Eller ett öppet brev korsande politikens,kulturens,ekonomins och vetenskapens världar,i strävan att förnya världen på en ny grund.
Ref.
SvD/Brännpunkt:"FN måste enas om Irak-strategi",To 14 aug-14,av Fredrik Reinfeldt(M),statsministern,och Carl Bildt(M),utrikesministern
SvD/Insikt:"Jakt på synenergi mellan frihandel och bistånd- Louise Andrén Melton möter Anna Stellinger",To 14 aug-14,av Louise Andrén Melton
SvD/Kultur:"På spaning efter väljare som flytt",litteraturkritisk artikel i serien Lästips för politiker,del 9,av Isabelle Ståhl,kritiker och krönikör i Svd,född 1988
Uppsala To 14 augusti-14
Hej Isabelle
Ursäkta att jag duar dig direkt.Jag är ju en kulturarbetare också-såsom du är.Ävenom jag har ej publicerat mina åtta diktsamlingar,tjugo-trettiotal noveller,en skämtsamt novellserie eller börjat skriva de romaner som jag har skissat.
Refererande till din värdering eller kritik av två böcker i serien "Lästips för politiker" där din analys är del 9- kritisk reflektion av Viktor Johanssons bok "Den mörka sporten" och Anders Rydells och Mikaela Möllers "Broilers"- säger jag direkt.Jag är född på fyrtiotalet,efter kriget-dels världskriget,dels det kriget som Finland deltog i mot fd. Sovjetunion.Då mina föräldrar blev internflyktingar från Karelen-området som Finland förlorade och familjen -sedermera med fyra barn-fick flytta kring i landet då byggena blev klara och fadern fick leta efter nya arbetsplatser.På det sättet växte jag upp och fick erfara den slags rotlöshet och brist på släktsammanhang och kontinuerligt liv som du skriver ha skett för er som levt här i Sverige efter 1985.Till skillnad från att leva ett fragmentariskt liv,blev jag dock känslomässigt och mentalt en världsmedborgare i min strävan och livsval och motiv.Vad kan det ha berott på?
Jag ska ej värdera din essé eller är det nu en litteraturkritisk artikel som ditt intressanta bidrag ska kallas för? Jag vill ta upp i den tre följande frågeställningar,vilka jag tycker vara viktiga att uppmärksammas.
Den första gäller din definition av identitet.
Du skriver:
"Jag känner inte igen mig i de ingrodda och genom decennierna beständiga familjesammanhang som de episka romanerna ofta skildrar.Kanske för att vår kultur uppmanar oss att se identiteten som något som man skapar själv,något som uppstår i det sammanhang som man är i just för tillfället.Inte som en länk i en kedja ,ett släktled eller en funktion på en arbetsplats dit man går varje dag i fyra årtionden".
Intressant.Som filosof skulle jag säga att du definierar identiteten dels genom filosofiska materialismen - att människan i grund och botten är en kroppsvarelse-inget annat-så att hennes medvetande,själ,psyke kan i slutändan beskrivas genom kroppen och dess fysiska processer.Det som du hänvisar till i din analys av den första boken och författarens beskrivning där om tex. träningsruset och dess identitetsskapande innehåll.Dels definierar du identitet genom det sociala jagets (och kroppens) samhälleliga funktioner.Hur dig och ditt arbete uppfattas av de andra,det omgivande samhället.
För mig-som skapat grundtankar för ett nytt,bredare (djupare då flerdimensionell) filosofi eller vetenskapsparadigm finns det även ett annorlunda sätt att uppfatta identitet där det är du som skapar din identitet (såsom du även uppfattar den) men där det är den inre,mental-etiska utvecklingen som formar kedjan.Där du någon tid blir sk. själsmedvetindivid en och tar själv ansvar för både din egen självdefinition-oberoende vad andra i omgivningen anser att den borde vara eller är (jämför om du lever som sociala jaget där sociala stämplingar,klasskampens tillvaro och könskampen-för att ta några exempel på sådana mekanismer där den nuvarande jag-definitionen sätter gränserna för medborgarnas utveckling eller uppfattar att den borde gestaltas eller bestå av för att upplevas som normal).Denna syntes både accepterar Kierkegaards och existentialisternas ensamhet,men även skapar mening i livet genom den själsliga,flerdimensionella utvecklingen,såsom du själv skapar den.Ingen annan.Ej Gud,ej klassen,ej könet ävenom de (förutom Gud) skapar de livsepisoder som du upplever och deltar i.Att dagens sådana kan betee sig om fragmentariska-har du funderat om det kan bero på den människosyn som man tar för givet i samhället och kulturen,och som man har byggt på eller socialiserat sig i? Tyvärr har det ej varit tillräckligt många kritiska tänkare som ifrågasatt den,utan låtit sig kuvas i den normalitet som väntas av dem.Ifrågasätta lagom mycket så att man blir etablerad och får de fina tjänsterna eller kan bli vald av de andra,väljare som tänker och upplever likadant,med likadana värderingar.
Den andra frågan gäller tiden.Du skriver:
"Jag kan inte relatera till de stora sammanhangens romaner.Jag delar inte min tid med någon".
Hur ska jag tolka detta? Att du lever ensam? Har inget ansvar för någon annan,utöver dig själv? Säger inte tex. stats-och utrikesministerns intressanta artikel (se ovan) om Sveriges och världens ansvar för att skapa en strategi för fred och trygghet för människor i Irak där folket flyr undan Isis-styrkorna något,även för dig? Ävenom jag delar inte dessa politikernas naiva förhoppningar för lösningar eller fred i området-eller ytterst i hela världen- med deras motsägelsefulla tro på FN som först felat i området-anser jag att de ändå strävar efter något viktigt.Visst,för att kunna skapa en strategi måste man diskutera för eller emot något,några alternativ-deras diskussion tar dock ej upp den fundamentala förändringen som skulle skapa en ny värld om det nya vetenskapsparadigmet skulle låtas gå genom-men genom att skriva om behovet av en strategi lyfter de dock indirekt upp frågan och därmed även tiden.Det som jag har skrivit tidigare på mina bloggsidor då uppmärksammat tidens betydelse,likadant som behovet att institutionalisera förnyelsemöjligheten som uppstått så att den inte försvinner då individen som skapat början för den dör.
Har man tid för att åtgärda något nytt,då man har själva varit med att tysta ned eller låtit sig vara ovetande av något nytt? Blir du nu medveten då jag skriver detta epostbrev till dig? Som jag eventuellt publicerar även som ett öppet brev på mina bloggsidor så att även andra kan fundera i dem banor som en annnan,intressant samtidspåverkare generaldirektör Anna Stellinger säger i artikeln ovan:
"När det gäller transparens och kommunikation anser jag att man måste tänka nytt.I internationella förhandlingar kan man inte lägga allting på bordet,det är en dynamisk process.Men det hade kunnat finnas betydligt bättre sätt att informera alla medborgare om vad som pågår".
Precis det som även du indirekt ropar efter i din ensamhet Isabelle? Tiden kan ju delas även mentalt och etiskt såsom Anna påpekar ovan. Så-nu kan jag säga-jag har delat tid med dig,även om vi har ej sovit ihop,som kroppar eller sociala jag.Om det nu kunde ens tänkas ske i din fragmentariska värld,eller där jagen defineras enbart som kroppar.Min åldrande kropp från fyrtiotalet i din yngre kropp,från åttiotalet? För att finna gemenskap eller mening i livet behöver jag dock ej nödvändigtvis dela min fysiska gemenskap med någon- om det nu finns sådan någon som skulle vilja eller kunna förstå mig och mina strävan och därmed skapa en förtrolig och intim relation-för tillfället eller för en kontinuitet i familjegemenskap?
Den tredje frågan eller frågeställningen gäller de slags uppväxtvillkor som du beskriver typiska för 80-talister.Ett Sverige med klyftor,där det talas inte så mycket om folkhemmet,om jantelagen eller tv:n där endast två kanaler förmedlar det liv som är det normala,enligt de referensramar som anses vara acceptabla.
Låt mig komma tillbaka till min egen definition av mig själv som Avatar of Synthesis-en skapare av en ny syntes mellan den materialistiska och idealistiska filosofin,genom att använda de lärdomar som vetenskapen funnit i Einsteins relativitetsteori och Bertalanffys systemteori eller det slags grävandet av anomala,hittils oförklarliga empiriska data som man har i parapsykologi och andra sk. gränsvetenskaper.Som avatar har jag haft tankar även hur skapa fred i Mellanöstern,mellan Israel och palestinier; hur lösa Ukraina krisen eller reformera EU:n och dess euro och därmed skapa ett annorlunda EU som kunde ta över Natos roll-vilken organisation skulle därmed kunna skrotas-vilket kunde tänkas öppna intresset även för Ryssland att bli medlem i EU. osv.,osv.- men ingen reagerar i dagens Sverige.Kanske borde jag bli framtidens politiker,och uppfatta mig född där-i framtiden-kommen hit på min uppdragsresa? Ämne för en episk sci-fi roman?
Som sådan politiker skulle jag nog definiera fredsstrategier bredare än dagens stats-och utrikesminister gör,men det-alldeles som Anna skriver ovan- behöver man nog inte skriva allt om då det kan vara värd att lämna framtidsförhandlingsmöjligheter öppna i den kamp som en invandrare har fått göra hela sin tid här,sedan augusti-86.Ingen fragmentarisk tid,utan medveten kamp för att överleva,att skapa en självdefinition som man finner vara meningsfull enligt sina själsliga,hittilsgjorda utveckling och dagens behov-innan den gemensamma tiden-för hela världen-tar slut.Ja,den möjlighet finns ju där också,skapad av de många djupa motsägelser som man har i den gemensamma,globala samtiden,just nu.
Hoppas att du och jag har härmed delat en stund här tillsammans då du läst detta epostbrev.Hänvisa gärna även till dina bekanta att läsa det genom att hänvisa till min blogg på webben: vidorghelps.blogspot.se där nyckelordet är just strategier för livet,tiden som den kunde bli,om jämförelser med det givna och det nya som kunde bli även det faktiska,samhälleliga men vill ej uppfattas av andra och därmed förlorats tills vidare.Jag ser att du är vaken Isabelle till skillnad från flera andra,och det glädjer mig.
Din
Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare, entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)
Copyright © 2014 Lasse T. Laine och F:a Vidorg. All rights reserved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar