You can translate my blogg with Googles help :)

måndag 3 februari 2014

De rödgrönas efterlängtade spjutspets ?

- De rödgrönas positiva framtidsscenario ?

Ref. Svenska Dagbladet/ledarkolumn: ”Det korta eller långa samhällets politik”,Lör 1 feb-114,av Nicklas Lundblad (FD,rådgivare för samhällsfrågor för Google)

SvD/Kultur:”I svensk politik vill ingen höra om elaka häxor”,Sö 2 feb-14,av Daniel Sandström (kulturpolitisk chef vid SvD)

SvD/Karriär:”Gladwell är gurun som vill slå underifrån”,Sö 2 feb-14,av Fredrik Emdén

SvD/Nyheter:”Partikultur formar ledartypen”,Må 3 feb-14,av Lena Hennel (politisk reporter i SvD)

Förord

Om du som läsare av nyheter på olika rikstidningar och tv-tittare som trollats av terapi-intervjuer av statsministern Fredrik Reinfeldt och S-partiledaren Stefan Löfven har känt en viss vilsenhet inför kommande valet,kan det vara intressant att ta del av vad en helt ny typ av underdog-ledare kunde leverera i svensk politik. Vad sägs om en ny typ av socialdemokrati? Eller kanske-om det visar sig vara omöjligt att påverka underifrån-som en av oss mindre besuttna givande start för ett helt nytt parti?

Först några referat från artiklar,tryckta under den gångna veckan i Svenska Dagbladet-som aptitretare för seriös samhällspolitisk diskussion?

Nicklas Lundblad skriver slagkraftigt på sin ledarkolumn och efterlyser seriös,framtidsinriktad politik som han tycker saknas i dagens Sverige:

” Starka institutioner,ett starkt civilsamhälle och en stark uppsättning dynamiska mekanismer som marknader,fristående domstolar,rättssäkra system och oberoende utbildning blir hörnstenar i ett lång samhälle. Principer och idéer spelar roll. Motsatsen är ett samhälle där vi defensivt söker alltmer kontroll,alltmer inskränkningar och alltmer kortsiktigt inflytande över ekonomi,politik och samhället i stort. Ett kort samhälle. Ett samhälle där triangulering härskar. Den verkliga politiska debatten borde stå mellan dessa alternativ-mellan det kort och långa samhället.”

Enligt mig ser Nicklas kanske eventuellt vad saken gäller i de artiklar som jag har skrivit på mina blogg. Strävan att institutionalisera början för något nytt,kvalitativt bättre typ av samhälle,dock ej drivna på det sättet som han ser det-genom dialog mellan två härskande syn,på den gemensamma,filosofiska grunden eller synen på människan och verkligheten som bärs av dagens vetenskapsparadigm,utan mer som ett språng för något nytt,bättre-en syntes på ny grund.

Gäller kontrasten då mellan olika typer av personer eller partier?

Daniel Sandström-kulturchef i Svenska Dagbladet å andra sidan skriver träffande om svensk politisk kultur:

”När Fredrik Reinfeldt hälsas välkommen till programmet (SVT:s programserie ”Nyfiken på partiledaren” som drivs av terapeuten Poul Perris,min anmärkning mitt i referatet) poängterar Poul Perris att moderatledaren inte bara är statsminister utan också ”en helt vanlig människa”.Är det tufft att kombinera de två? Nej,svarar statsministern,ty idén i Sverige,mer än i andra länder,är att den vi väljer ska vara ”en av oss,och inte någon som står ovanför oss”.

Nej,enligt mig möts här både personen som söker trygghet och som-kämpande för sitt parti och dess intresse att hålla sig i makten-vill stämpla ifrågasättande som kampen uppifrån. Känner Fredrik sig hotad av en intellektuell med helt annorlunda utmaningar än de som härskat tv i Sverige och dess samhällsklimat? Som Lundblad ovan skrivit om långsiktiga framtidsperspektivet som måste bäras fram av både intellektuell skärpa och politisk etos,vilket oftast drivs ur underdogsperpektiv-ej från ovanifrån perspektiv som Fredrik så gärna skulle se att det vore och därmed kunde stämpla som icke-svensk. Försvarsattityd eller tragisk triangulering: att Sveriges framtid låses för och i kampen mellan två stora trianguleringspartier Moderaterna och Socialdemokraterna?

Som hänvisning som är mindre stämplande vore det kanske intressant att läsa vad Fredrik Emdén har skrivit om Malcolm Gladwell-en internationellt känt forskare och författare om ledarskapsfrågor och speciellt om sk. underdogs-fenomenet:

”Att inte ha något att förlora ger dig kraft. Det finns frihet i avsaknaden av möjligheter. Att utnyttja den friheten-det är nyckeln. Det är vad alla underdogs gör”.

Å andra sidan känner Gladwell inte en ny typ eller situation för underdogs. Som svar på frågan om han har hittat på något samband mellan de ledare som står bakom en underdog,svarar han:

”Det är en bra fråga. De underdogs som jag har tittat på är antingen ledarlösa eller har valt att stå utanför en traditionell organisation”.

Det märks att Gladwells val av forskningsdata är förblindat av gällande värderingar och syn på ledare,typ Fredrik Reinfeldt som både äger resurser-som privatperson vilket ger möjligheter att driva sig till makten med antingen pengar eller köpta lojaliteter genom socialt nätverkande på ett rätt sätt (”en av oss”) eller som statsminister som medvetet väljer bort långsiktiga,utmanande alternativ och gärna stämplar de som vågar sig utmana som avvikande (medeltidens häxor) eller styrda uppifrån-från någon dold ledare bakom drivande underdog. Alternativ vore ju: drivande underdog är en annorlunda typ av ledare. Hur dessa olika drag kan mötas-det handlar detta blogginlägget efter detta förord.

Partianalys av de två stora-trianguleringens paradox eller priset som betalas i samhället?

Lena Hennels artikel ”Partikultur formar ledartypen” ger ett intressant perspektiv på skillnaden mellan de två stora maktcentra i svensk politik tv: Moderaterna och Socialdemokraterna.

Moderaterna:

de sägs vara rationella,sakinriktade och ha grunden för sin politik mer i kunskap än i politiska idéer. Ledarskapsorganisation är toppstyrd och mer auktoritetsbetonad samt fokuserar sig mer i handling som uppfattas som politiska vinster som mäts i närtid än i långsiktiga processer. Sistnämnda drivs dock i sedvanliga,offentliga utredningar kunde man säga,men då de ofta drar ut sig på tiden (genererande säkra inkomster för sakkunniga?) kan man säga att moderaternas politiska kultur är mer handlingsfokuserad-som artikelförfattaren säger -i det som ”radar upp trepoängarna”.Alltså: skalan är given,fastlåst-här diskuteras det ej om varken kvalitativt annorlunda data eller kunskap eller om långsiktiga processer i ett öppet samhällssystem. Nej,det ska vara ordning och reda-alla ska veta var skåpet ska stå,lyder maktens diktat.

Socialdemokraterna:

de sägs var mer präglade av idéer och ideal-om jämlikhet tex som är en central idé i partiets historia. Deras organisationskultur är starkt kollektivistisk,vilket kommer fram i kristider att gruppen sluter sig i ”grundmurad grupplojalitet”.Detta leder ofta till myntets baksida,skriver artikelförfattaren,hänvisande till Katarina Barrling som har doktorerat på olika partikulturer i Sverige: ”starka inslag av jantelagen och avundsjuka”.

Paradoxen är nu-enligt mig- att i sin trianguleringsiver att komma så nära varandra som möjligt dock utan att sudda över moderaternas och socialdemokraternas partiskillnader i kultur-gärna i mittfåran att båda partierna passiviseras i Lundblads korta tidsperspektiv. Det gäller att vinna poäng i debatter och handlingar som är dagsaktuella-ja,helst i valstridens sista stund där vinnaren väntas hellre vinna med oförutsägbar knockout på en motståndare med mer populistiska undertoner än i sakfrågor som kan kännas som tråkiga eller för svåra att begripas av oss vanliga människor. Denna paradox leder tyvärr landet Sverige till ett jante-exempel: då det skulle krävas handlingskraftig fokus på långsiktiga intressen för landet-såsom EU-frågor,integrerad klimatpolitik och aktiv lagstiftning för jämställdhet,mot rasistiska inslag i olika myndigheternas lagtolkningar-öppnar man i sitt intresse att vinna den kortsiktiga makten det politiska fältet för forna tidens nationalistiska strömningar och främligsfientlighet.Det nya-utmanande,långsiktiga-stämplas som annorlunda,som alltför osvenskt eller som otryggt: ingen vet vad som händer om-typ av känsloargument. Båda kombattanterna omfamnar sig till en tröghet som dödar på en tid som kräver både långsiktig strategi och snabba handlingar för att få förnyelsens vagn i rörelse-både lokalt och globalt.

Finns det då ett alternativ i svensk politik?

Jag har själv försökt reformera socialdemokraternas partikultur genom att nämna en alternativ,bredare grund för partiets jämlikhetsideal på ett sätt som är delvis även moderaterna syn: på kunskapens grund. Då denna grund är dock bredare och djupare än dagens-se mina tidigare inlägg om fler-dimensionell syn på verklighet och människa skulle detta ge en annorlunda kultur i socialdemokratin än det som tycks gälla i dag: mer team-inriktad,öppen,diskuterande,än grupplojalitets grundad,som betonar löntagarnas intressen eller riktar sig mest på medelinkomsttagarna. Med både individens eget ansvars betonande och samhällets ansvarstagande: flex-priser i den offentliga sektorn tex och delvis marknadsstyrd offentlig sektor där samma grundvärderingar gäller fortfarande: försvar av de svaga och behövande som har svårt att själva föra sin talan (sjuka,gamla,marginaliserade,nya svenskar osv).Osedvanlig kombination som kan fås bara genom en ny människosyn,som backas av nya,bättre teorier (dubbla utvecklingsteorin tex: förutom fysisk utveckling sker det mental-etisk utveckling,interagerande med förra).

För att inte leverera alltför teoretiska inslag-och därmed lätt kunna stämplas propagandistiskt som "perspektiv från ovan" kan nya samhällsetos lättare tala för reformer i konkret lagstiftning som tex för jämställdhet,mot rasism,för internationell solidaritet i flyktingfrågor,för annorlunda skatt-och näringslivspolitik och aktiv utrikespolitik-ej endast pr-pendlande sådan.

Är det så här Rödgrönas förnyelse blir till?

Är det då sannolikt att det svenska samhället öppnar sig för dylikt förnyelse i socialdemokratin? Enligt artikelförfattaren är det en öppen fråga om partiledaren Stefan Löfven har visat allt vad han har i sitt kortspel. Han uppfattas ju som ”en liten kluring”.Eventuellt ser han möjligheterna i tid att tillåta förnyelsen i partiet,driven av underdog och hans nya,både bredare och djupare grund som riktar sig mer för framtiden är för kortsiktigt maktspel. Allternativet är ju att kombattanterna låser sig till döds-till en svag regeringsmakt beroende av populisternas stöd (SD),eller att det nya tvingas skapa ett nytt parti: Demokratiska socialisterna (DS)? Det sistnämnda-om det måste till-kunde dock även kunna uppfattas som Rödgrönas spjutspets för samhällsförnyelse,ej bara för förändring som på annat håll i världen.

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,

entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)

Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar