velat se det som nu ”är skrivet på väggen”.Sprid gärna vidare budskapet och bli därmed delaktig i det nya skapandet för robustare demokrati,ekonomi och samhällen.

Nostalgiflykt eller en ny ideologisk förnyelse för världens arbetarpartier

Katrine Kielos har skrivit en intressant Signerat om nostalgi-som samhällsfenomen-och särskilt inom politiken.Hon skriver ”Det är inne att glorifiera det förflutna.Men politiker bör se framåt”. Jag håller med henne om ovanstående.Jag ställer mig dock frågande till hennes beskrivning av tex socialdemokratins ideologiska utveckling.Ävenom det lär vara ”inne” med nostalgiska tillbakablickar ”till gången tid” såsom hon beskriver ske i Storbritannien i Maurice Glasman´s lansering av ”Blue Labour” som efterföljare till Tony Blair mm´s New Labour,undrar jag om denna väg är framgånglig såväl ekonomiskt som politiskt?

I och med att produktionens automatisering,robotisering och datorstyrning behövs det inte längre så många arbetare där.Det skapas inte heller tillräckligt många nya arbeten,då man försöker lösa arbetslösheten enligt gamla teorier,modeller eller fackliga och politiska program.

Jag håller på att läsa Lars Ekdahl´s intressanta bok om Rudolf Meidner-han som tillsammans med Gösta Rehn skapade en ny modell för att tillförsäkra såväl full sysselsättning som demokratisering av produktionen,vilket efter decenniers utveckling,tystnad och debatter till slut blev frågan om Löntagarfonder.Ekdahl beskriver i sin bok hur dessa LO´s ekonomer var på sin tid spjutspetsar för samhällsförnyelse bortom s-partiets punktvisa administrerande av välfärdssamhället,då se såg längre än så.Må vara att deras förslag att lösa statens styrning av kollektiv kapitalbildning-för att tillförsäkra full sysselsättning och inflationsfri,stabil ekonomisk utveckling med solidarisk lönepolitik som minimerade sociala klyftor i samhället,var utopiskt.Men deras modell var ett framtidsinriktat sätt att driva politik och därmed försöka engagera människor i samhällsbygget,i stället för var och en för sig,som individer.

Jag känner mycket mig själv i Meidners känslor inför det nya samhället som han var tvungen att flytta till efter nazisters maktövertagandet i Tyskland.Jag har på min blogg http://vidorghelps.blogspot.com haft berättelser hur jag har format mitt liv här som invandrarintellektuell.Dessvärre har jag inte lyckats så bra som han.Kanske beror detta på att jag har ”två trösklar”-dels min etnicitet med finsk bakgrund som är delvis annorlunda än den svenska-dels med mitt skapande av grundtankarna för det nya vetenskapsparadigmet,som ifrågasätter så mycket.Den gällande verklighets-och människosynen,dagens syn på värderingar som endast frågan om emotiva utsagor,syn på evolutionsteor som endast fysisk sådan då den i mitt bredare,mer abstrakta paradigm är en dubbel sådan.Att det finns en själ-medvetande entitet som överlever den fysiska kroppens död,och tom återföds igen i en ny fysisk kropp för att fortsätta sin etisk-mentala utveckling.

Grunden för vetenskap kan inte bevisas,utan den kan bara antas i självklara antaganden,sk. axiomer. Den filosofiska synen som man har i dag angående verkligheten och människan grundar sig på ett dikotomt sätt att tänka med motsatser.Enligt en antropolog Leví-Strauss är grunden för detta i människans hjärna och dess struktur.Jag tvivlar dock detta då jag själv är ett empiriskt motargument. I mitt nya vetenskapsparadigm finns inte en motsättning mellan den ideella och materiella,ej heller absolut verklighetsbegrepp som färgar antaganden om skillnaden mellan subjekt och objekt,så kallad referens-sanningsteori som i vetenskapsteori ställs fram i krav att ”kunna verifiera eller falsifiera framlagda påståenden eller hypoteser innan de-med flera,oberoende forskares tester kan intersubjektivt accepteras som tillsvidare ”sanna” teorier som beskriver verkligheten och ger stöd att från dem härleda nya beskrivningar och antaganden om sakförhållanden.

I mitt nya paradigm är grunden bredare,klarare,framlagd i ontologiska axiomer (enhet,kontinuitet,evolution) där det finns en grundläggande princip som både beskriver och förklarar ”hur allting hänger ihop”.Denna princip kan sedan indirekt ”bevisas” i tex. fysikens,biologins nya fackteorier som kan förklara bättre de problem som man har än dagens teorier. I samhällsvetenskap och i politikens område har jag bloggat på min blogg ovan om möjligheten att reformera socialdemokratin med det nya vetenskapsparadigmets nya,faktiskt fler-dimensionella verklighets-och människosyn.Hur då? Genom att det skulle ge bättre argumentativ stöd för socialdemokratins traditionella värderingar om frihet,rättvisa,jämlikhet och jämställdhet,genom att visa att dessa nu stöds indirekt även av den nya vetenskapen-att det är ej endast frågan om nostalgiska tillbakagång till förra tiders värderingar.

I förrgår bloggade jag för första gången i den europeiska PES-bloggen- Partiets eller nätverket för europeiska socialister där den svenska SAP är med at www.pes.org/en/blogs/pes-blog/commenting-european-financial-sector-tax-proposal .I min blogginlägg försökte jag lyfta upp-nu på europeisk nivå-det som jag bloggat i Sverige redan före senaste valet,men vilket inte uppmärksammades eller lyftes upp här.Med hänvisning till mina nya teorier i ekonomi,ekologi,nya modeller ang. den teoretiska relativiseringen (obs. ej detsamma som nihilism eller ”perspektivseende” i det populära postmodernism som ändå står på den grund som det gällande paradigm ger) av välfärdssamhället i min nya samhällsmodell av ”Delvis marknadsstyrd offentlig sektor” med dess sk. flex-priser där individen har en real,positiv möjlighet att påverka på marknaden och den offentliga sektorns prissättning av tjänster som angår just henne! Andra härledda modeller gäller min Kapitalmatris,som beskriver kapitalet strukturellt,vilken modell enligt mig skulle kunna ge tips för att förnya det kunskapssamhället som blivit till nu.Min bredare Produktivitetsmodell betonar även mer medborgarnas deltagande och intresse än dagens syn på fysisk produktion eller kapitalproduktivitet.På politiska programmenas nivå ger jag fog nog för min slogan för ”Välj S-partiet som spjutspets” som jag lanserade inför kommande partiledarevalet inom S-partiet.Jag väntade mig inte att bli vald-se mina två trösklar ovan-men ville uppmärksamma Valberedningen att det finns möjlighet nu att förnya partiet på det nya vetenskapsparadigmets grund och i de fortsatta reformförslag som den ger tex. angående arbetslöshets problematiken i min NMEP-hållbar tillväxt program.

Det lär nog bli dyrköpt att blunda för förnyelsemöjligheten? Trots att jag har tagit kontakt med såväl journalister i DN och SvD och Aftonbladet,kontaktat fd.partisekreterare om tex. mitt förra SINUS-uppsats-utredningen om sjukvården och möjligheten att reformera den (1990),länkat mina blogginlägg i mina tryckta kommentarer på tidningars sidor,händer det ingenting.Inga hänvisningar till en ny ideologisk möjlighet för socialdemokratin-både lokalt och globalt- ingen diskussion om mina ekonomiska förslag att lösa EU:s kriser (se PES-blogg ovan som jag ser inte någonstans på deras sidor som ej heller länk till min blogg här i Sverige på partiets Netroots sidor).Är nostalgin således så djupt sittande i folkets själ eller kulturell identifikation,eller fördomar och förväntningar att Sverige ska vara såsom det alltid har varit.Punkt och slut.Social praktik som även Meidner fick erfara i sin tid,ävenom han levde väl,i motsats för mig som bara överlever.Men-allt har sin tid- och det får väl även jag acceptera.

Efterord

För att kunna gå framåt är det bra att bilda en klarsyn av det som varit. Sådan slags klarsyn är bra att kompletteras även med framåtsyftande,proaktiv optimism-särskilt om det vinner stöd i en öppen dialog på jämlika grunder. I den förhoppningen kan jag därmed sluta detta blogginlägg.

Här var några av dagens reflektioner efter mitt vardagsvärv i dag.

Fyll in själv här dina egna reflektioner om det skrivna här. Engagera dig-privat,offentligt,inom olika,demokratiska partier. I egna tillvaron för ett samhälle för alla,för en värld byggt på en ny grund. Den som lever,hoppas på det bättre.“

(slut citat på min förra blogg)

--- fortsätter om dagens situation--

Förnyelsens möjligheter vis av vi dagens värld

För att hänvisa till min tidigare blogg ovan om “hästracet” (en metafor,språkbild) mellan NSA,Obama och mig om att förnya världen-ej kontrollera den endast (i det sistnämnda: mitt bloggande visar att NSA och Obama har ej lyckats i dagens Sverige- och ej heller med sina egna “alternativtänkare” eller visselpipblåsare- och att tänkare har ej intresse att kontrollera något utan förmedla fritt nya tankar,upplevelse-och handlingshorisont mm. förnyelsemöjligheter i sina egna samhällen eller i den globala kulturen).

Hur skulle det gå för NSA om världens klervoajanter (både de visande sk.lägre klervoajans-som ser visioner som oftast stämplats som hallicinationer av psykologer som står på det gällande,begränsade vetenskapsparadigmets grund med sin “materialistiska människosyn” (definition: att människan är endast en fysisk varelse och att sociala,mentala,kulturella saker kan till sist reduceras tillbaka till fysiska tillstånd t.ex. hos hjärnan eller fysiskt mätbar elektro-kemiska aktiviteter som kan tex. ändras med läkemedel eller fysiska operationer: eller högre klervoajans som vet något inom sig-”intuitivt”) skulle börja berätta vad dem vet? Jag är inte intresserad av att avslöja något sådant om jag visste eller vet.Av lojalitet för någon individ,familj,partiet eller landet eller för att inte störa för mycket de utvecklingsprocesser som ändå sker ävenom “det stormar i ideologins värld” typ den pågående kritiken mot NSA.

Är NSA-chefer naiva? Det har debatterats redan mycket hur demokratier ytterst grundar sig på tillit människor emellan.Detta kan delvis även tolkas som kritik mot Allians-regeringens ekonomiska politik i Sverige.Genom att betona alldeles för stelbent sk. skattenedsättningspolitik har man utvidgat sociala skillnader s samhället,och därmed minskat tillit s samhället då de sämstställda har ytterst fått betala för sk. ekonomisk tillväxt.I detta sammanhang kritiserar jag även säväl dagens ekonomer som näringslivet.

Efter mitt senaste arbete I SINUS-projektet finns det nu tankar för en ny,grundligare syn på hållbarhet än man har i dag i såväl politiken som i näringslivet.Att hållbarhetsfrågor skulle kunna inlemmas i ett nytt slags kontosystem i budgetar.Vink till Harvard-ekonomer eller Barack Obama hur man skulle kunna börja förnyelsearbetet I USA vilket skulle med säkerhet minska de ekonomiska svårigheter som landet har i dag med budgetunderskott och statliga skulder.

Sammanfattningsvis

Än finns det chanser för svenska politiker och partier att ställa sig till spetsen av förnyelsearbetet. Men-det finns tecken på väggen att denna möjlighet håller på att förloras.

Vad säger massmedia? Att glänsa med kommenterande "mellan raderna" räcker inte då det gäller att ta djärvt det vågade språnget tilll förnyelsen och en ny tillväxtblock.Innan möjligheten släcks av nya stormbyar i både den fysiska världen,i världspolitiken eller i ideologiers områden där det nya förvrids till begränsade intressetolkningar och där allas aktiva medverkan genom ny kulturethos går förlorad. Vad väntar vi på? Är vi inte värda en framåtsystande politik såsom en annan samhällstänkare Katrine Kielos sagt ovan.

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg

Copyright © 2013 Vidorg. All rights reserved.