Att växla tiden till pengar-behov av perspektiv?

Att växla tiden till pengar-behov av perspektiv?

Ref.: DN/Debatt:Inför ett nytt `timavdrag` vid köp av alla hushållstjänster,Sö 8 jan-12,av Luciano Astudillo
DN/Ledare/Söndagskrönikan:Konsum har gjort det dyrt att vara socialdemokrat,Sö 8-jan-12,av Peter Wolodarski

Sammanfattning

Ävenom Astudillos argumentering för ett generellt timavdrag för privata tjänster är motsägelsefri och beter sig som naturlig fortsättning eller breddning av gällande rot-och rutavdrag,kan man dock fråga om den grund som hans förslag grundar sig på är önskvärd att bygga på då man vill skapa förnyelse av socialdemokraternas politik.
Enligt mig grundar sig hans syn på gamla ekonomiteorin som lyckas inte längre skapa varken full sysselsättning eller meningsfullt arbete i den form av produktion som gäller nuförtiden i ett kunskapssamhälle. Peter Wolodarskis ledarkrönika visar att i denna nya form av samhälle är folk inte längre beredda att inordna kollektivt som förr. Astudillo antar att den gamla modellen av välfärdssamhället med generell,solidarisk finansiering med höga skatter vore bra eller kunde has kvar som grund för nya metoder att skapa jobb och tillväxt. Han lyfter upp arbetskraftskostnaden som central del i sitt timavdrag-ett annat perspektiv från gamla dagar eller gamla vetenskapsparadigmets ekonomiteori. Jag föredrar-och har tidigare bloggat för en annan form av strategi för socialdemokratins förnyelse eller reformering-som,om det skulle betinga i nästa valet regeringsposition-skulle bättre skapa jobb och tillväxt. Denna fråga-Astudillos timavdrag eller min alternativa strategi med bredare perspektivskifte som skulle även förnya förutom våra värderingar även våra samhällspraktik som följd (se min tidigare diskussion om DMOS-delvis marknads styrd offentlig sektor-en relativiserad modell av den offentliga sektorn som enligt mig skapar bättre balans mellan samhälls- och individens ansvar; NMEP-tillväxt spiral av fler-dimensionell ekonomi mm.)-tangerar även tilltänkta nya skatteutredningen. Avdrags-perspektivet är för snäv-skatterna kunde diskuteras även från rättighets-,ränta(skatte kvot)- och avdrags perspektiv-dvs. Från mer övergripande perspektiv än Astudillos förslag.


Än väljer jag Konsum,än väljer jag ICA

Wolodarskis artikel är bra. Han visar-med hänvisning till statsvetarnas undersökning av svenska väljarnas beteende sedan 1956-att väljarna har blivit mer lättrörliga än tidigare,och byter partitillhörighet mellan valen,tillika som är mindre benägna att förknippa sig med en politisk parti-”definiera sin partiidentitet”.Han lyfter även upp den stora förändringen ”att vi inte längre är beredda att inordna oss i kollektiv som förr”,och att klasstillhörigheten och sysselsättningen avslöjar inte våra politiska sympatier som tidigare. Folk röstar inte längre av slentrian av födsel bakgrund eller vana,konstaterar han.
Att påstå därmed att socialdemokratin har förlorat sin massrörelsebakgrund är fel enligt mig.
Socialdemokratin föddes ur vänsterintellektuellas protest mot orättvisor i det industriella samhället och i kolonialismens tider,då de besuttna orkade inte eller brydde inte ordna upp eller lösa de orättvisor som kommit upp som följd av samhällsförändringen. Genom facklig och politisk,kollektiv aktivitet skapade man bättre organisation av samhället-i arbetslivet,i det politiska livet,kulturellt och i värderingar som sedan fick många nya samhällspraktik som följd typ kooperativa företag,välfärd i offentliga sektorn mm.
Se mitt försök att förnya kulturen-globalt-med ett nytt vetenskapsparadigm. Ensam,utan backning socialt inom antingen vetenskaps samhället eller näringslivet eller bland partiväsen kommer förnyelsen antigen ta längre tid eller begravas för obestämd tid innan det grundläggande paradigmskiftet som skulle leda till ny kulturellevolutionskifte kommer till stånd. Det är bra att tidens roll lyfts upp i dessa slags frågor både hos Wolodarski och Astudillo.

Ett personligt exempel: inför jultiden avstod jag att köpa glögg,då det var för dyrt för min ekonomi som halvtids anställd,manuellt arbetande i ett låglönyrke då marknaden frågar inte och uppskattar ifrågasättande och alternativskapande,tvärvetenskaplig teoretiker. Efter julen passade jag på köpa fem flaskor med realiserad pris- a 10 kr i stället för 37.50 kr. Att blanda glögg med varmt vatten på kvälls fika blir ett angenämt val för mig att både sköta mig själv och dessutom leva sparsamt,tvingad av min ekonomiska situation och andra personliga val. Det var Konsum som reade glögg-inte ICA.Det är Konsum som har relativt sett bra VISA-kort,ej privata banker med sina alternativ.

Socialdemokratin ska inte enligt mig glömma sin historia och folkrörelsebakgrund. Utan anknytning till flertalet väljare eller folkets flertal trängs samhällssituationer tillbaka till utökade klyftor i samhället. Detta betyder dock att folkrörelsen skulle definieras annorlunda,med nya termer,nya teorier och argumentering som grundar sig på mer rationell argumentation än tidigare,följa trenden i kunskapssamhället som uppfostrat medborgare till mer individfokuserade beslutsfattande utan att för den skull tappa intresset för samhällsfrågor och solidaritet.

Här har Wolodarski rätt som media intellektuell: socialdemokraternas svåra situation beror mer på den skedda samhällsförändringen än ledarens hittillsvisade tillkortakommande och val av tex medarbetarna eller förnyelsens perspektiv inom rörelsen. Hur är det då med Luciano Astudillos förslag att skapa jobb och tillväxt med sitt timavdrag-räcker det?

Produktionsmedel,produktions förhållanden och produktions sätt i kunskaps samhällets skatter

Enligt mig är Astudillo fortfarande fången i den gängse ekonomiteorin som har tagit inflytanden av Marx analys tex. Utöver accepterandet av att produktionsmedlen ägs både privat och offentligt (statliga företag tex),att hushålls sektorns konsumtion blivit viktig faktor i kunskaps samhällets ekonomiska kretslopp och tillväxt (som tom Kina börjar tillämpa mer och mer i sin kommunistiska produktions sätt eller förhållanden) och att arbetskrafts kostnader kunde användas som ett centralt kriterium vid breddandet av skatteavdrag,glömmer Astudillo att de flexibla individernas konsumtionsbeslut kan även definieras annorlunda. Att jag skulle kunna sälja mina privat it-tjänster med dagens kollektivt definierad timpenning,betyder inte att det skulle vara rätt eller räcka.Bakom dagens prissättning är en kunskaps anskaffande process-inhämtandet av kunskap som borde även lyftas upp bättre än i dag,då det tas ej upp i beskattnings definitioner.

Jag påstår inte att min modell eller teori om Kapitalmatris-ett strukturellt perspektiv på beskattningen som avfärdades av en arg skatte tjänsteman i ett telefonsamtal då jag använde det i min första firmaredovisning (som om min lilla personliga firma skulle ha varit en koncern-dvs.
Visande mer mitt intresse och mål med mitt firmabyggande vid sidan av det manuella arbetet i det lokala sjukhusets diskarbete Centralköket)-är rätt. Den visar dock ett alternativt synsätt som är mer generell än Astudillos avdrags-perspektiv.
* Utöver avdrag skulle man även lyfta upp frågor om
* rättigheter (tex att ha rätt att rulla firmans underskott-gjorda investeringar som hittills visar negativ saldo då marknaden är inte mogen än för nya paradigmskiftet och därmed inte efterfrågar nya lösningar-mot det som skett då skattemyndigheten plötsligt,utan någon rättvisa,med rätts myndigheternas hjälp stjäl firmans resurser genom att nollställa dem),och
* differentierade skattekvoter. Det sistnämnda tex då det är skillnad mellan långsiktiga kunskaps investeringar och dagens produktion-dvs. behov av strategisk process-tänkande även i skatte lagstiftning och tillämpning.

Astudillos förslag är intressant och har sitt värde i och med att han-tillsammans med Wolodarski-tar upp tidens betydelse i samhällsfrågor,likadant som hushållets värderingar. Då dessa värderingar
kommer ytterst fram i våra personliga val och prioriteringar,öppnas därmed även kanske förståelse att välfärden kan reformeras med en annan modell än i dag,utan att dess solidaritet försvinner.
Det kan nämligen bli frågan om flexpriser i den offentliga sektorn,som tar hänsyn till flera faktorer än i dag (tex. miljötänkande,jämlikhets-och jämställdhets frågor mm. Då man skapar nya jobb och samhällslösningar för fler-dimensionell tillväxt-ej enbart för fysiska tjänster).
Enligt mig borde man åtminstone öppna sig inför frågan om det nya slags kunskaps samhället kräver breddning av den grund som våra kunskaper och värderingar grundar sig på-en meta-analys så att säga. Som socialdemokratisk ideolog ser jag här tillfället för partiet att skaffa en egen,unik nisch eller perspektiv för global förnyelse-därav tex. Mitt slogan på min S-knapp då jag lämnade in mitt intresse för att bli betraktad som ledarkandidat inför senaste ledarvalet,men som begravdes i total mörkläggning i media tystnad.”Välj S-partiet som spjutspets (för förnyelsen) ”.

Till slut-refererande till rubriken: tiden kan även ses i mognadsperspektivet. Jag ska inte ta upp mer diskussion om detta här filosofiskt. Om det finns empirisk stöd för bredare utvecklings teori än i dag(tex. Kunde man ha en ny DNA-teori och ny kemi som kunde stödja återfödelsedatas diskussion om möjligheten av en själ-identitet som överlever den fysiska kroppens död).Utöver individernas utveckling sker det även samhälls-och kulturutveckling och därmed vore det bra enligt mig med en mer abstrakt och bättre teoretisk grund som inte på förhand (a priori,axiomatiskt,utesluter annorlunda empiriska data som går inte att förklara med dagens vetenskaps paradigm).Att definiera jobb med meningsfullt arbete ej enbart sysselsättning vore kanske ett första steg i denna samhälleliga mognads process?


Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,entreprenör (firman tv. passiv av integritets skäl)

Copyright: Vidorg,Uppsala 2012