Eller hur media fortsätter kamma makten medhårs och glömmer sitt ansvar för landets framtid.
Ref. SvD/ledare: ”M gör sig bäst på film”,Sö 6.april-14,av Tove Lifvendahl,politisk chefredaktör SvD
detsamma:”Nya Moderaternas nya berättelse”,Sö 6.april-14,av Maria Ludvigsson,ledarskribent SvD
SvD/Op-Ed-ledare artikel:”Kraftlös opposition i Sydafrika”,Sö 6.april-14,av Birgitta Wistrand,Fil.dr. Boende i Kapstaden,Sydafrika
Förord
Den gångna veckan lämnade för mig mest tre följande bilder i minnet. Ej vardagliga vaknandet på natten,varje dag,till det manuella arbetet som har ingenting med min skaffade universitetsutbildning (motsvarande 2- 2,5 gånger fil.kand.examen) eller livsintressen att göra. Ej det idoga sparandet för att överleva och spara för framtiden som förhoppningsvis blir trevligare,mångsidigare,bättre då arbetslivet är förbi och går i pension. Nej,dessa tre bilder:
* Moderaternas partikonvent: offentligt uttalande av finansministern: ”det är vi som får dra det tunga lasset” (Lasse är mitt förnamn)
* Finlands statsministern Jyrki Katainen-även han moderat- avgår mitt i arbetet eller försöket att få landet på fötter med fallande ekonomiska resultat och sökning av framtidslösningar-varför?
* Krimkrisens efterföljd: Nato och västvärldens länder demonstrerar sin militära styrka i övningar i Rysslands närområde och finska och svenska flygplan deltar som partnerländer i övningen vars tidsmässiga och geografiska placerings ger betydelsen att vara främst politisk-ej militär övning.
Frågor
* Första artikeln ovan lanserar en tes: ”nu märks rörelser på fältet; vänstern börjar markera ideologisk offensiv i försök att vidga spelplanen. Nu hörs mer av moralladdade argument”,skriver Tove Lifvendahl i sin intressanta ledare.
* Andra frågan som lyfts upp-följande politiska chefredaktörens artikel och toner som lär ha tagits upp vid Moderaternas partikonvent i Göteborg-gäller behovet av ny berättelse för Moderaterna.
Av sammanhållningen av samhället och då speciellt av viktigheten av social rörlighet.
* Tredje frågan som lyfts upp i den artikeln som beskriver Sydafrikas situation efter Mandelas livsverk apartheid systemets formella avskaffande tyder på att de nya maktmänniskors ANC:s- grundläggande människosyn har inte förändrats. Sökandet efter formell makt med allt vad det innebär av korruption (för att få ekonomiska fördelar och hålla sig vid makten), arrogans vad gäller respekt för regler för användandet av offentliga medel,undanhållandet av information om de exploderande kostnader vad förra orsakar,samt blockerande av opposition och offentlig kritik-dvs. Mediatystnad och i värsta fall likvideringsförsök av oppositionella fysiskt,socialt eller ekonomiskt.
* Sammanfattande fråga: en bit av Sydafrika-finns den även i Sverige?
I den självhärligande bilden att det är den regerande alliansen som har skött sig föredömligt”dragit lasset” vid tider av ekonomiska kriser. Med på vilka kostnader? Att förnyelsen fördröjts 30-40 år både i Sverige och i världen. Att sociala kostnader för skattesänkningar fått bäras av de svaga,både relativt och var och en i sin vardagliga situation i ytterkanterna av medelsvenssons eller regeringspartiers normalkurva-det som sägs vara den levande demokratins sanna väsen. Har folket fått höra av alternativtänkarens röst i offentligheten? Av förslag att reformera socialdemokratin med en ny,bredare och djupare människosyn? Diskussion som lyfts upp flera år sedan av undertecknad på sin block men tigits av massmedia som borde vara den formella maktens vakthund. Vänskapskorruption som stänger av alternativa röster i offentligheten,som ger en potemkinkuliss av det svenska samhället,som säger sig dra det tunga lasset-och samtidigt ger sken av att ha handlat rättvist,med gällande regler för tex. stöd av forskning med långsiktighet,vilket är forskningens sanna och ifrågasättande väsen. Är det inte snarare så att den formella maktens politiker backar in i framtiden-ej blickande framåt utan med ryggen mot den- ”i försvarssituation” såsom de upplever den-framtiden-att bli för deras egna del? En bit av Sydafrika i Sverige?
Analys av valrörelsens förändring-preliminärt
Det som Tove Lifvendahl lyfter upp i sin artikel handlar i stort en kritisk analys av allians-regeringens-och särskilt det Moderata partiets- två grundintressen eller politiska taktiker: den sk. skattesänknings reformen som nämnts vara arbetslinjen att hävda vanliga folkets intresse att få mer kvar i plånboken,vilket skulle få dem att jobba mer då bl.a. den sk. demografiska boomen kräver det. Den andra taktiken: jobbskatteavdraget-att få folk att jobba fler timmar. Udden formulerades vara speciellt riktad mot förra S-regeringars sk. bidragslinje.
Zikzak-linjen som det blivit faktiskt med dessa båda och deras konsekvenser varit först försvagandet av fackets roll genom först höjda A-kasseavgifter,sedan sänkning igen då folk tvingats ut från dem för att kunna överleva på sina marginaliseringsinkomster. Skapandet av spänningar i samhället då de större vinsterna av skattesänkningar och jobbskatteavdragen gynnat de redan rika eller välmående-de som haft bra jobb.
Tove Lifvendahl lyfter upp även andra värden än den penningmässiga och kamerala (”ordning och reda i de offentliga finanserna”- mer om detta nedan).Om behov av medborgarens frihet gentemot staten. Om tryggheten,glädjen och modet att våga satsa,för att kunna växa som individ och ev. som familj.
Visst har medelkurvans medelsvensson- mittfältet som valrörelsen sägs vara mest intresserad av- trygghet att gå till tandläkaren eller kunna semesterplanera med barnen eller våga satsa i eget tex. Men hennes argumentation har två inneboende fel eller argumentativa brister.
Först-det här med förändringar i valrörelsen med mer moralladdade argument. Enligt en filosof Kurt Beier (se boken The Moral Point of View) är moraliska argument ej detsamma som etiska argument. För att säga det kort: den normala kurvans moraliska övertygelse är ej alltid det varken mest etiska eller samhälleligt bästa,på lång sikt. Även om allians-regeringens skattesänknings- och jobbskatteavdragslinjer varit populära,har de varken särskilt hög etisk innehåll och inre konsensus-samstämmighet. Vad den ena handen av staten har tagit,har den givit tillbaka-till de som haft de redan relativt bra ställd innan,på deras bekostnad som tex aldrig kommit in på arbetsmarknaden eller njutit av tryggheten av ekonomiskt utrymme eller glädjen av att gå till ett trivsamt arbete som motsvarat ens intressen eller kvalifikationer. Lyssna på levande folket på fältet Tove.Lita ej på högt aggregerad statistik,där frågeställningar lyfter bort de intressanta frågor som kunde ställas. Tex.hade framtiden blivit annorlunda-för alla medborgare,för landet om den grundläggande människosynen varit annorlunda”ej gammaldags materialistisk” såsom de varit-hos alla partier.
Den andra kritiska argumentationspunkten ang. Moderaternas valrörelse: att deras valbudskap är bättre på filmen än förmedlat av levande,ansvarstagande politiker. Låt mig tvivla på detta.
Bilden-eller sekvenser av bilder-som fotografen eller filmaren förmedlar är alltid en bit av valda perspektiv-valda av manusförfattaren,regissören eller ev. av den som finansierar filmen. Här kunde jag referera till en annan filosof Herbert Marcuse och hans diskussion om ”perspektivseende”.Med vems begrepp diskuterar man? Vem har tolkningsföreträde? Vilka får komma till tals i offentligheten? En bit av Sydafrika lever kvar även i Sverige-det har jag 40 årig erfarenhet av.
Kanske får jag här skylla mig själv? Varför har jag ej velat bilda ett parti för att få fou-stöd för det alternativa vetenskapsparadigmet och de samhällsreformer som skulle kunna byggas på dess grund? Men-om ”normalkurvan”-de flesta är inte intresserade av de grundläggande filosofiska frågorna om livet,döden,meningen med livet,vad är rätt,eller de radikala frågeställningar som skulle bli till om ny verklighets och människosyn fick komma fram och påverka frågor om vilka saker skapar hållbar tillväxt,hur förnya ekonomi vetenskapen för att förändra spelplanen så att även sociala kostnader räknas in i ett nytt slags budgetsystem-så hur förtroligt vore att sådant parti skulle vinna i valet. Vore det inte bättre att fortsätta ihärdigt,med inre konsekvens,att hävda: läs,ta reda på-själv- lita inte på de experter som byggt sin sakkunskap på det gamla vetenskapsparadigmets grund och hävdande ”hand handen tvättar”-moral stänger ute,tystar alternativtänkarens unika argument.
Vore det inte bättre med övergripande argument som är samtidigt både mental och kunskapsmässig och etisk:
”Vinn dig själv-och därmed världen”.
Hänvisande till mina tidigare block anser jag att detta gäller för var och en av oss,inte minst presidenter Obama och Putin och statsministrar Reinfeldt och förra statsministern Katainen i Finland. Jag är inte personligen intresserad av att vinna över dessa herrar,utan undrar snarare: hur orkar ni hålla emot verkligheten? Bristen på sammanhållningen i era respektive samhällen och i världen,vilket kommer till uttryck bla. i att ev. framtidslösningar grundade i ett nytt vetenskapsparadigm hindras komma upp och stödjas med offentliga medel,eller att FN-organisation reformeras ej fast det finns uttryckliga brister i den-vilket visas i diktatorernas härjningar i världen utan att världens etiska motkraft reagerar som stöd för de svaga,lidande. En hypotes i sammanhanget: fick Katainen avgå pga. Påtryckningar från Obama eller/och Putin? När blir det Reinfeldts tur? En ensam medborgarens schack- landets matt? Är det så ni-ansvarspersoner-vill ha det då det kunde bli annorlunda-på etikens grund. Argumentation med kunskap för den gyllene regeln som kan även nämnas karmas lag,i dess utökade version.
För de som vill fortsätta tänka dualistiskt- antingen vi,eller dem andra- kunde annorlunda valbudskap vara den gamla:
”Vad skulle det vara för vinst om man vann världen men förlorade sin själ”.
En mer vetenskaplig tolkning av detta etiska devis kan studeras i socialantropologi-ämnet eller socialvetenskap som forskar hur människorna organiserar sina samhällen och ekonomisk-politiska system med ömsesidighet eller brist på dessa.
Analys av sammanhållningens villkor och därmed även om social mobilitet
Då detta blogginlägg börjar eventuellt bli för lång,nämner jag här Maria Ludvigssons huvudpunkter i hennes intressanta ledarartikel:
* Skillnader i sociala situationer med analys av relativ fattigdom borde kompletteras med dynamiska beskrivningar av varje människans situation (se Lifvendahls diskussion ovan om frihet,trygghet,glädje,modet)
* Social rörlighet är mångfacetterad: mellan generationer,perioder i livet,mellan geografiska områden (plus mellan etniska grupper,som hon glömt).
* Sökning efter kunskap och ansvarstagandet påverkar härvid (här kunde man dock diskutera om kunskap kan förstås på flera sätt (se min modell eller teori om kunskapsmatris) eller om skolresultaten är skolans främsta resultat (se latinisternas valspråk: vi ska ej lära för skolan utan för livet- valspråk i mitt gymnasium i Finland)). Kunskap är praktisk..”man måste utföra den med sin kropp och sitt huvud..” (den filosofiskt-materialistiska argumentationen eller människosynen kunde ev. kunna kompletteras här med min hypotes angående ny DNA-teori i syftet kunna förklara hur dna kunde koda förra livs lärda erfarenheter-både kunskaper och vunnen etisk utvecklingsnivå tillbaka till den nya personlighetens nya hjärna intressant grundforskningsämne som eventuellt ryssar finner vara intressant?).
Tillbaka till början
Med detta menar jag inte (även om det faktiskt kan bli så) att då allt går sin gilla gång (varmed gilla läget blir huvudstrategi för beslutsfattarna och de offentliga ansvarspersoner i regeringar,världen över) fullbordas lösningen av klimatkrisen och vi får börja om på nytt. Nej,till början av den första artikelns budskap om förändringar i valens spelplan-att etiska argument börjat vinna mer gehör.
Ja,det behövs nog,och med en etik som kunde argumenteras för även med mentala resonemang och kunskap kunde man kanske även vinna matchen om en bättre värld,inklusive Sverige och Sydafrika. Utan att tala om Finland,Ryssland,Syrien mm.
Kanske kunde jag då skiva om den provocerande rubriken så här:
Medborgarens ansvar- inget schackspel för landet- det är väl så landet ska byggas ?
Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,
entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)
Copyright © 2014 Vidorg. All rights reserved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar