Räcker meta-analys på nyheter ?
Anders Mellbourn-prefekt vid institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet- har skrivit en läsvärd artikel om tidningsvärldens både dagsaktuella och historiska problem i den nya tidsålderns medielandskap.Han lyfter upp teman om förändringar och förändringshastigheten på nyheter,om tidningsvärldens strategier att möta både ökade kvalitetskrav i sin kamp om nyheter mot tv,radio,satelliters infoförmedling och internets kakofoni och om ständigt förändrande nyhetsflödet och om lönsamhetskrav. Han beskriver hur tidningsvärlden reagerat historiskt på dessa förändringar,och hur man anlitat olika kvalitetstekniker för att utvecklas så att läsarna altjämt vill följa deras nyhetsförmedling.
Hans analys av tidningsvärldens problem ter sig för mig-med min filosofisk-samhällsvetenskapliga utbildning (även med mindre kurser i mediakunskap) och mot min mediaintresserad samhällsentreprenörskapsbakgrund-som en förträfflig beskrivning av de centrala problemställningar som tidningsredaktörer brottas med varje dag.Jag avundas inte deras sits.Den dagliga jakten på uppföljningar som är så uppskruvad att de ska ge ut kommentarer med detsamma-redan innan de egentligen fått veta ”vad som hänt” i relation till det nyhetsutbudet som tränger sig på i medielandskapet- eller kunna värdera förmedlad info och ur den sålla fram kunskap som gör skillnad och följer lagar om personlig integritet fast allmän intresse skulle kräva eventuellt mångsidigare belysning.Sistnämnda innebär ju samtidigt balansering på den tunna linan: hur trängande får analyser bli för att inte stöta bort makthavarnas gunst och de viktiga,personliga nätverkskontakter?
För att visa,att jag skulle ha gjort nyhetsanalysen annorlunda-med mitt alternativtänkareperspektiv,förmedlande både annorlunda upplevelser,annorlunda info,och annan kunskapsgrund än dagens härskande (som bildar rationalitet för det ”lemmeltåg” som dagens politiker ger utryck för-se mitt förra blogginlägg)- gör jag nedan en annorlunda analys än Anders Mellbourn.Hans centrala teser om
* nyhetsparadoxen : ”problemet för medborgarna i det moderna informationssamhället är nog faktiskt att allt nu är så tillgängligt att det i längden blir otillgängligt”, om
* den missförstådda relativitetsteorin som relativiserar allting : ”nyhetsvärderingen kan och ska inte vara densamma överallt” och om
* scop-berättelsens grund: ”klokhet och mod för att fatta att det förhatliga redovisningskravet och den enklaste händelsenyhet någon undantagsgång till och med kan vara viktigare än den egna framgrävda nyheten, för att slutligen betona
* kravet på journalistisk kvalitet- det som sägs bilda grunden för tidningsredaktörers existensberättigande (att de får resurser,bekvämlig arbetsmiljö,dräglig lön för sitt bekväma liv i stället för att tex. springa i trapporna,nattetid,som tidningsbud för att distribuera tjockare och tjockare tidningar,för att sedan-om ork och resursjakt tillåter- ägna sig åt för analys av nyheter och skrivandet av personliga inläggsanalytser på webben som ingen tycks läsa då inga,officiella kommentarer av det nya,kreativa nyhetsinnehållet?
Anders har skrivit bra,gjort både beskrivande och funktionellt inriktad förklaringsanalys,men jag anser att själva problematiken- se fyra punkter ovan- kunde ha vunnit av en fördjupare analys än det gängse ropet på kvalitet och effektiviseringar som möter läsare även i andra sammanhang. För mig-se min nyhetsskapande och värderande bakgrund ovan med beskrivning av min tvärvetenskapliga utbildning och samhällsentreprenörsengagemang för att väcka intresse för mitt livsprojekt med det nya vetenskapsparadigmet- räcker detta dock inte.Hur går jag då till väga för att skriva en annorlunda nyhetsanalys än Anders? En analys som är både dagsaktuell,lyfter upp dagens teman med tex näthat (fast tvärtom: i nätkärlek i stället),problematiken med personlig integritet kontra allmänintresse,samt om bevekelsegrunder för politikernas handlingar ang. de visioner (eller bristen på sådana) som förmedlas i nyhetsförmedlingar.För detta ifrågasätter jag dessa fyra punkter ovan och skriver om ett annorlunda sätt att beskriva dagens medielandskap.
Anders Mellbourns förnämliga debattinlägg har följande fyra,centrala tema som han dock lyfter upp för schematiskt eller konventionellt enligt mig:
* Förändring- han kunde ha använt även ordet eller begreppet förnyelse vid sidan av förra. Konkurrensen från de nya nyhetsförmedlarnas- radios,tv:s,satelliternas,webbens sida-har ju inneburit även förnyelse,ej enbart förändringar på tidningsvärlden.I näringslivets senaste trend talas om viktigheten av att göra läsarna,intressenterna,delaktiga i både flödet i sociala medier som i lyftandet av intressanta ämnen som kunde ge sedan impulser för att utveckla befintliga produkter och tjänster vidare eller tom skapa nya sådana.Förändring betyder ej nödvändigt detsamma som förnyelse.Som jämförelse kan nämnas tex sjukvården,vars förändring beskrivs i en avhandling som trendutveckling liknande industriell produktion.
* Kvalitet och nya sätt att höja den-som Mellbourn skriver som bra om- måste enligt mig vägas gentemot problemrelevans.Här kan man ställa frågan: är tidningsvärlden faktiskt så mycket intresserad av ifrågasättande,nya tankar och perspektiv,eller beskriver och lyfter den endast upp sådant som de flesta redan tredmässigt anar eller talar om? Om senaste förändringar i modevärlden,om nya tekniska egenskaper i olika produkter,om kommande val där demokratin tycks vara nöjd att vandra i lemmeltågarnas väg? Jordens överlevnad kan kasta ombord dylikt.Jag undrar om mycket av ungdomarnas intresse för dels utomparlamentariska aktioner eller nedkrävning i sin egen lilla värld kunde förstås som försvarsreaktioner då man själv tycks inte kunna påverka? I den stora världen spelar ju makthavarna de konventionella spelen och i de kulisser som massmedia beskriver sedan som ”nyheter om vad som hänt”- det gamla positiviska spöket på väggen då det skulle gälla att undersöka vilkas berättelser trängs bort eller få ej komma till tals i dessa demokratier.
* Han skriver om nyhetsparadoxen- se ovan min beskrivning av detta.Jag skulle värdera detta annorlunda än han.Ej mot mängden info varifrån kunskap ska sållas,eller värdering av källor och integritetsfrågeställningar,utan om fokuseringsintresse för förnyelsens kärna.Behovet att lyfta upp problematikens relevans för alla,i alla sammanhang.Det vill säga försöka abstrahera fram nyheter som lyfter på tapeten de strukturförändrings-och förnyelseaktioner som borde uppmärksammas.De berättelser som ifrågasätter våra nuvarande värderingar,nuvarande kunskaper,de politiska val som skett och sker.Som exempel: är alliansregeringens arbete för Sveriges ekonomi och helhetsmässiga framtid (fysisk,social,ekonomisk och kulturell miljö) kongruent,samstämmigt med dagens vetande och ifrågasättande? Se: inget stöd för nya vetenskapsparadigmet vars dialog och alternativa,empiriska data skulle behövas för att skapa grunden för nya innovationer,typ i fler-dimensionellt tillväxtprogram,nya slags infrastrukturbyggen,radikalt nya sätt att skapa jobb för att nämna några punkter som jag lyft upp i mina tidigare blogginlägg vars innehåll förtigits officiellt men påverkat i smyg utan att dess skapare krediterats.Är regeringens arbete tom i farozonen att hamna i historiskt bakvatten-stillastående-då kaptenen skulle gira och vända båten för en ny kurs för att komma till framtidens land och nya landvinningar (detta undrar även dagens ledare i samma tidning- se PJ Anders Linders intessanta ledare ”Vänstervind i reträttens spår”).
* Jag är inte intresserad av att stanna på enbart funktionella analysperspektiv.De kunde kompletteras med strukturförändringsperspektiv och analyser.Om det tex. går att lösa jobbproblematiken med gällande ekonomiteorier,eller behövs det ny,mer utvecklad värdeteori för att komma vidare? Är karaktären av framtidens jobb kategoriserbar med samma slags tänkande som i dag: beskriver produkten eller förmedlade tjänsten med dagsaktuellt innehåll eller eventuellt som en framtidsinriktad process i stället-typ utbildningslön- vars produkter kommer till i framtiden? Enligt mig är det ej heller frågan om gruppen a-ej ens gruppen b,c,...n utan om världen- kan den överleva då konflikten fördjupas mellan de mänskliga samhällen och omgivande naturen.Behövs det en ny,fler-dimensionell ekologiteori-ja,kanske tom. en ny tolkning av den gyllene regeln där kristendomens eller andra religioners personfokusering ej räcker längre i dagens värld där kvantumfjärilar påverkar skeenden långt borta,i alla jordens länder?
Ett exempel:Se gårdagens EU- krislösning för Cypern.Lösningen tangerar även skeenden i Ryssland som är ej ännu medlem i EU.Uppfattar Rysslands ledare detta nu som påhopp som ger krigiska känslor-som försvarsreaktion- och påverkar för deras framtida militära investeringar,eller är beslutet förankrat i samtida förhandlingar eller öppningar för att få Ryssland att bli medlem i EU och därmed en av beslutsfattarna i den nya Europa som tycks behövas för att kunna överleva de motsägelsefulla budgetar som EU-ledningar levererar? Med detta menar jag dels det historiska skeendet som tidningen beskriver ang. jordbruksprogram och deras andel i EU-budget (se Sanna Raymans läsvärda ledare ”Framtiden odlas inte i jordbrukspolitiken”),dels kontrafaktiska förhållandet med nedskärningar kontra tilläväxt för att lösa den sk. Finansiella krisen.Mot sådant,och sådana gemensamma problem kan nyhetsvärderingar ej stanna i relativiserarande berättelser-däremot kan dagens kunskaper och perspektiv relativiseras i referens med de ramar som gäller i dag-tex. bestående av den förgivettagna synen på verkligheten och människan fast det finns data som ifrågasätter och otalika.gemensamma problem världen över vars lösningar kräver nog förutom nya kunskaper även nya sätt att skapa jobb,värdera info,värdera och definiera etik,samhällsmodeller mm.Behövs det även ny medvetenhetskapande,med nya nyhetsperspektiv för att starta och upprätthålla alternativt handlande så länge som tid nu finns kvar för sådant-innan fönstret eller innovationsluckan stängs och redaktörerna får sitta kvar i de unkna rum som blir resultaten av nuvarande synen på tillväxten och lönsamheten?
Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,samhällsentreprenör i firman Vidorg (firman passiv fn. av kända skäl och bestående samhällsstrukturer)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar