Valfrihet,ansvar- en människorätt,behov eller ideologisk slöja?
Det är sällan man har "fullstjärnepott" i sitt dagliga tänkarliv. I dag tycks det ha blivit så. Först-under min tidningsutdelningsrunda på natten då såg en dekal som någon vänstertidningsabonnent hade på sin dörr.”Djur inne-rädda oss vid fara”.Dekalen gav mig anledningar att fundera på mitt alternativtänkareliv såsom det gestaltats till och med i mitt liv i Sverige sedan invandring som gäststuderande i augusti-69.Den andra stjärnstunden då läste i Svenska Dagbladet artiklar ovan. Sällan har redaktionen lyckats så bra som i dag.
Den första artikeln-Paulina Neudings-handlar på ytan om en social orättvisa som bemöter avvikande minoritet av transpersoner. Hur myndigheter tolkar lagar så att de frånskrivs en fundamental rättighet att kunna välja bli en förälder. I exemplet som Paulina visar i sin träffsäkra analys hur en transperson-av lagens både innebörd och dess uttolkare-tvingas frångå från sin vilja att bli en förälder. Ett behov som eventuellt kan räknas in i de grundläggande rättigheter som andra refererade artiklar ovan talar om: individers rätt att välja jobb och medborgarnas rätt att välja vård och omsorg inför sin död. Dvs.om fundamentala sociala behov och utformningar av det sociala livet i dess dimensioner av familj,arbete,existensvillkor inför livets slutskede. Av hennes artikel framgår även ramvillkor för lagstiftande-hur det är ej tankeskärpa,semantik eller kännedom av det faktiska livets möjligheter som talar för eller emot önskvärdheten av vissa samhällsformer som definierar lagstiftning,utan socialpolitiska hänsyn. I filosofin-ett av mina intresseområden (endast så-blev ej yrke eller meningsskapande jobb på fullvärdiga existensvillkor då är sk. alternativtänkare)-var det bl.a. Karl Marx som skrev om detta. På vilka grunder samhällslivet gestaltas och sker-faktiskt-fast ytan säger annat (”frihet”,”rättvisa”,”jämlikhet”).Hennes läsvärda artikel väcker även frågan om vem eller vilka ska bära ansvaret för en rättvis tolkning av lagar för dessa slags personer som har minoritetsstatus och var går skiljelinjen mellan regeringen och juristerna. Indirekt tangerar detta även den politiska tänkaren Charles Montesquieus (1689-1755) skillnadsgörande mellan lagstiftarnas (se Riksdag),förvaltarnas (se Regering och ordningsmakt) och lagtolkarnas (se domstolsväsen) domäner. Politisk historia i sin tur har ju visat hur det sker och vad resultat blir/kan bli om dessa flyter samman-se typ fascismen,nationalsocialismen och andra tvångsutövarnas ideologier och politiska manifestationer. Paulina väcker således frågan-steg 1 i dagens reflektionssekvens om ansvarets villkor: REGERINGENs ansvar.
Maria Ludvigsson i sin tur väcker det andra steget i serien ovan: om STATENs ansvar då det gäller att utforma sociala villkor som befrämjar jobb (arbete).Även hon har intressanta,sociala iaktagelser. Hur en markering kan definieras som en skvätt av värdighet till den som måste köpa motståndarens problemformulering. I sitt exempel lyfter hon sedan upp hur Arbetsförmedlingens monopol kunde avskaffas eller arbetsmarknadspolitik och lagstiftning utvecklas genom att ta lärdom av hur man gjort i Australien. Hon ser att Sverige kunde tillämpa och ta sig an de fördelar som Australiensisk arbetsmarknadspolitik tillämpar och lyfter upp 4 steg i detta. Innan jag ska kommentera dem- dvs. ytterst frågan om statens ansvar i jobbfrågan-den andra fundamentala dimensionen för varje individ eller medborgare-nämner jag kort de brister som hennes diskussion har med begrepp.
Först-om begreppet arbete. Jag antar först att Maria Ludvigsson menar att jobb är detsamma som valt,meningsfullt arbete. På sätt och vis en högerpartistisk inställning för samhällslivet som blandar ihop samhällets uttalade vision med dess faktiska innebörd. Den som blivit bemött med etniska och andra fördomar kan intyga att hennes samhällsbygge sker ej på kunskapsgrunder. Sedan begreppsligt: att förmedla arbete och att skapa arbete är ej detsamma. Jag har själv erfarenhet av detta då jag ville skapa nya jobbformer i min V.BON-plattform (skapa arbete för individer med invandrarbakgrund i min firmas kontaktpool; förmedla arbete som en privat partner (som samhällsentreprenör-företagare) i en förening (UIA-Uppsala Internationella Akademiker 1990-98) som skapade en institutionell,alternativ forum där arbetsgivare och arbetssökande kunde mötas i mer informella sammanhang än i Arbetsförmedlingens byråkratiska miljöer (hade erfarenhet av detta i min 6 månads arbetslöshetsarbete,som dock ej ledde till arbete trots visade framfötter: 2 mindre utredningar som kunde ha använts i lagstiftningen i området för nya och bättre villkor för arbetslösa om vilja därtill funnits hos AMS eller regeringen).
Den andra,begreppsliga skillnaden som borde göras då man skriver om detta-jobbskapandet-är att konkurrens på marknaden och att driva på marknaden är två olika saker. I tredje artikeln nedan lyfts upp detta i en några meningar,men jag kan poängtera detta mer kraftfullt då även själv blivit lurat eller orättvist behandlat i detta hänsyn-statens bristande ansvar. Bo Göransson och Anna Hedborg nämner att det är mer problematiskt om företaget (som fungerar på välfärdsmarknaden-se mitt V.BON-fall ovan-ett försök att kunna etablera sig med nya tankar och sociala praktik) går med förlust. Mina långsiktiga,strategiska investeringar-skedda med egna pengar,utan starta-eget bidrag eller EU-projektpengar- visade ej vinst på kort sikt. Därav skattemyndigheternas felaktiga tolkning och konfiskering av gjorda investeringar då de tolkar marknaden snävt,med korta tidens vinstsyn. Uttryckt på ett annat sätt som jag tog upp i mitt senaste försök att lyfta upp mitt meningsskapande arbete för det nya vetenskapsparadigmet i min uppsats om långtidsprojekt SINUS hur Uppsala Läns Landstingsråd ser sitt handlande i frågan om produktivitetsfrågeställningar hos landstinget: det är skillnad mellan vinst och samhällsvinst. Det är skillnad mellan att fungera på marknaden-såsom det utformas i dag- och att driva,utveckla,marknaden för att den ska fungera bättre och med större sociala rättvisa. Fallet Vidorg är ett skamfläck som eventuellt mött outtalade uppföljning utomlands och intresse utomlands för hur skapa bättre villkor för innovatörer och systemförnyande och grundforsknings fou. Skapa lagar som befrämjar rättvis konkurrensvillkor (se tidigare debatter även om Konstitutionsdomstol-hur vakta väktare),jämlikhet på kunskapsskapande (här i fråga mellan gällande vetenskapsparadigmet och det nya som är begreppsligt vidare).Marias förslag på regel 3 och 4 kan därmed vara värda att diskuteras.
I regelförslaget 3- skriver hon om önskvärdheten att anpassa summan som följer jobbsökaren efter hur anställningsbar vederbörande är. Det ger bäst betalt att förmedla arbete till dem som står längst från arbetsmarknaden. Hur myndighetspersoner kan tolka detta ser med fakta i handen med alternativtänkaren som skriver detta. Med förutfattade meningars glasögon,eller rädslan av att en konkurrerande företag tar form och blir aktiv på konsultmarknaden eller i tankesmedjor som driver politikförnyelse,av oförståelse,kanske av ondska? ”Djur inne-rädda vid fara”-dekal gav mig anledningar att fundera i min dagliga rutindelande i dag. Är det jag-alternativtänkaren-som uppfattas som djur av omgivningen ett ursinnigt försök att bli etablerad som företagare ”mot alla odds” då spelreglerna inte följs eller som tänkare som respekterande vetenskapens grundläggande princip efter sökning av sanning då ifrågasättande,empiriska data ger anledningar till det men möts av omgivningens sociala villkor och förutfattade meningar? Eller ska jag betrakta omgivningen som djur- en planet där jag skapar en ny,existentiell identitet av Avatar of Synthesis-för att kunna skapa mening i mitt liv? Människor på den femte rotrasen som tänker med motsatstermer såsom teosofins grundare Helen Blavatsky skrev om (teosofi- en vishetslära där kunskap-grundade i andra aksiomer än dagens vetenskapens och vishet förenas- min strävan att skapa ett nytt vetenskapsparadigm går i europeiska filosofilinje-att skapa existensvillkor diskuterande filosofi- men samtidigt även på anglosaxisk grund med betoning på empiri och hypotes/teoriformulerande)? På en viss utvecklingsnivå? Ja- jag anpassar mig till er- men gör ni likadant och tar lärdomar av vad jag skriver eller ger. Etiskt sett: även jag måste leva-ej endast överleva. Jag är inte benägen att driva frågan om orättvisa kunskapsskapande-villkor till skadeståndskrav eller till Europeiska domstolen. Det kan man nog ej heller göra om Regeringen,inklusive Staten fattar inte vad det är frågan om.
Sammanfattningsvis ang. Marias bidrag i frågan om ansvaret och statens roll. Hon lyfter upp det viktiga,andra momentet-om arbete men går inte riktigt till botten i frågeställningar. Kanske pga sitt eget,högstatus-liv som första klassens medborgare med rätt etnicitet eller skyddade erfarenheter i samhället som grund?
Hur gestaltas ansvarsfrågan sedan i den tredje artikeln ang. välfärdsmarknaden och KOMMUNENS ansvar gentemot medborgare? Bo Göransson och Anna Hedborg har skrivit ett intressant artikel med många ”tankenötter”.Eftersom denna bloggartikel skulle bli intellektuellt för krävande (lång,många frågeställningar,svårt att fatta den röda tråden-liknande min nämnda universitetsuppsats i Ekonomisk Historia C-nivå (egentligen projektarbete mellan 1990-2012 men sådant väntas ju inte ”på denna nivå” såsom examinatorn utryckte det) som blev refuserad just pga dessa drag),ska jag lyfta upp endast några frågor. Författarna lever och tänker på det gällande vetenskapsparadigmets grund. Detta bär drag av aksiomer som tas för givet. Synen att det är självklart att ömsom använda begreppet individ och person som ett och samma begrepp,vilket är ej fallet i det nya paradigmet där med individ menas själs-medvetande (som överlever den fysiska kroppens död) och person,som bestäms i relation till dels existensmedvetenhet (hur individen fokuserar sitt liv: genom sina sociala roller-typ arbete,social status,lönenivåer osv),dels av den fysiska,unika kroppens beskaffenhet. Det paradigmatiska smyger in även i deras diskussion om ekonomi,marknad,och vinst. Den nuvarande ekonomiteorin är grundad på en viss syn av värdeteori,som implicit (förgivet,samtidigt) innehåller en viss syn på begreppet individ och person,samt synen på medborgare. De skriver: ”Vår person och vårt språk har reducerats till ekonomiska relationer: att vara köpare och säljare,konsument,kund eller ägare. Inte ansvarstagande medborgare”.Enligt mig är detta en förenkling av det kausala sambandet mellan språk och filosofi och mellan ekonomiteorin och sociala roller. Jag är själv ett motexempel: jag tänker annorlunda,definierar annorlunda begrepp och grund för en ny,bredare (i den mening att den tar an empiri som dagens fördomsfullt tänkande majoritet av forskare ej gjort än) vetenskapsparadigm. Jag kan ta ansvar på den nivå som omgivande,fördomsfulla samhället tillåter mig att göra det. Jag är ej reducerbar till omgivningens roller.
Låt oss se några exempel. Angående skolan blandar författarna korten: att förmedla kunskap och att skapa ny kunskap är två olika saker. Se diskussion ovan om vilka konkurrenter tillåts på skolmarknaden. Ytterst är frågan: var går gränsen när samhället blir fascistiskt? Märker man det med detsamma,eller måste några först lida,undanskuffats och dedrövats medborgarstatus med myndigheternas beslut som varken ser skogen för träden eller reflekterar om sitt eget etiska ansvar. Angående företagens etableringsrätt på välfärdsmarknaden. Räknas universitet som del av detta? Att den tex formulerar tankar om välfärden (se mitt förslag på ny samhällsmodell i mitt nämnda SINUS-projekt som nedtystades ännu än gång trots frågeställningar om nytt vinstbegrepp-samhällsvinst-eller frågor om hållbart budgetsystem som kunde lösa de problem som begreppet produktivitet möter i den offentliga sektorn såsom i LUL-lanstinget i Uppsala),kan uppfattas som intellektuell vakthund i samhället och givande nya förslag till politiker (se mina talrika förslag härvid: NMEP-flerdimensionell tillväxtpolitik,reformförslag att förnya Euron med hjälp av min nya,flerdimensionella ekologiteori (skapad i en uppsats i socialantropologi vid Uppsala universitet 1980,vilket hindrades att bli allmän intellektuell egendom av avundsjuka medstudenter).
De skriver även om landstingspolitiker som inte riktigt stämmer. I min nämnda,senaste SINUS-uppsats (refererad ovan) lyfte jag upp olika sätt att kategorisera olika partiers syn på produktivitet i landstingsrådens handlande i sina ledande roller. Visst kunde de handla ännu bättre-därav kunde de ha fått hjälp om min uppsats hade blivit godkänt och diskuterat i media vilket sedan påverkat politiker att formulera om spelreglerna i samhället ang. välfärden. Författarna beskriver hur etableringsrätten skulle ges till de företag som bärs av en idé eller är professionella-att de skulle ges företräde borde funderas i ljus av både språket och uttolkare svävar inte i deras intellektuella värld?
Se fallet Vidorg. Konkurrens har ej fungerat på varken marknaden,i media,vid universitet,i näringslivet då det gällt systemförnyande verksamhet. Jag vill inte gå så lång som att säga att planeten är ”människoapornas värld”,men det tål att tänkas hur djupgående är demokratirörelsen i tex.våra västliga demokratier. Lyckligtvis har folk vaknat och lär vakna ännu mer då ”lemmeltågaktig politik” fortsätter. Lyckligtvis är en del av media öppen för även alternativteoretiker och författarna-typ Paulina,Maria,Bo och Anna orkar att driva saker framåt. Förhoppningsvis tar de dock ej illa upp om de blir kommenterade av en alternativtänkare med sina nya utgångspunkter som kanske-just i möjligheten att kunna reflektera gentemot accepterade författarna även själv så småningom kommer upp i samhället? Om ej före då kanske på dödsbädden då?
Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,socialentreprenör i firma Vidorg (firman passiv tv.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar