You can translate my blogg with Googles help :)

tisdag 25 januari 2011

Om människosynen I : Statustänkandets fängelse

Vägen framåt- 11
bloggande för förnyelsen på en ny grund

Om människosynen I : Statustänkandets fängelse

Kommenterande publicerade debattartiklar och insändare i dagspressen i Sverige

DN/Ledare:”USA-Obama klar för Andra chansen”,av Gunnar Jonsson,Må 25 jan 2011
DN/Debatt:”Dags studera islamistiska attityder bland ungdomar”,av Jimmie Åkesson,
Må 25 jan 2011
DN/Debatt:”S behöver nyfikenhet och mod”,av medlemmar i Valanalysgruppen för
Socialdemokraterna i Stockholms län: Nina Wadensjö,Anna Ljungdell,Thomas Arctaedius,Emil Högberg,Eva Silfverberg Liljeros


Förord

Vi föds till en familj. Den kan vara en socialt isolerad,ekonomiskt marginaliserad,sönderhackad av personlig maktkamp mellan föräldrarna i värsta fall (se August Strindbergs dramer),välintegrerad i majoritetssamhällets olika,”rätta” nätverk,stödd av förra generationens kapitalresurser och klasskontakter,i social mobilitet med en eller båda föräldrarnas karriärutveckling. Dessa familjesituationer kan man beskriva med många sociala termer och beskrivningar.
Sedan finns det familjer där förutom sociala spänningar i karriär och personliga attityder och värderingar finns skillnader mellan etiskt handlande,syn på sin identitet,strävan och livsmotiveringar. Dessa kan beskrivas med filosofiska och religiösa termer.
Gemensamt för artiklar ovan handlar om den föregivet antagna människosynen: att människan-i sin personliga identitetsdefinition eller syn på sig själv-kan endast beskrivas genom sociala statustänkandet.
Detta perspektiv utgör den första utgångspunkten i min serie om bloggande om människosynen. Andra kommande handlar om skillnaden mellan den officiellt uttalade och den människosyn som man faktiskt visar i handlande (II),om massmedias syn på människan såsom det kommer fram i diskussionen om yttrandefrihet och ekonomiska fördelar för social terror(III),samt sist om partiets motiv-syn: vilka slags människor man vill ha tex som partiledare och med vilka motiv man vill reformera samhällen(IV).
Självklart genomsyrar alla dessa perspektiv varandras,varför följande debatten kan föras antingen tematiskt(problemvist) såsom refererade artiklar tar upp,eller i utvecklingsgång då tex. Det nya vetenskapsparadigmets fler-dimensionella människosyn kunde fokuseras på olika områden såsom i social-ekonomisk-politisk ”verklighet” i och till samhällen i olika utvecklingsstadier.

Följande meta-analys tar upp de västliga synen på människan-från sociala status tänkandets perspektiv.

USA-ledare omdefinierar sig-men räcker det globalt?

Gunnar Jonsson,ledarskribent i DN,tar upp i sin artikel Obamas situation inför dagens State of the Union-tal-tillståndet i USA-nationen.
Det senaste valet-med ”braksegern för Republikanerna” då dem tagit över majoriteten i Representanthuset från Obamas Demokrater,har ställt det till för den sittande presidenten Obama. Hans möjligheter att driva sin politik har därmed blivit snävare-alternativt måste han definiera om sin framtidsstrategi vad gäller tex jobben,skatter,försvarsutgifter,kostnader för sociala förmåner mm. Det gäller kort sagt radikalt minska budgetunderskottet.
Tyvärr kan staten inte göra mot sig själv såsom den tex. kan göra mot den enskilda individen eller organisationen(företaget): tex. nollställa underskottet och expropriera de faktiskt gjorda investeringar (dvs. samhällsstöld).Man kan dock omdefiniera reglerna (lagar),strukturera om tex. budgeten (tex. nya regler och budgettak),skära ned kostnader för statens åtaganden,inte binda sig för framtida,automatiska utgiftstillskott mm. dvs. jobba med finansieringar av pågående och kommande,tilltänkta reformer. Den autonoma,oberoende Centralbanken/Riksbanken å sin sida hanterar om dollarns (respektive kronans) värde och om räntesatser som man definierar för den finansiella sektorn (banker mm. institutioner).

Jag-då min firmabyggande hade ”mött patrull” här (se ensidiga nollställandet av firmans underskott) och marknaden (inklusive massmedia)hade varit tyst om mina förslag på nytt finansiellt instrumentet som jag ansåg vara värt att användas tex. I både privata företags som den offentliga sektorns projekt- hade försökt komma in i USA-marknaden och hjälpa Obamas team i hans strävan att driva fram sjukvårdsreformen. Tyvärr noterades inte detta-trots att jag tex. hade publicerat en nischat webbsida om detta- ”vidorghcprojekt”- på Googles fria webbsidor.
Jag antar att detta var på grund av :
*min samhällsstatus (en officiellt noterad firma eller person)
*min social-ekonomiska situation (ej med rätt titel eller massa pengar,vilket plöjs in i tex. statusbil eller fina kläder,klocka mm ytliga statussymboler eller nätverkskontakter)
*min ”trovärdighet och legitimitet”:sett som sociala jaget från gällande människosyn som definierar människan genom hennes samhällsstatus,yttre kriterier eller andras definitioner av honom/henne-ej genom egen identitetsdefinition eller inre andlig utvecklingsnivå (kunskaps-etiskt)-
*vilket slags beteende ”är den rätta” i givna situationer såsom de definieras av de som har makten att tilldela sociala plattformar eller stipulera reglerna som gäller där (jag vore utlänning i USA- är invandrare i Sverige)

Så det var kört med steg 1 i H.C. - projektet där. Lika bra för det. Om den intellektuelle presidenten låter sig begränsas i rådgivarnas ensidiga syn eller marknadens icke-fungerande,då har han definierat sig själv och sin partis möjligheter för framtiden ang. tex. att stödja det pågående grundläggande paradigmskiftet som det gäller i mitt livsarbete. Det gäller att gå vidare både för honom och för mig. Det blir intressant att se hur statustänkandet färgar hans tal i dag och därmed ev. Minskar möjligheter för USA att klara av att formulera radikalt nya framtidsstrategier både för nationen och för världen.

Å andra sidan är Obama valt för nationen,inte för att jobba för global utveckling för vilket det finns inga demokratiska val. Hur som helst är dagens tal och de val som där poängteras viktiga även för oss i Sverige.

Den islamistiska terrorn i dagens debattsida

Jimmie Åkesson,partiledare för Sverigedemokraterna,tar till orda i artikeln ovan,och diskuterar om behov av åtgärder mot ”den islamistiska terrorn” och dess möjligheter att bedriva sin verksamhet här i landet.
Det är utmärkt att Åkesson försöker aktivt utveckla samhället i dess tex. Invandrar-och integreringspolitik.

Han föreslår att man ska stifta lagar för att motverka att muslimistiskt etniska ungdomar deltar i utbildningsläger utomlands i terrorhandlingar.
Att man startar årliga undersökningar om islamistiska attityder bland ungdomar i Sverige såsom gäller tex. Om rasism och demokrati.
Som motivering hänvisar han bl.a. till gjorda undersökningar utomlands om detta:

*att integrationsproblemen sammanfaller inte med extremistiska attityder
*att personer med jobb och utbildning är överrepresenterade bland dem med islamistiska attityder.

Hans förslag på ovanstående kommer fram i hans ensidiga,ytliga och naiva syn på
människan från endast socialt statustänkande perspektiv:

”Grunden till hotet från islamistisk terror ligger i människors åsikter och attityder. Det är inte några aningslösa galningar som begår och planerar den islamistiska terrorn utan det är människor som i grunden drivs av religiös övertygelse” konstaterar han.

I syner ovan visar han den traditionella naiva synen,utgående från det gällande paradigmets syn mellan djupa antingen-eller skillnaden mellan idealism-materialism,eller vetenskap och religion,mellan rättrogna och de falna,de andra.

Det nya paradigmets syn skulle formulera annan slags politik:
*ja,stifta gärna lagar mot utbildningsläger för terrorn,tillika som gör skillnad mellan muslimer och den islamistiska rörelsen.
*Men varför begränsa diskussion om terrorn endast till denna etniska grupp då det finns så många andra grupper (se gårdagens händelse i Ryssland) eller att terrorn är ett verktyg som används av även stater mot andra grupper inom landet eller i omedelbar närhet?
*Eller begränsa fördömandet av den fysiska terrorn då det skulle kunna utökas mot andra former såsom exkluderande praktik från samhälleligt påverkande i meningsfulla arbeten vilka skulle skapa annorlunda tillväxtplattformar för ambitiösa muslimistiska ungdomar (som alla andra).
Är inte själva partiet Sverigedemokraterna och deras ensidiga fokusering på invandrarfrågor som symptom att något är galet i den sociala verkligheten här( läs min berättelse i mitt förra bloggande- jag är från grannlandet Finland och således europeisk invandrare,men mött förhinder i min integrering ändå).

Jag tackar ändå Jimmie Åkesson för hans intresse att skapa debatt om dessa frågor,och att han tar inte instinktivt parti mot muslimer.Trots allt: Muhammed var ju Guds profet och han kan mycket väl få nya efterföljare såsom gäller även Gautama Buddha och Jesus. Eller utveckla vetenskapen så att motsatsföreställningar mellan olika religiösa grupper försvinner då grunden- människo- och verklighetssynen- i sin nya,mer utvecklade form undervisar att alla har rätt att idka sin tro så länge som dem inte hindrar andra,i fredlig samverkan med varandra.

S behövs-men ska vi inte jobba för världen också?

Till sist tar jag här upp den diskussion som Valanalysgruppen tagit fram i dagens DN.
Jag håller fullständigt med med dem. Deras positiva budskap- att det
behövs en grupp av personer som ska leda partiet fram till ny politik i nästa valet- är även en strategi i min skiss för tilltänkta närmaste medarbetare ifall jag skulle bli vald som ny partiledare(!).Jag är medveten att detta scenario har mycket liten chans att bli verklighet ävenom själva tanken av det vore viktigt: att en ny svensk skulle kunna bli höjt till viktig påverkansposition i det svenska samhället,i stället för att offras av slentrianmässiga fördomar eller dold rasism bland även högt utbildade.
Jag har alla de viktig egenskaper som listas upp i deras artikel:
*är modig,nytänkande,har ork,är självständig.
*Dessutom skulle mitt tidigare livsverk- skapandet av grunderna för det nya vetenskapsparadigmet- kunna utvecklas vidare med politikens verktyg: skapandet av samhälleliga resurser och nätverkande för det och officiella tillämpningar såsom i reformerad sjukvård,skatteförfarandet för det moderna kunskapssamhället,skapa jobb med det nya tillväxtprojektet och även kunna sedan finansiera det med författarens nya finansiella instrument som hittills inte vågat göras tex i USA som antas vara det första framtidslandet för vetenskap.

Det som saknas är dock deras självbegränsande syn på den svenska socialdemokratin. Jämför OlofPalmes,Sten Anderssons,Jan Eliassons mm internationellt inriktat arbete.
Om socialdemokratin skulle förnyas på det nya paradigmets grund-varvid dess traditionella värderingar av solidaritet,jämlikhet,jämställdhet,frihet skulle kunna argumenteras bättre för- skulle den svenska socialdemokratins framstående ledarskapsval kunna motiveras bättre: för en både svensk och internationell framtidsvision.

Det blir nog intressant att se hur det blir med det.
Jag kommer i mina senare bloggande ang. människosynen (del IV) diskutera mer om detta då jag även sammanfattar bättre min egen profil.


Efterord

För att kunna gå framåt är det bra att bilda en klarsyn av det som varit.
Socialdemokraterna i Sverige är på god väg att göra detta både vad gäller att förnya partiets kultur,organisation och politik. Förhoppningsvis kommer den eller de ledare som partiet slutligen väljer ställa sig bakom det nya och proaktivt visa vägen framåt och handla därefter. I den förhoppningen kan jag därmed sluta detta blogginlägg.

Här var några av dagens reflektioner efter mitt vardagsvärv i dag.

Fyll in själv här dina egna reflexioner om det skrivna här. Engagera dig-privat,offentligt,inom partiet. I egna tillvaron för ett samhälle för alla,för en värld byggt på en ny grund. Den som lever,hoppas på det bättre.

Lassse T. Laine,filosof-samhällsvetare,
entreprenör,konsult i F:a Vidorg

Copyright: Lasse T. Laine, Vidorg, Uppsala 2011

söndag 23 januari 2011

På miljöfronten inget nytt

Vägen framåt- 11
bloggandet för förnyelsen på en ny grund

På miljöfronten inget nytt

Kommenterande publicerade debattartiklar och insändare i dagspressen i Sverige

SvD/Jobb&Karriär:”Släpp inte taget om talangerna”av Sara Lomberg,sö 23 jan. 2011
DN/Debatt:”Miljöpartiet uppfattas i dag som ett typiskt vänterparti”,av Nina Larsson och Johan Pehrson,Lö 22 jan 2011
DN/Debatt:”2011 blir ett viktigt år för en hållbar global framtid”,av Johan Rockström,Måns Nilsson,Richard Klein,Clarisse Siebert,Lisa Schipper,Bo Kjellén,Sö 23 jan 2011


Förord-säg inte att jag är en talang bara för att jag fungerar så

De refererade rikspress-debattartiklar ovan har det gemensamt att de lyfter upp viktiga frågor.Utan talangerna-ingen förnyelse,inga nya tankar,teorier,strategier att utveckla näringslivet,den offentliga förvaltningen och fou-världen.Att positionera i mitten-trots att det varit ett knep att vinna i valen i såväl i England (New Labour-valen 1997,2001,2005)som i Sverige i 2 senaste val,har kanske blivit en sliten strategi att vinna nästa valet i Sverige(och även globalt) då det är så många partier som vill positionera sig där och vädja till det nya kunskapssamhällets breda mittväljargrupp?

Att lyfta upp energi- och livsmedelsproduktionsfrågor som centrala frågor för långsiktig global överlevnad- ja visst,men räcker det? Har man blundat för det nyaste på teorifronter-för den nya,fler-dimensionella ekologiteorin och den syntetiserande ekonomiska teorin då traditionell ekonomisk teori förenas med ekonomisk antropologi på en ny grund,deducerad av mig ur det nya vetenskapsparadigmet 1980,respektive 1990.Inget nytt på miljöfronten alltså om dimman inte lättar och det nya inte lyfts fram eller tillåts utvecklas på samma,demokratiska villkor som för det gällande paradigmet,eller utvecklingsarbetet för befintliga partier.

För den delen-till sist en fråga: ska de nya,samarbetande ledarna inom näringslivet,forskningsvärlden,den offentliga förvaltningen (inklusive partier) vädja till befintliga värderingar,tankesätt,teorier,och sociala hänsynstaganden då de ska utveckla de radikalt nya strategier som krävs för att förnya tex. det socialdemokratiska partiet,eller statsförvaltningen (inklusive Regeringens Europa-politik eller stöd för globala program och processer för de centrala miljöfrågorna)?
Om den breda massan eller mittenväljarna är tillräckligt kunniga att förstå sitt bästa att sålla fram de talanger som behövs på den gemensamma miljöfronten,så att de åtminstone låter djungeltrumman gå fast de etablerades massmedia inte fungerar i sin omvärldsbevakning och diskussion om alternativa framtidsscenarier eller det senaste nytt.


Sammanfattning

I denna meta-analys har filosof-samhällsvetaren Lasse T. Laine lyft upp de frågeställningar som han anser ha fattats i den offentliga diskussionen:
trots att den etablerade näringslivsforskningen och ledarskapsvisdomen är väl medveten om behovet av att ”ta hand om talangerna” inom olika organisationer och skapa en integrerad kultur kring dessa frågeställningar-fungerar det oftast inte.Varken i fou-världen,i näringslivet,i massmedia,inom politikens område eller i statsförvaltningen.Varför blir det så? Är det de lätta uppfostrans "broilerledare" som ställer till det då de har inte fördjupats som personligheter i kamp mot alla odds- i kamp mot konventioner och leda,för att försvara och lyfta upp rättigheter för den grupp som av kulturell eller social tradition trampats ned eller marginaliserats,eller för en ny social rörelse som tex det nya vetenskapsparadigmet skulle skapa globalt i fråga om nya politiska praktik och värderingar om det lyckades gå genom de välvilligas bidragsvärldar eller retoriska demokratier.
Hur troligt är det att de globala ödesfrågorna som duggar fram i accelererande takt -då medvetenheten om behov av deras lösningar växer- kan lösas med bevarandet av den globala fronten för de välsituerades ömsesidiga hjälpstrategier?

Blir 2011 årets globala konferenser återigen danser kring de konventionella lösningar,eller ? Ja,eller vad ? Att dimman lättar,det fördolda lyfts fram,folket lyfter bort i både formella och icke-formella val de som skymfat deras rättigheter att få veta mer,att växa som tänkande,kännande,upplevande individer,familjefäder och mor och världsmedborgare?

Det liberala arvet- liberalismens dilemma

Då jag i natt var på väg att fylla första distriktets tidningsbuntar i den vagn som jag drar med cykel (cykelburen tidningsbud i min halvtidstjänst),hörde jag en förbigåendes diskussionsinlägg:”..man tar inte hand om dem”. Jag associerade det till den grupp som jag själv tillhör socialt-ekonomiskt i det svenska välfärdssamhället: första generations invandrarna,inklusive flyktingar.För mig har detta varit både ett växande i kunskap som i personlig utveckling.Av mina tvärvetenskapliga studier i samhällskunskap (ekonomisk historia,socialantropologi,
samhällsplanering,öststats-kunskap,informationsteknik) vet jag att det som man säger är en sak (”vi för progressiv invandrarpolitik”,”vi är inget rasistfolk”),det som man gör en annan (distinktion som är central inom tex. socialantropologin som forskar hur människorna organiserar sig).Sverige har utvecklats mycket i sin samhällsutveckling under dessa drygt 40 år som jag varit här.Även personligt har jag vuxit från de första 10 årens lidande i diskjobb(det rätta arbetet för långtidsutbildade teoretikern som åsyftat att starta en vetenskapsrevolution med det nya vetenskapsparadigmet,och i sin kamp-med resurser från eget sparande och personliga investeringar- utvecklat de öppnande frågeställningar till förslag på nya teorier och en ny samhällsmodell som kunde skapa grund för reformering av samhällen i dess senaste form av postindustriell ekonomi (kunskapssamhällen),till försök att starta en global konsultfirma vid sidan av diskjobbet som format basen för firmans investeringar,till bitterhet då skapade lösningsförslag inte noterades,lyfes upp och diskuterades,vilket-om så skett-hade lyft mig till den social-ekonomiska position som man förväntas få av sina investeringar i kunskapsväg och tiden för universitetsstudier.Till resignation,parad av förakt för det samhälle som globalt positionerar sig som en av de bästa-att de 1. generationsinvandrarna som inte gått genom de svenska skolorna och lärt sig veta de rätta sociala och kulturella koderna (”vet hut”,”var lagom”,” ät mammas köttbullar”) offras som låglönegeneration i arbeten som bidragstagande ungdomar vill inte befatta sig med.Till strategiskt tänkade och bloggande: OK-om detta går inte genom nu-så får jag väl födas igen.
Säg 1000 års fördröjning?

I mångt och mycket har jag ovan tillämpat den liberala traditionen som kommer tex.till uttryck i John Stuart Mills bok ”Om friheten” (On Liberty,1859).Vädjan till argumentativ diskussion,utan auktoritetstro.Viljan att bli betraktad som en fri individ i det demokratiska samhället(även om med invandrarbakgrund- dvs. att de mänskliga rättigheterna skulle gälla även mig då jag skulle blivit betraktad som samhällsmedlem vars strävan,visad samhällsengagemang i lokal politik,föreningslivet och privat,tillika som framlagda tankeinnehåll skulle betraktats på sin sakliga grund- ej att ytan-anspråkslös klädsel (då hade ej råd att köpa nya) eller småfel i språkbruk (i iver att uttrycka genast det tänkta)-skulle utvisa mig till livslångt marginalliv.

Vad har den här liberala tradionen blivit i dagens Sverige?
Folkpartiets partisekreterare Nina Larsson och Johan Pehrson,partiets gruppledare i Riksdagen,diskuterar i sin DN Debattartikel den 22 jan 2011 om Miljöpartiets ev. kommande nya språkrörets Gustav Fridolins tidigare artikel i DN om MP:s strävan att bli en bred mittenparti.Minsann- det är Folkpartiet som ”är den enda politiska kraften i Sverige som bildats med uppgiften att förvalta och vidareutveckla liberalismens ideér i vår tid”.Dessutom- folkpartiet är med i den nya Alliansen- partisamlingen i mitten som lyckades erövra den politiska makten i två efterföljande val-efter socialdemokraternas tidigare hegemoniposition.

De lyfter upp Folkpartiets ambition att vara en frihetsrörelse för social och politisk frihet för alla, oberoende av bakgrund.Idealbeskrivning mot det som sker ? Se beskrivning av mitt liv som 1. generationsinvandrare här sedan augusti-69.Vad jag än gör-får majoritetsbefolkningen alltid frukterna eller kredit på sitt konto.Kanske är det fel med tankesättet att ”vi ska åtgärda det rätt för dem nya svenskarna”- i stället för att lyfta upp de tankar som vårt samhälle grundar sig på: en materialistisk syn på människan (med detta menar jag inte ett religiöst perspektiv,utan filosofiskt-se mitt tidigare inlägg ovan i samband med lyckoforskningen)som definierar dikotomier i antingen-eller form;vi-svenskar-dem,de som ska hjälpas,tas om hand.

De lyfter upp folkpartisternas och liberalernas sociala engagemang för att friheten ska inte bli endast ett privilegium för de redan välbeställda.Visst- hur många liberaler har stött mig i min kamp för ett nytt vetenskapsparadigm.Eller varit en tjänsteman som blundat för grova tjänstefel tex.i samhällelig expropriering av mina firmainvesteringar som tillsvidare visat underskott då jag hade fått driva marknaden som inte varit mogen för att börja diskussion om mina förslag på nya samhälls- och ekonomiska lösningar (se min nya samhällsmodell,fler-dimensionell hållbar tillväxtmodell av NMEP-spriral,skattematris-modellen som enligt mig kunde förnya skatteförfarandet, mina förslag att reformera sjukvården genom ett nytt slags datoriserat planeringsystem som korsar både privata och offentliga världar eller binder dem samman för en välbalanserad patientuppföljning där även individens egna aktiva roll stöds i sk. flex-prissättning).Samhällsstöld av dina investeringar och ditt liv- visst,men vi ser inte dig eller det-vi liberaler tittar åt annat håll,bland våra egna.

På det här faktiska sättet blir det inte trovärdigt med folkpartisternas försäkran att partiet har inte bildats att förvalta klass- eller gruppintressena eller för att protestera mot samhällsförändringar som sekularisering,invandring eller högteknologi.
Deras liberala ideér för marknadsekonomi och fria företagsamhet,för inkomstbortfallsgaranterad välfärd (”den som kan försörja sig genom arbete ska inte leva på bidrag” då personligt frihet hänger ihop med personligt ansvar), för global frihandel och ökat politiskt samarbete,för välbegränsad statlig maktutvövning.
Ja,vad mer kan man hitta på positiva saker allteftersom(ad hoc-efteråt,då andra,ur
klassmässigt mer begränsade bakgrund eller samhällsposition har kämpat fram de nya ideérna,ja- då hänger väl även liberalerna med eller hur?

För att försvara MP:s Gustav Fridolins försök att använda samma taktik (ett strategi är det inte-inte längre) som Alliansen och den Nya Labourn i England- att bli bred mittenalternativ-dock med kritik (se senare fram då jag jämför MP:s miljöpolitik med de reformerade socialdemokraternas röd sådan)- anser jag att de har missförstått,alternativt grovt misstolkar MP:s syn.Må vara att Karl Staaff passar bättre för Folkpartiets persongalleri än för Fridolin(en tanke:är Fridolin en återfödelse av samma själ,i en ny personlig gestalt?)och hans Miljöparti.Deras tolkning av tex. MP:s förslag uppstod inte från en syn att jobba mindre som påstås vara fallet,utan om samhällssolidaritet att dela på jobben och samtidigt kunna förkovra sig vilket skulle komma i längden samhället tillgodo.

För att denna meta-analys skulle inte bli altför lång,sammanfattar jag frågan här:
är det inte en paradox att det liberala arvet har inte kunnat utveckla en syntes mellan samhälleligt och individuellt ansvarstagande,med betraktandet av modern samhällsutveckling,globalisering och vetenskapens utveckling- dvs. proaktiva liberala ideér? Har tiden gått förbi liberalerna såsom det har nu gjort i samband med mitt förslag eller skapandet av grunderna för ett nytt,bredare vetenskapsparadigm som-om det ska absolut stämplas med sedvanliga termer- vuxit ur både den kontinentala kulturfilosofiska grunden (se existentialism,hermeneutik,
fenomenologin mm),som den anglo-saksiska empiriska traditionen,dock med fler-dimensionell empiri till skillnad från liberalerna syn på människan på den endimensionella utvecklingsteorings grund (darwinism). Som det är nu anpassar sig folkpartisterna lagom i samhällsförändringen-de driver den inte-varken för eller mot marknaden.Frågan är(se senare i samband med min analys av SEI-forskarnas DN Debatt-artikel i dag om ödesstund för global framtid år 2011)om liberalernas tid är förbi som alternativskapande kraft.

SEI-forskarnas dilemma-hur är det med omvärldsbevakningen ?

Kunniga SEI-forskarna har skrivit en intressant debattartikel om dagens situation i global miljöpolitik.De beskriver hur det har gjorts framsteg i både FN:s regi i tex. toppmöten i Nagoya där man kommit överens om konkreta mål för biologisk mångfald eller skydd av lands- och havsområden,tillika som i bildandet av vetenskapliga paneler.

Under Köpenhamnskonferensen bloggade jag om breda samarbetsbehov med även icke-vetenskapliga organ och med allmänheten.Jag skissade även möjligheten att använda mitt nya M.O. (Management Option-derivata instrument från 1990 som ett sätt att skapa finansiering för olika miljöprojekt,samt skapa ett finansiellt annorlunda sätt att bedriva miljöpolitik.Tyvärr lyftes detta inte upp i massmedia,och därför har ej heller detta uppmärksammats i SEI-forskarnas fou-radar.

Finns det andra saker som man kunde diskutera i samband med deras profilering av detta år 2011 som viktigt år för global,hållbar framtid?

De påängterar energin som ödesfråga.En synpunkt som lyfts upp även i socialantropologin i dess syn på samhällenas utveckling.Då jag själv läste på min tid vid Uppsala universitet i den marxistiskt färgade institutionen där(sedermera lade lokala liberaler ned den med motivering att det var så mycket bråk där) i 80-talets början,abstraherade jag fram den berömnda socialantropologens R.A. Rappaports analys av ett naturfolkets ekologiska livsföring i Ny Guinea i hansberömnda bok ”Pigs för Ancestors” till en ny fler-dimensionell ekologiteori där samhället adapterar till naturens gränser eller övervinner dem (med intensifiering i någon av samhällets sfärer av ekonomi,politik,social eller kulturell sfär med återkommande,historiska ritualer)-dvs.fortsatte Marx´s och Levi Strauss diskussion om samhällets relation till naturen.Hur ser SEI-forskarnas ekologi- och ekonomiteori relaterad till det här radikalt nya som utvecklats från en fler-dimensionelle faktiska syn på både människan och verkligheten (det nya vetenskapsparadigmet).

De lyfter upp det konventionella behovet av att fasa ut fossil energi.
Jag å andra sidan är mer intresserad av att se hur fysiken ev. kan belägga empiriska data för stöd för den forskning som kommit fram i parapsykologi-tex. om materialisationer,levitation,icke-fysiska informationsföring genom telepati,klervoajans,prekognitivitet(föraningar-vetandet på förhand)mm. ESP-fenomen,botandet från fjärran med icke-fysisk energi mm.,vilka slags empiriska data inte kunnat inlemmas och förklaras av dagens vetenskap.Om det nya paradigmets skisser för nya fysiska teorier kan hjälpa att skaffa nya former av transportmedel eller teknologier,skulle framtiden blir radikalt annorlunda än SEI-forskarnas tankar.
Detta har jag tidigare-då jag var med i den lokala politiken-lyft upp i mina samhällsscenarier i min Röd Miljöpolitik-skrift,vars första del blev publicerad i en lokal tidning.Senare hänvisningar till den refucerades bort av media på alla fronter.

Jag anser att det vore synnerligen viktigt att ta hand om de alternativa tänkarna inom vetenskapen,näringslivet,statsförvaltningen och även inom politiken (se min diskussion ovan om detta).Att bilda en högnivåpanel för global hållbarhet vore bra men ej tillräckligt om man nöjer sig med det gällande paradigmets syn på nuvarande ekologisk teori eller med konventionella tankar om finansiering av miljösatsningar genom utsläppshandel (ad hoc-satsningar s.a.s).Se mitt förslag ovan om M.O.-projekt och M.O. Börs möjligheter (utöver miljöprojekt,både lokalt och globalt,kunde man även sälja M.O.-optioner på andra områden såsom hälsovårdsprojekt,omdaning av samhället med hjälp av den nya samhällsmodellen mm. allteftersom skapandet av olika tillämpningsområden för detta instrument framskrider av moderbolaget Vidorg eller förvaltningsbolaget Förmedling M.O..Finansiellt är dylika projekt även mer demokratiska än utsläppsminskningsprojekt,då de aktiverar både projektutförarna och mottagarna samt investerande,breda, engagerade folklager.

De nämner termen global ekosystemkris i sambandet med hållbar social och ekonomisk utveckling.För mig som utvecklat grundtankar (i skiss då ej accepterats att komma in i doktorandstudier och akademisk karrär med mitt nya vetenskapsparadigm och ej således kunnat utveckla en traditionell tung bokflora för ämnet av brist på resurser)
för ny ekonomisk teori och ekologisk teori av fler-dimensionell typ,skulle jag även vilja lyfta fram den positiva sidan.

Den dubbla evolutionsteorin (utöver fysisk sker det även motsvarande andlig (ej i religiös mening utan i anglo-saksisk mening av kunskap och etik) har tagit oss i ett läge då vi har möjlighet att komma till en ny kulturell utvecklingsnivå om vi tar oss an den nya utmaningen- dvs.en typ av kvantumhopp till ny kulturell utvecklingsnivå.Valet blir alltså:släpper den nya,ev. högnivå vetenskapspanelen fram det nya paradigmet,eller är det marknaden och dess fria krafter av typ Schumpeters ifrågasättande entreprenörer som gör det,eller både och-i samverkan?

Det finns även den tredje möjligheten: att socialdemokraterna lyckas välja en ny ledare som tar sig an denna fråga och således positionerar både Sveriges roll globalt på ett nytt sätt som socialdemokratins roll som progressiv kraft i världen- en ritual,vertikal axel längs vilken ansvarskännande mittenväljarna kan öppna sig för en röd,samhällsförnyande miljöpositik både i form av sitt eget liv,i sina privata val,som i samhälleliga val,i stället för Miljöpartiets endimensionella syn som färgas av dagens kunskaper och gällande paradigm.

Det är allrig för sent att vakna i dag.För att kunna välja framtidens lösningar i morgon.

Efterord

För att kunna gå framåt är det bra att bilda en klarsyn av det som varit.
Socialdemokraterna i Sverige är på god väg att göra detta både vad gäller att förnya partiets kultur,organisation och politik.Förhoppningsvis kommer den eller de ledare som partiet slutligen väljer att ställa sig bakom det nya och proaktivt visa vägen framåt och handla därefter.I den förhoppningen kan jag därmed sluta detta blogginlägg.

Här var några av dagens reflektioner efter mitt vardagsvärv i dag.

Fyll in själv här dina egna reflexioner om det skrivna här.Engagera dig-privat,offentligt,inom partiet.I egna tillvaron för ett samhälle för alla,för en värld byggt på en ny grund.Den som lever,hoppas på det bättre.

Lassse T. Laine,filosof-samhällsvetare,
entreprenör,konsult i F:a Vidorg

Copyright: Lasse T. Laine, Vidorg, Uppsala 2011

tisdag 18 januari 2011

Individens samhällsansvar är väl värt att debattera

Vägen framåt- 11
bloggandet för förnyelsen på en ny grund

Individens samhällsansvar är väl värt att debattera

Kommenterande publicerade debattartiklar och insändare i dagspressen i Sverige

UNT/Kultur:”Religion mellan det privata och offentliga”av Anders Bäckström,lö 8 januari 2011
UNT/Insändare:”Synd att Hanna slarvade bort en viktig debatt” av Hans Bäckström, Sö 16 januari 2011 och min komment på ovanstående insändare,
UNT/Insändare:”Individens samhällsansvar är väl värt att debattera” av Lasse Laine, Ti 18 januari 2011


Förord

Det har uppstått en intressant diskussion i Uppsalas lokala tidning UNT-sk. Hanna-affären- efter att miljöpartiets lokala representanter kritiserat centerpolitikern Stefan Hanna (C) som är ansvarig för folkhälsopolitiken i Uppsala (UNT 4 januari 2011).Hanna hade publicerat på sin blogg en komment om överviktiga och föreslagit eller tangerat frågan om denna grupp ska betala mer skatt då deras sjukkdom eller livsval orsakar mer kostnader för samhället.Detta startade en folkstorm av kommentarer,publicerade artiklar om folkhälsan där överviktsproblematiken lyftes fram mot bl.a. individuellt val av föda,motion,sociala omständigheter,arbetslöshet mm.De flesta kommenterande ville se Hanna avsatt från sin position som kommunalråd eller sparkat från Centerpartiet.

Efter att Hans Bäckström hade i sin insändare kommenterat sakfrågan- dvs. behov av balans mellan samhälleligt och individuellt ansvarstagande-vilket kommer fram tex i överviktsproblematiken eller praktiserat sjukvårdspolitik-tog jag själv till orda och kommenterade Bäckströms insändare varvid jag lyfte frågan vidare till det som jag ansett vara problematiska bakom det hela: den samhällsmodell av enkel,generell välfärdsmodell som ignorerar individens eget ansvar med dess enkla prissättning av offentliga tjänster,vilket felaktigt definieras som den generella välfärdsmodellen av dagens politiker.Denna diskussion tog jag upp redan i min tilltänkta universitetsuppsats på C-D-nivån i Ekonomisk Historia vid Uppsala universitet- sk. SINUS-arbete,1990.Tyvärr lyckade jag inte då väcka intresse för mina förslag på flex-priser i den offentliga sektorn (vilka skulle bero på många saker-bl.a. På individens egna val,av marknadssituationen i sjukvården,medverkan i fou-program mm.) vilket ytterst skulle leda till en ny samhällsmodell av delvis marknadsstyrd offentlig sektor.
Det vill säga: bättre planeringssystem i sjukvården,mer frihet åt individer att påverka sin situation i samhället (sk. aktiv incitament då egna beslut och livsföring skulle påverka tex. Vilka priser individen skulle betala i den offentliga sektorn då hon anlitar den,till skillnad från dagens generella priser som lett till dels passivitet (sk. bidrags-Sverige),dels politisk förmynderikultur där politiker stämplat alla försök för medborgarnas mer aktiva deltagande som antingen vänster fantasier (”kommunism”) eller motarbetandet av den goda,generella välfärden(”privaticism”,kritik av privata vårdföretagens vinster mm.).
Förhoppningsvis slipper jag efter publicering av min insändare-komment i dag till Bäckströms försök att vända den polemiska diskussionen till sakfrågan personliga hotelser eller stämplingar.
Jag kan säga rakt som det är: jag har ingen samhällsposition att förlora som Hanna då jag-trots min långa,tvärvetenskapliga universitetsutbildning aldrig fick komma till grytorna och adekvata arbetsuppgifter (jmf. Mitt SINUS-arbete-försök som-om tagit emot och prakticerats genom mina nya förslag i hela landets sjukvård-hade sparat 7 miljarder årligen efter några års projekttid..).
Och som filosof-samhällsvetare väntar jag att ev. kritiker bekantar sig först med mina förslag och använder sedan sak-argument i frågan.

Då bakom mitt inlägg finns även mina tidigare bloggande på frågor som tangerar detta- se om lyckoforskningen och dagens vetenskapsparadigm och dess syn på ekonomisk teori och praktiserade välfärdspolitik- publicerar jag igen min tidigare komment om detta.Se mitt inlägg nedan.


Lyckan kommer- lyckan går-
strategiska funderingar på lyckoinriktad välfärdspolitik och samhällsplanering

av Lasse T. Laine, filosof-samhällsvetare,
socialentreprenör,konsult F:a Vidorg

Kommenterande en debattartikel i SvD, Må 5. juli 2010
”Prioritera lycka framför BNP”
av Ludvig Lindström och Filip Fors

Sammanfattning

Lyckan definieras som ett central kriterie i en riktning inom etiken- sk. hedonistisk etik.Då man diskuterar där om olika syn på hedonism-dvs. vad som är god i och för sig själv(judgements of non-moral value- se min tidigare refererad bok William K. Frankena:Ethics,Prentice-Hall Inc,Englewood Cliffs,N.J. 1963) – framställer författarna en enkel syn att lyckan borde sättas som ett central kriterie för välfärdspolitik och politikernas samhällsbyggande(inklusive samhällsplanering?).
De lyfter upp två slutsatser vilka är enligt dem viktiga att uppmärksamma- speciellt i dessa valtider och tom under pågående valkampanjer.
Dels att ”en ständig jakt på ekonomiskt tillväxt i vårt redan rika land är dömt att misslyckas”.
Dels att ”när vi utformar välfärdspolitiken borde vi tänka mer i termer hur besluten påverkar människors välbefinnande, inte i första hand på hur vi kan maximera BNP”.

Undertecknad vill ej förkasta dessa slutsatser, men vill påpeka att författarna tagit förgivet vissa antaganden, vilka är inte alls så givna. Deras syn på ekonomisk teori är gammaldags och övervunnen i det nya vetenskapsparadigmet och dess nya, grundläggande värdeteori. Deras människosyn är oklar och borde diskuteras mer innan man ställer fram krav på samhälleliga prioriteringar såsom de gör i sina förslag på lyckoinriktat samhällsbyggande.

Sveriges samhälle är ett materialistiskt inriktat klassamhälle där olika etniska grupper lever på olika villkor såsom det sker även i den stora världen mellan rika och fattiga länder och regioner. Enligt samhällsplanerarna borde staten även rikta sig på att definiera och skapa spelreglerna (och även själv följa sedan dem enligt parlamentaristiskt inriktad demokrati med marknadsekonomi där olika krafternas spel sker i decentraliserade organisationer med var och en med sitt ansvarsområde). Om man sätter lyckan som övergripande mål, finns faran för innehållets ensidiga tolkningar och realisationsmöjligheter till hands om statsmakten och politikerna börjar blanda sig in i innehållsdefinitioner i stället för övergripande frågor och resursallokeringar.

Redan Platon lyfte upp demokratins problem (majoritet kan föredra kortsiktiga lösningar som på sikt kan leda fel) och hedonisktisk lycka kan betyda olika saker för olika människor och även för en och samma individ i sin livsbana.

Författarnas debattartikel är dock ett av tidens tecken då man- mot bakgrund av övergripande problem för mänskligheten såsom tex i klimatkrisen- börjar diskutera om grunden för vår samhällsfärd är den rätta eller enda perpektivet. Att undertecknad har samma syn, bevittnas av min decenniers långa kamp för ett nytt,bredare vetenskapsparadigm ävenom det har inneburit sorg, frustrationer, ett fysiskt och socialt marginaliserat liv. Jag föredrar dock meningsfullheten och kampen framför tradionellt definerad lycka- särskilt då jag finner att kampen börjat ge resultat såsom bevittnas av tex möjligheten av att skriva detta,och kunna länka innehållet till min debattkomment inom mediavärlden som tidigare varit sluten för min medverkan.

Hur har ekonomisk tillväxt kommit till och sker

I en av mina kursböcker beskrivs nogrannare hur industrialismen kom till (Jan De Vries: The Economy of Europe in an Age of Crises, 1600- 1750, Cambridge Univ.Press,N.J. 191980).
Industrialismens genomgång i teknologiska innovationer mellan 1500- 1750 och i högre efterfråga på produkter från konsumenters, regeringars och koloniala områdens sida hade föregåtts av kapital akkumulation, skapandet av stabilare finansiella institutioner och social differentiering som – inom nationalstaternas ram- hade gett människor möjligheter att idka sina intressen och skapa och erbjuda sina tjänster (uppkomsten av handelsmän, borgar- och arbetarklassen). Tillväxtens innehåll var alltså fler-dimensionell redan på denna tidsperiod, och har i dagens sk. post-industriella samhälle diversifierats ännu mer (automatiserad, datorstyrd produktion, innovationsinriktad marknad och global konkurrens där kunskapen blir en central fråga i produktionen).

Jag antar att författarna känner till denna förändring i ekonomisk verklighet, men de tycks inte veta-eller blivit informerade (?) att nyaste ekonomisk teori, från synpunkt av ett nytt vetenskapsparadigm, även tar upp fler-dimensionella problem, krav och prioriteringar. Som tex. I min nya värdeteori där individens värdering av sin upplevda ekonomi (som ekonomisk antropologi handlar om) sker från dels fler-generations perspektiv (utdelnings perspektiv) dels om ekonomisk -social allokeringsperspektiv (hur ömsesidiga är de beslutsmöjligheter som finns till hands då individen ekonomiserar).
På denna nya grund handlar ekonomi därför inte längre om enkel maximering eller högre BNP, utan även etiska beslut och långsiktiga investeringar tas upp till beaktande.
Tillsammans med andra inslag, på olika teoretiska nivåer i den nyaste ekonomiteorin (se min nya,fler-dimensionella ekologiteori, ny samhällsmodell av delvis marknadsstyrd offentlig sektor, skatteförfarandet som tar mer hänsyn till skapandet och förvaltandet av kunskapskapitalet än enkla frågeställningar om skatter eller bidrag såsom sker i dag (i min skattematris), reglering av löner och valuta i lönematris, förslag på fler-dimensionell, hållbar tillväxt enligt NMEP- tillväxtspiral mm.bidrag dessvärre odiskuterade av dagens vetenskapsvärld då vägen till deras inlemmande och utvecklande inom dess hierarki blivit stängd av olika, utomvetenskapliga skäl.

Lyckoforskningens dilemmor

Jag medger att jag har inte satt mig in i den lyckoforskning som författarna refererar till, men kan- med teoretisk (dvs. filosofisk) analys av deras begreppsvärld – tränga mig in i den, i alla fall i den form som författarna lägger fram i sin debattartikel.
En annan oklar punkt- utöver själva lyckobegreppet (se några punkter om hedonism nedan)- som är inte klart formulerat är deras människosyn. Dvs. har de sk. materialistisk-ontologisk syn på människan enligt nuvarande biologi, psykologi, sociologi och socialpsykologi då människan definieras genom främst hennes fysiska kropp, de sociala roller som hon förverkligar sitt liv med och de normer och förväntningar som hon blir bemött och värderad med i den samhälleliga och kulturella kontextens ram? Eller antar de att människans person (definerad ovan av hennes kropp och kriterier ovan) och själsliga identitet är olika saker ? Eller att den fler-dimensionella, mental-etiska själsidentiteten kan tom återfödas i en ny fysisk kropp- en möjlighet som flera empiriska data, analyserad med det nya vetenskapsparadigmets fler-dimensionella begrepp och nya begreppsstrukturer och grundläggande, filosofiskt annorlunda grund antar och kan förklara varmed
även lyckoforskningen skulle ställas i ett nytt, sk. paradigmskifte såsom allt annat om denna nya, bredare grund togs emot, diskuterades demokratiskt och började tillämpas och utvecklas om funnen vara bärkraftig?

Socialt: att vara ensam kan vara fruktbart om det finns ej partners med gemensamma värderingar.Tillika om referenspersoner finns inte till hands (levt förut tex eller lever i andra samhällen såsom samhällskritiker som motarbetas av dessa samhällens makthavare och myndigheter) eller att omgivningen är inte mottaglig för att ta emot en pga olika skäl. Dagens psykologisk filosofi antar tex inte andlig tillväxt (ej definerad med svenskt språkbruk- dvs. religiös- utan med mental-etiska kriterier – spiritual maturity): att människor kan vara på olika tillväxtnivåer, ävenom det har ingenting med deras människovärde att göra (alla har samma värde- detta är etiskt minst oproblematiskt då motsatsen kan inte bevisas).

Politiskt: det är allt annat än klart hur man kan mäta lycka och välbefinnande.
Dels med vilka perspektiv mätningen skulle ske: vad, hur,varför.
Dels med vilka kriterier: parametrar och variabler. Hur skulle man sedan ställa till med skalor.
Vad vore det minsta referensvärdet på mätande skalan ? Utvecklingsekonomer har tagit upp liknande synpunkter då de kritiserat sitt område inom ekonomi (märk skillnad mellan ekonomisk teori (det finns flera skolor) som antar för givet vissa utgångspunkter för sitt teoreticerande såsom tex. strävan efter maximering eller mätning genom fysiskt kvantifierbara kriterier såsom fysiskt levnadsstandard, BNP etc. och ekonomisk antropologi. Den sistnämnda forskar hur människor
(i olika samhällen, grupper osv) faktiskt ”ekonomiserar” med sina knappa resurser- även med icke-fysiska medel, mål och beslutsvariabler som kan tex vara etiska,sociala eller kulturella- se tex David Colman,Frederick Nixsom: Economics of Change in Less Developed Countries,Philip Allan, Oxford, 1982, s. 36- 38)

Det kunde även bli farligt som allenastyrande samhällspraktik: om tex. omgivningen anser att någon avviker för mycket (då man är integrerad och vill ha kvar sin självrespekt)- dvs. förstår inte sin lycka-och ställer fram byrokratiska beslut som är orimliga,etiskt tvivelaktiga och vinner inte flertalets gehör ävenom myndighetspersoner kör sitt race.


Hedonismens olika ansikten

Inom etiken (se min tidigare diskussion om etik i förra bloginlägg) är hedonism ett område som diskuterar om vad som är god som ett mål (what is good as an end; se tidigare refererade boken:William K. Frankena: Ethics,s. 62- 77).
Det kommer inte fram klart vad författarna för debattartikeln ovan menar med lyckan-good as an end. Dels, hur de definerar vad som är god, med vilka perspektiv. Frankena nämner här sex stycken olika värde (värderings)perspektiv :
Utility values : värdet av lyckan som givande stöd för något annat ändamål (det blir billigare för samhället ?),
Extrinsic value: tolkad här gentemot lycko-begreppet: lyckan är ett medel till vad ( social mobilitet i ett mångkulturellt samhälle ?).
Inherent values: lyckan vore bra då att sträva efter det eller reflektera omkring det vore bra (för vilka om samhällsproblem tex. individualiseras- att om det uppstår problem är det ju individens felaktiga svar, ej tex oetiskt handlande från rättsmyndighetens sida som enligt ”hand handen tvättar” tar parti för sina partners, högt uppskattade tjänstemän hos andra beslutande myndigheter som tex. skattemyndighet,polis,arbetförmedlingen eller socialen).
Intrinsic values: lyckan är bra i sig (vems definition gäller då – med vilka kriterier: antal samlag med en stadigvarande partner eller självförverkligande i sk. relationer där den socialt skickligare eller med mer makt manipulerar den svagare tex. Eller utesluter från gemenskapen).
Contributory value: lyckan är bra då det medverkar till ett lyckligt liv – ett cirkelresonemang?

Jämför här individens olikartade liv: det finns dels perioder av uppväxt i en social omgivning(födseln, förskola,familjeliv,skola,arbetsliv,pensionärsliv,döden), dels olika moment som deltagande i viktigaste sk. övergångsriter i ens liv: få slutbetyg från skolan, körkort, gifta sig etc), dels olika skiftande upplevelser då man är mer eller mindre lycklig. Platon talade tex.om ett bra liv som mix av flera av dessa synpunkter då tex upplevt sorg och ensamhet kan fördjupa ens psyke och själsliv då man sedan förstår att leva bättre- tex. kunna prioritera mellan stundens lycka (tillfälliga partners) och långsiktig relation.
Frankena tar även upp kriterien:
Final values: lyckan är bra i dess helhet.Att definiera det blir dessvärre problematiskt då hedonisten- i strävan efter sin lycka – kan hävda med kvantitativa kriterier, kvalitativa sådana och historiskt: att göra ett avgörande beslut (eller låta bli- kan- ävenom det ger lycka i den stunden (Olle motades i grinden och kom aldrig fram med sitt nya paradigm)- kan i längre perspektiv visa sig vara en Pyrros-seger: det blev inte någon ny kulturell kvantumhopp för världen till en ny kulturell nivå, varmed mänskligheten gick sitt öde till mötes- vald av sig själv (eller dess styrande representanter, som förstod inte vad var det frågan om, levande på sina sociala roller..).

Det som är bra i Lindströms och Fors debattartikel ovan är dock dess strävan att ifrågasätta den gällande, enkla politiska diskussionen om tex. skatter och bidrag, vilket kan upplevas som ett steg framåt i det grundläggande paradigmskifte som pågår angående vår syn på människan och verkligheten.

Därför har jag även tagit upp deras debattartikel här ”i dessa valtider som pågår”.


Ett annat perspektiv på sambandet mellan det privata och offentliga: synpukter på religionen

Professor i religionssociologi vid Uppsala universitet Anders Bäckström diskuterar i sin refererade kultur-essä i UNT (lö 8 jan 2011) om religionens mångfacetterade och överbryggande kontaktytor mellan det offentliga och privata.Enligt honom har religionen blivit både globalt och lokalt samhälleligt prakticerad på ett mer mångtydig sätt än förut.

Han använder dock filosofins nyckelbegrepp ”identitet”, ”mening”, ”individ” med det gällande paradigmets syn utgående från personliga upplevelser (sk. fenomenologiskt perspektiv) och beteende som sedan kan forskas socialt i religionssociologi.

Det skulle ta för mycket utrymme här att detaljrikt bemöta hans syn på religion från det nya paradigmets syn (detta kommer delvis fram redan i min referat ovan angående lyckoforskningens syn på samhällspraktik- dvs. frågor som gäller avvägningar mellan det offentliga och privata).

Därför går jag vidare till det strategiska fou-beslut eller forskningsetik som kommer fram som referat i samma artikelsida.Hur Uppsala universitet har fått en avsevärd summa Linnépengar för sitt tvärvetenskapliga projekt om religionen utmaningar i det moderna samhället (”The impact of religious challenges for society,law and democracy”).

Finns det en förutfattad syn på det nya vetenskapsparadigmet här? Att det vore en fråga om religion där,då dess fler-dimensionella empiriska data tex. I återfödelseforskning skulle stämplas som religiöst och därmed kunna ”desarmeras” (åskadliggöras) som aktiv kraft för förnyelsen för en ny global värld? Eller givande grund -en vision- för den reformerade socialdemokratin då det nya vetenskapsparadigmet och dess fler-dimensionellt faktiska syn skulle förstärka socialdemokratins traditionella värderingar om människovärde,frihet,jämlikhet och jämställdhet.

På samma sätt-visanden mer emotionellt tänkande och sociala stämplingar-har det ju sett i det frågan som denna bloggkomment utgår i från- i sk. Hanna-affären -då debatten har fastnat på personangrepp och personliga insinuationer i stället för att gå vidare i sakfrågan som det gäller:balanserad syn på ansvarsdelningen mellan det offentliga och privata.

Förhoppningsvis kommer diskussionen att svänga nu,vilket har varit en motiv bakom både Hans Bäckströms och min insändare komment? Kanske även olika partiers frontpolitiker fattar nu att det vore ett ypperligt tillfälle att profilera respektive partiers syn på denna fråga och deras syn på möjligheten att utveckla vidare det svenska samhället genom ev. inlemmandet av det nya vetenskapsparadigmet och dess inneboende positiva möjligheter att skapa en långsiktig,hållbar tillväxtboom både lokalt och i världen.

PS. Jag har anmält mitt intresse av att bli aktiv medlem igen i det socialdemokratiska partiet.Väntar bara på min lågavlönade lön nu för att kunna betala medlemsavgiften denna månad.


Efterord

För att kunna gå framåt är det bra att bilda en klarsyn av det som varit.
Socialdemokraterna i Sverige är på god väg att göra detta både vad gäller att förnya partiets kultur,organisation och politik.Förhoppningsvis kommer den eller de ledare som partiet slutligen väljer ställa sig bakom det nya och proaktivt visa vägen framåt och handla därefter.I den förhoppningen kan jag därmed sluta detta blogginlägg.

Här var några av dagens reflektioner efter mitt vardagsvärv i dag.

Fyll in själv här dina egna reflexioner om det skrivna här.Engagera dig-privat,offentligt,inom partiet.I egna tillvaron för ett samhälle för alla,för en värld byggt på en ny grund.Den som lever,hoppas på det bättre.

Lassse T. Laine,filosof-samhällsvetare,
entreprenör,konsult i F:a Vidorg

Copyright: Lasse T. Laine, Vidorg, Uppsala 2011