Eller: För att kunna skapa en god förändring (dvs. förnyelse) för det splittrade landet som Sverige uppfattas och beskrivs vara i fråga om integrationspolitik,borde/skulle/kunde/skall man undvika både stigmatiseringsdebatt mot Sverigedemokraterna (då det finns rasister i alla lägen/partier/sociala skikt i det svenska samhället),ha god ton i debatter,men respektera även kritik av de offentligt framställda (rätta) synen och perspektiv. Här görs ett försök till vidare syn på integration och den splittring som råder i dagens politik i Sverige,där den sonderande regeringsbildaren kämpar-mot väderkvarnar av dolda krafter?
Referens
SvD/ledarkolumn:”Valet av historielektion att ta till sig”,Sö 20 sept-14,av Paulina Neuding,chefredaktör för magasinet Neo
SvD/ledare:”Dags för god ton”,Sö 20 sept-14,av Sanna Rayman,ledarskribent SvD
SvD/Brännpunkt:”M bör ta debatt om integration”,Sö 20 sept-14,av Alice Teodorescu,jurist och borgerlig samhällsdebattör
Förord och bakgrundsdiskussion
Alla dessa tre damer skriver bra och om det problem som är mest aktuellt just nu i det svenska samhällslivet-både i de processer som försiggår då försök till regeringsbildning pågår i ett splittrad politiskt landskap,och i sociala medier och opinionsundersökningar som gäller det svenska folkets attityder angående invandring och migration. Det som förvånar mig är faktum att ingen röst tar upp mina debattinlägg på mitt blogg och där framlagda förslag på positivare processer vilka skulle kunna både underlätta regeringsbildandet och skapa annorlunda utgångspunkter för debatten.
Då den första ”damen”- Paulina Neuding- skriver om det splittrade landet som Sverige just nu är angående ökad invandring och flyktingmigration,skriver hon om både oron bland de vanliga medborgarna och om sociala stämplingar-för att inte tala om stigmatiseringar- av Sverigedemokraterna som faktiskt tagit upp denna sakfråga men bedömts av andra partiers representanter som rasister. Andemeningen i det som hon skrivit är att man borde ej utesluta SD-partiet från gemenskapen,då historielektionen visar hur det kan gå. Mellan raderna: hur det gick i Nazi-Tyskland efter de oroliga tider som rådde då. Ävenom jämförelsen haltar- Sverige har ej förlorat landsområden och viktiga industrier i skadestånd som det skedde i Tyskland efter första världskriget vilket skapat politisk häxkittel,ekonomisk depression och hyperinflation,vilket var den sociala beställningen för Hitler att komma till makten- finns det all anledning att ta emot hennes råd. Konstigt nog skriver hon ej att jag har redan skrivit om mer positiv strategi gentemot SD-partiet där jag skulle kunna tom ta dem med i regeringen och ställa dem i ansvarsposition att lösa problematiken i stället för att låta dem rida fritt i missnöjesyttringar. Kanske blickar jag för långt framåt än?
Den andra damen skriver om samma problematik fast från en litet annat perspektiv. Hon tar upp olika scenarier som Stefan Löfven möter med sitt regeringsbildande-uppdrag. Hon beskriver om både Centerpartiets och Sverigedemokraterna förmodade taktik att tackla Löfven. Så att regeringen skulle nog låtas uppstå,men att den skulle göras svag. Så att då eller om det kommer en nyval,ska deras respektive parti ha större chanser att vinna flera röster än i det nyss avslutade valet. Politisk lotteri? Men med vilka insatser? Kyniskt maktspel med människornas oro- endast? Samtidigt skriver hon om fördelen-speciellt för Moderaterna- att gå i en tydlig opposition då S-partiet har själv tydliga problem med just arbetskraftsinvandring-ett av ingredienserna i integrationsproblematik-komplexet (mer om detta nedan i min analys från bredare perspektiv)
Den tredje borgerliga damen-Alice Teodorescu- har skrivit sedan en mer omfattande analys,men-som sagt-ur ett borgerligt perspektiv där hon-enligt mig- missar viktiga delar av problematiken just på grund av hennes sociala läge. Hon är integrerad,har god social status-kanske har många vänner med inhemskt etniskt bakgrund. Hon slipper möta vardagslivets strukturella rasism eller räkna med slantarna då hon är socialt-ekonomiskt etablerad och ej utfryst ur gemenskapen-dvs. Hennes offentliga debattinlägg kommer fram,publiceras och kommenteras. Om jag skulle hänvisa till två goda och viktiga filosofer- Karl Marx och Leszek Kolakowski- kunde jag säga att hennes erfarenhetsvärld angående integrationsfrågor och problematik tycks vara om ej begränsad så i alla fall givande delperspektiv vilket sedan påverkat i Marxś anda hur hur tänker,med vilka begrepp och analysintressen. Hänvisande till Kolakowski kunde jag säga att hon står för små förändringar i det status quo som gäller då de Nya Moderaterna valde vara tysta om den möjlighet som det nya vetenskapsparadigmet givit till att reformera socialdemokraternas ideologi. Hennes filosofi grundar sig på den nya,”senaste” modevågen av fransk filosofi där det det nya framställs som berättelser om verkligheten. Hon skyndar sig inte på trapporna,på nattetid,med sina akademiska examen motsvarande två,vinnande låg lön och därmed tvungen att vända slantarna. Visst kan hon föreslå förnya Moderaternas parti,men blir det rätt så om man blundar för de förändringar som skett och sker i både filosofin,det verkliga livet och inom socialdemokratin då det gäller att förvalta det nya pundet eller möjligheten att gå framåt,med nya perspektiv på både ekonomin,möjligheter att påverka ute i världen med ny utrikespolitik,grundade på en ny verklighet. Grundade mer på anglosaxisk filosofitradition av empiri än upplevelsemässiga berättelser ur ett visst socialt skikt?
Bredare syn på integration
1. Paulina Neuding skriver om begreppet gemenskap. Låt mig berätta litet-ur invandrarperspektiv-hur jag upplevt det.
Då jag hade blivit stulen av mina investeringar för och i mitt firmabygge,vid sidan av ett manuellt diskjobb (där första 10 åren upplevdes som tortyr för den som var teoretiker med lång,egenförvärvad och tvärvetenskaplig universitetsutbildning) av två myndigheter (eller myndighetspersoner som förstod inte vad det gällde/gäller med det nya historiska läget med ett nytt vetenskapsparadigm),ville jag inte vara med dem andra företagarna på orten. Varken i Relationsbåt-möten där det är firmastatus och din social status som gäller,eller vid universitets festmöten där din röst hördes inte pga din låga,sociala trovärdighet då du var ej inne i de rätta kretsarna,med rätt sorts examen (dvs. fil.dr).Jag har aldrig varit inne i den gemenskap som sägs gälla i det goda Sverige. Visst har jag bra arbetskamrater,vi jobbar i ett teamarbete,och har släktsamband i sidled med inhemskt födda etniska svenskar genom systerns äktenskap,men inga riktiga goda,inhemskt födda vänner som skulle ha lyft mig in i gemenskapen och jobben motsvarande min utbildning och förvärvad,bred samhällserfarenhet-nej,det har jag inte. Varför då? Därför att jag var intresserad av att förnya systemet,dess grunder-ej endast anpassa mig eller hitta bra jobb. Varken i den svenska kulturen,eller i de social mönster som gäller i världen där det är ditt sociala jag som räknas-inte din själsliga integritet eller strävan att förnya världen.
Även om jag är kanske inte ”en representativ invandrare” tycker jag att man borde lyfta upp även de invandrarnas perspektiv upp då man diskuterar om integrationsproblemet i Sverige- dem som brottas med det.
X : varför upplevs invandring och flyktingfrågor som problem. Varför gör man inte det på den nivå annanstans? Typ USA eller England (Stor Storbritannien).Där det pratas att varje medborgare har chans att uppfylla sina drömmar,och faktiskt ger dem det. Ej endast med läpparna,men även i det faktiska livet. Där motståndarpartier stämplas inte som rasister (som Sverigedemokraterna här) fast man själva handlar så i det praktiska livet: i alla partier,på alla sociala skickt. Borde systemet-eller åtminstone samhällsklimatet-vara mer kreativ och tillåta det nya komma fram,kritisera mer än lagom bara? (min fortsättning på detta-Y-se i sammanfattning-och Z-i undertecknads signering)
God ton och rätta sociala plattformar
Sanna Rayman skriver bra och jag läser oftast hennes analyser ävenom jag har en annan politisk bakgrund och har intressen för att socialdemokraterna ska lyckas bättre. Både i att skapa en bra,funktionsduglig regering under ledarskap som partiet valt (fördömde ej Håkan Juholt heller då drevet gick,ävenom vågade sedan att anmäla mitt intresse för ny partiledarskap då det försöket fördömdes inte på förhand då frågade några partikamrater om det här hos socialdemokraterna i Uppsala-alltså innan Stefan Löfven valdes. Nu är jag solidarisk med honom-det är så demokratin fungerar),och för att skapa en ny,bredare syn på integration med första steget att inte stämpla och stigmatisera Sverigedemokraterna. Det vill säga-jag som någon har god social ton,ävenom den kan upplevas obekväm då den har en vass,kritisk kant.
Är integration mer än strategiska partifrågor,utformandet av bidragssystemet eller human flyktingpolitik?
Den tredje damen-Alice Teodorescu-har också skrivit bra om den sakfrågan eller komplex av sakfrågor som gäller eller som fokuserats just i alla dessa tre damernas debatinlägg. Frågor om invandrarpolitik,flyktingfrågor,utanförskap,ekonomi och bidragssystemen som i Sverigedemokraternas perspektiv framställts lite vridet som kostnader endast.
Jag har ej intresse här att försvara varken SD-partiet,eller gångna,socialdemokratisk politik angående de obekväma drag som partiet har tv. Angående arbetskraftsinvandring eller konkurrens från invandrararbetare. Enligt mig är problematiken nämligen bredare än så,som framställts i både alla dessa tre damernas inlägg,eller i Moderaternas förra politik (vilket Alice vill förnya) eller hos SD-partiet. Här följer mitt preliminära analysperspektiv,grundade på dels mina egna invandrarerfarenheter i landet sedan augusti – 69 och mina tvärvetenskapliga studier där har tex. Skrivit både uppsatser i ämnet (i samhällsplanering och i socialantropologi) och tagit upp i mina två mindre AMS-utredningar då jobbade hos Länsarbetsnämnden i en kortare vikariat där i början-80 talet.
I "Att komma in"
Jag anser såsom de alla större partierna att human flyktingpolitik ska gälla. Flyktingar flyr för sina liv. Visst kan man satsa resurser för insatser i närområden såsom Sverigedemokraterna förordar,men detta utesluter inte human flyktingpolitik. Både och alltså. Kanske vore starkare engagemang hos EU bättre för att lyfta upp lösande av problematiken bättre,på den nivån. Detta utesluter ej heller aktiv inhemsk politik i dessa frågor (märkte du jag skrev ej ”problematik”)
II "Att vara inne"
- Med detta menar jag inte att ha bostad. I den frågan anser jag såsom Vänsterpartiet och Socialdemokraterna att det är frågan om ett samhällsproblem. Inte frågan om invandrarna.
- Ej heller genusfrågor,ävenom deras attityder är öppnare för invandrare-kanske på grund av deras socialt öppnare människosyn se kvinnliga erfarenheter. Hur många svenskar uppfattar ju invandrare som barn,som ska tas hand om?
- Ej heller jobbfrågor eller brist på arbete. Många invandrare har skapat-och försökt-skapa företag där de-om de lyckas-kan både anställa människor från sin egen etnisk bakgrund,och inhemska svenskar. Det är frågan om brister i AMS-politik,om ekonomisk politik som skapar ej tillräckligt bra förutsättningar för företagande,eller diskrimineringsfrågor hos olika myndigheter där urvattnad tjänsteansvar skapat-genom diskriminering en tv. bestående underklass. Åtminstone vad gäller vissa ,utomeuropeiska invandrar-och flyktinggrupper,med annorlunda hudfärg eller kulturell bakgrund. Det är alltså ej frågan om fel hos människorna-invandrarna- här utan frågan om brister i samhällspolitik,omogna attityder,eller kulturell förändring som går trögt.
Att vara inne gäller kan inte gestaltas med den begreppsapparat som Alice har. Att antingen vara assimilerad-känna och uttrycka den inhemska,traditionella,svenska kulturen endast eller integrerad: att vara med i arbetslivet,kunna röra sig utan problem i olika sociala miljöer och bete sig som alla andra enligt samhällets normalitetsnormer. Sådant finns nämligen inte. Vi är alla individer,ävenom man kan klassificera oss i olika grupper och klasser beroende på analysperspektivet. Jag tex är både svensk men kan samtidigt även vara finsk-ja,tom världmedborgare. Enligt mig är det mer frågan om personlighetstyp. Är man lagt mer till det auktoritära hållet,eller en öppnare,flexiblare typ? I politikens värld tycks det vara de verbala,socialt slagkraftiga som banar sig fram med sociala kotterier,manipulering och dylika taktiker-ej empatiska ledare som ändå då och då lyfts upp. Som undantag-då det verkligen gäller?
I dagens läge-med en invandrar-och flyktingpopulation drygt över 10 procent av befolkningen gäller det att vara realist. Sverige är ett mångkulturellt samhälle. Om man vill ej ha det så,så bör man ta även konsekvenserna om invandrarföretag tex. Skapar nya inkomstmöjligheter för de sina att flytta tillbaka till sina ursprungsländer och därmed både raserar Sveriges demografiska bas- den goda genetiska polen den skapande sociala miljön där inflytanden från många håll är både nyttigt och behövligt,eller ekonomin då det blir brist på arbetare. Särskilt i de jobben där det ter sig svårt att datorisera bort springandet i trappor nattetid,städa och diska eller laga mat i pizzaköket. Varför alltså jaga en dröm som går ej att uppfylla såsom Sverigedemokraterna tycks göra?
Däremot-tack vare deras fokusering på dessa frågor (resten är ju borgerlig politik,för det mesta)-kan man börja diskutera denna fråga som nu lyfts upp av det speciella läget efter valet då SD-partiet har fått en vågmästarposition och i längden kan-tillsammans med fd. Allianspartier tvinga fram ett nyval. I det läget kan det strategiska läget dock vara en ny-särskilt om socialdemokratin har tagit emot utmaningen att förnya partiets ideologi med en ny,fler-dimensionell verklighets-och människosyn. Vilket skulle ju kunna göras även av andra partier,skapande därmed en ny kultur i hela samhället-ja,i hela världen-ej bara i politik.
III "Att åka ut"
Jag har redan tagit upp ett perspektiv på detta,men kan även lyfta upp en mer positiv sida av det. Dylika,mångkulturella företag har bättre förutsättningar att lyckas i sina exportsatsningar,tack vare att många av deras anställda känner det landets kultur eller kanske har kvar kontakter där dit man exporterar. En politiker som har genuint intresse för globala frågor och kulturella kontakter-kanske pga. Sin mångkulturella bakgrund-kan röra sig lättare i miljöer där sådant är redan vardagsmat. Kolla hur den samhälls-och kulturutvecklingen som skett i tex USA eller Storbritannien givit ansvarspositioner till människor med annan etniskt bakgrund än den vita eller inhemskt etniskt födda,med majoritetsbakgrund. Varför skulle detta ej kunna ske i Sverige. Frågan är snarare när det sker,och när det behövs för att komma fram i ett nytt utvecklingsskede. Frågan gäller även infödda etniska svenskar som åkt ut och kommit tillbaka hit. Varför är man inte öppna för deras erfarenheter,utan snarare ser det som belastning eller med negativa attityder i stället för som möjligheter. Kanske är det frågan om bondekulturens närhet än i den svenska kulturen,kanske att den politiska kulturen har hittills vara för sluten för nya krafter,ur andra erfarenheter och kulturer? Man diskuterar om ojämställdhet i ansvarspositioner i företagsvärlden men ej så mycket om icke-representativitet av invandrarna och de med flyktingsbakgrund. Är det mediala landskapet så smal att endast en fråga i taget gäller?
Integration från bredare perspektiv
Låt oss nu ta tjuren i hornet och analysera närmare dessa frågeställningar från perspektiv av ”sakfrågor” som det sägs (filosofiskt-vetenskapligt är det naivt att tro att verklighet bjuder oss endast fakta. Vi väljer att se,analysera och syntetisera våra erfarenhet,upplevelser och empiriska data med den filosofiska begreppsapparaturen som vi har,där diskussionen kräver lyftande av diskussioner till mer abstraherande nivåer-till perspektiv,val av empiri som upplevs som relevant då det gäller problematiken,de grundläggande filosofiska drag som man har i bagaget i de paradigmatiska,grundläggande perspektiv)
A. Invandringens och flyktingskapets fördelar
1. demografiskt: se min diskussion ovan
2. arbetskraft: då infödda etniska svenska vill ej ha de lägsta,manuella jobb,är det bra att det finns nya svenskar som i början av sin integrationsprocess tar dessa slags jobb (gäller speciellt första generations invandrare vilka hoppas att det går sedan bättre för deras barn-speciellt då de har gått genom den svenska skolan,lärt ”rätta,sociala koder” och har kompisar utöver olika etniska gränser).De bildar även en arbetskraftsbuffert då det är dem som får gå först då det blir arbetslöshetsperioder.
3. Genetiskt: se ovan
4. kulturellt: då invandrarna försöker avancera socialt-kallad social mobilitet skapar detta ett mer dynamiskt samhälle både socialt (giftermål/sambon korsande etniska och genusgränser) och kulturellt (se ovan)
5. näringslivsfördelar: se ovan
6. politiska fördelar: se ovan (de negativa: att de-med annorlunda bakgrund-kan uppfattas som konkurrenter-vilket kan skapa obekväma situationer eller konfliktmöjligheter-särskild om de ledarna som har makten är av auktoritär personlighetstyp)
B. Negativa sidor av invandrar-och flyktingfrågor
Sverigedemokraterna lyfter mest upp dessa sidor-kanske då de med manuella jobb upplever konkurrens från invandrarna då de själva har ej varit aktiva i sina egna strävan av personlig utveckling (huliganer inom partiet? ) eller av ledningspersoner som varit av den auktoritära typen,med otillräcklig utbildning och samhällserfaren? Vad sägs då vara de mest negativa sidor:
a. kostar i bidrag : detta är dock en kortsiktig syn. Investeringar i början av invandrings-eller ny svensk karriär (kan jag fortfarande tala om sådant efter mitt egen drygt 40 åriga kamp för att försöka komma fram här och skapa en tillvaro som jag kunde vara stolt över? ) - hjälper dem att inlemmas fortare i det svenska samhället. Detta skapar även mindre kostnader: barnen lyckas bättre i skolan,det blir mindre skilsmässor då speciellt männen får jobb och deras kvinnor slipper att söka sig till andra krafter som ger dem tryggare tillvaro eller karriärfördelar,etc.
b. skapar oro i samhället: detta är sant-se speciellt för de skikt av samhället som upplever konkurrens i fråga om låglönejobb.- Här gäller det dock för politiker att lösa de mer övergripande frågeställningar som gäller för alla i det svenska samhället. Jobbskapandet,bättre skola,mer bostäder,bättre transportsystem etc. Om man löser dem,då minskar det sociala och ekonomiska trycket som fokuseras mot invandrarna – de som blivit syndabockar liknande judar förr i tiden (fortfarande så i vissa samhällen).Att prata om problem med invandring ter sig snarare som självuppfyllande profetia-bättre kan väl svenska politiker?
c. andel av invandrarna växer i det svenska samhället: vilket är eventuellt en positiv trend i den globala världen med nya spelregler socialt,ekonomiskt och kulturellt.-Kanske första steget i människornas integrationsprocess i kosmisk skala som är bra att ha klarat av innan ”kontakten” sker? Den läxa som Paulina Neuding har skrivit om kunde breddas gälla även USA:s indianer. Med mer upplysta attityder och bättre kunskaper skulle kontakter ske annorlunda ut-icke med våld,kulturell imperialism,maktpolitik de drag som gäller fortfarande mycket i den värld som mänskligheten har här kvar på jorden. Hemläxan kan alltså tas under längre tid-man behöver ej vara så orolig för det.
C. Den begreppsliga sidan
Alices artikel har här vissa brister. Den forskning som gäller invandrings-minoritets-och flyktingskapsfrågor jobbar ej med dikotoma-antingen – eller begreppspar : assimilering eller integration. Det är en process som går i tiden där olika stegen förflyttas då invandraren lever i det nya samhället. Vissa kan välja att integreras endast bland sina-då gäller det att fråga: varför? Vissa försöker assimilera sig i den ”äkta,svenska kulturen” dock förgäves då sådant finns inte. Integrering är alltså en mångdimensionell process,där man kan analysera skeendet med många olika begrepp,typ:
- identitet: på vilken nivå sker fokuseringen
- identifikation: positiv/negativ;om negativ,varför?
- referensramar: är anpassingens referensramar tillräckligt vida-speciellt då man kommer ihåg invandrarens bakgrund
- sjukt/friskt/normalitet: sker du skillnader mellan svenska och utländska filmer-tex. från USA där inställningen till individen är mer tillåtande och positiv än här?
- ideologiska - målbeskrivningar: anpassning/assimilering/integration: med vems begrepp,tolkningsföreträde och perspektiv beskrivs "fakta" om invandringen (se invandrarnas brott kontra att polisen tar ej upp brott då de blir brottsoffren),
- utanförskap/meningsfullt arbete/jobb: att fixa jobb räcker inte-det gäller meningsfullt arbete
Då gäller det att öppet ange vilket filosofisk paradigm har man som grund då alternativet-med en ny,fler-dimensionell människosyn finns ju (ansatser,fast den är ej än institutionellt bekräftad-än). Menar man med bra identitet att man ser sig själv genom sin fysiska kropp och sina sociala roller och är nöjd med det (det som jag kallar det sociala jaget i min nya filosofi för psykologi) ,eller som fler-dimensionellt utvecklande individ (som jag grundar djupare än förra,då där tas upp även ontologi,kunskapsteori,vetenskapsteori och olika vetenskapernas teorier och beskrivningar om den nya,fler-dimensionella miljön för den själsmedvetna individen och hennes utvecklingsmöjligheter).
Y.Sammanfattningsvis: bra jobbat,tjejer. Här en manlig väns inlägg,även han en feminist och fd. socialdemokrat (eventuellt ny sådan igen om han välkomnas in i värmen igen).
Lasse T. Laine,
Z.filosof-samhällsvetare, entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)
Copyright © 2014 Lasse T. Laine och F:a Vidorg. All rights reserved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar