You can translate my blogg with Googles help :)

torsdag 15 december 2011

Litet bidrag till i Europa-integrationen

Komment på DN kolumn och ledareartiklar samt en essé i Svd,to 15 dec-11

ref. Svd/Under strecket,15.12.11:Utopin om en demokratisk världsordning,av Leif Levin
DN/ledarkolumn,15.12.11:2012 hankar vi oss fram,av Barry Eichengreen
DN/ledarkomment,15.12.11:Slussen-respekten för kulturen är borta,av Erik Helmerson
DN/ledarekolumn,15.12.11:Miljöpartiet-förändring mer än på ytan,av Johannes Åman

Dagens avslutande blogginlägg från Vidorgś NGO eller koncernbygge eller himlahaveri med en enkel fråga-dagens avrundning: ett litet käpp till i hjulet eller en bit till i kvantsprånget till global integration?

Professorers lärda betraktelser

Då Leif Levin-professor emeritus från statskunskap i Uppsala universitet-har skrivit en intressant och tankeväckande artikel om global demokratisk världsordning,har den andra lärda professorn Barry Eichengreen-ekonomiprofessorn från Berkeley,USA-handlat ett ämne som är även den länkad till det förra,dock med ekonomisk-politisk fokus.

Leif Levins essé under strecket i dagens SvD undrar om det målet som formulerades eller uttalades redan i fredsförhandlingar i Versailles efter första världskriget-en global demokratisk världsordning-var så dumt eller förgäves ändå,ävenom tanken var och är alltjämt utopisk.
Han analyserar först hur-med vilka metoder eller perspektiv-kunde man analyserara det utopiska målet som vitaliserat mycket i tex. 1900-talets europeiska politik och FN:s ökande funktionalitet.
Först relaterar han frågan till behov och möjligheter för en världsregering,och visar hur framtida globaliseringsarbete i även framtiden kommer att utgå från nationella stater,där agerande individer har sin politiska plattform.
Han undersöker även om den kreativa anpassningen av det nationella medborgarskapet kunde relateras till två nya principer:
* påverkansprincip enligt vilken inflytandet ska graderas efter hur påverkad man är av ett beslut
* intensitetsprincipen: hur intensivt man är engagerad i frågan bör ge utgångspunkte till globalt ansvar eller maktpositioner som reagerar mot orättvisor globalt eller proaktivt verkar för att lösa de stora,gemensamma konflikter som alltjämt finns

Levin visar-enligt mig rätt-hur den första har svårigheter i avgränsandet av berörda; den andra först teoretiskt-grovt sätt formulerat ”är det röstens styrka som ska avgöra (mängdens styrka) eller de framropade protesternas eller förslagenas innehåll.Dels: hur ska man mäta intensiteten strukturellt,grovt sagt: att regeringen i någon stat tex ge propaganda pengar åt en viss klick av brödraskap som spridit sig i statens många sektorer och har det gemensamt att de har samma klass-eller etnisk bakgrund,eller en ensamvargs-alternativ tänkarens entydiga hankandet med envist livsprojektsikte: att dels finna sin plats i den demokratiska staten som staten sägs vara,dels påverka globalt för hantering av kriser som ter sig olösliga även för de etablerade intellektuella,ej enbart maktpolitiker eller näringslivets-,kulturlivets-eller medias etablissemang (se mitt förra block om trovärdighet och legitimitet-och relatera dem till denna diskussion ovan).

Levins slutsats blir att allmän och lika rösträtt är alltjämnt den metod som har bästa förutsättningar att ge näring åt den utopiska tanken eller målet om global,demokratisk världsordning.Den upprätthåller de demokratiska ramar där olika NGOś (non-governmental organisations) kan påverka till beslutsfattandet-antingen ideélt eller i lobbyingverksamhet,eller där olika,nya samverkansformer och initiativ-lokalt och regionalt-kan växa och påverka till den spridande,smygande globalisering.

Min preliminära analys av hans essé-mer om det senare: Levin glömmer andra samhällssfärers existens-tex. Kulturlivets eller vetenskapens.Litteratur kan undervisa människor till nytt slags tänkande,visar hur verkligheten ter sig eller kan te sig i olika existentiella ramar i olika samhällen och kulturer,i olika kontinenter och därmed vara med att integrera världen.Vetenskapens ethos-strategi (mer om detta nedan) kan i sin tur påverka genom att visa att global samstämmighet råder om vissa tillstånd (jmf. Klimatkrisen och de empiriska data som dess kontaterande grundar sig på),alternativt ta emot och öppna sig för nya perspektiv,framlagda av icke-ännu etablerade forskare eller innovatörer/entreprenörer eller ”vilda tänkare” inom vetenskapen (se min diskussion nedan om detta som schack-matt-strategi).Upplysningstidens breda betoning på kunskapen och dess betydelse för samhälleliga handlingar bör ej heller glömmas bort.Detta visar även Levin själv genom att skriva ganska rakt på saken i fråga-han har ju redan levt upp sin karriär,med ekonomisk och social trygghet som facit på köpet.

2012-världens hankningsår eller dags att tanka,med nya tankar

Den andra lärda professorn Barry Eichengreen sägs vara en av världens ledande experter på finanskriser,så jag är i god sällskap då jag tar här itu med att analysera hans teser.
Han betraktar först Europa: hur blir det nya året här enligt honom? Han säger lakoniskt att det knappast blir kvantumsprång i europeisk integration-i federalismens tecken- eller eurozonens sönderfall med historiens största finanskris som följd.Han resonerar att det senaste beslutet om finansiella pakten kommer att ta tid att realiseras,då dess innehåll måste först göras klart,för att sedan ratifieras av medlemsstater enligt gällande Lissabon-fördraget,för att sedan kunna tillämpas av tex. Det centrala ECB-Europeiska Centrala Banken (Läs härvid mitt tidigare bloggande om ECB:s möjligheter-genom hänvisning till DI:s reporter och mina förslag på nya instrument som den kunde använda för att kunna dels samla medel tillräckligt mycket för att slussas till det nya,permanenta krisorgan EMS eller ännu bättre för det nya ESSF-fonden-mitt förslag som inte kommenterats än av media eller sakkunniga).Nej,mest troligt är att Europa hankar sig fram nästa året.
Hans analysperspektiv är härvid ekonomisk-politisk.Enligt mig glömmer han bort andra möjligheter för Europa.I motsats för USA-där det tycks vara pluralism i princip men i slutändan pengar som fäller röstvikten eller massans samlande röster (hur mycket pengar lyckas man samla i valkassan genom vilken man kan finansiera både medias innehåll som betala för medarbetarskaran?)-råder det på ytan maktens koncensus men under ytan en massa olika företeelser socialt,ekonomiskt och politiskt vilka slingar sig fram förbi nyckelpersoners censurmöjligheter (se Erik Helmersons utmärkta ledarekomment om detta i hans ”Slussen-respekten för kulturen är borta” och tex mitt respektlösa analys av professorerna ovan,utan att hänvisa till respektfull akademisk karriär eller ekonomisk-politisk-social trygghet och tryggad kommande pension).Här kan vetenskapen-utgående konstruktivt ur annorlunda perspektiv-formulera nya sätt att reformera euron med ny slags teoretisk grund (se mitt tidigare bloggande om dels ramteori i tillämpningen av min nya,fler-dimensionella ekologiteori,sk. Strukturmatristeori-en vidareutveckling och abstrahering av en berömnd antropologs R.A. Rappaports empiriska arbete på det nya vetenskapsparadigmets grund,dels processteori där man kan konstruera regler och principer hur olika medlemsstaters bidrag till den nya ESSF-institutionen skulle gå till och detta reglera Eurons flytande gentemot andra valutor.
Den andra möjligheten-shack-matt strategin-kunde vara näringslivets-den kan rösta ”genom fötterna” och flytta sin verksamhet till ett annat håll,var det nu kunde vara.

Angående USA,står Barry Eichengreen på stadigare mark då han känner bättre till de lokala förhållandena där än tex mig som försökt påverka via fjärran-dels genom bloggandet (i hopp att det globala nätverket sprider intresse och mina inlägg översätts och kommenteras där)-dels genom att brevväxla med regeringens stabspersoner som jag försökte i president Obamas Health Care-reform då jag försökte tipsa och visa att han kommer ev. Behöva hjälp för att kunna dels finansiera den nya lösningen,dels vinna över republikanernas motstånd.Helt enkelt genom schack-matt-strategi: visa genom hur tex användningen av M.O. Exchange som kunde startas där,kunna bättre finansiera den nya reformen än man gör nu,vilket tynger vidare den ansträngda statskassan,akilleshälen i USA:s demokrati många många år framåt.Dvs. Detsamma som ovan: professor Eichengreen glömmer andra perspektiv än ekonomisk-politiska och deras möjligheter.Så synd-Berkeley,Harvard mm. Spjutsspets universitet skulle väntas gå i den yttersta fronten för att ta emot,analysera,vidareutveckla nyheter inom sina sfärer-här i fråga om ekonomiskt-politiskt teoretiserande.Jag väntar inte av professorn att han ska skriva polemiserande dikter,med slagkraft under ytan,eller delta i reformering av lokala politiska partier där,eller försöka bygga upp ett företag mot alla odds.Ett par uppskattande ord eller satser som skulle öppna ögon här kunde räcka-expert i finansiella kriser som han är (se mitt bloggande ovan med helt nya perspektiv och nya teoretiska ramar och politiska möjligheter).

Hur se han då Kinas möjligheter inför nästa året? Han redogör hur Kinas ekonomisk utveckling kunde lyckas bättre om tillväxtmotorn flyttades mer till den inhemska konsumptionen än traditionell betoning av stark export och med dess stöd stark valuta.Jag har tidigare kommenterat detta och undrat om det vore dags för det centrala maktpartiet att lansera en ny ideologisk syn som grund för tillväxten.Utan öppnande syn på socialismen där individens valmöjligheter förenas med samhälleliga ansvaret (se min nya DMOS-Delvis Marknadsstyrd Offentlig Sektor-modell och fler-dimensionell syn på människan som kunde säkert kunna tolkas finna stöd hos de kinesiska gamla filosoferna) ter sig hoppet om inhemska konsumptionsdriven ekonomi en partipiskad utopi enligt mig.Vi lever inte enbart av bröd,har en vis person sagt tidigare-var det nu Buddha,Jesus eller någon av kinesiska filosoferna som sagt-nej,ej heller i social demokrati där man socialiseras till likriktade/likriktande tankar såsom en annan politiker säger.Kanske kineser kan vända USA:s slant och säga/trycka: i enighet mångfald (i stället som i USA: i mångfalden enighet-se min komment ovan om den grund för demokratin som tycks råda där?-märk:frågetecken).

Förändring mer än på ytan

Jag kan således sammanfatta här dagens bloggande och kommentarer av ovanciterade,lärda professorers artiklar genom att tillämpa samma slags utmaningar som Johannes Åman gör i sin DN-kolumn inför Miljöpartiets ändrade syn och perspektiv på EU-arbetet.

* det gäller att göra självkritiska iaktagelser.I fråga om vetenskapen: gärna argumenterande analyser såsom Levin och Eichengreen gjort ovan,men gärna även frågor: hur ska du hantera konstruktivt denna fråga/problemställning/empiri,varvid jag kunde få socialt stöd för det nya och bättre påverkansmöjligheter,utan att säga om existentiella villkor att leva ett bättre liv (att leva år in och år ut på den mentala-social-ekonomiska barrikaden utan att ge vika på sin trovärdighet inför sig själv fastän omgivningen sviker eller är tyst).

* För det andra betrakta formen och dess relation till innehållet.Ävenom mina annorlunda,nya tankar och förslag följer inte det gängse sociala mönstret av texter tryckta i etablerade
medier eller lärdomshäften/tidskrifter kunde man ändå vara öppen för nya tankar i vetenskapens grundläggande anda i sökning efter sanning eller väderhäftiga argument och förslag som kunde lösa dagens kriser.Jag är glad att professor Eichengreen ovan använder termen kvantumsprång-det är precis det det är frågan om i mitt fall med det nya paradigmet.

* Val av empiri: Johannes avslutar sin kolumnanalys av Miljöpartiet med sin respekterande hållning gentemot MP: att de sakligt och osentimentalt vågar ompröva sina gamla positioner (i hans artikel nämns deras syn på EU).Likadant vore det med vetenskapen och andra partier: ta det nya-mina förslag på att reformera euron och skapa nya institutionella lösningar i Europa,vilket kunde spridas vidare globalt eller vara med att skapa kommande hållbar tillväxtboom-kvantumsprång-förutom ekonomiskt även kulturellt och mot målet den globala demokratiska världsordningen som behövs för att vi ska kunna överleva och hantera de stora utmaningar som finns-redan nu i sikte.Först som arbetshypoteser eller annorlunda axiomatiska utgångspunkter (utan krav att kunna ”bevisas” enligt det gamla paradigmets termer) och sedan-om lösningar vore teoretiskt bättre och skapade mer fruktsamma utgångspunkter och perspektiv för nya reformer som indirekt ”verifierade” genom sk. Strukturella invarianser då olösliga bitar skulle falla på plats i det pusslet som tycks vara övermäktig för dagens politiker.Förbättrandet av demokratin och dialogmöjligheter kunde lösas bättre än på det sätt som tex. Justitieminister talade om i dagens radiosändning i Sverige då hon tog upp behovet att kunna avlysna även på kabelnätet (under förra bloggande stördes mitt skrivande,och jag fick stänga av datorn för att kunna fortsätta.Då jag nu skriver detta har jag först tagit ut nätverkssladden,för att sedan snabbt kunna klistra in detta inlägg på min blogg.Så är det,vem är bakom där vet jag inte-hoppas att de vet vilken energi dem konfronteras med?).Bättre än så hoppas jag demokratin att fungera både här och annanstans även under nästa år 2012 utan att säga i åren efter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar