Eller: diskussion om skolans problem har ofta förts från antingen ideologiska eller ekonomiserande perspektiv där slogan har handlat om vinster i välfärden,brister i likvärdiga villkor mellan kommunala och friskolor,eller-som i den senaste profilartikeln nedan-av en påstått konflikt mellan två skolvärldsstyrande principer: mellan valfrihet och likvärdighet. Kan man göra en djupare analys eller ja-varför ej-en ny typ av syntes,som skulle visa vägen ut från detta problem som kommer nog tas upp i kommande valdiskussion för att blötas,vridas och handlas mellan partier och deras skolvärlds-ambassadörer eller talespersoner,under uppsikt av partiledarna.
Ref. SvD/Brännpunkt:”Likvärdig skola är inte i fokus”,Sö 17 augusti-14,av Kjell-Olof Feldt,ordförande i Friskolornas Riksförbund 2006-2010,och socialdemokratisk finansminister 1983-1990
Förord
Kjell-Olof Feldt har i sina egenskaper eller tjänstepositioner ovan nog kunskaper om skolan och dess generella villkor,vilket syns även i den argumentation som han för.
Hans teser kan uppfattas vara följande:
A. Att partierna är ense om följande ”fakta”:
1. att den individuella friheten för föräldrar och elever att välja skola och att ta med sig skolpengen ska vara kvar.
2. Att det är allmänt erkänd,att den svenska skolan visar klara tecken på segregation.
Då den första faktan ovan anses vara grundad på den grundidén att konkurrens (som sägs fungera i den sk. marknadsekonomin) sporrar skolans huvudmän att bli bättre i sin verksamhet,samtidigt som den kan sänka kostnader och därmed spara skattepengar för andra behov såsom sjukvård och omsorg om barnen och äldre mm. kollektivt finansierade behov.
Den andra faktan beror på att de som är antingen bättre finansiellt ställda eller med bättre social-ekonomisk och kulturell bakgrund dels bor bättre,dels vet mer hur och vilka skolor är bästa för deras barn. Som alltid,är partierna beroende av mängden väljarröster-så man kan säga att enstaka genier slår sig fram oberoende av miljöer. Ja,eventuellt kunde man säga att i de rika miljöerna slappas deras inre eld eller framåtanda-då social mobilitetsträvan eller inre glöd och intresse för kunskap eller framgång har starkare klangbotten i de sämre miljöerna. Det kan eventuellt sägas att partierna bryr sig därför ej heller om dessa ljushuvuden-innovativa ifrågasättande-utan litar sig mer på generella,otydliga argument eller faktum att mängden väljare,tjänsteutövare eller finansiell/politisk makt kan nog hålla enstaka genier i schack,varför de mjölkas i lagom takt såsom det passar för omgivningen. Och då historisk källmaterial kan alltid förstöras eller färgas med makthavarnas tolkningar eller tolkningsföreträde,behöver man nog inte bry sig om alternativa tolkningar?
B. Stämmer det alltså-såsom Kjell-Olof skriver att partierna är oense om följande:
1. att etableringen av friskolor har släppts alltför fri
2. att kontrollen av de privata skolföretagen har haft stora brister
3. att det har skett en osund konkurrens om elever och skattemedel som har lett till att resurserna har inte delats efter behov utan efter de enskilda skolornas förmåga att dra till sig elever (med olika marknadsjippon kanske-typ att kunna få gratis bärbar dator,eller mobil eller andra förmåner)
Diskussion om behov och resurser
Då jag ville kontrollera först-innan jag tänkte ta upp denna intressanta diskussion om eventuella alternativa lösningar på problem ovan-var man nu ense om dem eller ej googlade jag efter ordet eller begreppet/termen 'skolpeng' och hamnade (valde) då läsa tex. Näringslivets spalter om skolan.
Där kunde jag både läsa om definitionen av skolpengen och om hur fördelandet av det (resurser som är skattefinansierade,dvs. Kommunala resurser) är ej likvärdig ävenom lagen stipulerar det.
Skolpengen definieras i dag enligt följande (citerar här webbsidan ovan):
"Så räknas skolpengen ut
Den grundar sig på kommunens budget för det kommande budgetåret och ska beslutas före kalenderårets början. Bidraget består av ett grundbelopp och i vissa fall ett tilläggsbelopp.
1. Lokalpengen skapar en hel del huvudbry. Den ska motsvara kommunens genomsnittliga lokalkostnader.
2. Det finns även synpunkter på ersättningen för de administrativa kostnaderna som ersätts genom en schablon.
3. De kommunala skolorna får full kompensation för sina momskostnader medan friskolorna istället får en schablon. Friskolorna menar att det gör det dyrt för dem att anlita andra företag."
(referens på webben: svensktnaringsliv.se/fragor/konkurrens_i_vard_skola_och_oms/svidande-kritik-mot-skolpeng_501805.htm-fyll själv första webb-delen då denna länk får ej tas med här på blogspot-sajten)
Från samma sidan kan man sedan titta på videon om Bålsta Montessori-skola som visar att kommunen behandlar inte friskolorna på samma villkor som kommunala skolor,samt att det finns även flera budgeteringsknep med vilka man kan med underskott-hantering försämra villkor för konkurrenter (ja,läsarna av mina bloggsidor kommer väl ihåg hur mina underskott stals bort kollektivt och därmed hoppades att alternativa vetenskapsparadigmet skulle vara ur världen. Ja,eventuellt för en kort tid,men pyrrhussegern kanske betalas mångdubbelt,senare,även det kollektivt)
Kort sagt: valfrihet kan råda,men det gör ej (gäller ej) likvärdighet (då det gäller skolan)
Kan jag grubbla detta vidare?
Behovsdiskussion
Då jag själv var med i socialdemokraternas lokala studiegrupp några år sedan för att utveckla SAP-partiets nya skolpolitik,lyfte man upp i diskussioner att kommunerna kan välja ge tilläggsbelopp för de skolor som har visat sämre förutsättningar-tex. Där det är en stor del elever som har ej svenska som modersmål eller har nyligen flyttat in i landet som flyktingar och behöver extra stöd. Detsamma gäller även för etniskt svenskfödda barn som behöver extra resurser. Det kan vara frågan om extra lärartimmar,nya lärarassistenttjänster,skolpsykologer,bussandet av elever till delvis gemensamma skollokaler (dvs. där både kommunala och friskola-eleverna går tillsammans).
Kjell-Olof nämner också denna diskussion. Jag har dock här en fråga: gäller denna diskussion nu inte tillsvidare en generell syn? Jag skulle vilja kalla den för absolutabsolut-syn (abab-syn): det som definierar synen är alltid mängden individer eller aggregerade villkor-sammanslagning av kostnader som kostnadsmassa av viss kvalitet- där synen kan vara tex. Tidsrymd (gäller för året,eller budgetramsår några år framåt)- eller förväntad kvalité som definieras av gällande sakförhållanden,ej det som väntas ske om man inte gör något-vad som kan hända i framtiden (skillnad mellan extrapolerade data och scenario-data. Sistnämnda kan tex. vara socialvetenskapernas beskrivningar av trender-typ segregationer i byggnader/boendekvalité,utanförskap (brist på arbete eller arbete endast av torftig kvalité ävenom utbildning)- eller tendenser: att de besuttna väljer varandras ungar till förmånliga tjänster-andra ska ej göra sig besvär.
Kort sagt: behovsdiskussion kunde differentieras mer än det görs tex. I Kjell-Olof Feldts debattartikel.
Likvärdighetsdiskussion
Det är bra att samhället och staten bryr sig om att skapa generellt positiva villkor för alla medborgare och deras ungar i skolan. Det är dock samtidigt en utopi att det skulle gälla på grund av olika förståelser av det som sker i samhället eller kulturen eller i samtiden,och av olika värderingar. En del föräldrar offrar tex. I sina egna bekvämligheter,matkostnader,kläder etc. för att ge sina ungar bra skolor eller verktyg som hjälper till i inlärning. Eller av sin egen tid vilket betyder att dessa föräldrar offrar delvis i sina egna karriärer. Ofta ske detta även ojämlikt i familjer,men inte alltid.
Kort sagt: valfrihet och likvärdighet är ej nödvändigtvis i konflikt utan det handlar om olika perspektiv-äpplen och päron- som kan ej direkt jämföras även om det låter oftast göras i ideologiska diskussioner som utgår från nedärvda social-ekonomiska erfarenheter och livserfarenhetsvillkor vilka kan hindra att betrakta data från nya synpunkter och perspektiv.
Kvalitetsbrygga
Kunde jag nu skissa ett nytt alternativ hur kunna utveckla den svenska skolan? Ävenom jag är inte eller har intresse att bli utbildningsministern i en eventuell röd-grön regering (partierna har ju sina monopolliknande talespersoner och de skulle nog tycka illa om man kom in från sidan).
K 1. Man skulle kunna ha abab-mått typ ämneskunskaps-mått i nationella prover där det är mängden elever och deras aggregerade resultat som jämförs. Så gör man,men varför stanna resursdelningen eller den ideologiska vinstdiskussionen där?
K 2. En ny typ av mått för resursdelningen på en enskild elev-nivå vore av typ: abrel (absolut i den mening att kunskaper mäts enligt nationella eller andra prover-typ årsklass,men relativt att det mäts elevens visade intresse att förkovra sig. Därmed blir det underavdelningar:
2a : abrel + : där förkovringsintresse knyts till relativa egenutveckling-detta kan nog mätas med olika kvalitativa mått (se mitt intresse att definiera sådana mått i mitt SINUS-projekt 1990-2012 för den svenska sjukvården,i mitt intresse att förnya den)
2b: abrel - : den negativa som det uppfattas nu då extra resurser delas till mindre lyckade eller skolor i segregerade områden.
Då jag diskuterade i min avhandling första version i Teoretisk filosofi vid Uppsala universitet 1974 (redan som student,ej ännu antagen till fou-utbildning),sade forskarassistenten vid en telefondiskussion att jag hade många nya teorier om kreativitet (vilket var sant-detta lyftes dock ej upp i hans skriftliga värdering av den första avhandlingsversionen,vilket ev. påverkade sedan till professorn ointresse att hjälpa mig att utveckla projektet vidare).I mina diskussioner beskrev jag mer detaljrikt hur kreativitet kunde befrämjas eller hur det sker som metod. Jag undrar eller ser inga skäl varför man kunde ej ta tillvara diskussioner om kreativitetsforskning även i skolvärlden. Den gängse plugg-synen (”korvstoppning” eller PISA-tävlingar) är alldeles för trubbig.
Kort sagt: det kan tänkas att skoldiskussioner om valfrihet och likvärdighet kunde öppnas även till andra dimensioner såsom skolkultur, skolmiljöer (social,ekonomisk och emotionell trygghet)-ej endast diskussion om fysiska sådana typ lokalkostnader. Inflytanden och påverkan av erfarenheter från andra miljöer än den egna social-ekonomisk-kulturella.
Då jag besökte min dotter som går i vuxenutbildning och därmed även får insyn i andra elevmiljöer genom kamraternas berättelser,frågade hon mig: vad gör du för barnen? (hänvisningen gällde vissa,men kunde generaliseras här: jag svarade: ”jag leker med dem”.Kunde jag generalisera även detta svar: ”jag skulle gärna vilja förnya deras skola” -skola i den mening som det går att generalisera i mer och mer omfattande cirklar allteftersom utvecklingen sker- men tillåts detta? Men-ha tröstan-livet är ett öppet system och systemskapande projekt,definierat i livets grundläggande skapelseprinciper. Som sådana-en gång skapade,tas det aldrig tillbaka,men kan utvecklas vidare. Vill du också vara med i det?
Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare, entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)
Copyright © 2014 Lasse T. Laine och F:a Vidorg. All rights reserved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar