You can translate my blogg with Googles help :)

fredag 13 juni 2014

ABC i demokratiers värld?

ABC i demokratiers värld?

Förord: Det verkar att världen-äntligen-befinner sig i ett mellanläge. Livet från det gamla paradigmet,dess begrepp och härledda livsprinciper och av auktoritetsordinerade erfarenheter till något nytt som är på väg men ej ännu tillåts komma fram. I ett mellanläge där det gamla faller sönder,för att det nya skulle kunna komma fram. I ett läge där demokratier hyllas med munnen,verbalt,men där den praktiska handlingen visar annat. I ett sådant läge kan det kanske vara på sin plats att få råd-eller åtminstone A,B,C- för våra liv och demokratier?

Referenser:

A. Om västliga demokratier-ett exempel genom maktkampen om den nya EU kommissionens ordförandepost

SvD/Brännpunkt: ”Avgörande ögonblick för EU”,Fre 13 juni-14,av David Cameron,Storbritanniens premiärminister,översättning av Jenny Lidström

B. Om våldet i världen och olika gruppers kamp om makten i traditionella statsbildningar i världens krisområden och västliga demokratiers syn på det

SvD/Världen:”Isis får näring av missnöjet”,Fre 13 juni-14,av Gunilla von Hall,SvD:s korrespondent i Genève

SvD/Världen:”Kinas intresse för Norden är stort”,Fre 13 juni-14,av Ola Wong,fristående skribent och SvD medarbetare/kolumnist

SvD/Världen/Kolumn New York:”Ett nytt oljekrig i Irak där USA mest ser på”,Fre 13 juni-14,av Jenny Nordberg,SvD:s medarbetare i New York

C. Frånvaro av dialog med alternativtänkarna där det råder förvirring kring västliga demokratiers politik,använda begrepp och handlingsmönster/principer innan läget klarnar

SvD/Kultur:”Reaktionär politik i radikal förpackning”,Fre 13 juni-14,av Håkan Lindgren,frilansande kulturskribent och SvD:s medarbetare

A.

Inför kommande valen på europeisk mark

Storbritanniens premiärminister David Cameron har skrivit en intressant debattartikel om EU:s både förgångna,vunna kamp och resulterade vinster i form av bättre demokratier,ekonomisk tillväxt efter förra världskriget och mer utrymme för människornas frihetslängtan i form av EU:s hävdvunna friheter att flytta fritt,att arbeta i andra EU-länder samt överföra nya idéer och erfarenheter mellan olika EU-länder inklusive kapital,och dagens läge där det finns faran att det sker återgång till forna tillstånd,innan dess. Tack vare eller på grund av (beroende vilken ideologisk bakgrund man har) sista tiders rörelser för populism och nationalister som vill begränsa EU:s befogenheter.

Cameron är fullt medveten om vunna kamp och deras frukter. Hans teser är följande:

1. Det gäller att gå nu framåt inom EU. Genom att välja ”den bästa kandidaten” till ordförandeposten i Kommissionen kan man göra det. Här står han för det gällande Lissabonfördraget,som stipulerar att det är de olika EU-staternas regeringschefer som ska välja ”den bästa kandidaten” för ordförandeposten ovan-läs bland sig själva- som ska sedan godkännas av Europaparlamentet. Typiska drag för sådan person vore:

- att hen kan leverera reformer,driva tillväxt och skapa sysselsättning- kan en politiker göra sådant undrar man? Enligt statsvetarna skulle det kunna gå om man arbetar med nypor för att befrämja dialog och demokratiska rättigheter mellan och i olika nationella EU-stater på olika sätt: genom bättre fou-politik,bättre näringslivspolitik,jämställdhets och jämlikhetspolitik,ekonomiskt politik som befrämjar både företagande och mänskliga rättigheter samt klimatsatsningar,för att nämna några exempel. Med vetenskapsspråk: skapa öppna och dynamiska strukturer där kreativitet och innovationer befrämjas i stället för detaljrik regleringsiver och småsinta tolkningar som i själva verket grundar sig på personliga maktintressen och viljan att hålla sig kvar till köttgrytorna i maktens centrum.

Sådant skulle även jag kunna skriva under och arbeta för. Nämn en politiker som arbetat så i dagens EU-demokratier (se min senare tillståndsbeskrivning nedan).

2. Däremot har jag en annan åsikt vad gäller den andra beskrivningen av en sådan ”bästa kandidat” som Cameron skulle vilja se bli vald:

- att hen accepterar att Europas behov kan bäst tillgodoses genom handling på nationell nivå.

Vad skulle det betyda. Virrvar utan koordinering-tillförandet av eget nationalstatsbästa framför EU:s gemensamt bästa? I en tid som skulle kräva nydanande lösningar för att befrämja fredsarbetet i världen (se nästa B. Punkt diskussion) eller klimatarbete som gäller oss alla i världen om vi vill överleva som mänsklighet. Att skapa tillväxt blir svårt om EU-politiker kan ej skapa ekonomisk infrastruktur för Euron till exempel som är teoretiskt bättre än i dag. I stället för brandkårsutflykter som ECB är tvungen att tillämpa,skapa ett fonderingssystem som både befrämjar skapandet av starkare,gemensamma EU-resurser (ifall någon medlemstats tillstånd så skulle kräva) och respekt för att olika EU-staternas nationella tillväxt takt går olika,mätt med gemensamma teoretiskt konstruerade mått,grundade på bättre ekologiteori eller nya former av beskattningen eller arbetsrättigheter som gäller för EU-befolkningen som flyttar eller verkar även i andra EU-länder.

Ta exempel Sverige som jag känner själv närmast. Om hävdvunna etniska handlingsprinciper går före lagstipulerade rättigheter i t.ex. tillämpande av olika myndigheters beslut då det gäller konkurrens mellan företagande (mellan de som är etniskt rätta och utmanande invandrarföretag) vad ska man säga om tillämpande av mänskliga rättigheter i EU? Nationellt: prat om demokrati men i praktisk handling: diskriminering,marginalisering (se punkt C. Diskussion nedan).Om olika gruppers kamp om sina revir: LO-folket kontra bemanningsföretagens lägre löner för arbetare utstationerade från sina egna ”hemländer” som skulle få det bättre ändå fast lönediskriminerade med arbetarlandets företag och indirekt myndigheter som vill ej se detta. Pendlande demokratitillstånd beroende på vem är det som det handlar om? Eller pragmatiskt handlande med kyniska undertoner i en demokratiskala (se nästa B. Punkts diskussion)?

3. Tredje önskeprofil för ”den bästa kandidaten” enligt Cameron skulle vara följande:

”att hen skulle vara en ärlig och betrodd mäklare med förmågan att engagera Europas väljare igen”.

Sådan profil skulle jag gärna se-nämn den politiker som har t.ex. reagerat på mitt bloggande där jag försökt driva fram reformer både på nationell bas,inom EU och även globalt. Min sammanfattning av denna diskussionspunkt A. Blir då följande

Att kommentera inför kommande valdiskussioner

Min tillståndsbeskrivning-visa att den är fel,annars gäller den; du kan inte säga att jag kan ej ha den-den känns,upplevs och gäller i mitt dagliga liv och definierar mitt arbete,mina resurser och strategiska val då det gäller att (kunna) gå vidare i livet-både för mig själv och för oss alla.

A 1. För att kunna väljas måste man tillåtas komma fram till valbar position. Om EU:s demokratiska kultur(er) är så låg,att alternativa tänkandet som skulle förnya den hindras att komma fram till offentligheten av avundsjuka,medelmåttighet,maktiver och ondska,är det då inte bättre att EU får långsamt dö ut? För att därmed öppna vägen för förändring. För det bättre eller sämre-det får historien sedan visa..

A2. (följdsats): Det är därför inte förvånansvärt att EU:s alternativtänkare flyttar utanför EU,eller resignerar sig och hoppas få komma fram senare,i en annan tid...

B.

Då jag läste sorgliga beskrivningar av kriget i Irak och New York baserade kommentatorns värdering av USA:s politik gentemot det,samt beskrivningar av Kinas intressen i Norden,funderade jag om jag kunde skapa någonslags begreppslig ordning för att kunna förstå det.

Dessa funderingar resulterade i min demokrati-kontinuum syn som är följande:

Fredens möjligheter i kulturer som befinner sig i olika utvecklingsnivåer ekonomiskt-teknologiskt och kulturellt

Om jag betraktar världen i stort,finner jag följande grupper av stater med olikartade demokrati-syn

B1. stater styrda av auktoritära eliter med bas i antingen i ett visst,styrande partis ideologi eller nationell,etnisk majoritetstillhörighet: Kina,Ryssland

Här sker det ekonomisk tillväxt ävenom den skulle kunna förbättras med en annan politik eller andra institutionella strukturer som skulle befrämja mer kreativitet och innovationer och mer rättvis och jämställd politik. Intern kritik slås ned konkret och fysiskt (till skillnad från t.ex. ekonomisk marginalisering i EU-länder som Sverige t.ex) demokratiarbete är hårt reglerat och de styrande känner sig veta bäst vad är bäst för folket. Om det är bäst,sker det ett framgångsrik tillväxt-om inte kan felsatsningar visa sig ödesdigra och leda landet till en återvändsgränd typ Sovjetunionen som försvann.

B2. stater där det råder sekteristisk politik grundade på religiösa,traditionella trosuppfattningar och samhällspolitik som grundar sig på antingen oklar syn på människovärde eller auktoritärt tudelade roller som tvingas på befolkningen på fysiska kriterier såsom kön,ålder,eller fysisk styrka.

Typiska vore Irak och Syrien där det sker uppflammat krig mellan sunni och shiamuslimer; mellan beväpnade grupper och civilbefolkningen som eventuellt vågar protestera,mellan marionettstyrda statsmän och deras lakejer som vänder kappa efter vinden väntande kyniskt vem som vinner inbördeskrigen som rasar.

Hur skulle Israel-Palestina kunna placeras-skulle den tillhöra denna grupp av stater?

B3. stater där det sker mer disciplinerade val (enligt västerländska mått: en man-en röst (ej genus tänk please),hemligt valprocedur,möjlighet att kunna bli placerad på valbar lista,respekt för valresultat utan våldshandlingar).Kanske ska Israel placeras här? Men dess krig mot palestinier som vill också skapa en sin egen variant av demokrati?

B4. stater där makten är strikt reglerat på etniska grunder. Samhället är mångkulturell i den mening att befolkningen har olikartade etniska bakgrund men så att makthavarna alltid ska består av majoritetsgruppens medlemmar och andra etniska gruppers individer ska ha vasallpositioner till den.

Det är intressant att dylikt kan manifestera sig även informellt. Ävenom formellt kan andra personer som är med i maktens korridorer och har en annan etnisk bakgrund,kan deras makt vara informellt begränsad. Se den norska socialantropologen Fredrik Barths diskussioner om ”skyltfönster-demokratier” eller ”etniskt utsugning”.Är Sverige en sådan stat? Demokratiska rättigheter står högt i värde som hyllade principer,men faktiskt? Tryckfrihet råder-du får tänka och skriva vad du vill-men kommenteras det offentligt? Accepteras du med i den offentliga dialogen (se nästa punkt C.- om identitets diskussionen).

B5. stater där demokrati sägs råda,men där det är pengar som styr. I princip är det fritt fram att konkurrera om dessa och skaffa en position där du kan göra dig hörd eller t.o.m. Bli en offentlig person eller vald politiker,men ofta är det de dolda makthavarna som styr bakom. De som styr den ekonomiskt-teknologiska utvecklingen och premieras av likatänkande,i likadana maktpositioner,vilket lyfts fram i media som handlas av likatänkande,lika mäktiga maktpersoner och grupper. Är USA en stat som tillhör denna grupp?

Den statsvetenskapliga uppgiften

Är det svårt att skapa en kontinuum-utvecklings struktur mellan dessa typer av stater,beskrivna ovan? Vad sägs om följande:

från minst utvecklad till mest utvecklad: B2. , B1. , B3 , B4 ,B5

- en intressant uppgift vore att definiera nu med vilken parameter/variabler ska man värdera utvecklingen av samhällen,samhällspolitiken och staten? Med ekonomiskt tillväxt-brutto eller netto,långsiktigt eller kortsiktigt,med jämlikhets och/eller jämställdhets aspekter,med olika kvalitetsmått som definieras på olika sätt,med gällande människosyn?

- Är kontinuum-utvecklingssyn på demokratiutveckling ovan ett slutet system eller kan det finnas möjligt att utvecklas ännu mer,bortom friheten i USA?

- Om det finns mognandet på det personliga planet i livet,kan man tänka att även olika samhällen och stater utvecklas? Typ EU-området där det rådde tidigare krigshandlingar nationalstater emellan men nuförtiden vore otänkbart.

- Kan EU inlemma sig andra kulturella sfärers stater typ Ryssland,vars kultur är mer auktoritetsbunden och ordnat än t.ex. de västliga EU-demokratier.

- När kan stater som hävdar sina nationella särdrag framför gemensamma europeiska mogna till fullt samarbete. Typ Sverige vars kulturella kynne-vänta och se-grundar sig på bondesamhällets värderingar och kultur,som blev övervunna tidigare i central europeiska områden där ”de bästa” accepterades smidigare i det öppna,mångkulturella samhället.

Det finns säkert även många andra slags aspekter och perspektiv som skulle kunna tillfogas i den dialektik som behövs för att utveckla våra demokratier vidare,var arbetet sedan på lokal,regional,eller global nivå,av formell eller informell kraft,med offentlig acceptans eller hyllandet sedan vederbörande avlidit,för att kunna se sig själv i spegeln,efteråt.

C. Det mellanparadigmatiska läget- ett exempel på diskussionen om identiteter

C1. Kulturskribenten Håkan Lindgren har skrivit en intressant artikel om identiteter.Hur förra seglens syn på identitet från nationalromantikers sida i slutet av 1800-talet och från modernisternas sida i början 1900-talet-vilka båda fokuserade på individuellt upplevda identitet-har bytts till konstruerandet av kollektiva identiteter på kön-,etnicitetens-,klassens-segregerade områdens grunder.

Han hävdar-vilket jag håller med- att dylikt nytt,kollektivt identitetstänkande har frångått från allmänmänskliga principer av allas lika värde,om jämlikhets och jämställdhets tankar och handlande.

C2. Ävenom jag accepterar hans positiva syfte att vidga identitetsdiskussionen-t.ex att en stark identitet kan även vara sårbar,visa ödmjukhet och generositet och vilja lära sig nytt- är det enligt mig en återvändsgränd att hoppas att dylik syn på den personliga,moderna identiteten som igen skulle vara mer individcentrerad kan skapas på det gällande paradigmets grund.

Det gällande paradigmets identitetssyn är ju filosofiskt oklar och kan ej t.ex. förklara de slags anomala upplevelser som beskrivs och forskas i parapsykologi och transpersonell psykologi (har inget med genus perspektiv att göra utan handlar t.ex. om sk. meta-motivationen-hur individen arbetar för något större än bara sig själv och sitt eget,rollbundna liv i samhället).

C3: Jag har tidigare diskuterat om detta på mina blogg och beskrivit kort det nya paradigmets annorlunda syn på identitet. Ej med politiska begrepp såsom Lindgren gör,utan på filosofisk grund,grundad på kunskapsteoretisk,ontologisk och vetenskapsteoretisk analys,men empirisk data som är icke-fysiska. Dylik empiri har ju inte lyckats reduceras till det fysiska eller visas att det går att förklara dessa med mätmetoder och förklaringar som är enbart fysiska. Det är enligt det nya paradigmets människosyn en utvecklingsskillnad mellan individ som lever bundna av sina personlighetsdefinierande roller,eller mentalt-etiskt fokuserad,som själsintegrerad individ,i en själsidentitet som ser ingen motsatsförhållande mellan det individuella och kollektiva.

C4. Här kunde jag återkomma till punkter A,B ovan och konstatera att visst kunde man utveckla EU,visst kunde man utveckla demokratier,men då skulle man vara öppna även för alternativtänkare och deras försök till dialog och strävan att bli integrerade som alla andra,på mänskligare villkor.

Hur mycket skulle USA,eller Kina kunna utvecklas,fritt och utan fara att dessa stater kommer att råka i kollisionskurs i framtiden om man hade en ny,öppen,utvecklande människosyn? Eller,varför inte Sverige och EU i dessa valtider som man har framför sig i den nära samtiden. Levande kulturer som litar på människor,i stället för att sträva efter att hålla kontroll genom internetsnokande eller partinomenklatura-konsensuspolitik? När övergår mellanparadigmatiska läget till ett mognande och paradigmskiftet sker för att åter vinnas senare igen då det är dags för ett nytt till osv.

Litet tungt kanske,men du min läsare,varför ej läsa långsamt,funderande såsom filosoferna gör. Och filosofin utesluter inte aktiv politik eller aktivt,praktiskt liv,tvärtom. Att ha klarhet var man är,vart man går och vart barkar det sig åt i omgivningen har många strategiska fördelar ävenom man inte vill satsa på militär upprustning utan litar på att de bästa vinner,på sikt,även i demokratier.

Alternativ- ja,läs ovan.”Vi behöver rusta för en ny,god tid”. Har du detta på din valsedel kära medborgaren/världsmedborgaren?

PS. En meta-analys av det skrivna ovan: kanske borde jag ha en annan rubrik,typ ”Demokratiers A,B,C- i dessa tider av förfall och mellanparadigmatiskt läge”-vad tycker du?

Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare, entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)

Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar