ref: ”Skolan inte långsiktigt hållbar”,av Annie Lööf och Ulrika Carlsson
Skolan och kunskapsfokus har varit i fokus under ett tag,både i massmedia,lärarnas krav på bättre lön och i olika partiers syn på politikprofilering i intresse att förvärva nya anhängare och röster. Ett bakomliggande motiv kan även vara rädslan att Sverige förlorar marknadsandelar på exportmarknader då den globala konkurrensen lyfter upp krav på kunskaper och innovativa resultat. Författarna vill profilera Centerpartiet bland olika partiers skolperspektiv på ett eget sätt som avviker från Folkpartiets starka kunskapsfokus och Socialdemokraternas jämlikhets fokus (se senaste refererade förslag på obligatorisk 12-årig grundskola,vilket dock misstolkas från rättighetssynpunkter att i stället gälla som tvångsperspektiv).Partiledaren Annie Lööf och riksdagsledamot Ulrika Carlsson vill i stället lyfta upp Centerpartiets unika fokus som betonar dels modern forskning i området,dels värderandet av lärarna som referenspersoner då det gäller att skapa en svensk skola i världsklass,dels ett perspektiv på lärande och undervisning som utgår från elevers perspektiv.
Låt mig som alternativtänkare som lyckades genomlida skolan med gnistan i behåll att fortsätta på egen hand det livslånga lärandet (med den teorigrund som jag skaffade vid universitet i mina tvärvetenskapliga studier och egna forskningar vid sidan av) kommentera förf. debattinlägg. Först,i deras definition av syftet,hänvisar de till modern teknik och aktuell forskning på hjärna och lärandet. Aktuell forskning vid universitet utgår från det gällande vetenskapsparadigmet som stöter ut empiriska data som ifrågasätter nuvarande syn på hjärnan. Som tex. Hur man kan veta saker och ting på förhand (prekognitivitet) eller i högre eller lägre klervoajans uppfatta/iaktta saker och ting som ser långt borta,onåbara för den fysiska hjärnan. Konstigt nog har alternativtänkare mycket stora sociala svårigheter för att skapa vetenskapskarriär med sina nya och radikalt annorlunda och ifrågasättande hypoteser och teorier. Här vore kanske på plats att lyssna även på dem,som inte lyckats skapa karriär varken i skolan eller vid universitetsvärlden? Diskutera tex om min kunskapsmatris-modell,som hittills fått passera i mina olika universitetsuppsatser utan kommentarer eller uppmuntrande bifall i form av tex. Väl godkända betyg. Detsamma i min första version av avhandling då jag i min iver att ta in nya,empiriska,ifrågasättande data till diskussion i teoretisk filosofi om verkligheten och människan som eventuellt fler-dimensionell sådan,författade i appendix hur befrämja kreativitet i universitetsvärlden. No comments från lärarna vid det högt skattade universitetet i Uppsala.
Jag gillar författarnas perspektiv på lärande och undervisning som utgår från elevers perspektiv. Jag har dock egna sociala erfarenheter hur det går till vid både skolan och vid universitet om man frågar och ifrågasätter eller kommer fram med något nytt,eget. Mina föräldrarnas satsningar på oss barnen och deras skolgång med personliga uppoffringar och egna likadana ledde ingenstans karriärmässigt,trots betyg och examina. Därför lyfte jag upp t.ex. i våra socialdemokratiska skolgrupper här i Uppsala behovet av undervisning i medborgerliga rättigheter och i demokratiska attityder vilka-om skolan vore framgångsrik-skulle minska diskriminering och fördomar i samhället. Skolan som prioriterar enbart kunskaper räcker inte. För att utbilda i etiska förhållningssätt vore det viktigt även att undervisa ett visst mått i filosofi: om tex. Argumentation,människosyn,olika former av etik.
Som det är nu i författarnas preliminära skiss för en ny centerpartistisk skolpolitik lyfts de sociala,etiska och existentiella aspekterna ej upp på ett sätt som skulle behövas enligt mig. Deras artikel innehåller vissa motsägelser: dels ”att svaren på hur man skapar en skola i världsklass finns hos dem som varje dag jobbar i verksamheten” och ”Hattie kommer bland annat till slutsatser kring undervisning att framgångsrikt lärande är en funktion av ett synsätt på lärande och undervisning som utgår från elevens perspektiv och nyttan i användningen av flera ändamålsenliga undervisningsstrategier”.Räknas alternativtänkare som elever (jag var sådan redan som barn i skolan),räknas medborgarna in som elever i livets skola. Vilka rättigheter eller maktmedel har dessa gentemot kränkande lärare eller skolkamrater? Och : det kan finnas något i öststatstänkarnas eller pedagogernas intresse att låta skolelever lära sig av livet även utanför skolinstitutionen ävenom dessa försök urartade till politiska manifestationer eller nya tvångsperspektiv? Jag rekommenderar diskjobb vid helgerna som extra ekonomibiträde vid lokala sjukhus även för första klassens inhemskt födda universitetsstuderande. Mycket lärorikt i det nya,mångkulturella samhället.
I sammanfattningen lyfter författarna dock sin debattartikel och blickar över en ny typ av skolpolitik: ”vi behöver skapa en skolpolitik med resurser och verktyg nog att sprida idéerna,öka kreativiteten och ge alla elever samma förutsättningar”.Som ett litet tillägg från min sida: ”förutsättningar att skapa ett meningsfullt liv där individen möter respekt och får möjligheter att lyckas i sitt livsprojekt såsom hen definierar det”.Lycka till-kanske med bättre resultat i en ny typ av regering i framtiden?
Lasse T. Laine
filosof-samhällsvetare,socialentreprenör i firma Vidorg (firman passiv som sätt att markera avståndstagandet från orättvist rättsväsen- och samhällspolitik)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar