Maktens och oppositionens framtidsbilder ?

Maktens och oppositionens framtidsbilder ?

DN/Ledare:Löften utan täckning,Må 9 jan-12
DN/Gästkolumn:Sverige och Finland behövs i EU:s kärna,Må 9 jan-12,av Paavo Lipponen
DN/Debatt:Vi har inget att vinna på enighet över blockgränsen,Må 9 jan-12,av Anna-Karin Hatt

Sammanfattning

Det är en lyckad dag för DN. Sällan har man publicerat på tre varandra följande sidor inlägg som på ett belysande sätt ger en beskrivning av maktens,oppositionens och maktaspirantens beskrivningar av läget. I dessa fall gillar de nog alla läget (till skillnad från alternativtänkarens situation-se min förra blogg).Tyvärr ger alla dessa debattartiklar bara en kaleidoskopisk bild av den verklighet som gäller i dagens värld: i finanskrisens EU (se Lipponens inlägg),i Sveriges ekonomiska och sociala politik (se ledarkommentar) -och indirekt i maktens ekonomiska politik vars skötsel (eller ev. otillräckliga anslag tex för alternativ fou-satsningar) berör även den globala klimatkrisen (se Hatts artikel).Som alternativtänkare och entreprenör med tvärvetenskaplig utbildning och benägenhet för breda synteser-vilket jag är intresserad av att använda bla. i reformering av socialdemokratin och euron mm om jag lyckas vinna medias och makthavarnas gehör/öra eller näringslivets intresse för alternativa,konkreta tillämpningsprojekt i olika områden-spinner jag ihop dessa tre kaleidoskopiska perspektiv. Sextimmars arbetsdag-förslag som presenterats av bla. Miljöpartiet och VPK (det sistnämnda i nyss avslutade kongress i min hemstad Uppsala där den nyvalda oppositionsledaren Jonas Sjöstedt tog sig an frågan som en av partiets profileringsfrågor för att vinna nya väljare) avfärdas i ledaren,men utan makroperspektiv. Finlands presidentkandidat Paavo Lipponen uttalar i sin intressanta artikel hur det vore viktigt för både Sverige och Finland-även för det nordiska samarbetets skull-att båda länderna är med i EU:s kärna. Han beskriver hur euron har en central roll att spela i detta då den är ett medel eller metod att integrera Europa. Ett annat inslag av integrering berörs i Anna-Karin Hatts debattartikel om klimat och energipolitiken.
Till skillnad av dessa personers perspektiv där var och en ser en fragment av samarbetet eller samhället-statens verksamhet,använder jag min övergripande meta-perspektiv,grundad i det nya vetenskapsparadigmet. Jag håller med-delvis-i allas beskrivningar men går utöver det och i och med nya modeller-modellering av debatten-ser något som man kunde använda i framtidspolitik både mellan Sverige och Finland och mellan olika partier i Sverige,över blockgränsen. Denna meta-analys kan vara den väg som behövs för att vinna över väljarskaran till en förnyad socialdemokratin-om intresse för det väcks även i Europa och annanstans kanske även för den gemensamma världen som brottas med de svårigheter som man har i dag: klimatkrisen och alltjämt kvarhängande finanskrisen och oförmågan att se ljus för hållbar tillväxt. Eventuellt kan denna meta-analys även påverka i såväl Finlands inrikespolitik som i USA:s där presidentkandidater försöker angripa sittande president Obama med sina löstryckta perspektiv. Om Obama hade modet-och resurser-att backa eller påverka till positiv förändring i attityd för det nya vetenskapsparadigmet,kanske skulle demokraterna tacka Sveriges S-parti där gräsrotens avvikande röst kan göra sig gällande?

Sex timmars arbetsdag- ett löfte utan täckning ?

DN-ledaren lyfter fram både partistrategi-beskrivningar i denna fråga,som de tre stora svårigheter som ledaren ser framför etablerandet av denna slags politik i Sverige.

1) ”Arbetstidsfrågan rymmer en hård kärna av fakta som ingen kommer runt. Många människor skulle gärna arbeta mindre med oförändrad lön. Frågan är bara var pengarna ska komma ifrån”.
Då jag läste ledaren skissade jag ett diagram som lyfter fram skillnader i betraktelseperspektiv mellan ledarskribenten och mig-dvs. Makten i media kontra alternativ tänkaren. Jag ritade en triangel där på toppen stod pengar,nedre vänstra hörnet samhället-statens välfärdsinstitutioner (såsom vård och omsorg) och i högre hörnet värderingar hos medborgana. Inne i triangeln ritade jag en cirkel som tangerar alla sidor och i dess mitt pengapunkt varifrån pengarna till sex timmars-reformen skulle komma i från som sk. Inre cirkel. Yttre cirkeln å andra sidan tangerar sedan dessa triangelspetsar (översta,nedre vänstra och nedre högersta).Vad sysslar politikerna nu enligt denna modell? Kraftlinjen institutioner-pengar handlar om finanspolitik (se min förra blogg om skattefrågor tex)-nedre kraftlinjen eller politikområdet mellan institutioner och värderingar om tex. Välfärdspolitik vilket kommer fram tex i det faktum att staten redan påtvingar samma ordning till alla medborgare i den offentliga sektorns prispolitik (till skillnad från min relativiserade välfärdspolitik enligt DMOS-konstruktionens flex-priser).

Skillnaden i ledarens och MP:s och VPK:s beskrivning av inre cirkeln genom
Modell A: hur ska man dela ut pengar annorlunda för att kunna finansiera reformen (fördelnings politik),ser jag och har skissat ett annorlunda framtids politik enligt

Modell B : NMEP-hållbar tillväxtspiral där en svarta punkten-var ska pengarna komma ifrån- i stället för att konfronteras med triangelsidor (finanspolitik,välfärds politik,socialpolitik) är startpunkten för en tvärsektoriell tillväxt,där ekonomin fungerar delvis annorlunda-grundad på ny,mer abstrakt ekonomiteori (ny värdeteori) härledd från det nya vetenskapsparadigmets fler-dimensionella syn på samhällstotaliteten och människan (och verkligheten)

2) Ledarartikeln närmar sig frågeställningen om sex timmars arbetsdag även litet för enkelt-
med för få variabler: med lönesänknings- och produktivitetsökningsperspektiv. Enligt mig kunde man nu-hänvisande till NMEP-hållbar tillväxtspiral perspektiv- lyfta upp även faktum att man kunde skapa nya jobb med den annorlunda,mer abstrakta ekonomiteorin och därmed även lösa det problemet som är centralt för alla partier,i alla stater i de sk. Post-industriella samhällen. Nämligen om utbildning skulle betinga lön. Ekonomin handlar inte om att fördela pengar utan även att prioritera olika mänskliga aktiviteter och skapa en balans mellan dessa så att produktion tex skulle mätas icke-fysiskt genom skaffandet av kunskap tex. Om ungdomar skulle få lön för sitt intresse att utbilda sig,skulle man även skapa en annorlunda attityd för andra människor,för arbetslivet,för konsumtion etc. I NMEP (termen kommer från min studentuppsats i samhällsplanering vid Uppsala universitet-Ny materialistisk ekonomisk politik-inflytanden för syntesen från Sovjets alternativtänkare i ekonomin och den moderna sociologin i Sverige,parad med nya paradigmets annorlunda människosyn (dubbel utvecklingsteori då vid sidan av fysisk utveckling sker det interagerande mental-etisk utveckling i medvetande-själs entiteten (en neutral term i filosofi-i det här fallet en integrerad kärna i människan som överlever den fysiska kroppens död och föds igen i en ny fysisk kropp-förklarad genom mer abstrakt DNA- teori och kemi-mina hypoteser för att kunna förklara teoretiskt hittills oförklarliga,sk. Anomala empiriska data i parapsykologi och tranpersonell psykologi,respektive i teoretisk fysik).Fjärde synpunkt-som ledaren inte tar upp-berör sk. Social kostnader. Genom att NMEP-hållbar tillväxt ekonomiseras fler-dimensionellt-tex genom annorlunda boende,transportsystem,lokala demokratier mm.-sparar man pengar-dvs. Därifrån kommer pengarna till den nya reformen och ledarens kritik kan tillbakavisas.

3) Tredje svårighet med påtvingande statlig lagstiftning är redan visat att inte hålla.SÅ görs det nämligen redan. Den nya ekonomin-med DMOS- modellen som skulle skapa en bättre balans mellan det samhälleliga och privata ansvaret i flex-priser skulle undvika detta.

Sammanfattningsvis: både ledaren-massmedia makten-och gällande syn hos två oppositions partier MP och VPK betraktar sex timmars-reformen från en kaleidoskopisk syn på samhällslivet och ekonomin. Kan jag nu lyfta blicken från denna reform till en annan fråga: frågan om euron,integrering inom EU och om annorlunda syn på klimatproblematiken?


Reformerad euro-lösning till nordiskt samarbete i EU:s kärna ?

Paavo Lipponen-fd.socialdemokratisk statsminister respektive partiledare i S-partiet i Finland-har skrivit en intressant artikel i dagens DN. Kanske som försök att profilera sin kandidatur för snart stundande presidentvalet i Finland? Den politiska kulturen är nämligen annorlunda i Finland-likadant som folkkynnet eller ledarskapsfilosofin. Då finska sekellånga krigs erfarenheter har lämnat en öppning att söka samarbetets partners utomlands-och benägenhet att i farans stund förena sig över blockgränser och stridigheter- härdar man i Sverige runt makten och lämnar ansvaret delvis till sk. Utredningar för att i sinom tid tas till vara. Frågan är om den strategisk är rätt i stunder då det skulle gälla att handla nu (se senare i denna blogg då jag analyserar Anna-Karin Hatts inlägg om energi-och klimatpolitik).
Enligt mig har Lipponen rätt då han lyfter upp euron som ett centralt instrument i arbetet att integrera Europa. Å andra sidan är jag tveksam om man kan lita helt på Kommissionen för att kunna lösa den finansiella krisen som hemsöker Europa. Enligt mig skulle man kunna närma sig frågan i ett brett samarbete mellan fou-vetenskap- politikerna-finansiella och andra institutioner och näringslivet-alla områden som min konsultfirma (tv. Passiv) berör i sin verksamhetprofil i sin ”vida konsulting” (Vidorg är förkortning av firmans ursprungliga namn och har samtidigt en humoristisk sida: en mans firma som är så vid att den kunde växa till en global koncern om miljön var den rätta eller tillät det-vid i dess grundläggande vision angående det systemteoretiskt öppna,nya paradigmet)
Jag har i mina tidigare blogg redovisat sidor av reformprojektet för euron och ska inte ta upp dem här igen. Genom att jag har rötter i båda dessa hemländer (född i Finland,gått i skola där ända upp till första universitetsåret,varefter invandrade till Sverige som gäststuderande,betalande själv mina studier och forskande vid sidan av universitetskurser redan som student vilket ledde mig sedan till mitt alternativtänkare-bana i och med skapandet av grunderna för det nya vetenskapsparadigmet i min skriftserie Moments of Oneness 1972-1982-ej publicerade eller värderade i sedvanliga seminarier enligt vetenskaps samhällets regler som i princip tillåter ifrågasättandet av gällande sanningar men i praktiken visar sig vara en idealsyn,särskilt då den andra har en etnisk tröskel att kliva över).
Om Sverige skulle kunna svälja sin stolthet eller maktfokuserad syn på samarbetets villkor (dvs. kunna kompromissa tex i skattemyndigheters behandling av Vidorgś hittillsgjorda investeringar som tv varit negativa då marknaden har ej varit mogen än för annorlunda tankar) och-tillsammans med finska politiker och myndigheter-ev. universitet-kunna våga satsa på det nya-kanske skulle Lipponens framtidsvision bli verklighet? Båda skulle kunna vara med i EU:s kärna-som spjutspetsstater tom !

Nya paradigmet handlar inte om enighet utan om samarbetet

Anna-Karin Hatt-en C-minister i Alliansregeringen med it-och energifrågor som sitt område-har skrivit en intressant debattartikel om energi-och klimatkrisen.
Hennes artikel innehåller dels tre större teser om denna problematik:

Tes I : Energikonsumtionen kommer att fortsätta öka. Därför vore det livsviktigt att kunna omforma den till en klimatneutral riktning som kunde fylla de krav som klimatproblematiken ställer: högst 2 % koldioxid tillväxt och på sikt minskning av det i atmosfären för att kunna slippa uppvämningen som skulle ge katastrofala följder för både ekonomin och ekosystemet tilllika som våra samhällen globalt.

Tes II Om man inte hanterar denna problematik nu,kommer framtidens ekonomi att belastas med större kostnader än dagens finans-och skuldkriser har gjort hittills.

Tes III Därför att klimatkrisen vår tids största utmaning och energipolitiken nyckeln för att möta den.

Som politiker tillbakavisar hon dels de som hävdar att först ska man lösa finans-och skuldkriser,sedan kan man ta sig an klimatkrisen eller frågor om hållbar tillväxt.
Jag håller med henne här-men min meta-analys går längre än så. I stället för betoning av en sektorsvis lösning från energihantering,ser jag att hållbar tillväxt hanterar mer än frågor om energi.

Visst-den socialantropologiska forskningen har visat att energin har varit en central faktor i samhällenas utveckling från jägar- ,samlar – och jordbrukssamhällen till industriellt samhälle och vidare till kunskapssamhällen. Samtidigt har det skett även utveckling av vårt ekonomiserande. Värdeteorin har utvecklats från bytes teorin (use-value där konkreta varor eller tom människor värderades som bytes objekt) till handels ekonomin där värdet abstraherades till pengar och andra finansiella instrument,stödda av specifika institutioner som tog hand om detta. I det nya paradigmets nya ekonomiteori strävar man efter att förena ekonomisk antropologi-hur människor faktiskt ”ekonomiserar” i sin strävan efter trygghet och välmående med sk. Sociala pengar eller sociala tekniker-win-win relationer av positiv ömsesidighet (reciprocitet som termen lyder) då negativa lösningar som gynnar enbart vissa skikt av samhällen leder inte till långsiktigt stabil tillväxt (det sker utarmning som på sikt leder till revolutioner- se den arabiska våren i detta ljus där nya religiösa makthavare har inte visat sig vara bättre än tidigare sådana) med ny ekonomiteori där hittillsgjorda axiomatiska,självklara antaganden utvidgas med ny värdeteori (där gemenskaps-värden har kommit upp och visar sig ge bättre nycklar till hållbar,fler-dimensionell tillväxt).

Då Hatt sedan konkretiserar sitt sektoriella perspektiv på energipolitik lyfter hon upp tre frågeställningar:

I Sverige ska fullfölja energiomställningen

II Den enskilde konsumentens ställning på energimarknaden ska stärkas

III Sveriges höga klimatambitioner ska ge nya exportmöjligheter och nya jobb

Alla dessa målsättningar är nog värdefulla och eftersträvansvärda men är den sektoriella grunden rätt för det. I min tidigare meta-analys har jag visat att ett annorlunda sätt att bedriva hållbar tillväxtpolitik spinner ihop flera sektorer: boende-frågor,transport och totalt ny slags teknologi som skulle göra det möjligt att skapa lokala,mindre demokratiska rum spridd över hela landet,skapandet av jobb med ny ekonomiteori. Dvs. Min meta-analys perspektiv är vidare än en sektor lösning.

Hatts artikel innehåller både värdefulla insikter om behovet av klimatsatsningar nu-handlingar i stället för utredningar sas- men hennes samarbetshorisont tycks vara låsta till maktens perspektiv.Varför utesluta andra partier från oppositionen eller granländer eller europeiska partners. Eller vetenskaps samhällets fler-dimensionella bidrag till hållbar tillväxt,tillika som näringslivets intresse att skapa tydliga och stabila spelregler. Ett tydligt exempel på bristen av sådant är hantering av min firma Vidorg: spelreglerna kastades ju om efter ett år och därmed slussades en tillväxtorienterad och aktiv individ till livslång marginalitet med skulder som bagage och ensidigt liv socialt-existentiellt i bristningsgränsen,mot våra centrala värderingar om demokrati och människovärde,definierade i FN:s stadgar.

Vidare-i sin konkreta exempel på timvis mätning av elkonsumtion visar Hatt inte hur detta skulle minska kostnader för den enskilde individen. Menar hon att energipriset skulle variera beroende på dygnets tid eller konjunktur eller centrala aktörers vinster eller? Det vore bra att veta på förhand innan väljarna röstar och kan rösta för nya lösningar. Detta tangerar även fortsättningen angående hela den offentliga sektorn: varför stanna i energiområdet- varför inte välja flex-priser i hela den offentliga sektorn såsom gör min min nya DMOS-modell där ansvaret mellan samhället/staten och individen delas mer rättvist och där väljaren kan välja och prioritera själv enligt sina omständigheter och prioriteringar. Därmed-i utökade win-win relationer faller även hennes ”makro-perspektiv” på politiken- att ej sträva efter lösningar över blockgränsen. Jag talar inte här för gammaldags socialdemokrater eller nuvarande oppositions partier,utan lyfter upp den reformerade socialdemokratin som jag anser ligga även nära den finska Paavo Lipponens linje.

Sammanfattningsvis: varför låsa samarbetsmöjligheter och horisonter enbart till lokala förhållanden då lösningar är mångsektoriella och har behov av förnyelse i såväl politik-,vetenskaps-,kultur- och handels områden? Om världen inte följer det svenska exemplet- ska den därmed uteslutas eller dömas-kanske med tystnad. Är det bra politik det?


Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,entreprenör

Copyright: Vidorg,Uppsala 2012