Eller: Har Sverige råd att hamna i politisk bakvatten med svag regeringsmakt,oviss ekonomiskt och politiskt spelplan där kommande regeringens svängningar för att få genom sin politik i ett ovisst politiskt läge ger ej klara besked för offensiva satsningar-varken hos det privata näringslivet eller för en reformpolitik hos det offentliga. Men varför skulle man inte då prova en annan typ av radikalisering? I stället för att vänta på eller ge fortsatt utrymme för populister eller tillbakablickande politiska krafter,skapa ett nytt spelplan. Med många förnyelsedimensioner.
Referenser
Svenska Dagbladet/Karriär: ”Den starka ensamma ledaren blott en myt”,Sö 7. sept-14,Fredrik Emdén (i samarbete med tidningen Chefen)
Dagens Nyheter/Debatt: ”Politikerna mörkar valets avgörande ideologiska gap”,On 10.sept-14, av Jenny Madestam,fil.dr. I i statskunskap,Stockholms universitet,och Matilde Millares,doktorand i statskunskap vid Stockholms universitet
Svenska Dagbladet/Brännpunkt:”Stefan Löfven fast i en rävsax”,Fre 19 sept.-14,av Anna-Lena Lodenius,journalist och författare,expert på extrempartier och högerpopulism
Förord
Först ett tillbakablick.Sedan jag skapat grundtankar för det nya vetenskapsparadigmet i min tilltänkta avhandling,första version i Teoretisk Filosofi vid Uppsala universitet 1974 (som student,efter studier först vid Helsingfors universitet läsåret -68-69 och sedan som gäststuderande vid Uppsala universitet,from hösttermin-69,vid sidan av universitetskurser i båda filosofiska ämnena och veckosluts-och semesterjobb) har jag kämpat på mina olika ”fronter”-i vetenskapslivet,näringslivet,kortare tid som aktiv i politiken,och i kulturlivet som skribent och bloggare.
Då marknaden var ej mogen för sådan radikal förnyelse såsom det skulle ha blivit frågan om om det nya vetenskapsparadigmet hade tagits emot-diskuterats enligt vetenskapens regler om fri sökning av sanning,vidare tillämpningar som jag sedermera skapat för det nya kommenterats i media eller börjat användas i politiken och näringslivet- hade min dröm om antingen ett nytt,grundläggande paradigmskiftet i vetenskap med ny faktiskt flerdimensionell syn på verkligheten och människan påverkat både det praktiska livet i samhället,dess politik och kultur,och även orsakat förnyelser i våra värderingar och religioner mm. Nu blev det dock ej så. Varken vetenskap eller media fungerade enligt sina högställda värden; politikens värld-trots att de blivit kontaktade och informerade av mig om mina nya förslag på reformer (se min tidigare diskussion om SINUS-projektet för att förnya sjukvården,NMEP-tillväxt spiral för hållbar,fler-dimensionell tillväxt och ekonomisk politik)- höll sig tyst och nonchalerade försöket till förnyelsen. I senaste valet blev nyckelordet hos vänstern ”förändringen” liknande det som Barack Obama hade använt tidigare i USA.
Nu,då både marknaden och politiken tycks ha hamnat i en återvändsgränd,analyserar experterna om eventuell tillbakagång till kalla krigets politik,eller förra årtiondens populism och högerpolitik som hotar EU-byggets fortsatta framgång. I Sverige skulle sveket- att demokratin gällde ej alternativtänkarens utbud och förslag- betyda nu rävsax för den som sonderar för en ny regering.
Behöver det dock bli så ? Antingen ”räv-och björn-fronter” (med förra menas det inhemska förhållandet eller politiska omgivningen där Sverigedemokraterna har vuxit kraftigt och har en vågmästarroll i den kommande politiken; med björnen menar jag situationen i Ukraina mellan Ryssland,Ukraina och EU,där Rysslands president längtar efter Sovjetunion-liknande politiska förändringar,vilka faktiskt skulle betyda antingen kontraproduktiv samhällsekonomisk utveckling eller faran för ännu värre konfrontation i framtiden mellan axeln Ryssland-Kina gentemot USA och dess eventuella allierade. Kan jag kalla det senare då ”björnsax”?).Eller ja,va då?
Följande min egen,unika,syntes-tänkande linje analyserar jag först vad några experter skriver om ledarskap,sedan om skillnader mellan vänstern och högern såsom två statsvetarna ser den bestå av,för att till sist analysera dagens situation då S-partiets ledare Stefan Löfven försöker bilda en funktionsduglig regering på de villkor som gäller då den förmodade regeringen har både räv- och björn-saxar på sin politiska stig,framför sig. Nej,då jag tänker annorlunda och upplever att jag har något nytt och viktigt att säga,låssas jag inte falsk ödmjukhet eller slug förhandlingsposition som tycks gälla för dem som den kommande statsministern tänkt förvärva i sin regering i sina vänta och se-spel som svar på statsministerkandidatens invit.
Med mina ”invandrarkort” spelar jag öppet och offensivt och anmäler samtidigt mitt intresse för framtidsministerie-posten. Ett ämne som det skrivits så mycket om redan tidigare,men där handlingen gått trögt och tvekande. Mitt nyckelord är ej längre obamska förändring utan förnyelse (real change som jag skrivit på webben).Är ni med? Vill ni undvika både räv-och björn-saxar? Satsa på en förnyelse-sitsen som Sverige kunde ha om man respekterar både S-partiets frihets-,jämlikhets-,jämställdhets och integreringsideal samt liberalismens respekt för öppet samhälle och fri sökande och skapande som deras lärofader John Stuart Mill längtat efter att se som praktik i den upplysta samhället.
Förnyelsens ledarskap
I den första,intressanta artikeln skriver Fredrik Emdén om ledarskapets dilemmor och definitioner. Han refererar först till en lärd professor Archie Brown som i sin bok har skrivit om ”den starka politiska ledaren”.Att längta efter en stark ledare är snarare en myt enligt Brown. Det har ej varit stark,politisk ledarskap-som kan i sin extrema variant betyda diktatorskap typ Hitler och i sin svagare varianter auktoritära ledarskap som litat på endast den starka individen eller i sina senare varianter (se sista artikeln ovan om SD-partiet) längtan efter konservativa värden som betonar den egna nationen,den egna,”rena” kulturen eller ”det egna,rättmätiga,geografiska området för staten”-det sistnämnda som Putin eventuellt strävar efter i sin björn-sax-variant av stark ledarskap.
I viktiga ögonblick i världens förnyelse har det snarare varit följande värden och egenskaper som betytt mer:
-integritet,
-intelligens,
- ifrågasättande,
- vilja att söka skilda uppfattningar,
- tydlighet,
- mod,
- vision och
- empati
För en sådan ledare som avgör om förnyelse-fönstret öppnas eller stängs betyder följande saker mer än en individcentrerad ledaresyn.
1. en stark stab- gänget runtomkring sig
Detta kan eventuellt kallas kollektivt ledarskap. Miljöpartiets två ledare som kompletterar varandras kunskaper och erfarenheter är ett exempel på sådant. Eventuellt kan S-partiets starka,inre kärna också inlemmas i denna syn? Ett exempel på en historisk situation beskrivs i artikeln ovan,då Robert Kennedy fungerade som den informelle ”mindguard” i staben för sin bror,USA:s president i ett läge då John F. Kennedys rådgivare Arthur Schelinger ville påverka presidenten till ännu kraftigare åtgärder i Kuba-krisen 1961 då det var en akut krissituation och fara för ett 3. världskrig. Detta exempel nämns av den svenska statsvetaren Tommy Möller,men är dock endast av den negativa typen. Finns det motsvarande situationer för en positiv förändring eller tom förnyelse? Kanske kunde man nämna här Nelson Mandelas förändrade syn på hur apartheid-politiken skulle få slut i och med att han tryckte inte mer på fortsättningen av den väpnade kampen utan tog även politiska initiativ i ett läge där det fanns fara för sammanbrott eller våldets eskalation till nackdel för alla parter?
2. Den andra viktiga biten för en bra ledarskap vore en institutionell förändring,vilket även jag har lyft upp i mina tidigare blogg då jag väntat att den forna Allians-regeringen visat mera handlingskraft och mod i satsningar för ett annorlunda fou enligt det nya vetenskapsparadigmet. Jag hade ju redan visat prov på vad sådana satsningar skulle resultera i i mina förslag (se ovannämnda SINUS-projekt,NMEP-tillväxt-politik,förslag på reformeringar i EU,ute i världen samt hos FN) men vilka regeringen velat vara ovetande av-kanske då media hade ej varit tillräckligt offensiv i sin vakthundsroll? Eller velat satsa på etablerade hästar med rätta titlar och etniska bakgrunder?
En sådan institutionell förnyelseplattform skulle betyda enligt Brown både tillgångar och klara,institutionella ramar. Kanske ”framtidsministeriet” skulle kunna vara en sådan institution,men där dess roller skulle vara av annan typ än gängse,etablerade ministerier: ej skarpa gränser,utan snarare letandet efter breda synteser och tematiska förnyelseprojekt som skär genom flera ministeriers områden och kompetenser?
3. Kulturen hos förnyande ledarskap
Artikeln ovan lyfter även upp de drag som är centrala hos en förnyelse-typ av ledarskap:
- en lyssnande,delegerande ledarskap i stället för att all makt skulle koncentreras kring ledaren
- kanske kunde man lyfta upp här även modet att satsa på sådant som är nytt för omgivningen? Om jag relaterar till det nya vetenskapsparadigmet och dess vetenskaps baserade diskussionsideologi,kunde jag kanske även nämna de kritiska röster som manat regeringen att låta bli att styra vetenskapen och akademin med alltför strama tyglar.
- Då marknadsekonomin poängterar även både respekt för konkurrens och strävan att skapa win-win lösningar för alla parter,kunde man lyfta upp även det som nämnts ovan: viljan att söka (och tillåta) skilda uppfattningar och pröva dem,i stället för ultimatum-krav eller exploateringslösningar?
Tudelande syn på staten och individen
- ett nytt ideologiskt perspektiv som gäller ej längre som skiljelinje mellan vänstern och högern enligt det nya paradigmet.
Det sistnämnda ovan,leder oss nu till den tredje artikeln där statsvetarna Jenny Madestam och Matilde Millares diskuterat om det som de anser vara den bärande punkten i skillnader mellan högern och vänstern och deras ideologier.
De anser nämligen att synen på både jämlikhet och friheter är annorlunda i deras ideologier-om man grundar sin uppfattning på människan-givet dagens gällande paradigm.
A. Jämlikhetsideal
De anger som ett exempel de olika synen på föräldraskapet och ansvarstagandet om barnen.
Då socialdemokraterna har en mer ”kollektivistisk syn”- citerar:
” Att socialdemokraterna föreslår en tredje månad vikt till den ”andra” föräldern snarare än en ökad jämställdhetsbonus grundas i synen på hur människors behov bäst tillgodoses. Socialdemokraternas syn på behov utgår från att samhället (genom staten) har till uppgift att agera efter vissa normer och värderingar för att därigenom se till att allas ”objektivt” definierade behov tillgodoses. Det betyder att staten måste ta till sin uppgift att definiera dessa behov i detta fall behovet av en ökad jämställdhet i föräldraförsäkringen för att därigenom öka jämställdheten i samhället i stort-även om det betyder att människors egna beslut i den specifika frågan begränsas. Syftet är att människors valfrihet i livet i stort ska öka”
har de borgerliga högerpartierna en annan syn,vilket ytterst betyder annorlunda ideologi:
”Att i stället för förespråka en ökad jämställdhetsbonus,det vill säga uppmuntran snarare än tvång,bygger på borgerliga partiernas önskan att staten ska vara neutral inför individernas beslut”
Det sistnämnda var ett inslag även i Sverigedemokraternas valmanifest varvid man kan definiera dem-tillsammans med andra värderingar-som högerpopulister eller tillhörande högerextrema partier.
Enligt det nya vetenskapsparadigmets annorlunda,fler-dimensionella människosyn (bl.a.grundad på en fler-dimensionell utvecklingsteori i biologin (gäller hur människans väsen ska uppfattas-vilket grundar sig på en interagerande syn på den etisk-mentala utvecklingen tillsammans med den fysiska/darwinistiska) blir förhållandet dock annorlunda i fortsättningen om man betraktar både individen och staten:
såsom den moderna,förnyelse-eller framtidsinriktade ledarskapet ser man ej längre detta förhållande mellan staten och individen som tudelat eller dikotomt: antingen – eller syn. Vid en själsintegrering uppfattar individen sig själv genom andra än omgivningens referensramar. Hon integrerar både sitt eget ansvar och ansvar för samhällsutvecklingen (ser och definierar sin roll i det).För att använda andra begrepp: jag-koncentrerad syn på den egna identiteten utgår från omgivningen: typ klan,religiös tillhörighet,etnicitet,klass,genus med deras olika betoningar och syn på behov. Vid själsintegrering sker det en förändring då individen är ej längre jag-fokuserad utan tar ansvar både för sin egen utveckling som för samhällsutvecklingen.
Politiskt betyder det en annorlunda syn på bl.a. diskussion om valfrihet,privatiseringar kontra offentlig sektor: de gällande,olika syn uppfattas ej som antingen eller utan man letar efter samhällslösningar som vore öppnare och gav både bättre ekonomiska resultat som/och mer ansvar för individer samtidigt. Jag har i mina tidigare blogg diskuterat om detta bl.a. i mitt förslag för en ny samhällsmodell av Delvis Marknadsstyrd Offentlig Sektor,med dess flex-priser,vilket kan dock ej uppfattas som nekande av den generella välfärdssynen utan som ett annorlunda sätt att se och tänka,relativistiskt. Då jag uppfattat att den nya människosynen skulle föra vidare eller skapa även vetenskapligt motiverande värdegrund för S-partiets traditionella betoning av jämlikhet,jämställdhet och frihet,skulle jag gärna vara med och reformera socialdemokratin enligt den nya synen. Har detta tagits emot eller påverkat på dagens S-politik eller det politiska läget som Sverige befinner sig i just nu?
S-ledarens förmodade rävsax i Sveriges kommande regeringsmakt
Den tredje artikeln av Anna-Lena Lodenius beskriver ett sorgligt läge såsom hon ser det för dagens politik i Sverige. Hon lyfter upp sina teser:
1. att det skett ideologiska förskjutningar i europeisk politik som inneburit att högerpartierna och socialdemokraterna blivit allt mer lika varandra.
För att använda Jenny Madestams och Matilde Millares språk: båda partierna anser att/fokuseras starkast i ”plånboksfrågor”-vilket betytt att väljare blivit förvirrade inför sina val då ideologiska skillnader tunnats ut och man har pratat mer om olika teknikaliteter för praktik.
2. andra tesen: att det politiska läget både här i Sverige och i andra länder-på grund av förra- har lett till Sverigedemokraternas vågmästarposition,vilket ”tvingar de andra partierna just till de kompromisser och den politiska gegga som i många länder lagt grunden för en ännu starkare högerpopulism”.
3. Då hon sedan betraktar den förtroligaste statsministerns,Stefan Löfvens sökningar efter regeringspartners i det pågående sonderingsuppdraget,beskriver hon att ”än så länge förfaller ju inte regeringsbildningar över blockgränserna som något troligt alternativ för Sverige”.
Må vara så om man har nuvarande politisk plattforms-syn eller syn på staten kontra individen.
Vad göra nu? Jag förmodar att Stefan Löfven menar allvar med sin ideologi att ”alla ska må bra eller vinna i Sverige då socialdemokratisk regering har makten” (inte att han har sagt det ordagrannt men andemeningen är ju den).
Tyvärr sker det dock både gliringar och ultimata vägran att förhandla med vissa partier då det gäller att mer detaljrikt omforma en sådan regering.
a. Inför Vänsterpartiets ultimatum om stängning av valfrihet i den offentliga sektorn eller begränsningar av privata företagens roll i den offentliga sektorn med vissa,ultimata krav kan mjukas upp ömsesidigt om både V-och S-partier gör en skillnad mellan strategi och förhandlingsbara,taktiska positioneringar. Löfven kunde eventuellt kunna förhandla med V-partiet om de mjukar upp sin tidshorisont eller strävan att i detaljer styra hur staten ska reglera tex. sjukvården,skolan eller omsorgen. Om så sker hos V-partiet,ser jag inga skäl varför de skulle ej kunna vara med i regeringen.
b. Inför SD-partiet: anser jag att de andra partierna har en alltför svart-vitt syn.SD lyfter ju upp ett samhällsproblem som borde skötas bättre- hur det än nu blir. Man skulle kunna ställa fram ett förnyelse-alternativ: vill SD vara med att skapa ett nytt samhälle där invandrarna och nya flyktingar integreras bättre än förr? Om så,hur skulle de ställa till förnyelseministeriets olika förslag att förnya de problem som SD-partiet tagit upp. Den negativa ”rävsaxen” skulle öppnas upp i stället och SD-partiet skulle ställas inför valet att öppna för bättre integrerings- och flyktinglösningar eller tala för gammaldags,auktoritära sådana,vilket skulle öppna ögonen för väljarna inför kommande val: se det som uppfattas som kritiska för befintliga partier eller som outsiders egentligen som 1800-talets nationalromantiker kring den egna nationen och den unikt påstådda kulturella identiteten.
c. Jag har ovan nämnt om Folkpartiet eller liberaler. Har dem respekterat sina grundvärderingar gentemot det nya paradigmskiftet? Om de nu-inför det nya framtidsinriktade ministeriets olika satsningar eller tilltänkta framtidsprojekt- ställer sig positiva,varför då ej komma med i regeringen som anser att detta vore dess unika roll?
Hennes olika framtidsskenarior ser ut i det gällande läget så här: (den sista-z-är min skenario)
x. Då hon lyfter rådande låsning mellan S- och V-partiet,beskriver hon (rätt enligt mig) ”att det finns en större frihet att konfrontera regeringen både från höger och vänster”.
Varför skulle Stefan Löfven mala sig i det hörn om han fick en annorlunda syn på både det politiska landskapet och det politiska spelplanet om den nya fick komma fram. Kommunikationen från partiet fungerar till mig,och mina blogg kan läsas och kommenteras fritt. Det gäller bara att ha mod och vision att ta upp det nya?
y. Det andra skenariet som också är negativ pga. Sverigedemokraternas vågmästarposition och redan givna uttalanden att vägra låta gå genom den nya rödgröna regeringens budgetar om de tar ej hänsyn till SD:s önskemål eller krav på förändringar. Om Löfven-såsom även andra partier- vägrar att samarbeta med SD så får väljarna endast en förstärkt syn på SD som ”lammet” som slaktas av de andra-ej som ”vargar” såsom andra partier uppfattar dem. Men om man hade en annorlunda syn på både människan,invandraren och flyktingen-en positiv,utvecklingssyn-varför då ha kvar den gamla antingen – eller,auktoritära synen som både SD och alla andra partier har i dag på varandra. Samma gegga som just ger näring för högerpopulism då det skulle gälla att skapa en stat där både vargar och lamm kunde leva i samspråk och ömsesidighet (som det faktiskt sker i olika grader,men vilka kunde göras bättre-kanske tack vare det nya ministeriet för mer upplysta staten och starkare individen (om du läste noga vad jag skrivit ovan,ser du nu att någon motsättning dem emellan finns ej längre- det politiska landskapet är annorlunda nu,tack vare det nya vetenskapsparadigmet).
Vägen till förnyelsen- tematiska förnyelseprojekt och vidare fokus på Sveriges politik
z. Här väntar du nu att jag ska skriva detaljrikt vad de betyder eller består av (min annorlunda skenario).Då jag skrivit tidigare om detta tänker jag ej göra det en gång till. I min skola och avgångsklass hade vi det gamla latinspråksuttrycket repetition mater studiorum est- repetering är studiernas moder – eller annorlunda uttryckt: vi lär av livet,i livets universitet. Det som vi missat i ett liv,får vi lära om i det nya eller skörda frukter av och gå vidare. I den meningen är vi alla med.
En sådan,ny socialdemokrati är ej högerinriktad,ej heller högerextrem eller populism vänlig då den vill förnya hela grunden för våra samhällen och ytterst vår civilisation i förnyelsens omvärldsinriktade projekt för EU,FN,Världsbanken mm.tillsammans med vederbörande ministerier och samarbetspartners-stater. Varför då välja en instängd syn på Sverige då den kunde vara en spjutspets för förnyelsen utan ett parti-system som används i andra förnyelseinriktade stater,vilka dock tv. fungerar enligt det gamla vetenskapsparadigmet och den gamla politiska landskapssynen, inklusive mer auktoritär syn på ledarskap.
Lasse T. Laine,filosof-samhällsvetare,
entreprenör,konsult i F:a Vidorg (firman är passiv tv.)
Copyright © 2014 Lasse T. Laine och F:a Vidorg. All rights reserved.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar