Eller: I fråga om kvalitetsutmaningen kan man rikta sig mot ett relevant mål såsom S-partisekreteraren uttalar sig om i den intressanta,refererade SvD-artikeln. Då frågan tål att diskuteras även före valet,kan det vara intressant hur den ”informelle parti-ideologen” och alternativtänkaren ser på frågan-kvalitetsutmaningen i den offentliga sektorn.
Referens:
SvD/Nyheter: ”SD-topp lämnar alla uppdrag”-SvDVAL2014,On 10 september-14,av Hannes Delling
SvD/Nyheter:”S vill utreda välfärden”,On 10 september-14,av Jenny Stiernstedt
Förord
Man brukar säga att bra dramer-eller även deckare för den del-höjer spänningen ju närmare man kommer i slutskeenden. För att sedan sluta i det avgörande klimax då allt faller på plats och helhetsintrycket får en annan kvalitet- det blir en framgång. Kanske anar Svenska Dagbladets ledning redan detta? Av det vittnar dels frågeställningen som är viktigt i både den pågående samhällsutvecklingen,som i den valrörelsen och politikutvecklingen som pågått. Eller i de utmaningar som dagens politiker får då de försöker parera framtida utmaningar som kräver både fortsatta satsningar och reformer,som krav på bättre kvalitativa resultat som tillfredsställer valkårens uppdragsgivande personer-du och mig,var och en av oss,alla. Om man läser kreativt och solidariskt består valkåren även av dem vars röster ej hörs eller vilka blir påverkade av våra val och vilka slags politiker vi väljer för att verka även ute i världen för det gemensamma bästa. Tiden och gemensamma,stora problem ute i världen kräver att vi utformar nya kvalitetslösningar,sådana som språngvist lyfter oss till en ny utvecklingsnivå.
I det valet har tidningen lyckats bra. De har på samma sidan valt presentera hur kvalitetslösningar kan ta hand om både negativa saker i beskrivningen hur SD-partiet har rensat bort icke önskvärda partirepresentanter som givit negativ image för partiets mål att värna om landets resurser genom att tala illa om invandrare då det skulle gälla att lyfta upp problematiken med invandring såsom partiet upplever det. Ävenom det tål-och har diskuterats-att SD-partiet har ej förstått riktigt problemets karaktär (kortsiktigt perspektiv på kostnader då det skulle ha gällt behov av bättre planering och processer angående investeringar i invandring och skötandet av flyktingströmmar till Sverige)-har de dock genom hänvisning till sitt nolltoleransmål rensat bort ”icke-representativa” partimedlemmar. Ett exempel på kvalitetsfrågor i den pågående valrörelsen då det handlar om negativa processer.
Ett annat,positivt exempel ges sedan nedan i den andra refererade artikeln angående S-partiets intresse att sätta en utredning om kvalitetsfrågor i den offentliga sektorn om S- partiet (tillsammans i det rödgröna blocket med även eventuella nya samarbetspartners till) vinner valet. Tidningen har även valt en fin bild att bifoga till artikeln,där partiets toppkvinnor blickar framåt,mjuktbestämnda att det här kommer att gå bra,och den tredje-partisekreteraren,blickande mot oss ”du är väl med då vi skapar bättre kvalité i och för den offentliga sektorn”?
Och vad angår mig själv-alternativtänkaren-den som vill även reformera S-partiet,men lämnat partiet (tillfälligt?) För att koncentrera sig till sin kärnverksamhet? Att överleva,för att hålla kvar flamman för förnyelsen-i sina bloggartiklar åtminstone. För att inte utsätta partikamrater för det obekväma valet att offentligt stödja honom innan väljarkåren sagt sitt eller experterna vågat hoppa med offentligt i tåget som han-den ensamme-satt i rörelsen.
Kvalitetsproblematiken
Partisekreteraren Carin Jämtin refereras säga att ”vi måste ha relevanta mål som man kan styra och utvärdera emot” (då det gäller att utveckla den offentliga sektorn).Och visst är det sant. Men då jag kan som filosof-samhällsvetare där utbildningen går för att både analysera det som sker men även peka på intressanta drag på den pågående utvecklingen-utan att tala om förnyelsemöjligheten som filosof av den mer sällsamma,syntes-tänkande typen-kan jag skärpa litet detta.
- Både i den analytiska och samhällsvetenskapliga litteraturen har man lyft upp problematiken med kvantitet och kvalitet. Att det blir ej med automatik en fråga om kvalitativa förändringar då man satsar mer. I den marxistiska litteraturen skrivs om det kvalitativa språnget. Ävenom man behöver ej vara socialist,kan man undra om tex. Den fysiska tillväxten i konsumtion,levnadsstandard etc. automatiskt gör vårt liv bättre. Det finns utsagor och beskrivningar att det blir ej så-ångest om att man hänger ej med ”som alla andra”,eller att man blir så stressad att man tappar bort tex. Sociala värden eller förlorar hälsan i jakten på levnadsstandarden,mätt i viss slags konsumption. Sedan finns det med det där med ”systemparadoxen”. Att då man konsumerar mer och mer tar det ekologiska fotavtrycket på jordens resurser över och systemet välter över den kritiska punkten då tillväxten blir kontraproduktiv. Alltså behövs det någon annan slags utveckling,”det kvalitativa språnget”.För marxister är det det socialistiska och slutligen det kommunistiska samhället,för andra,nyare filosofer som undertecknad en systemförändring där det grundläggande förnyas,med nya,bredare grundtankar i filosofin,modern bakom alla vetenskaper och givande impulser för samhällsutvecklingen och även det kulturetos med vilken vi relaterar oss till varandra som medmänniskor.
- Det andra,grundläggande problemet med kvalitetsfrågor handlar om målet. Kan man ge fixa målbeskrivningar i sk. funktionella termer? Att beskriva hur den offentliga sektorn ska skötas,mer detaljrikt,då det pågår samtidigt både en teknologisk utveckling,som utveckling hos valmanskåren. Den demografiska utvecklingen-liknande mer ett processmål än ett givet,tidsbundet mål-att vi lever längre och längre-och samtidigt får mer och mer både kunskap och insikt hur man ska leva bättre med matval för bättre kvalité,för att sköta den egna både kroppen som psyket för att må bra,och för att välja klokare i val av utförare för den offentliga sektorn,gör att sådana fixa,funktionellt beskrivna mål finns inte. Kan kan högst tala om trender och förväntade förändringar vilka man kan göra prognoser på eller utreda alternativa skenarior om.Både mätmetoder och måttval kan vara annorlunda mellan dessa två olika sätt att definera mål.
- Den tredje-”utredarparadoxen”-handlar sedan om det som man kommit fram till. Då vi vet det,då har samhälls-och civilisationsutvecklingen redan passerat det. Det behövs något nytt igen. Vad göra då? I min senaste uppsats-utredning (refuserade pro gradu-arbete i Ekonomisk Historia,vid Uppsala universitet,då vägrade att skriva om den på villkor att jag skulle rensa bort allt som jag skrivit om egna tankar för det nya vetenskapsparadigmet eller tidigare uppsatsen i detta egna fou-projektet (redan som student!) 1990-2012-finansierat av mig själv) talade jag om tre nya perspektiv på detta ”kvalitetsbygget” då det skulle gälla att förnya den offentliga sektorn bättre än det som man gjort med den tidigare tillämpade New Management-filosofin. Nämligen
- att utveckla ”kvalitetsbryggan”: se problemet ovan-hur kunna gå från funktionella förbättringar (som dock ej räcker till att skapa en annorlunda totalkvalité) till ett kvalitetsprång (förnyelsen av det hela) vilket handlar om bl.a. mätningsfrågor
- även hållbarhetsfrågeställningen blir aktuella: hur både utveckla de pågående processer,men samtidigt styra mot långsiktiga mål-problemetiken som gäller tex. Hur förutom förmedla nya jobb för arbetssökande (typ AMS-myndighetens uppdrag) men även skapa nya jobb: dels genom bättre lagstiftning för att ge bättre kreativitetsutrymme för befintliga företag och för nya,eventuella,dels genom annorlunda praktiker eller processer hos AMS,eller i skolan,eller i värderingar i samhället,utan att tala om modet att våga ta upp ifrågasättande,empiriska data vid universitet och forskningsinstitutioner.
- Tredje problematiken gäller sedan våra definitioner av kvalité. Detta har att göra dels hur och från vilken systemsyn (bl.a. med vilken ekonomi-teori) vi värderar både gjorda,pågående och framtida satsningar (tex. Om transporter: från ledtider syn- för energibehovssyn-för rimliga restider-etc.) och om det planeringssystem som man använder (budgeten) är långsiktigt (har mätvärden för långsiktig förändring vad gäller tex. Ekologiska hänsyn eller sociala (var går gränsen för ett bra pris-för att befrämja både ett bra transportsystem och sociala mål: att det blir ej för dyrt för de mindre bemedlade) eller att systemet är ej ”slutet” (att tunnlar görs tillräckligt höga för att tex. flygande bilar kan använda dem-i flera nivåer eller att de byggs så att de kan användas även som skyddsrum om behovet skulle uppstå).
Politiska partiers mandat
Som ”informell ideolog” för S-partiet (((det vill säga-utan att ha blivit formellt vald för denna post (sådan finns nämligen inte) eller påhejat av partiet vilket är ju svårt så länge som får ensam försöka få ”framtidståget” i rörelse då experterna-utbildade i det gamla vetenskapsparadigmet har ej godkänt det (vilket de knappast kommer att göra just på grund av nyss sagda och ev. eventuellt av status-eller prestige skäl (det kräver mognad att medge att en yngre kollega kan vara mer framåt en en själv))) – obs. ser du tredubbla parenteser här !- kan jag även lyfta upp S-partirepresentantens tal ovan om kommande utredningen om partiet vinner valet.
Det gäller att:
- att utreda i syfte att finna nya vägar hur välfärden ska regleras,men även
- titta på praktiska modeller hur den dagliga verksamheten styrs i skolan,vården och omsorgen
- även förändrad lagstiftning kan det bli frågan om
Utmärkt,utöver detta skulle jag vilja lyfta upp även de annorlunda drag som jag skrivit tidigare om på dessa bloggsidor och vilka nämnts i mina tidigare studentuppsatser eller SINUS-projektet ovan,redan 1990.
- utveckla nya slags mått : som mäter den offentliga vården fler-dimensionellt: angående både organisationsfrågor för anställda,för hur vården tex. Jämförs mellan olika utförare (se frågeställningar ovan i problematik stycket
- planeras effektivare med nya datarutiner,eller patientuppföljningen blir bättre ordnad genom förbättrade samverkansrutiner mellan kommun och landsting,landsting emellan och mellan den offentliga sektorn och den vård som ges hos privata utförare.
- systemgränser kan ses över: patienter vårdas även utomlands-vilka rutiner och mått gäller då frågan om S-partiets tidigare diskussion om egenansvar: kan det lämnas utrymme för patientmedverkan som är av ny slag: kunna välja själv förutom utförare,även prisnivå beroende på när man söker tjänster ifråga,ställer man upp i forskningen,hur man sköter sig själv,eller vilka resurser har man själv att ta hand om det problemet som man har/blir utsatt för (tex. Om man blir utsatt för brott: har man själv resurser pengar och kunskap för att hävda sin rätt- mot mäktiga pengaintressen av brottslig karaktär eller mot myndighetspersoner som låst sig i prestigetänkande (upplever sig själva som små påvar för att försvara det offentliga).
- Detta tangerar även ideologin för den offentliga sektorn. Då de som tänker med gamla tankar hävdar att tex. Vården ska försörjas med gemensamma resurser (den generella välfärden-modellen) kan det bli svårt för dem att förstå ett annorlunda tänkesätt: den relativistiska som lyfter upp det egna ansvaret också och flex-priser- utan att ifrågasätta den generella modellen. Man liksom talar förbi varandra.. En generationsfråga? Eller fråga om utbildning: den relativistiska tänket är ej det samma som nihilism eller talet om relativ välfärd,utan ett annorlunda tänk om man förstått Einstein rätt: ”allt är inte relativt,utan det som sker kan behöva mätas annorlunda-mot nya referensramar.
Väljarens makt-och ansvar
Här lyfts frågan: dags för S-prånget,för ett kvantumskifte till en ny utvecklingsnivå där kvalitetén både består av annorlunda saker och sakförhållanden,och där perspektivet är nytt: för långsiktigare samhällsvinst och för mer ansvar för sin egen,fler-dimensionella utveckling,som en själsintegrerad människa för vilken frihets-,jämlikhets-jämställdhets-och solidaritetsfrågor ingår i vardagen,varje dag.Både i och för det egna landet,men även för medmänniskor ute i världen.
Välkomna till det nya S-prånget.
Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,
entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)
Copyright © 2014 Lasse T. Laine och F:a Vidorg. All rights reserved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar