När blir den ensamme individens nya argument och handlande spjutspets för framtidens folk?
Underförstått följdfråga:
När blir gestaltningen av problematiken tydlig då de offentliga källorna och uppgifterna tar ej upp de bärande,grundläggande problem som gäller den globala rättsordningen,ekonomisk-politiska utvecklingen och framtidstron.
Ref.
Svenska Dagbladet/Brännpunkt: ”Fel fokus i debatten om jobben”,Fre 21 mars-14,av Carl B. Hamilton,riksdagsledamot,ekonomisk-politisk talesman (Folkpartiet,FP),professor i nationalekonomi
SvD/Brännpunkt/Folkrätt:”Putins argument är ej hållbara”,Fre 21-mars-14,av Said Mahmoudi,professor i internationell rätt vid Stockholms universitet
Förord
Den pågående ekonomisk-politiska utvecklingen i både Sverige och EU,globalt med långsam tillbakagång från den ekonomiska krisen sedan 2008-vilket gör sig gällande i långsam tillväxt,flera typer av strukturfel mellan olika branscher och i fortlevande arbetslöshet-särskilt med unga människor och socialt utsatta grupper av människor både i Sverige och utomlands-tillsammans med gemensamt,globalt kris i form av klimatförändring,brist på gemensamma,globala rättsordningsregler och ekonomiskt-politiska motåtgärder har i senaste tiderna löst ut ett ytfenomen:
kriser i Mellanöstern,i Syrien,i Afrika,i Asien och senast i Europa: Krimkrisen.
Då det gällande tankesättet-ett dualistiskt antingen-eller-eller funktionell separation av olika helhetssystem i synen på människan,stater,samhällens relation till naturen mm. gör att fler-dimensionella problem ses och analyseras från enskilda fackvetenskapliga perspektiv. Såsom i dagens diskussioner ovan: om arbetslöshetsproblematiken i Sverige och om Rysslands agerande i Krim. Två lärda professorerna tycks ej kunna se och uppfatta problematiken fler-dimensionellt,vilket är förståeligt då deras respektive disciplins teoretiska bakgrund haltar. Enligt mig-som filosof-samhällsvetare-som lagt fram grundläggande tankar för ett nytt,bredare vetenskapsparadigm som skulle ta sig an hittills oanalyserade,sk. Anomala data i många områden-ter sig deras argumentering som icke-trovärdig för att kunna dels förstå problematik ovan eller dels kunna ge förslag och åtgärder för framtida lösningar.
Ett arbete-utan rättvisa?
Då jag har i mina tidigare bloggartiklar kommenterat arbetslöshetsproblem i Sverige från flera perspektiv,konstaterar jag här kort:
1. Professorer Carl B. Hamilton ser arbetslöshetsproblematiken främst som social-politisk-ekonomisk-som brist på integration av svaga individer i det svenska samhället.
2. Enligt mig kunde det ha varit mer produktivt om han-i stället för att skylla motparternas-oppositionspartiet socialdemokraternas förslag att åtgärda problemen så sitt sätt- sett att frågan är fler-dimensionell: - det gäller även attityder hos folket i gemen i Sverige-och särskilt hos majoritetsgruppen etniska svenskar-då det gäller bristen på integration bland de grupper som han beskriver som svaga: nyanlända svenskar och asylsökande.
3. Förutom behov av attitydförändringar,behövs det även förändringar av rättspraxis bland myndigheter och deras nyckelpersoner vilka beslut påverkar för dessa svaga gruppers situation. Detta gäller i alla områden. Mina egna erfarenheter har tangerat forskningsvärlden,arbetslivet i den offentliga sektorn och bland privatföretagen,praxis i media,socialtjänsten,polis och rättsmyndigheter(se senare diskussion av professor Mahmoudi om folkrättsprocesser i Krim: ang. offentliga uppgifterna mm).
4. Detta problem är enligt mig globalt och bakom det är den ensidiga hanteringen av modern teknologi (särskilt it-teknologi) ur politiska perspektiv av de som har makten politiskt,ekonomiskt,socialt. Dessa maktmänniskor har ej låtit annorlunda,ifrågasättande tankar och argumentering-som i mest positiva fall har resulterat i alternativa förslag på långsiktig,ekonomisk tillväxt eller ny,global ekonomisk-politisk ordning på rättvisare grund-komma fram till offentligheten och dess dialog. Medias maktmänniskor-gatekeepers-är inkluderade i dessa grupper.
5. Tankemässigt-teoretiskt-behöver man således en ny,bredare grund i både ekonomisk teori-vilket skulle leda till bättre resultat då nya förslag skulle kunna härledas ur dessa nya teorier-och i en ny människosyn som tar sig an alla aspekter av det mänskliga: förutom de fysiska fenomen,samhällsvetenskapliga och kulturella,även existentiella. Särskilt hänsyn skulle fokuseras enligt mig till de frågor och empiriska data som ifrågasätter våra nuvarande teorier härvidlag gällde det sedan synen på liv och död,människans existensvillkor gentemot naturen eller hållbart utnyttjandet av de resurser som ägs eller skapas i ett samhälle eller globalt.
6. Rätt är ej endast fråga om dagens rättsregler eller hur de har formulerats i forna tiders historiska situationer och av vilka,utan det behövs även frågeställningar: hur gå nu framåt så att bättre rättvisa skapas: bland folk (ska jag kalla detta mänskliga rättigheter?),bland stater (folkrätt) och i det gemensamma organet globalt: FN:s organisering,regler mm. Så att man kunde göra något konstruktivt,realt för de gemensamma problem i stället för att vara diskussionsklubb för högstatuspersoner från olika stater?
Argument för hantering av krisen på Krim
Den andra lärda professorns argumentering för hantering av den gällande krisen på Krim är även den ensidig,ur ett smalt perspektiv,i detta fall från professor Mahmoudis folkrättsperspektiv. Enligt mig skulle han kunnat fråga: är det tillräckligt att använda endast detta perspektiv för att dels förstå Rysslands (president Putins) hantering av Krim,dels kunna ge fruktsamma förslag och åtgärder för att lösa den så att man minimerar skadan (ekonomisk-politiska,för alla parter och globalt) och utöver det hanterar problemet så att antitesen (tes: förmodat demokrati som sägs gälla i väst och EU) leds till skapandet av en syntes,på högre nivå.
Såsom ovan i professor Hamiltons fall,finner jag bristerna i Mahmoudis syn på folkrätt.
Folkrättsliga frågeställningar:
1. När blir problemet en folkrättslig sådan? Gäller det hanteringen av en,flera,hur många individer innan det kan definieras som grupp som skiljer sig från majoritetsgruppen? Vilka kriterier ska vara definierande härvid? Etniska,ekonomiska,politiska,kulturella? Källor för offentliga uppgifter om makten tar ej upp sådana,ifrågasättande fall typ brott mot etniskt avvikande individer (från majoritetsbefolkningsperspektivet) eller familjer,eller gemensamma rättsregler då det gäller lagtolkningar för dessa?
Enligt mig är professorn Mahmoudi naiv härvidlag,vilket är dock förståeligt då sådant går utanför hans egen livssituation eller existensvillkor,tillika som för dem som är gatekeepers inom vetenskapsvärlden i olika discipliner.
2. Hans argumentering tar upp speciellt tre fall då man kan diskutera om folkrättsliga perspektiv:
- då folk pga sitt språk eller sin etnicitet skiljer sig från majoritetsbefolkningens och den staten där majoriteten har makt (etniskt avvikande-sk. ”skyltfönster” enligt en norsk socialantropolog Fredrik Barth-om jag nu kommer ihåg rätt hans namn från tiden då jag studerade socialantropologi vid Uppsala universitet) vill bryta sig loss från detta stat och bilda eget statssubjekt-ett nytt,självständigt stat.
- då folk-i samförstånd med majoriteten i en folkomröstning röstar för sådant-en paradox eller idealistisk syn i dagens folkrättsdefinition?
- då en grupp blir systematiskt utsatt för diskriminering,brott och grova kränkningar.
Det sistnämnda: enligt vilka källor eller enligt vilkas upplevelser?
3. En fråga på sin spets: när blir en individ en representant för framtidens folk? Speciellt om det gäller ett totalt nytt perspektiv,som upplevs som hotande av dagens maktmänniskor i många områden (se ovan om olika samhällsdimensioner).
4. Följdfråga: hur kan en sådan individ agera i en värld där majoriteten vill inte? Gå undan,dra sig till sin marginalitet,göra självmord? Men om individen vill ej det utan upplever sig att representera framtidens folk. Hur ställer sig folkrätten och dess definition i detta,helt unika fall? Är mänskliga rättigheter då övergripande folkrätten,eller ska staternas perspektiv gälla ävenom deras agerande hindrar det långsiktigt gemensamt bästa,vilket slags agerande (tystnadens politik) kunde rubriceras t.o.m. som brott mot mänskligheten i ett annat internationellt domstol än det som professor Mahmoudi talar om.
Politiskt perspektiv-inkluderat i dagens sanktioner eller försök att lösa Krim-krisen
Utöver hans bristande diskussion ovan angående folkrätten anser jag att hans politiska perspektiv för att hantera krisen på Krim är traditionellt västliga (ytlig syn på gällande demokratier i väst).
a. I stället för att tala om sanktioner-stegvis såsom makthavarna i väst (USA och EU) ser och definierar dessa vilket förmodas leda Ryssland på rätt väg (dvs. västlig sådan)- skulle jag se det som mer framgångsrik metod att hantera krisen vara följande: varför har krisen på Krim uppstått? Hur kunde Ryssland ha hanterat situationen annorlunda? Hur har västliga agerandet-tillsammans med makthavarna i Ukraina-själva bidragit till att krisen uppstått? Är krisen ett ytfenomen av något mer grundläggande kris globalt?
b. För att kunna svara på dessa helt annorlunda,strategiska frågor och frågeställningar använder jag här en annan metod än enbart det problematiskt folkrättsliga (ja,problem finns-se min diskussion ovan ang. folkrätten som tycks helt gå över horisont för professorer i folkrätten?).
Sk. holon-metod som kunde liknas som ryska dockor: en docka inom en docka,inom en docka osv.
Frågor för att skapa en syntes för Krim-krisens lösning
1. Jag börjar med den innersta holonen eller dimensionen: folkrättsliga. Som jag visat ovan,räcker det ej för att effektivt kunna lösa krisen då makthavarna i alla länder vill inte att förslag för att lösa krisen med ett helt nytt perspektiv kommer fram. Fakta: se tystnaden i media om mina tidigare blogg om detta.
2. Militär-politiska holonen: det kalla krigets organisation Nato finns kvar i Europa. Varför om det anses vara övervunnen? Ryssland har upplevt stora statssubjekt-trauman redan i två omgångar: först då i samband med senaste revolutioner i början av 1900-talet dess områden blev angripna av västliga makter för att kunna bringa sina lakejer till makten (de vita).Sedan-i samband med andra världskriget då Nazistat angrep forna Sovjet-staten och ryska grupper fick betala det mest tungade priset för att få slut på anfallskriget.
Dagens Ryssland har kvar misstänksamhet mot väst pga dessa traumatiska upplevelser vilka var allt annat än folkrättsligt argumenteringsbara,snarast militär-politiska handlingar,definierade i en viss världskontext då Tysklands både externa och interna utveckling hade lett till det. I detta-då-hade västmakternas demokratier medverkat i. Om Ukrainas väg i EU uppfattas som sådant militär-politiskt agerande i Ryssland skyddszon (som anses vara behövlig mot tidigare händelser i historien,tillika som av inre,maktpolitiska skäl i dagens Ryssland),kunde man fråga om EU:s hantering av Ukraina har varit rätt? Skulle man kan kunnat hantera det som flerstegsprocess där Rysslands perspektiv kunde ha varit med (se mitt förslag på sådant i mina tidigare bloggartiklar)
3. I nästa ekonomiskt-politiska holon kunde jag lyfta upp frågan om den krisen som gäller ekonomier: globalt,inom EU,även i Ryssland och USA. Upplever Rysslands-inklusive andra länders makthavare-att kriget (förhoppningsvis begränsad sådant) är ett sätt att skapa tillväxt? Se västländernas försäljning av vapen till Ryssland-en paradox två om man vill skapa demokratisk utveckling i Europa och globalt.
4. Olika staters block-politik: jag har ovan lyft upp frågan Nato och påpekat att dess existens är eventuellt kontraproduktiv i dagens värld då det skulle gälla att skapa nya organisationer eller globala organisationer för att hantera kriser både inom olika stater,mellan olika regioner (grupperingar av stater) och ytterst i krishanteringar då det finns fara för ett nytt,större krig.
5. Teknologiskt-politiskt holon: Här kan jag anknyta min tidigare diskussion om brister i dagens ekonomiteori till hantering av modern teknologi,typ IT-TEKNOLOGI. NSA:s hantering från dagens stormakt USA är ett typ exempel på dold krig. Gäller folkrättsdefinitioner eller processer sådant. Det gäller ju förutom mänskliga rättigheter,även olika staters suveränitet och kan ge anledningar för Ryssland att följa efter och tala om ”dubbelmoral” i faktiska hanteringar av demokratier och mänskliga rättigheter inom både sina egna områden och i andra stater. Mitt eget fall-som ”svensk Mandela”-dvs. Formellt humanare och fri,men faktiskt fängslad i handlingsutrymme och föremål för olika repressiva åtgärder för att kunna hindra alternativa tankar att komma fram till offentligheten och därmed kunna påverka-som gäller.
6. Kultur-politiskt holon: Rysslands makthavare kan känna sig rädda av den andra,positiva aspekten av it-teknologin. Att information om andra slags värderingar,uppfattningar sprids även till Ryssland,och kan uppfattas ifrågasätta på kort sikt makthavares positioner där. Detta är psykologiskt förståeligt. Detta gäller ju även i Sverige där man med "tystnadens politik" försöker få bort grundläggande paradigmskiftet från dagordningen. Tillsvidare har den energin som riktats mot det nya och positiva-som enligt mig skulle kunna leda till ny gyllene period och hållbar,global tillväxt,studsat tillbaka och skapat nedmonteringen av tidigare positiva skeenden i både väst och öst. Forna tiders nazism-rörelser har uppstått,det råder social trend mot fördjupning av polarisering mellan olika grupper i västländer.
Likadant tycks ske även i Ryssland,där ledningen har ev. ej ännu uppfattat att något grundläggande paradigmskiftet är på väg. Västländers politiska aktioner kunde därmed kunna förstås som målande av gemensamt yttre fiende för att slippa hantera den grundläggande krisen som gäller i egna stater. Som gäller starkare argumentering för mänskliga rättigheter,för skapandet av nya teorier på olika områden av vetenskap för att kunna dels förklara oförklarliga,sk. Anomala,empiriska data,dels kunna härleda nya lösningar för dagens kriser. Särskilt för det som gäller klimatförändringen som kommer att drabba världen och i alla dess stater,vill dagens makthavare det eller inte.
Sammanfattningsvis
för framtiden och dess folk-av en representant för framtidsfolket
Folkrättsperspektiv utan diskussion om mänskliga rättighet eller långsiktigt perspektiv för framtidens folk kommer inte att kunna skapa önskad lösning för varken Krim-krisen eller andra kriser typ Syrien,kriser i Afrika och annanstans. Diskussion om integrationsfrågor utan fördjupning på integration i vår grundläggande förståelse på människan och verkligheten syftar problematiken bort till partipolitisk ordlek och pajkastningar.
Bättre kan vi väl-även i Sverige,utan att tala om USA och Ryssland ?
Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,
entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)
Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar