Förbudsmentalitet- i vilket intresse ?

Förbudsmentalitet- i vilket intresse ?


Ref. DN/Debatt: Klassförbud råder i det liberala samhället,Må 4 juni-12,av Göran Greider
DN/Kolumnen: Tyskland har tappat minnet,Må 4 juni-12,av Jocha Fischer
DN/Böcker: Sverige sett ur två perspektiv,Må 4 juni-12,av Cecilia Jacobsson
DN/Debatt: Även konservatism läcker,To 3 maj-12,av Göran Greider
DN/Debatt: Vänstern måste rannsaka sig själv,Ti 14 februari-12,av Bo Rothstein
Boken: The Future of Europe: Towards a Two-Speed EU? Av Jean-Claude Piris,Cambridge
University Press,2012


Sammanfattning

Det är intressant att iakta lärda kunskapers praktik i den sociala verkligheten.I socialantropologisk forskning är en av de fundamentala lärdomar skillnaden mellan det som sägs,och hur man sedan handlar.Att vara och förbli integrerad har sitt pris,vilket du betalar varken du vill det eller inte.
Ett exempel på ovansagda kommer till utryck på ett diskussionsinlägg av en av socialdemokratins
portalfigurer,i Göran Greiders debattinlägg om klasshatet.I artikeln talar han att klassmedvetandet är det som måste gälla i politiken; att det liberala samhällets politiska knep (eller ideologisk blindhet ?) är att förtiga det.Men samtidigt är Greider tyst om radikalt nya förslag att utveckla socialdemokratin ur det nya vetenskapsparadigmets perspektiv såsom det kommit fram på mitt blogg. Gäller klasskamp även inom socialdemokratin eller är tystnaden (internetmobbning sade en person som jag diskuterade med under en IBM-konferensmöte nyligen) ett sätt att hålla sig kvari makten-styrande idédiskussion även på sk. progressiva tidningars spalter? Det förvånar mig inte,att DN spärrar mig möjligheten att lämna internetinlägg-kommentarer-på sina spalter (ip-filtrering: avvisa inlägg från ett visst ip-nummer?)- avslöjandet att man i praktiken censurerar framtidssyftande idédiskussion vore inte så trevligt mot tidningens uttalade principer?
Vad blir då alternativtänkarens sits? Våga utmana även på det egna ledet-ifrågasätta S-partiets dunkla diskussioner eller förgivettagna utgångspunkter som nu blivit gammalmodiga,med faran att bli till slut utestängd,fråntagen partimedlemskapet? Eller bli föremål för ”moralpanik” som en etablerad författare Dan Jönsson vars produktion utgår från eget perspektiv i intresset att söka sanning på journalistikens,litterära verksamhetens och politiska agitationens gränsmarker.
Avslutningsvis publicerar jag egen dikt ”Funderingar”- som dokumenterar ett helt nytt,tredje perspektiv för Sverige: individens närvaro mitt i svek och officiell retorik.För min egen del fortsätter mitt proaktiva kämpande på flera fronter- i vetenskap,politik,näringsliv,kulturliv- på de klassmässiga villkor som den oförstående omgivningen ger för oss alternativtänkare.Trots officiella uttalanden om demokrati,öppenhet,valfrihet mm.

Klassens ljus- Lenin, Fischer, Greider

Göran Greiders senaste debattinlägg fortsätter diskussionen om klasshatet.Hans tidigare diskussion om Anders Breiviks politiska bakgrund handlade om kulturkonservatism kontra kulturmodernism.Hans tes där var att tom liberalism-trots sina offentligt uttalade värderingar om demokrati,öppenhet och jämlikhets-jämnställdhetssträvan-läcker: man är tyst om avvikande var det sedan frågan om kulturkonservativa-fascistiska åsikter eller program eller försök att utveckla helt nya slags demokratiska tankar,principer,reformer som tex. mina,utgående från ett helt nytt vetenskapsparadigm.Läckandets priser blir då vad det blir: en del utvecklas till psykopater och terrorister,en del marginaliseras då deras tankar passeras med internetmobbning-dvs. försöker tigas ihäl.Priset som betalas av oss alla ? På vilket sätt: ja, i plötsliga våldshandlingar av antingen socialt utmanövrerade ensamvargar eller militanta kulturkonservativa terroristers attacker (spektrat kan innehålla såväl religiöst motiverade handlingar,som politiskt färgade sådana,till förmån för den egna religionen,gruppen,nationen eller civilisationskretsen),eller att kriser vars lösandet skulle ha behövt nya tankekonstruktioner (teorier,modeller,reformerade partiprogram) men då det inte tillåtiets ske mal sönder den historiska gemenskapen som utvecklats hittils.

Göran Greider tar upp i sin senaste artikel (DN, Må 4 juni-12) Lenins utveckling från att ha varit
en feministisk,antiauktoritär rösträttskämpe och fredsaktivist till en revolutionär ledare som kände sig tvungen att krossa sin tids både alternativtänkare (jmf. Mensheviker,NEP-programtänkare som laborerade med annorlunda ekonomiska utvecklandet av den ernådda socialismen än en-partistatens tvångskollektiva former i exproprieringar av bönders egendomar för bildandet av statliga kollektivjordbruk och i slaktandet av klassmotståndarna- de som förvärvat sina egendomar ur exploatering av arbetarklassen eller på den tidiga,oreglerade kapitalismens monopolvillkor i då tidens Ryssland då första klassens företagare använde framgångsrikt sina klassnätverk hos staten och tsar-hovet.En intressant historisk aspekt som Greider inte nämnde,var både inbördeskrigets situation och kampvillkor,som västmakternas anfallande krigsinsatser som blandat sig i det ryska inbördeskriget.Hade Lenin ett annat val? Utöver det hade han ju den interna maktkampen-med Stalin i skuggorna?

En annan historisk figur-dock levande och respekterad- utgörs av fd. utrikesminister och vice förbundskansler i Tyskland 1998-2005 Joscha Fischer som har i dagens DN-kolumn fått publicerad och översatt sin artikel om dagens situation i Europa (se ”Tyskland har tappat minnet”).Hur skulle Greider nu klassifiera honom på skalan kulturkonservativ versus kulturradikal,eller liberal kontra vänsterinriktad,progressiv? Officiellt beskivs han ju vara (varit) en av de tongivande inom den moderna Tysklands gröna parti. Om man nu skulle klassifiera honom med svenska mått,skulle han då räknas in i den Röd-Gröna gemenskapen? Fischer lyfter ju upp å ena sidan ett viktigt argument för Europas framtid: att dess enande kräver nu en politisk union utöver finanspolitisk sådan. Om man fortsätter den slagna vägen-dogmatisk åtstramningspolitik och Tysklands ovilja att släppa sin gammaldags syn på rädslan för inflation då det skulle gälla att satsa för olika tillväxtprogram för att få fart på den tillväxt som krävs på hela Euro-området,finns det faran att Europas framtida gemenskap är i fara.Om euron kollapsar som resultat av Tysklands svek att satsa nu,skapas en oförutsägbar situation eller recession där Europa förlorar sin position som världens största marknadsområde,med framtidspotential.Ta exemplet med Lenin ovan.Fischer gör inga anspråk på att vara Lenin,ej Greider (eller jag) heller. Men om den historiska situationen som håller på att utvecklas till en motsägelsefull ”offersituation” för progressiva vänsterpartier som Bo Rothstein diskuterade om i sin kritik av Maria Svedlands oro för högerextremism-dvs. Vänsterpartiernas borde dels frigöra sig från ”klasskampsbaserade konfrontationspolitiken”, dels våga ”se verkligheten i vitögat” angående tex. Frågor om integration,hedersrelaterad våld,rasism,förtryckande kultur mm.-vilket kan anses råda i dagens Europa som grävt sig ner i recessionsspåret som Fischer kritiserar ovan.Vad göra då? Räcker klassmedvetenhet som Greider talar om för att lösa motsägelser ovan i hela Europa? Eller offentliga uttalanden om fina principer och reformeringsprogram men i praktiken annan slags handlingar. Behövs det något radikalt nytt?

Europas rekonstruktion- plan B ?

Anta att plan A- de reglerings och mindre justeringsplaner som det politiska etablissemanget hanterar i dag-grundade på gällande ekonomisk-politiska perspektiv-inte löser problematiken med varken ideologisk kamp för jämlikare samhällen europavid,eller politisk-ekonomiska rekonstruktionen av Euro-området på det programalternativ såsom det uppfattas i dag.Detta perspektiv ser ju den enda alternativa vägen till framtidspotential-ekonomisk-social tillväxt- i såväl politisk som finansiell union.Då finansiella kampen-med bl.a. utökade brandväggar och ECB/IMF-finansierade låneprogram- har ej hjälpt avvärja eskalerande krisen (bl.a. i banksektorn i Spanien mm. länder vilka nu ytterligare förtyngds av Greklands krisens kostnader) vore det då dags att skrida till politisk union.Vänsterpartier är kritiska mot dylik federalism,då spåren hittils har visat sig inte följa jämlik och jämställd samhällsutveckling.Tvärtemot har krisen betalats av de fattiga,bl.a. på landsbygden vilket beskivs av Dan Jönsson i sin bok ”Ingenmansland” som ser Sverige ur två perspektiv: det fina Sverige i storstäderna och det fula,fattiga på landsbygden där människorna ändå vill bo kvar och kämpar i sitt mångsyssleri.Folk i Grekland upplever nog säkert mycket av det som Jönsson skriver om,men räcker klassmedvetandet eller klassmedvetenhet då det gäller att utveckla nya strategier för framtidspolitik för såväl Sverige som Europa?

Ta mitt alternativ-att dels reformera politiken på det nya vetenskapsparadigmets nya verklighets- och människosyn grund.Dels utveckla arsenalen strategiska verktyg för att skapa plan B utan politisk federalism men ändå syftande till de strukturella långtidsreformer som Fischer talar om,men på nya sätt.Se mitt tidigare diskussion om både institutionella systemramförändringar (tilväxttrianglar kring Riksbanken,nytt slags M.O.-börs för hantering tillväxtprogram och deras finansieringar,skapandet av långsiktig profilerad ESF- European Structural Fund ) och processmässiga tillväxtstegsprogram som reformering av Euron.Då sistnämnda skulle stödjas teoretiskt av de nya ekonomiska teorier (se min fler-dimensionella ekologi-teori-Strukturmatristeorin-som kan tolkas på många sätt-bl.a. I lönematris-modell då produktivititetsskapande tillväxt kan tillfälligt kräva även lönesänkningar och sänkningar av bonusar (gärna m.o-typ av jämlikare bonusvillkor) eller mer balanserad syn på offentliga sektors priser enligt den nya samhällsmodellen och dess flex-priser),kan man ta tillvara hittilsnått,framgångsrik Europa-politik med redan föreslagen avant-garde politik som stänger inte vägar för framtida utveckling men tillåter olika stater i Europa växa på sina villkor (se Jean-Claude Piris: The Future of Europe: Towards a two-speed EU,Cambridge Univ.Press,2012,hans alternativa skenarie 3 om politisk förenande som går på samma linje som Fischerś men avviker delvis genom att nämna det 4 alternativet -den legala föreningen- som det mest utvecklade alternativet.).

Även om jag är kanske inte klassens ljus-avviker jag här från både Fischer och Piris i min reformeringsförslag av Euron-dvs. går längre än Fischer utan att binda mig till politiska strider och tolkningar av faran för federalismen.Den reformerade euron som vore teoretiskt underbyggd tillåter olikartade politiska tolkningar av behövt tillväxtpolitik,vilket dock får betalas av dels betalningsvillkor för den nya,gemensamma ESF-brandväggen/fonden,som rätt att få ut lån från den,icke brandkårsmässiga,alteftersom skapade improvisationer som används i dag som väcker varken lust för ansvarsfull politik från olika staternas sida eller tillit att satsa offensivt från företagens sida då man vet inte hur det blir i framtiden med olika politiska tolkningar eller maktförhandlingar.I mitt plan B. undviks alltså federalismen,men tillåts på sikt att ske då Europas folk är mogna för det-men under tiden kan man skapa framgångsrikare Europa med stabilare Euro och produktivitetsinriktad ekonomisk politik,med hållbarhetsprofil i flera samhällsdimensioner.Med dylik politik kunde man angripa även de fokusproblem som Bo Rothstein nämner,citerade ovan.

Förbudsmentalitet- räcker det?

Göran Greiders klassmedvetande gäller nog i politiken fortfarande.Men den kan utvecklas då man inser att det Social Jagets (ang. unik personlighet,född under vissa klassmässiga villkor) utveckling behöver inte determinera den utvecklande Individens (som själ-medvetande) integration och kamp för mer demokratiskt samhälle.Må vara att Liberalism vill vara tyst och värna om gällande kultur med dess gällande verklighets-och människosyn genom att förbjuda diskussion om klasskampen eller om det nya vetenskapsparadigmet. Dock kan varken vänsterns sosse-sekretism,eller bundenhet med gammal klasskampstradition hindra alternativtänkandets ifrågasättande då det behövs nya tankar för att föra klasskampen vidare.Klasskampen kan nämnligen övervinnas i den nya medvetenheten som betonar allas lika värde (ävenom vi är olikt utvecklade just nu mentalt-etiskt,födda i olika kulturer och klassförhållanden), kampen för demokratisk utveckling överallt på den gemensamma planeten,för långsiktig,hållbar utveckling som är kumulativt växande,ej konjunkturbetonad såsom den gällande kapitalismens grundläggande syn och lösningar tex. på ekonomisk-politiska områden binder oss vid.Att expropriera-stjäla för samhällets eller statens fördel från den ensamme alternativtänkaren i hans kampsituation på flera fronter,för allas bästa,är lika ensidigt i dag som i förra Sovjet-statens tvångspolitik mot breda samhällsskikt.Blundar dagens vänsterpartier för demokratins faktiska villkor på de olika ingenmansland som upplevs av medborgarna i Sverige och annanstans? Kan demokratier utvecklas vidare på den nya medvetenhetens grund?

Min dikt 'Funderingar '

I går tog jag en buss för att åka
till u-landsveckans paneldebatt
På bussen steg in i centrum
en fyrtioårig man
antagligen med arbetarbakgrund
och såg litet härjad ut

Först fäste jag inte någon uppmärksamhet
vid honom
tills han började prata
oavbrutet,oavbrutet
för sig själv

Han försökte öppna en dialog
med en yngre tjej
om den palestinska rörelsen
men det blev ingen diskussion med
tjejen
inte i bussen

Han bytte plats
kom till bakre bänkraden
och pratade,pratade
för sig själv

Jag tänkte
han måste vara manodepressiv
ord huller om buller i en
forsande ström
helt förståndiga anmärkningar
i ordflödet om klassförhållanden,
sjukdomsstämpling,arbetslöshet,
mänsklig svek

Vid panelen och allmän diskussion
tog vi upp högtidliga självklarheter
om politisk makt,biståndsvillkor,
förmedling av västlig kultur i en
värld där ramarna definieras av
kamp,likgiltighet,förnedrandet av
de minsta

Uppsala 83 04 15,
opublicerad dikt,i samlingen Sanningsmarknad 83

Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,socialentreprenör
© Lasse T. Laine,Vidorg,Uppsala 2012